Då vaknade man upp igen efter ännu en god natts sömn. Denna gången sov Felix också bättre då han inte frös natten igenom, tack vare en extra sovsäck som han fick till låns.

Nu är det söndag och det är fjärde fiskedagen här på camp syd.

Som vanligt var det en god och bastant frukost som intogs. Ryggsäckar packades och denna gången fick jag låna en termos, så jag kunde ta med mig lite varm soppa ut på fält.

Denna dag bestämde Felix och jag oss för att vandra uppströms Erfalik, till det andra vattenfallet.

Det beräknades ta ca 1½ timme. Efter att pratat med Gävlegänget om hur det var där uppe och vad vi kunde vänta oss så vart vi ivriga på att få komma iväg.

 

 

 

Thomas styrde som vanligt båten över sjön med van hand, spottandes flugor ur munnen till höger och vänster. Alain, vår fransman på denna tripp, ville då rakt inte få flugor i varken ögon, mun eller någon annanstans på ansiktet. Som sagt, linsnät eller andra slags nät är ju att rekommendera att ta med sig hit.

Redan på morgonen sken solen på för fullt så det var bara att räkna med en varm och skön dag.

 

 

Väl i land på andra sidan sjön, påbörjade vi vår vandring.

Temperaturen steg och med den ökade antalet flugor.

I ett svagt ögonblick drog jag mig till minnes att någon sagt att det inte finns några stickande insekter på Grönland, däremot dessa irriterande sandflugor.

Oj så fel det blev, för under vår vandring där jag valde att endast ha underställströjan på mig, så vart jag allt biten lite överallt på överkroppen.

Hur fan kan man vara så dum att inte ta med sig myggmedel??

Det fick jag bittert ångra då bettet jag fick, genast förvandlades till stora blåmärken.

Men å andra sidan så är man ju inte här för att visa upp sig i bikini precis, så blåmärkena gick ju att dölja med kläder.

Vi hade ändå tur nog att Agneta hade med sig två stift av MyggA, varav den ena lånade hon ut till oss. Så efter att ha vandra i si så där en timme, så var det bara för mig att strippa av mig tröjan så att Felix kunde hjälpa mig att gno in MyggA på hela överkroppen.

Efter det var det hur lugnt som helst med den bitande varianten av insekter.

 

 

Man känner sig ganska liten som människa i det stora hela. Men det var mäktigt att vandra uppströms Erfalik och för mig och Felix tog det 1 timma och 45 minuter att nå andra fallet.

Då ska ni veta att vi vandrade iklädda vadarna och vadarkängor.

 

 

Det var otroligt vackert uppe vid andra fallet och nedanför samlades mängder av rödingar i poolerna. Ibland skymtade man dem ovan ytan..

 

 

.. men man kunde också skymta dem under ytan, särskilt de som ändrat färg till den röda fina lekdräkten.

 

 

Andra fallet kanske inte ser så stort ut, men för rödingarna skulle är det nog riktigt tufft att försöka ta sig vidare. Enligt den informationen vi fick så var det i princip ingen fisk som vandrade längre än hit.

 

Felix och jag valde att fylla på vårt egna energiförråd innan vi satte igång att fiska. Soppa och mackor slank ner och det gällde att lyfta på nätet över ansiktet mellan varje tugga, annars blev det närapå svart framför ansiktet av flygfäna.

 

 

Vi hade köpt med oss lite torkad frukt, blockchoklad och bananchips hemifrån. Det var inte alls dumt att ha med sig en liten gottepåse ut för att ta några munsbitar då och då.

 

 

Efter att pustat ut en stund, sittandes vid vattnet, tittandes på rödingar i mängder och annat spännande i naturen så kunde vi inte låta bli att svinga flugspöna.

 

På något underligt vis hade vi förväntat oss fler röda och framförallt större rödingar uppe vid fallen, men så vart inte fallet. Så vi fiskade oss nedströms istället.

 

 

Felix drillar fisk i princip hela tiden..

 

 

och vi turades om att fotografera mellan varven.. Så fort någon fick fisk så ropade man till den andra för att meddela om det var ett lämpligt fotoobjekt eller inte. Om det var en fisk som skulle förevigas via kameralinsen så var det bara att veva upp och grabba tag i kameran för att sedan trycka av några bilder..

 

 

.. och många bilder har vi som sagt tagit på varandra..

 

 

Ibland kan det ju vara kul att få med lite drillbilder också..

 

 

Eller håvbilder där man försöker enligt alla konstens regler att jobba in fisken i håvnätet..

 

 

men summan av kardemumman blir ändå att man sitter där, hållandes i en fisk och se allmänt nöjd ut..

 

 

Felix är en riktig romantiker, men att plocka blommor till mig här känns ju lite som en överdrift

 

 

Vi fortsatte att fiska ner till första vattenfallet men här tog vi ännu en paus för att njuta av hoppande rödingar..

 

 

Felix riggade kameran och lyckades fånga en röding på språng upp i fallet..

 

Tiden gick så otroligt fort denna dag så vi han inte fiska hela sträckan tillbaka.

 

 

När vi gick nedströms igen så skymtade vi Thomas Turledaren, fiskandes vid en intressant pool..

 

Dagens strålande solsken och värme tröttade ut både mig och Felix, fisken var svårtrugad men vi gick ändå inte lottlösa ifrån dagens fiske.

 

Hur hade de andra haft det?

Ingrid, Anscha, Virpi och Bert hade fiskat på bra men jag har tyvärr inga bilder från dem..

 

 

Däremot ännu fler bilder från Niclas Waldenstedt. En där Mikael Reitan poserar med en vacker fisk. Mikael lyckades somna till tre gånger under tiden han skulle knyta på en ny fluga.. Undrar hur många gånger han somnade under tiden fisken drillades??.. Ja se dessa tokiga Gävlegrabbar, de hade alltid något kul i bakfickan att ta upp när man minst anade.

 

 

Och som Daniel Höglund säger.. Man får det inte roligare än man gör det!

 

 

Ja men eller huuuur!! Svarar Björn Jonsson…

 

 

Och Mikael Reitan bara ler… Även när han slumrar!!

 

Som ni säkert redan förstått från första stund jag bloggade om denna resa, så hade vi långt ifrån tråkigt! Det var mycket skratt och ju längre tid vi var på campen, ju närmare kom vi varandra och ju mer haglade skämten…

 

Men som jag började med i rubriken, det känns lite dumt att gå över ån efter vatten. Men fasen så skönt man sover efter att ha gått över ån efter…. just det RÖDING!!