Skräckresan..

För sista gången denna resan så vaknade vi upp i tältet tidigt på morgonen den nionde dagen vid camp syd, Erfalik Grönland.

Det vi minst av allt önskade denna dag var vind och tyvärr började det blåsa redan på natten.

Jag vaknade av att tältduken rasslade och så även Felix, vi tittade på varandra och sa mer eller mindre OH SHIT!!

Vi såg inte fram emot en fyratimmars båtresa tillbaka till civilisationen i Sisimiut, i storm.

 

myller-vid-camp-syd

 

Efter frukosten var det dags att börja packa ihop våra pinaler, tömma luftmadrasserna och städa ur tälten. Campen såg ut som ett myller av folk, väskor, matlådor m.m. som skulle med båten tillbaka.

 

Anscha

 

Anscha traskar omkring med beslutsamma steg..

 

TurledarThomas_

 

Thomas gick med huvudet nerböjt..

 

Virpi

 

Virpi ilade fram och tillbaka..

 

Felix-släpar

 

Felix konkade och bar våra väskor till platsen där den lilla båten skulle plocka upp oss för att ta oss till den större båten..

 

Tältplatser-nedan-bergen

 

Jag passade på att ta en sista fotorunda, men det var svårt att hålla kameran still då vinden tilltog mer och mer.. Men tack och lov inget regn!

 

ulliga-tussar

 

Mina favoritblommor på denna ö, “ulltussarna” som jag kom att kalla dem, spred sina fröer i vinden…

 

gnuttar

 

Dessa mjuka och gosiga blommor kunde jag inte få nog av!

 

ulltussar-framför-tälten

 

De var ett trevligt inslag i den annars så karga naturen.

 

Agneta

 

Jobbet på campen fortsatte under förmiddagen. Agneta städade ur köket och såg till att allt var i sin ordning innan vi lämnade det..

 

Björn-och-Niklas-diskar

 

Hon fick dessutom lite diskhjälp utan Björn och Niclas..

 

Björn-spexar

 

Ja, somliga blir lyckliga över lite hushållsarbete!!

 

Daniel-fixar-toadörren

 

Danne såg till att stänga dörren till dasset. Den dörren hade nog sett sina bästa dagar då den gav upp och hängde på trekvart den sista dagen..

 

Mås

 

Fiskmåsarna verkade dock trivas med vindarna denna dag, de seglade så fint runt oss och tog vara på uppåtvindarna som lyfte dem högre upp mot skyarna..

 

pippi

 

Lillpippin hade däremot lite mer bekymmer. Flugorna fanns inte tillgängliga i stormbyarna så söta pippin fick leta efter dem i mossa och gräs istället..

 

på-väg-från-campen

 

Efter lite väntan så kom tillslut båten som skulle ta oss härifrån. Lillbåten fick åka tre gånger för att hämta upp gänget och packningen..

 

blöt-båtfärd

 

Felix och jag åkte med sista gänget och precis lagom till att vi skulle hoppa i lillbåten så öppnade sig skyn.. Vågskvalp och regn gjorde den lille båtfärden till rena flumeridefärden.

När vi alla väl landat i den större båten så började eländet..

Fyra timmars resa med vindstyrka på 18-20 m/s (dvs ca 70km/h), som gav 3-4 meter höga vågor.

DET VAR INTE ETT DUGG ROMANTISKT!

Ganska många i gänget hade dock sett till att få i sig sjösjuketabletter, vilket var klokt! Men den sista halvtimmen av resan var den värsta av alla. Illamåendet började gro i magtrakten och man längtade efter fast mark under fötterna.

P.g.a. vädret så blev det inga bilder från båtturen av förklarliga skäl…

 

När vi väl snubblade in på hotellrummet i Sisimiut så var det dusch som var prioritet nr 1

Äntligen en varm dusch!!! Det var otroligt skönt att få tvätta av sig i varmt vatten istället för 10-gradigt älvvatten. Detta är också en del av tjusningen med att vara ute på fält, vardagliga saker som man tar så förgivet hemma blir till något man längtar enormt mycket efter.

 

Det blev en gemensam middag på kvällen innan alla stöp i den efterlängtade sängen.

Morgonen därpå skulle vi flyga tillbaka till Kastrup, men först en mellanlandning i Kangerlussuaq.

MEN, på flygplatsen i Sisimiut fick vi vänta på att planet skulle komma. Det vart försenat p.g.a. tekniska fel..

Så vi väntade och väntade och en del passade på att ta en tupplur, väntade lite till och till slut hade vi väntat så länge så vi missade dagens enda plan till Kastrup.

Strandsatta på Grönland..

 

sömniga

 

Jaha.. Det var bara till att plocka fram kameran igen och fördriva tiden..

 

Lars-Seraq

 

Jag hittade en vacker, äldre man utanför flygplatsen så jag kunde inte låta bli att fråga om det var ok att ta lite bilder på honom. Det var helt ok! Jag fick senare veta att denne man var känd i byn, han heter Lars Seraq. Detta är en man som deltagit i en av de svåraste alpina tävlingarna ( om det var på Grönland eller ej fick jag dock inte veta ).

 

Skepparen-med-Fjällor

 

Skepparen från den skräckfyllda båtfärden dök upp på flygplatsen så vi passade på att tacka honom ännu en gång för att han klarade att köra oss alla tillbaka med liven i behåll. Här omringas han av goa Fjällor.

Till slut kom flygplanet som skulle ta oss vidare till nästa by..

 

Air-Greenland

 

Så vi blev strandsatta i Kangerlussuaq istället.

 

Myskoxskinn

 

Dagen innan hade de skymtat myskoxar i dalgången där denna by låg, men det enda spår av myskoxe jag såg var detta pälsstycke som hängde på tork.

 

Det var drygt att fördriva tiden i Kangerlussuaq, en del i gänget hittade dock lite tidsfördriv i baren..

 

Grönländsk-öl

 

Grönländsk öl!!

 

Vilka som drack detta syns nog ganska tydligt på gruppfotot!

 

hela-gänget

 

Detta är hela härliga gänget som gästade camp syd.

Jag vill passa på att tack ALLA för denna underbara resa, det var absolut det bästa jag gjort och upplevt.

Tack älskade Felix för att du finns vid min sida! Utan dig hade jag inte haft så många underbara bilder att titta tillbaka på och minnas det vi tillsammans fått uppleva!!

Tack även till Sameo, FishEco, Harrkungensfiske och Leech för att ni trott på mig och stöttat mig genom att förse mig med kanonbra utrustning inför denna resa.

Tack alla ni läsare som följt med på denna reseberättelse och som lämnat härlig kommentarer, ni är GULD värda!

Och ett sista tack och en BAMSEKRAM till Agneta Schelin och Thomas Svensson för att ni gjorde vistelsen i camp syd så trivsam, lätt och smärtfri ( i alla fall för mig ) Blinkar 

 

Fler bilder kommer så småningom att läggas upp på min facebooksida –>  SussisSymfoni <–

Spökfisken

Så vaknade man då för näst sista gången i tältet.

Dags för sista fiskedagen och vi ålade ur sovsäckarna redan kl 05:45 på morgonen för att hinna fiska så mycket som möjligt. Det var frost ute och tältduken var täckt av frusna vattendroppar.

Det gällde att traska sakta och försiktigt då vadarskor med filtsula kan bli rent utav livsfarligt när man ska vandra fram över frostigt gräs.

Men jag klarade livhanken och blev utan blåmärken på skinkorna, även att jag kände mig som bambi på hal is.

 

Felix och jag vandrade upp till samma pool som vi besökte dagen innan. Man kan ärligt säga att det inte rådde någon brist på motion denna resa..

 

Felix-med-den-sista-vackra-rödingen-för-denna-gång

 

Solen steg och värmde gott, rödingarna var på bettet och bjöd upp till härliga fajter.

 

Ännu-en-release

 

Flugorna började surra runt våra huvuden så linsnätet kom åter till användning..

 

Havsörnen_

 

Havsörnen seglade över oss för att kolla läget..

 

Havsörnen-över-bergen

 

.. innan den fortsatte bort över bergen.

 

Denna dag hade vattennivån sjunkit rejält.

Vi hade ju inte haft en enda regnig dag så det var väl inte så konstigt att det blev mindre och mindre vatten i Erfalik.

 

Sista-fiskedagen

 

Men trotts det låga vattnet så var det ändå en bra, sista fiskedag.

 

Reitan

 

Mikael Reitan kom och gick på andra sidan älven, med sin “fläskkorv” till hälsena.. Ja den hade svullnat upp rejält efter vandringarna han gjorde de två första fiskedagarna. Att denna sköne snubbe dessutom helt sonika hade satt sig ner, efter den ena dagens vandring, och på allvar sagt: Hur mycket tål en kropp egentligen?

Ja, då förstår ni nog att det tar på krafterna att traska upp och ner längs älven.

 

Felix-med-en-gammal-röding

 

Felix lyckades kroka en gammal vacker röding..

 

bild-3

( foto från Niclas Waldenstedt )

 

… och det lyckades även Niclas med!

Hans otroligt mörka röding måste ha ett speciellt förflutet eller en speciell själ.

För i gapet på fisken kan man skymta ett ansikte!!

 

ansiktet-i-fisken

 

Ganska så spoky!!

Det var turledaren Thomas som upptäckte ansiktet då vi satt och kollade på bilden.

Kan det ha ett samband med inuitgraven som ligger strax ovanför basecamp eller??

 

Felix-pustar-ut

 

Det var allt lite vemodigt och ofattbart att denna drömresa snart skulle vara över. Felix tog en paus för att analysera alla intryck..

 

Vemod

 

.. även jag kände av sorgsenheten att behöva åka ifrån detta paradis.

 

bild-5

( bild från Niclas Waldenstedt )

Men vi har ju träffat underbart härliga människor, krokat drömfiskar, upplevt en oslagbart vacker natur och dess vilda djurliv.

 

Så efter att sista fiskedagen vart över, kunde Felix och jag konstatera att vi faktiskt var de som drog största fiskarna!! Detta har ju aldrig hänt oss tidigare så vi vart lite extra glada såklart.

 

På denna resa fick vi en extra fiskedag, bara för att vi skulle hjälpa till att plocka ihop campen då vi vart sista gänget ut för detta året.

 

Men resan är inte över ännu.. Nä, jag ska allt berätta om hur hemresan gick till och den var ett äventyr i sig!!

Foamfluga levererar..

Trodde ni att jag skulle sluta blogg om Grönland?

Nä, vänta lite här nu va.. Vi har ju minst ett par fiskedagar till att berätta om!

För allvarligt talat så tror ni väl ändå inte att jag och Felix åkte därifrån med att tagit längsta och tyngsta fisken?

De andra tolv i resesällskapet hade nu en piska på ryggen för att försöka hitta 3+ kilos rödingar, nu blev det andra bullar i campen.

Helt plötsligt skulle vi ge oss iväg minst en timma tidigare på morgonen, för att vissa i gänget vill ha mer fisketid. Behöver inte nämna några namn här men jag kan avslöja att det var “några” i Gävlegänget som nu fått blodad tand.

 

P1110451

( foto från Virpi Lahdenperäs kamera fotograf Felix Rimfrost )

 

Så det var bara att knata upp till båten och låta Thomas köra oss över till andra sidan sjön..

 

Vi spred ut oss längs älven, Felix och jag valde att vandra upp till första vattenfallet för att fiska nedströms därifrån. Vi kände nog båda att vi var helnöjda med det vi hitintills krokat så för våran del var det inget stressfiske inte..

 

dags-att-vandra-vidare

 

Denna dag var det kallt, mulet och lite duggregn i luften. Men man blev snabbt varm av en timmes vandring.

 

Väl framme vid fallet så hittade vi en vacker pool där älven förgrenade sig i två fåror och där såg vi fisk som var på väg upp i älven. Det tar verkligen andan ur en att se alla dessa rödingar slingra sig uppåt på grunda partier. Det stack upp ryggfenor och stjärtspolar både här och där, det virvlade rejält i vattnet när de bytte platser och när de väl kämpat sig upp så stod de i stora stim i poolen och hämtade nya krafter för att orka kasta sig upp i fallet.

 

röding-som-passar-bra-in-i-miljön

 

Felix och jag lyckades kroka några vackra fiskar även denna dag, den sjunde fiskedagen.

 

Felix-röding-på-foam

 

Det börjar verkligen märkas på oss att det varit många nätter i tält, för även om man sover gott så blir man lite sliten. Skägget växer på grabbarna, så även på Felix. En av killarna i gänget sa att han hade med sig en rakapparat, men att den hade gått igång under resan hit så hans tandborste hade knappt några strån kvar.. jaja, det är sånt som händer…

 

men-håll-still

 

Man kan ju inte annat än att skratta åt alla sätt man försöker posera med rödingarna som gör allt för att försöka slingra sig ur greppet.

 

Fnurra-på-tråden

 

En fnurra på linan är verkligen inget man vill ha! En del rödingar rusar så långt att man får syna backingen många gånger om, så det gäller att sköta fluglinan ordentligt. För att inte tala om att hålla koll på tafsen så att det inte blivit vindknutar på den.. Efter fisket i sanddeltat så var det inte fel att köra lite lintvätt, det var fullt av sand och grus på både lina och i rullen. Men lite vård av utrustningen så var det bara till att fiska vidare.

 

nöjd-Felix

 

En helnöjd Felix som körde med foamfluga för omväxlings skull. Även han fick känna på adrenalinkicken när rödingarna plogade efter flugan.

 

och-nu-då

 

Efter några timmars fiske, vadandes i det kalla glaciärvattnet, frös vi så att vi hackade tänder. Det hjälpte inte med lager ett, två, tre, primaloft och vadarjacka denna kalla dag. Så vi tog en promenad upp på bergen för att få upp värmen i våra nerkylda kroppar. När värmen väl infann sig så fortsatte vi fisket.

 

En-av-många

 

Rödingarna gjorde oss inte besvikna, men dagen toppades av denna fisk som visade 2,2 kilo på vågen. Längdmått brydde vi oss inte om då vi hade kvar markeringarna på spöna från de stora fiskarna vi krokade dagen innan.

 

håller-hårt

 

Foamflugor, både stora och små, visade sig vara helrätt även denna dag.

Det var ändå med lite vemod i sinnet, då detta var näst sista fiskedagen, som vi gick där längs Erfalik och njöt av ovissheten om vad som hände ute i stora vida världen.

Det är verkligen semester på riktigt när man inte kan nås på mobilen, internet eller röksignaler.

Jag sa till Felix att tänk va skönt det är när vi är här. Vad som helst kan hända där hemma eller ute i världen och här går vi, helt ovetandes och bara njuter av naturen, frisk luft, motion, fiske och våran lilla gottepåse med torkad frukt, bananchips och blockchoklad. Det är livskvalitet det!!

 

Blomster

 

När fiskedagen led mot sitt slut och det var dags för oss att vandra tillbaka till båten så passade vi på att ta lite bilder.

 

Daniel-Höglund

 

Ja, det finns många sätt att stoppa sina spön på, när man har fisk på kroken. Ett av sätten visar Daniel Höglund upp då han krokar av en alla rödingar.

 

Niklas-Johansson

 

Det finns också många sätt att lägga ut flugan. Niklas Johansson fick bli mitt motiv i kameran, han är dock helt omedveten om att jag smyger omkring med kameran..

 

Stilstudie-Niklas-Johansson

 

Stilstudiefotografering..

 

Björn-Jonsson

 

Björn Jonsson såg oss komma och undrade hur det hade gått för oss denna dag. Han kände sig nog nöjd över att vi inte krokat ännu större fisk Blinkar

 

Niclas-Waldenstedt

 

Bortom de lilafärgade blommorna står Niclas Waldenstedt och fiskar järnet.. Han ville minsann inte åka från Erfalik, vetandes att han hade fått tjejdäng. Så här gäller det att fiska på som attan i dagarna två.

 

Kungakrona-i-stenar

 

Att springa på en kungakrona av stenar är nog inte så vanligt, men naturen bjuder på många härliga motiv och det är bara fantasin som sätter gränser.

 

Nå, hur hade det nu gått för de andra i sällskapet??

 

P1110345

( Virpis bild, foto: Bert Myde )

 

Jo, Virpi lyckades kroka en fin tjock 3 kilos röding.

 

Agneta Schelins stora

( foto : Agneta Schelin )

 

Likaså Agneta, men hon hade ingen fotograf i närheten så det fick bli en sån här bild på hennes 70cm långa och 3,5 kilos tunga röding.

 

P1110198

( foto: Virpi Lahdenperä )

Anscha och jag står jämte “Happy face” vår fransman Alain Cavard som här poserar med en av sina fina rödingar. Bakom oss skymtar Bert Myde och Ingrid Andersson.

 

Hur det gick för Anscha och Ingrid får ni läsa om i Anschas blogg, jag lovar att länka till den när hon skrivit ihop ett inlägg..

 

P1110429

 

Den sjunde fiskedagen var nu över, det vart lite skoj och trams i campen när vi kom tillbaka. Anscha hade problem med sin hälsena och Ingrid hade vridit sitt knä så pass illa att hon knappt kunde gå. Men de såg till att tälten stod på plats och att allt var i sin ordning medan vi andra var ute på fiske.

 

puss-på-dig-min-vackra-vän

 

Jag somnade gott även denna kväll, fortfarande med ett leende på läpparna då jag tagit mitt livs vackraste fisk. Men en fiskedag återstår och vill ni så är det bara till att hålla utkik här i bloggen efter nästa inlägg.

 

( om du som läsare inte vill titta in här titt som tätt för att kolla om det hänt något nytt sedan sist så går det bra att fylla i din mailadress i menyn på högersidan, då får du ett mail så fort bloggen uppdaterats.. )

Fy f-n vilken RÖDING!!!

Vi är nu inne på sjätte dagen i camp syd vid Erfalik.

Natten var inte speciellt bra, både Felix och jag vaknade vid 2-tiden av att det var supervarmt i tältet. Väderomslag på gång och med det så var det bara till att åla sig ur sovsäcken och klä av sig underställ och mössa, för att sedan försöka sova några timmar till.

 

Under de tidigare fiskedagarna vid älven hade jag provat olika flugor såsom nymfer, streamer och torrt men inget av dessa gav någon större röding på kroken. Om man nu kan kalla rödingar på mellan 1-2½ kilosklassen för små.. Hmm.. Jag hade även testat foamflugor men det gav inget.

 

Just denna dag hade jag bestämt mig för att servera foamfluga, oavsett om rödingarna ville ta den eller inte. Det var ju just foamflugfisket som jag verkligen ville uppleva här! Jag har ju sett filmer på de som fiskat med dessa flugor, hur rödingarna följer efter som en plog för att sedan sluka flugan.. Det MÅSTE bara funka!

 

Vi har ju haft lite drygt 1½ år på oss att binda egna foamisar men det har då rakt inte blivit av, så i min ask fanns inte mycket att tillgå. Men jag hade införskaffat mig ett gäng gäddflugor från flugor.se i olika kulörer vid namn Gädd-Gurglers.  Efter att ansat en Gurgler i röd och vit färg, dvs klippt av fjädrarna så de slutade strax utanför krokböjen och format till foamet ovanför kroköglan, var det dags att servera denna variant för Erfaliks rödingar.

 

Vandrande-gänget

 

Felix och jag stannade vid sanddeltat även denna dag då vi upplevde att det fanns en liten chans att få större fisk där än uppströms, medan de andra traskade iväg längre upp.

 

Jag la ut flugan tvärs över strömmen och genast fick jag en röding intresserad. Foamfisket rockade fett denna dag!!

Det var så härligt att se fisken följa efter, ploga efter flugan, öppna gapet för att sedan hugga. Jag njöt i fulla drag!

 

Felix befann sig strax nedströms mig när det bästa av allt hände.

 

Jag såg något rött mitt i älvfåran, den följde efter den stripande flugan och jag ropade på Felix att han skulle kolla på hur bra det gick med denna typen av fluga då han fortfarande fiskade med nymf.

 

Den rödfärgade fisken plogade, öppnade gapet, tog flugan och sen bar det av med en väldans fart! Det kändes riktigt tungt denna gång och jag stod nästan och hoppade på stället av lycka!!

 

Sussis-största-röding

 

Ni må tro att det var tjo och tjim på mig och Felix när denna skönhet landades i håven.

VILKEN FISK!!

Jag vågade inte titta på vågen när Felix hängde på håven med fisken i..

Vågen visade på 3,5 kilo. Jisses va glad jag blev och ännu gladare eftersom jag lyckats lura upp denna på en foamfluga!!!

Eftersom vi inte hade måttband med oss så fick det bli en liten remsa eltejp runt flugspöet för att kunna få längden på fisken senare..

 

Sussis-släpper-tillbaka

 

Rödingen var riktigt tjock och fin…

 

Svårt-att-släppa-taget

 

Det var nästan att jag fick tårar i ögonen av lycka och jag hade svårt att fatta vad som hänt mig.. Fisken förevigades via en hel del bilder såklart och sedan fick den varsamt simma tillbaka till sitt rätta element för att föra sina vackra gener vidare.

 

Vi var noga med att låta fisken återhämta sig mellan vägning, mätning och fotografering så den fick ligga kvar i håven, i vattnet, genom alla procedurer. Återutsättningen gick galant då den simmade iväg nästan omgående..

 

Sussi-filosoferar

 

För min egen del fick jag sätta ner mig en bra stund för att smälta det som hänt.

 

Felix fiskade vidare och lät mig samla mina tankar och upplevelser i lugn och ro.

 

Felix-drillar-stort

 

Men det dröjde inte länge fören Felix hade något tungt på kroken..

 

Felix-med-75,5cm-röding

 

Även Felix bättrade på sitt PB med en röding på 3,2 kilo. Samma procedur med även denna fisk, eltejp runt flugspöet och vi kunde därmed konstatera att Felix fisk var längre än min, men inte tyngre…

 

Sätts-varsamt-tillbaka

 

Tillsammans kunde vi njuta och glädjas över våra fina fångster och vi diskuterade lite om hur vi skulle berätta detta för de andra.. Skulle vi avslöja allt direkt eller vänta med att visa bilder tills vi alla satt samlade kring middagsbordet??

 

Denna dagen var vinden ett gissel, det blåste iskallt ända in i märgen så när det väl var dags att traska tillbaka till båten, nöjda över dagens fiske, så passade vi på att smygfotografera de andra..

 

Vandrare-i-fjärran

 

Långt långt där borta såg vi gänget närma sig..

 

Nöjd-Bert-på-väg

 

Först fram kom Bert Myde.

Han hade som vanligt haft en kanonfiskedag med rödingar över 2 kilo.

 

De-coola-Gävlegrabbarna

 

Sedan kom Gävlegrabbarna… Utan Reitan ( han måste ha somnat någonstans på vägen.. )

 

Felix och min hemlighet höll inte enda fram till middagsbordet, då jag var nyfiken på hur långa våra fiskar var.

Niclas Waldenstedt hade ett måttband på sig så det var bara att måtta in tejpremsorna på spöet.

Min fisk visade sig vara 71,5 cm lång och Felix fisk 75,5 cm..

 

Så paret Stridh/Rimfrost hade verkligen lyckats hitta de större rödingarna..

Frågan är väl bara vems som är störst, går man på vikt eller längd?? Blinkar

 

Niclas Waldenstedt

 

…och hur glad kommer Niclas Waldenstedt vara på mig resten av dagarna?

( Tack Danne för bilden )

 

Kommer grabbarna att få resa hem från Grönland efter att ha fått tjejdäng?

Kommer Felix och mitt PB att slås av någon av de andra?

 

Vacker-dimma

 

Kommer vi att vakna upp ur denna dröm?

 

Ja det är frågor som man kan ställa sig… Och vill ni veta hur hela resan slutade så är det lika bra att ni bänkar er inför nästa inlägg…

Att gå över ån…

Då vaknade man upp igen efter ännu en god natts sömn. Denna gången sov Felix också bättre då han inte frös natten igenom, tack vare en extra sovsäck som han fick till låns.

Nu är det söndag och det är fjärde fiskedagen här på camp syd.

Som vanligt var det en god och bastant frukost som intogs. Ryggsäckar packades och denna gången fick jag låna en termos, så jag kunde ta med mig lite varm soppa ut på fält.

Denna dag bestämde Felix och jag oss för att vandra uppströms Erfalik, till det andra vattenfallet.

Det beräknades ta ca 1½ timme. Efter att pratat med Gävlegänget om hur det var där uppe och vad vi kunde vänta oss så vart vi ivriga på att få komma iväg.

 

Thomas-och-Alain 

 

Thomas styrde som vanligt båten över sjön med van hand, spottandes flugor ur munnen till höger och vänster. Alain, vår fransman på denna tripp, ville då rakt inte få flugor i varken ögon, mun eller någon annanstans på ansiktet. Som sagt, linsnät eller andra slags nät är ju att rekommendera att ta med sig hit.

Redan på morgonen sken solen på för fullt så det var bara att räkna med en varm och skön dag.

 

uppströms-Erfalik

 

Väl i land på andra sidan sjön, påbörjade vi vår vandring.

Temperaturen steg och med den ökade antalet flugor.

I ett svagt ögonblick drog jag mig till minnes att någon sagt att det inte finns några stickande insekter på Grönland, däremot dessa irriterande sandflugor.

Oj så fel det blev, för under vår vandring där jag valde att endast ha underställströjan på mig, så vart jag allt biten lite överallt på överkroppen.

Hur fan kan man vara så dum att inte ta med sig myggmedel??

Det fick jag bittert ångra då bettet jag fick, genast förvandlades till stora blåmärken.

Men å andra sidan så är man ju inte här för att visa upp sig i bikini precis, så blåmärkena gick ju att dölja med kläder.

Vi hade ändå tur nog att Agneta hade med sig två stift av MyggA, varav den ena lånade hon ut till oss. Så efter att ha vandra i si så där en timme, så var det bara för mig att strippa av mig tröjan så att Felix kunde hjälpa mig att gno in MyggA på hela överkroppen.

Efter det var det hur lugnt som helst med den bitande varianten av insekter.

 

Felix-vandrar-vidare

 

Man känner sig ganska liten som människa i det stora hela. Men det var mäktigt att vandra uppströms Erfalik och för mig och Felix tog det 1 timma och 45 minuter att nå andra fallet.

Då ska ni veta att vi vandrade iklädda vadarna och vadarkängor.

 

ovan-ytan

 

Det var otroligt vackert uppe vid andra fallet och nedanför samlades mängder av rödingar i poolerna. Ibland skymtade man dem ovan ytan..

 

Anar-röding-under-ytan

 

.. men man kunde också skymta dem under ytan, särskilt de som ändrat färg till den röda fina lekdräkten.

 

andra-fallet

 

Andra fallet kanske inte ser så stort ut, men för rödingarna skulle är det nog riktigt tufft att försöka ta sig vidare. Enligt den informationen vi fick så var det i princip ingen fisk som vandrade längre än hit.

 

Felix och jag valde att fylla på vårt egna energiförråd innan vi satte igång att fiska. Soppa och mackor slank ner och det gällde att lyfta på nätet över ansiktet mellan varje tugga, annars blev det närapå svart framför ansiktet av flygfäna.

 

energigodis

 

Vi hade köpt med oss lite torkad frukt, blockchoklad och bananchips hemifrån. Det var inte alls dumt att ha med sig en liten gottepåse ut för att ta några munsbitar då och då.

 

Liten-röding-vid-andra-fallet

 

Efter att pustat ut en stund, sittandes vid vattnet, tittandes på rödingar i mängder och annat spännande i naturen så kunde vi inte låta bli att svinga flugspöna.

 

På något underligt vis hade vi förväntat oss fler röda och framförallt större rödingar uppe vid fallen, men så vart inte fallet. Så vi fiskade oss nedströms istället.

 

Felix-in-action

 

Felix drillar fisk i princip hela tiden..

 

Röding-in-action

 

och vi turades om att fotografera mellan varven.. Så fort någon fick fisk så ropade man till den andra för att meddela om det var ett lämpligt fotoobjekt eller inte. Om det var en fisk som skulle förevigas via kameralinsen så var det bara att veva upp och grabba tag i kameran för att sedan trycka av några bilder..

 

en-mindre-men-vacker-röding

 

.. och många bilder har vi som sagt tagit på varandra..

 

Sussi-drillar-jäklarimig

 

Ibland kan det ju vara kul att få med lite drillbilder också..

 

Sussi-håvar

 

Eller håvbilder där man försöker enligt alla konstens regler att jobba in fisken i håvnätet..

 

Myser-bakom-linsnätet

 

men summan av kardemumman blir ändå att man sitter där, hållandes i en fisk och se allmänt nöjd ut..

 

Felix-bland-blommor

 

Felix är en riktig romantiker, men att plocka blommor till mig här känns ju lite som en överdrift Blinkar

 

Sussi-njuter-för-fullt

 

Vi fortsatte att fiska ner till första vattenfallet men här tog vi ännu en paus för att njuta av hoppande rödingar..

 

hoppande-röding

 

Felix riggade kameran och lyckades fånga en röding på språng upp i fallet..

 

Tiden gick så otroligt fort denna dag så vi han inte fiska hela sträckan tillbaka.

 

Thomas-Svennson-vår-turledare-guide

 

När vi gick nedströms igen så skymtade vi Thomas Turledaren, fiskandes vid en intressant pool..

 

Dagens strålande solsken och värme tröttade ut både mig och Felix, fisken var svårtrugad men vi gick ändå inte lottlösa ifrån dagens fiske.

 

Hur hade de andra haft det?

Ingrid, Anscha, Virpi och Bert hade fiskat på bra men jag har tyvärr inga bilder från dem..

 

bild 4

 

Däremot ännu fler bilder från Niclas Waldenstedt. En där Mikael Reitan poserar med en vacker fisk. Mikael lyckades somna till tre gånger under tiden han skulle knyta på en ny fluga.. Undrar hur många gånger han somnade under tiden fisken drillades??.. Ja se dessa tokiga Gävlegrabbar, de hade alltid något kul i bakfickan att ta upp när man minst anade.

 

bild 1

 

Och som Daniel Höglund säger.. Man får det inte roligare än man gör det!

 

bild 3

 

Ja men eller huuuur!! Svarar Björn Jonsson…

 

bild 2

 

Och Mikael Reitan bara ler… Även när han slumrar!!

 

Som ni säkert redan förstått från första stund jag bloggade om denna resa, så hade vi långt ifrån tråkigt! Det var mycket skratt och ju längre tid vi var på campen, ju närmare kom vi varandra och ju mer haglade skämten…

 

Men som jag började med i rubriken, det känns lite dumt att gå över ån efter vatten. Men fasen så skönt man sover efter att ha gått över ån efter…. just det RÖDING!!

Packad och klar

Om en liten stund påbörjar vi resan mot Grönland!

Det har varit ett evigt testande av olika resväskor, allt från vandringsryggsäck till snowboard väskor men nu blev det till slut hockeytrunken som används.

Igår fick jag hem ett par nya vadare från Harrkungensfiske, det var precis i sista stund!

 

2 

 

Ett par midjevadare! De tar mindre plats, väger mindre och passar mig perfekt! Det är så sällan jag vadar med vatten över midjan så det känns onödigt med vadare som är högre..

 

4

 

Sameogänget skickade ett gäng flugor som sägs locka rödingarna på Grönland. Ska bli superspännande att testa dessa!

 

3

 

Linsnätet från Leech och en mössa kommer helt säkert att användas flitigt! Verkar inte vara så mycket mygg och knott men däremot sandflugor som kan irritera nog så mycket och en mössa då det är risk för ganska kyligt väder..

 

5

 

En rejäl bazooka till våra spön och rullar fixade FishEco till oss från Sporting!!

Så nu är vi redo att ge oss iväg på vårt hitintills häftigaste fiskeäventyr..

Nu blir det 10 dagar ute i vildmarken, utan el eller möjlighet att kommunicera med omvärlden, det kallar jag SEMESTER!!

Nästa blogginlägg blir om ett par veckor och då hoppas jag kunna bjuda på många olika inlägg och bilder från vårt äventyr!

PikeNinja!!

Jag har nu fått så många förfrågningar över denna “ninja”masken att det helt enkelt blev dags att göra ett eget inlägg om denna produkt!

 

Sussi-under-mask

 

Det är Harrkungensfiske som säljer dessa underbart varma och sköna masker, som fästs med kardborre i nacken.

 

ansiktsmask neopren

( klicka på bilden för att komma till hemsidan där produkten säljs )

 

För mindre än 100kr så håller du din näsa, dina kinder och hals varm i isande vind och den funkar superbra även till andra aktiviteter förutom fisket!

 

Jag använder den även då jag är ute på ridturer med hästen och är helnöjd, så har du en “stall”tjej eller “stall”kille i din närhet så kan jag lova att de skulle bli superglada över denna mask.

 

Så till alla er frusna människor, detta är ett superklipp!!

Rakblad och superlim..

Minns ni häromdagen när jag skrev ett inlägg om att jag skulle börja binda flugor?

 

hjorthårsfluga

( klicka på bilden för att komma till inlägget )

 

Nu har jag bundit och bundit, en tuss här och en tuss där mellan helgens arbetspass och idag band jag dit sista tussen hjorthår.

 

Sen var det dags att försöka forma något av tussbollen med hjälp av ett rakblad.

Sist men inte minst försöka få dit ett par ögon, så med risk för att snitta fingertopparna på rakbladet och limma ihop mina fingrar så blev resultatet så här..

 

Tussen

 

hahaha.. ja, jag ska försöka fortsätta att finslipa på tekniken och fingerfärdigheten men vad kan man mer begära efter att försökt binda första flugan själv, utan instruktioner.

 

Jag har fått hem lite spännande flugbindningsmaterial från Sameo och har sedan tidigare en del från Harrkungensfiske så nu är det bara till att sätta igång så fort det finns någon ledig minut över.

 

Har ju också förstått att det är lättare för mig nu när jag inte längre har några katter, här behövs det inte plockas undan varje gång man satt upp städet och spridit fjädrar och annat omkring sig.

Det är så mycket enklare när allt kan vara framme.