Varför ska det behöva vara så här?
Jag har blivit påhoppad i nästan hela mitt liv för mina val av intressen.
Det började redan när jag var en liten flicka, gick i 2:a klass på grundskolan och var den enda tjejen som älskade hästar.
( Liten Sussi med sin första häst )
Ja, jag hade såklart en egen häst på den tiden.
Killarna i klassen retades för att jag var en hästtjej, att hästar luktar illa, att de smakar bäst mellan två bröd, att man inte ska leka med maten osv…
Ja man vart inte direkt populär då pengarna man fick på den tiden, hellre spenderades på hästrelaterade prylar istället för modekläder, permanentat hår och smink. Här snackar vi 80-talet.
När jag började högstadiet var det jobbigt att hela tiden behöva förklara för kompisarna att jag hellre la tiden i stallet än att drälla runt på stan. Självklart slutade polarna tjata på mig efter ett tag och insåg väl att det var lönlöst att försöka få med mig på fester och andra spännande äventyr som tonåringar sysslar med.
( jo jag var till och med ute på en och annan hopptävling )
Självklart kom det en period i mitt liv där fester, kläder, smink och mode tog överhand. Flytt till en storstad gjorde att jag i några år levde med allt det där, för mig, ytliga. Det var viktigare hur man såg ut på det yttre än det som fanns på insidan.
Men efter fyra år, hängandes på fik, shoppandes och svingades de lurviga på dansgolven längs diskoteken på Avenyn i Göteborg så blev längtan hem till naturen och skogen så stor att jag flyttade hem igen.
Jag känner mig mer hel som människa ute i skog och mark, synen av vilda djur och vacker natur, alla ljud och dofter som detta ger slår med hästlängder stressande människor som rusar blint omkring hit och dit, avgaser och ljud som finns i städer.
När så fiskeintresset drog igång på allvar för ca 13 år sedan så fanns det ingen hejd på att bege sig ut på jakt efter abborre i sjöarna på Småländska höglandet.
( Peter Axmon och lillebror rensar abborre )
Då gjordes det bland annat ett par utflykter till sjöarna Bunn och Ören, vilka fantastiska fiskevatten det var!
Nyfångad abborre togs upp och grillades iland på en ö.
Härliga sommarminnen och på den tiden fiskade jag inte så ofta som jag gör nu.
Det finns några återkommande påståenden och frågor som jag faktiskt tröttnat på att svara på och mer eller mindre behöva ursäkta mig för, jag är för gammal nu för att behöva ställa till svars över mina intressen.
Det första är detta med tiden. Hur har du tid med allt fiske? Hur hinner du med hästen? Har du inte för mycket på gång nu? osv
Senast jag fick frågan var nu i veckan då jag besökte min vårdcentral för behandling av vurpan jag gjorde i höstas som ledde till muskelvärk i bröstryggen.
Ja vad svarar jag på detta?
För det första så har jag inga barn (om man nu bortser från sambon 
), vilket innebär att när jag inte jobbar så kan jag göra precis vad jag vill på min fritid. Är jag egoistisk när jag säger NEJ till vissa aktiviteter, event eller evenemang? Det beror oftast inte på att jag är egoistisk utan mer att jag vill prioritera annat på min lediga tid, att ha friheten att göra det som jag själv vet att jag mår bäst av och umgås med dem jag verkligen trivs med.
Jag ställer frågan tillbaka, har du barn? Hur hinner DU med dem och dig själv???? Därmed dog den diskussionen ut..
Det andra är fiskar du jämt eller? Nej det gör jag ju inte, jag jobbar heltid och fiskar när det passar in ledighetsmässigt. Många, de flesta är faktiskt de i min egna släkt, verkar ha ont av att jag och Felix åker iväg lite då och då för att tillbringa några dagar tillsammans, fiskandes i något spännande vatten. Samma personer som verkar ha ont av detta kritiserar aldrig alla dagar och timmar jag lägger i stallet med hästen. Vad är skillnaden? De kritiserar inte heller övriga släkt och vänner som tillbringar hela sin lediga tid genom att skjutsa/hämta sina barn på olika aktiviteter eller för att umgås med vänner på helgerna, weekend i andra städer eller andra aktiviteter som upptar deras tid. Så varför ska det vara en sådan negativ klang för att jag hellre väljer en ledig helg fiskandes någonstans i landet eller på hemmaplan?
Det tredje är du som fiskar så mycket, vad gör du med all fisk, är inte frysen fylld till bredden? Ja det är just denna debatt som ständigt väcker uppror överallt och hela tiden. Bara för att jag älskar detta med fiske så behöver jag ju inte ta upp och vrida nacken av alla fiskar. Jag fiskar oftare än vad “medelsvensson” gör och därför är det viktigt för mig att kunna ha den valmöjligheten att återutsätta landad fisk. Självklart sparas en och annan matfisk då och då. Det blir ju inte hållbart annars om alla som har fiske som sitt största intresse, tar upp och avlivar alla fiskar som krokas. För en död fisk är ju en död fisk, men om man släpper tillbaka en del av sin fångst så är ju chanserna stora att fisken överlever.
Det fjärde är lek inte med maten! Ja, denna kommentar får man höra allt som oftast, både vad gäller hästen och fisket. Många anser ju att hästar är mat, men för mig är det mitt gym. Min träning och mitt sätt att hålla mig igång fysiskt. Att jag sen valt ett djur till att tillgodose min fysiska och psykiska hälsa är för att jag aldrig trivts i att vara instängd på ett gym lyftandes skrot eller springa på motionsband.
Vad gäller fisket så får jag höra detta påstående de gånger jag väljer att återutsätta fisken, inte utav sportfiskare utan av “medelsvenssons”.
Eftersom det nu blåst storm i media, igen, att man är en djurplågare utan dess like för att man har som intresse att kroka fiskar för att sedan kroka av dem igen får mig att fundera och spekulera kring detta med sportfisket.
Nu har jag fastnat i gäddfisket helt och hållet. Hur mycket smärta känner då gäddan av att bli krokad, i mitt fall en av gäddfluga med enkelkrok eller vid ismete av en trekrok? Om den känner smärta av det, hur kan den tex då äta abborre och gös? Två fiskarter med väldigt vassa ryggfenor. Jag bara undrar och om någon därute vet, skulle så gärna vilja ha svar på det!
När det kommer till ismete eller mete efter gädda så används ju oftast levande betesfisk som agn, det är ju inte heller särskilt omtänksamt att använda en art för att fånga en annan. Betesfisken lider förmodligen alla helvetes kval genom att vara fastkrokad levandes och inte har möjlighet att fly när predatorn attackerar med sylvassa tänder.
Men är det någon som ifrågasätter jägare med jakthundar… De används för att människan ska kunna skjuta en annan djurart. Mår jakthunden bra då den utsätts för vargattacker, vildsvinsattacker, fordon m.m som riskerar dess hälsa och liv? En sak till om man jämför jakt och fiske, hur ofta förekommer det att djur blir skadeskjutna, lider inte de innan eller om de hittas och blir avlivade? Är jägare också djurplågare eller inte?
Är alla människor som har djur och natur, som största intresse, djurplågare eller hot mot natur och miljö? Jag tänker även på dem som vandrar ute i naturen, traskar omkring så att det skapas stigar eller gångvägar, kliver på insekter, stör fåglar och andra vilda djur. Eller hur långt ska man dra det hela?
Det här blev en långt inlägg och det är mycket man ibland filosoferar över och jämför olika situationer hit och dit. Det skadar aldrig att ta sig lite tid för eftertanke och reflektera över olika val man gör i livet.
Men en sak är jag helt säker på, hade jag varit man så hade dessa åsikter och synpunkter inte tagits upp för jämnan.
Jag har nog inte hört talas om att en man med två intressen, tex jakt och fiske som dessutom är småbarnsfar ständigt får höra att hur hinner du med allt, har du inte för många intressen osv, varför leker du med maten?!
Så ursäkta mig för mina intressen och för att jag prioriterar min tid till det jag oftast själv vill göra, ursäkta att jag är en djurplågare och att jag leker med maten. Ursäkta att jag inte valt att samla frimärken som hobby eller broderier. Ursäkta att jag inte är en vanlig kvinna som ägnat mina yngre år att kämpa för att bli gravid och fortplanta mig utan istället valt att berika mitt liv med annat som gör mig lycklig och välmående.
Men varför ska jag behöva ursäkta mig??!! Det är väl snarare frågeställaren/påståaren som ska be om ursäkt för att ha ont av vad andra gör på sin fritid.
( ute med grabbarna för att fiska gös på Nömmen för sisådär 13 år sedan, en lycklig “medlesvenssonfiskarinna” )
Tyvärr så handlar det nog mest om våra släckningars avundsjuka och okunskap…
Och mest är det nog för att varken du lr jag har låtit oss styras av deras åsikter
Ja men det är inte enbart släktingar utan även andra som uttrycker sig nedlåtande och med en liten ton av avundsjuka..
Sååå bra skrivet!!!! fjorton tummar upp!!!!
Puss på dig Ken och alla fjorton tummarna! 🙂
Du skriver så bra. Ett rent nöja att läsa varje gång.
Tack så mycket Olle! Ja, jag är säkerligen inte ensam om detta heller, har jag förstått! 🙂
Surt med folk som inte bara lägger sig i vad man väljer att göra på sin fritid, utan även har synpunkter på det. Om jag väljer att prioritera det jag vill göra med mitt liv så är det min ensak. Jag brukar säga till mina vänner när jag är ute på en fisketripp som kan se väldigt olika ut. Som exempel, en fantastiskt vacker vårdag när isen gått och bäcken porlar i bakgrunden, fåglar kvittrar och solen får dej att kisa. Eller på vintern när kylan biter dej i kinderna. Hålet är borrat och kläderna, den varma chokladen och brasan håller dej varm i själen. Eller varför inte försommaren vid kusten på jakt efter havsöringen som jagar föda bland tången -Hur hade alternativet sett ut? En dag i tv soffan? Storhandla på ”supermarket”? Valet är enkelt! Jag tar gärna en dag ute i naturen istället. De som har barn skulle göra detsamma. Ta med ungarna ut! Det har jag gjort med mina så länge de har haft lust att följa med, jag har aldrig tvingat nån. Nu börjar de bli vuxna och självständiga och alla tre gör likadant idag. (Min dotter med två underbara barnbarn har tagit arvet vidare utan att jag lagt mej i, de fiskar också ibland)
Du har några intressen i ditt liv som gör att du lever!
En gubbe som dessutom delar din hobby!
En häst som ger dej kärlek, styrka, svett och glädje
Ett jobb som ger dej mat på bordet och tak över huvudet.
Plus, vad vet jag?
De som har synpunkter kanske rent av är avundsjuka?
Avundsjuka är sunt, det får mej att längta!
Missunnsamhet däremot???
//UffeB
Ja Uffe, du har verkligen lyckats föra arvet vidare 🙂
Känner igen mig allt för väl…
Fortsätt med det du gör för du gör det jäkligt bra 😉
Men va bra! Det bevisar ju att jag inte är den enda, helt klart!! 🙂
Hej Sussi.
Vilken tur att vi inte äter hund, då skulle ”leka med maten” folket få det jobbigt. 🙂
Tror inte fisken lider så mycket, jag har fångat samma harr flera sommrar på raken i min hemma å, bara man behandlar dem som man ska vid avkrokning.
Säker många andra fiskare som känner igen sina fiskar, helst gäddfiskare och karpmetare skulle jag tro.
Stå på dig vad det gäller dina intressen, bättre än att sitta framför tv:n och kolla på fördumande Amerikanskt skit mm.
Ha det underbart.
Ja, det finns ju flera som kan bevisa att de fångat samma fisk flera gånger om. Spännande detta! Tack för din kommentar Johan! 🙂
har åtminstonne fångat samma abborre 3 gånger och samma gädda ur samma hål 2 gånger med ett par timmars mellanrum, tror inte den skulle gå på samma knep så fort igen om det var så traumatiskt.
Nej det vore väl underligt om de högg igen efter en traumatisk upplevelse..
Så otroligt bra skrivet Sussi!
känner igen massor av de där då jag inte heller har några barn
och faktiskt får höra detta jag me, är både sportfiskare och jägare och detta är och kommer vara min livstil o vet att jägare är precis om inte mer ifrågasatta än sportfiskare
stor kram till dig för att du berikar mig med dina berättelser 🙂
Tack själv Jocke!! Är förvånad att du hinner med att läsa mina blogginlägg med tanke på dina intressen 😉
Det måste vara ett litet sido intresse jag fått 😉 de dyker så snällt upp i mobilen åsså hehe så har full koll 🙂
Ja, du har verkligen full koll!! Bra att du kan kolla via mobilen, då behöver du ju inte sitta fast i din stol längre 😉
Har allt som oftast en liten utvikbar ryggsäcksstol jag vecklar ut och sätter mig på när det plingar till 😉
PS. du glömmer väll inte örolappsfotöljen med fotpall till mässan 😉
hahaha.. Nä, jag har pratat med mässledningen om detta med möblemanget och det verkar som de kan bidra med en liten båt att sitta i på sin höjd. Men jag föreslår nog hellre ett par flytringar 😉
Be inte om ursäkt för dina intressen. Stå på dej o gör vad du vill på din/er lediga tid ihop. Och som johan skriver, tur att vi inte äter hund för då leker jag nog mest av alla med maten.:)
hahaha.. Ja va rädd om hunden Kenneth!! 🙂
Känner också så väl igen mig i din text. Har inte varit särskilt hästintresserad dock, men när jag var yngre handlade däremot det allra mesta om sport för mig – fotboll, innebandy, handboll m.m. Man ska verkligen inte behöva be om ursäkt eller bli ifrågasatt för sina val av intressen, oavsett om de ligger inom ”normen” eller långt utanför.
Själv har jag aktivt valt bort sådana aktiviteter som exempelvis TV-tittande till förmån för andra intressen, – som att vistas utomhus, fiska eller helt enkelt aktivt lära mig mer om någonting om som jag tycker är intressant. Jag har dessutom flyttat till ett hus långt ute på landet endast 24 år gammal, och min allra största passion är flugfiske. Vilket en hel del anser vara underliga livsval, men själv kunde jag inte ha önskat mig någonting bättre och det är här i min lycka ligger! 🙂
Många frågor handlar förstås en del om okunskap – och de nyfikna är ju förstås välkomna att undra. Men ingen har rätt att ifrågasätta dina val, mer än du själv.
Det är trots allt omöjligt att vara felfri och perfekt inom både fiskets värld och gällande miljöfrågor i allmänhet, men det viktigaste är trots allt att vi fortsätter att samla kunskap och utvecklas så att vi kan bedriva vårt fiske och levnadssätt på ett sådant hållbart sätt som möjligt och med ett fortsatt gott samvete.
Som alltid, det är bra att du ställer dig dessa frågor och låter oss vara delaktiga i dina tankegångar. Tack för det! 🙂
Kram /Therese
Tack Therese!! Kram till dig med, vi ses snart igen! 🙂
Du rockar Sussi! Keep up the good work 😉
🙂
Det är ett typiskt täcken på den förhatliga svenska avundsjukan. Dom är avundsjuka på att du har ditt liv.
Ja Peter, det kan så vara… Men vi är tydligen fler som råkat ut för detta! Jisses så mycket avundsjuka det då måste finnas där ute..
Det finns inget härligare med att komma ut i naturen och fisket i sig är ett plus i kanten. Njut av dagarna på hästryggen och fisket.
JA visst är det härligt Elisabeth! Jag kan ju dessutom inte heller låta bli att passa på att plocka upp skräp och annat, som andra dumpat efter sig, när jag väl ute på mina rundor 🙂
Nej, det är inte avundsjuka. För mig låter det som en klassisk konflikt mellan de som har en klar bild av hur man bör vara och en som bryter mot detta. Och den konflikten ser olika ut i olika miljöer.
Att en tjej i åttaårsåldern ifrågasätts för sitt val att rida och umgås med hästar är för mig lite märkligt, min erfarenhet är att de tjejer som gör just det snarare vinner poäng i närkretsen.
Jag frågade mina tjejer om detta och deras erfarenhet är att de tjejer som har häst eller rider är avundsvärda. Och ingen kille har hörts säga något nedsättande om dem. Trist att höra att du har dåliga erfarenheter Sussi. Trist.
Min ungdom är på många sätt lik, jag festade inte eller hängde med de coola. Men jag kände mig trygg med mina kompisar som var som jag, fiskade flera gånger i veckan, lekte indianer i skogen, sov i kojor och tillbringade varje ledig stund utomhus.
Jag vill nog påstå att alla mina fiskestunder räddade mig från dåliga erfarenheter, två av mina (ickefiskande) kompisar dog i MC-olyckor, en (som kallades för greven) försvann i Légion étrangère. Inte för att jag var en bråkstake eller så men jag var ifrågasättande och vetgirig. Alla dessa sommarnätter med metspöet vid sutarvikar fick mig att bli harmonisk.
Min livssituation är ju tvärtom, jag har flera barn och älskar det urbana livet. Har nästan aldrig tid att fiska men tar chanserna när de dyker upp. Därför gillar jag att ha ett litet flerdelat flugspö spö i jobbväskan vart jag än åker…
Och jag undrar ofta över alla dessa män med småbarn som fiskar 50 dagar per år (2012 hade jag 27 timmar fiske). Grejen är nog att de har en kvinna som självklart tar hemmet. Och männen jobbar in fisketimmar genom att diska en helg eller hämta barnen från dagis tre gånger i veckan. Då har de förtjänat fiske två helger (plus några kvällar) varje månad… Visst, männen är moderna och jämlika, har kört barnen i barnvagn och sånnt. Men det är aldrig kvinnorna deras som är borta varje helg och tar spontana kvällar för egna aktiviteter.
Och detta fattar jag inte.
Mycket snack. Men poängen Sussi är att (enligt vad jag tror) det inte handlar om avundsjuka utan att minsta avvikelse mot standardmönstret inte accepteras. En kvinna på 30+ får självklart fiska men hon skall inte göra det till en huvudsak i sitt liv. Att vara sponsrad och känd för något så onyttigt som sportfiske är INTE ok. Och att inte ha barn är ett brott som får släktingar och bekanta att flyga in och ha både åsikter och riktlinjer för hur man borde vara.
Typ. Det där med C&R är en sak som förtjänar ett eget kapitel. Det finns en allvarlig risk att det kan bli som i Tyskland där C&R är förbjudet på grund av militanta djurskyddsorganisationers inflytande.
Tackar för din långa kommentar! Trevligt att läsa om dina upplevelser och synpunkter. Jo, visst är det skumt att jag blev utsatt för detta med hästintresset i skolåldern, men det var väl andra tider då och det mest komiska i det hela var att de flesta i min grundskola själva var barn till ”bönder” men det verkade då som om de flesta sysslade med bollsporter av olika slag istället för naturnära intressen.
Ja C&R förtjänar verkligen ett eget kapitel och jag hoppas verkligen inte att det blir som i Tyskland, men däremot skulle det kanske vara bra med någon form av fiskeexamen, typ kunskapsutbildning och licens då det är djur vi pysslar med. Men det kan jag filosofera vidare om vid ett senare tillfälle 😉
Det är inte du som ska be om ursäkt för du har ett intresse du älskar!
Angående fiskar och deras lidande så fick jag höra en psykologi lärare redogöra att fiskar har ingen smärttröskel ( känner ingen smärta) Utan utvecklar bara reflexer för någon form av panikkänsla när de fastnar på kroken.
Har inte kunnat hitta någon källa på det men har vid ett senare tillfälle hört samma förklaring från en fiskare jag träffa vid vattnet. Om någon annan hittar mer info om dethär så skicka länk.
Skitfiske! //Per
Tackar Per!
Ja, jag har hört något liknande angående fiskare och deras smärta, så jag är också jättenyfiken på om vi får svar på hur det egentligen är. Skitfiske tillbaka! 🙂
Kan meddela att det inte bara är du som får de komentarerna. Jag är rädd för hästar så där vet jag inte mycket. Men jag både jagar o fiskar, och folk frågar hela tiden hur jag har tid, hur jag orkar, om jag fiskar hela tiden och vad jag gör med all fisk.
Svaren jag brukar ge är följande i samma ordning: Jag tar mig tid, hur skulle jag annars orka, ja, släpper tillbaka eller äter till middag.
Men det blir tradigt i längden.
Missunnsamhet och avundsjuka är vad det handlar om. Jag var 38 när jag skaffade barn. Innan detta lattjde jag runt lite överallt runt vårat klot. Herregud vad detta störde folk men det sket jag i för jag visste att de bara var avundsjuka. De som uppriktigt gladde sig åt att man verkligen kunde göra vad man önskade var få. Dessa få människor högaktar jag idag och dessutom verkar de vara tillfreds med sina liv fast de kanske inte haft möjligheter till några större utsvävningar.
Tvärtom är det med de som var/är missunnsamma,
De blir bara bittrare och bittrare med stigande ålder.
Ja, det är väl lite så man får tänka.. Att det ligger någon form av avund i det hela.
Vårt jordeliv är alldeles för kort för att inte prioritera det vi mår bra av. Könsstereotypa normer, förväntningar, mainstream, missunsamhet och avundsjuka får inte hindra oss att göra det vi älskar oavsett om vi är 23 eller 84, man eller kvinna. Tyvärr verkar många idag ha en stor distans till naturen och därmed också naturnära intressen, vilket gör att man kan uppleva sig som en ”outsider” när man känner att det är just detta som skapar livskvalitet.
Vilken tur och förmån för sådana som du och jag, att vi har haft förmånen att få uppleva fiske, djur och natur på nära håll!:)
Stå på dig, lev och må!
Visst är det synd att så många kommer så långt ifrån naturen och dess upplevelser och att dessa människor nästan ser ner på folk som sysslar med naturnära intressen. Men men, vi alla gör väl förhoppningsvis det vi trivs bäst med och det utan att se ner på andra och deras val av intresse.
Jag är en tjej som älskar att meta abborre min kille lärde mig det.Det är en perfek avkoppling för en stressad själ.Det är inte alls okvinnligt som vissa påstår.Jag har en kvinnas alla attribut så som smink och använder rött nagellack m.m även när jag metar abborre och har lärt mig att kroka av abborren så skonsamt som möjligt.För att abborren inte ska lida bryter jag snabbt nacken på den.Så tjejer gör som jag ut meta det är en perfekt avkoppling och dessurom roligt! Janicke