Den gångna helgen bjöd på en mycket gynnsam väderprognos och siktet var inställt. Stecedammen som jag haft ett lyckat kvällsfiske i under veckan skulle få ett ordentligt besök och jag besökte min tilltänkta fiskeplats för lite förmäskning under den senare delen av veckan.

Med optimala förutsättningar var det en besvikelse att gå hem från jobbet i fredags med en otrolig trötthetskänsla i kroppen. Efter att bilen packats och en snabbdusch avklarats var det planerat för avfärd, men tröttheten tog över. Jag bestämde mig fort för att vila upp mig hemma över natten och vara på plats tidigt under lördagen. Galenskap eller sunt? Det är lite oklart, men i efterhand är jag nöjd med mitt val och det kom att bli en minnesvärd helg bakom spöna.

Efter en snabb bilfärd till mönsterås genom den Småländska skogen där dimslöjor och morgonaktiva rådjur avlöste varandra så kunde jag snart låsa upp grinden in till dammarna och rulla fram längs den stora dammen på väg till mitt tillhåll de kommande 30 timmarna. Aktiviteten i dammen var påtaglig och fiskefrossan infann sig innan jag klivit ur bilen. på plats så var jag snabb med att placera två spön mot det grundområde där kanalen upp till den stora dammen börjar. Båda spöna fiskades med pop-ups och en skopa med blandade pellets och några få sönderklämda boilies fick fungera som lockbete kring mina tackel.

När jag var i färd med att iordningställa mitt tredje spö som skulle fiskas lite annorlunda än de två grunda spöna så kom ett pip från mitt högra Delkim, ett till och innan jag han titta upp från tackellådan så knorrade mitt larm argt. Spöt var ordentligt böjt när den hårt ställda bromsen knarrade tungt och linan reste sig mot andra sidan av dammen. Direkt när jag lyfte spöt och fick kontakt med fisken kunde jag känna att detta skulle nog ta en stund. Med flera rusningar både mot den grunda kanalens vass, grenar och bråte samt ett försök att nå dammens djup bjöd fisken i änden av linan upp till en riktigt spännande kamp. Döm om min förvåning när en fjällkarp kom glidandes in i håven. Det finns en del fjällisar i dammarna men inga som är lika stora som spegelkarparna som huserar där. Fisken placerades snabbt i slingen och en ny krok samt en ny Miracle Berry pop-up monterades för att snabbt placeras på samma ställe. Proceduren med en skopa pellets och några sönderklämda Catalyst boilies upprepades. Tomas ville mer än gärna komma ner och hälsa på för en fotosession och jag fokuserade på resten av prylarna då regnet hängde i luften. När min jourhavande fotograf anlände så kunde vi väga in den kämparglada fjällisen till 8,750 kilo och det visade sig att detta var sjörekord för fjällkarp. Vad mer kan man be om än sjöns största?

Det där snikspöet, det är ofta det som ger den stora fisken eller förvånar genom att vara bättre än de spön som fiskas där man tänkt att det ska vara hett. Denna helgen förblev snikspöet som fiskades längs dammens kant i anslutning till en kant mellan grästäckt och ren botten på ca 2 meters djup passets nitlott.

Detta var inte så konstigt då de flesta fiskarna var ivriga att njuta av det lite varmare vattnet i den grunda kanalen där de dessutom kände sig trygga bland vass och sjunkna grenar. Även sjöns svanpar fan det grunda vattnet  som ett perfekt tillhåll och de verkade njuta lika mycket av den varma lördagen som karparna och jag gjorde.

Ja bestämde mig för att ta till något som karparna i Stece har fallit för tidigare i jakten på lite action på snikspöet så jag fiskade med hårddippade Catalyst wafters som fiskades med en riktigt klibbig stick men inte ens detta kunde lura fram en karp ur dammens djupare parti. Som alltid är det väldigt svårt att fånga fisk på en plats de inte håller till på oavsett vilka knep man tar till eller hur bra man gör det. Precis så var det även detta passet.

Dagen förflöt och jag var lika redo att fånga en karp som de var upptagna med att lapa värme i kanalen. Larmen var tysta och slingen torkade sakta på sin plats i mattan. På bilden syns de saker som jag alltid har redo när jag fiskar efter karp. Mattan så klart, den hoppas jag att vi alla har framme. I den ligger min sling för att snabbt kunna placera min fångst i den efter avkrokningen utan att behöva lyfta fisken onödigt många gånger innan fisken får återhämta sig inför vägning och fotografering. En vattenhink tycker jag att man alltid ska ha till hands. Ridge Monkeys ”bucket” i PVC plast är mycket smidig att ha med sig och kan plattas till för att få plats i min matta under transport. Självklart går en plasthink lika bra men dena tycker jag är extremt smidig och den tar väldigt lite plats.

Dagen gick över i kväll och samtidigt som jag njöt av mina nystekta hamburgare mina så sänkte sig mörkret över landskapet och jag bjöds på en mycket vacker solnedgång. Tillfällen som detta är en av de sakerna som gör karpfiskelivet till något jag älskar. Allt man får uppleva under sin vistelse i naturen är helt gratis, vi tar det för givet men det ger så mycket. När jag var yngre hade jag inte samma upskattning för självklara saker som jag har nu.

Morgonen började med en fisk i gryningen som jag bara fotade på mattan efter vägning för att skicka till Tomas som håller koll på alla fiskar och följer deras utveckling. Bilden finner du på min instagram (@mangotsson).  Denna gången var det en vit Fruit Zing pop-up som stod för melodin från mitt Delkim. Efter ett par koppar rykande varmt te så blev det omläggning av betena i det första ljuset och jag satsade på att fiska båda de grunda spöna med Fruit Zing pop-ups. Mycket för deras fantastiska doft men också för att de är helt vita och jag har haft bra resultat på vita pop-ups under vårfisket men också då den sista karpen kom på detta betet och förtroendet kändes grymt bra för att Fruit Zing skulle leverera igen. Tiden gick med lite pyssel med tafsar inför kommande fisken och snart hade klockan passerat 10. Vid 12 tiden lovade SMHI regn och jag satt och funderade på om jag skulle packa ihop min fuktiga utrustning innan regnet eller om jag skulle stanna en bit in på eftermiddagen.

Jag avbröts abrupt i mina tankar kring ihoppackningen av mitt högra larm som för tredje gången denna sittning tog sig ton. händelseförloppet från passets första fisk, fjällkarpen som visade sig vara sjörekord upprepade sig och en härlig drillning bjöds i den tilltagande vinden efter morgonens stiltje. Denna gången kändes fisken tyngre även om den var lika stark och kampvillig och det började kännas lovande när den gick och stånkade längs med bottnen under spötoppen en lång stund innan jag äntligen kunde pressa den mot ytan och den väntande håven.

Det visade sig vara en återfångst sedan förra årets fisken i damman. Fisken kallas för Screamus och vägdes till 10.4 kilo. I höstas vägde den strax över 10 kilo och hade således lagt på sig nästan tre hekton över vintern. En otroligt vacker fisk som jag var mycket glad att fånga. Spegelkarpar med stora fjäll är något jag verkligen tycker är speciellt. Kanske för att jag sällan fångat dem i andra vatten, eller rent ut av för att de blir så mycket mer ”personliga”…

Det utlovade regnet kom aldrig och vid 14 tiden kunde jag packa in en torr utrustning i bilen och styra hemmåt. När jag mötte regnet efter någon kilometer så log jag glatt. I bland har man bra tajming helt enkelt. Både med fisket och hemfärden.

Tiden har gått snabbt och temadagen hos Hammarsjöns Sportfiske, islossning och snöstormar har avklarats, men nu har det äntligen skett. Premiären är avklarad och likaså är årets första karp landad. Dock skulle det dröja till efter premiärfisket med premiärkarpen…

Årets första karpfiske förlades i Stubbetorpssjön och förhoppningarna på en lyckad premiär var höga. Fisken uteblev men i det stora var det både mycket trevligt och lyckat. Ronnie satt redan bakom spöna sedan fredagen när jag anlände i lördags förmiddag. Glatt kunde jag konstatera att den platsen jag ville testa var ledig och jag stannade till för att hälsa och se hur fisket gått det gångna dygnet. Efter en lång pratstund som blev allt längre så bestämde jag mig för att plocka upp prylarna på ett närliggande swim efter en invit från Ronnie. Den soliga platsen i lä byttes mot ett oprövat kort, grillad korv, ett par öl och en trevlig ”social”. Som god värd bjöd också Ronnie på en vacker fisk som jag fick nöjet att håva och fota. I bland är det viktigt att släppa fokuset och bara njuta och detta var ett sådant tillfälle.

Väl tillbaka på jobbet under måndagen kunde jag konstatera att väderprognosen lovade rekordvärme under måndagen och det var inte svårt att konstatera att SMHI hade rätt. Direkt efter jobbet vid 16 tiden styrdes bilen mot Mönsterås och Stecedammen, magkänslan sa att det var superläge för lite sol och en karp som gick i samma tankar som mig. Efter de dryga 8 milen i bilen var jag framme vid Stecedammen vid 17 tiden och 30 minuter senare var allt riggat och klart. Några Catalyst boilies och några små skopor pellets i samma smak följde efter mina vita Fruit Zing pop-ups ut i vattnet.

Jag han precis avsluta min medhavda baguette vid 18.30 tiden och dra på mig en hoodie för vinden innan det högra spöts larm signalerade att även en fisk tagit picknick samtidigt som jag avslutat min. Linan reste sig mot vassen i biofiltret jag fiskade intill och det bugade lovande i spöt. Samtidigt som det grunda vattnet fylldes av virvlar så tyckte jag mig kunna avgöra att det var en fjällkarp som kämpade i andra änden av linan. Så fel jag hade när en fet spegelkarp gled över håvgarnet. När jag lyfte upp fisken på mattan blev jag förvånad över vikten på fisken, men den breda ryggen och den feta buken förklarade väl vikten när jag krokat av fisken och vände ut den ur håven. Vågen visade 11,1 kilo och jag utbrast i ett glädjetjut innan jag ringde Tomas för lite fotohjälp.

Vid 19.45 rullade bilen från dammen och jag kunde få en stunds kvällsmys med tjejen när jag kom hem en timma senare. I bland är det viktigare att vara på rätt plats på rätt tid än att lägga oändligt med tid på fel plats och fel tillfälle. Min lärdom från kvällen blev att alltid lita på magkänslan…

I slutet av augusti besökte jag Mönsterås Specimenklubbs vatten Stecedammen tillsammans med Team Spotted Fin Sverige och vi hade en ganska lugn och avslappnad fiskehelg med rekordnederbörd, sol, vackra fiskar och många skratt.

Efter vi delat upp dammen så att alla fick gott om plats att fiska på så kunde jag konstatera att jag skulle fiska en del av dammsystemet som kallades för Statoildammen. Lite succé eller larmen tystnar känns den delen av dammarna att fiska i. Det är en liten rund damm som ligger ganska ”off” från den stora huvuddammen, efter att en lång tarm övergått i ett biofilter kommer Statoildammen från den stora dammen sett.

Humöret var på topp då jag såg en fisk rulla mitt i dammen ganska omgående och prylarna åkte snabbt upp. efter en lätt lodning med lätta sänken för att inte skrämma fisken jag hoppades på att fånga så mäskades mina tilltänkta spottar med såväl hackade Catalystboilies som pellets av samma sort samt några nävar burkmajs. Några få boilies spriddes runt min spott med godsaker. Som krokbeten valde jag att köra med The Catalyst wafters i dumbell form. Perfekt i en liten mäskplats med massor av lätta matbitar. Tafsarna blev modellen längre för att krokbetet skulle vara följsamt om en fisk valde att suga runt ordentligt.

Kvällen förflöt borta på Tomas plats, han var närmsta grannen och vi hade ganska roligt åt det mesta. En fredagkväll efter en tung arbetsvecka kan lätt bjuda på en övertrött stämning. Alin som fiskade platsen bortom Tomas kom över och vi rev av den ena historien efter den andra och tiden passerade fortare än man kunnat önska. När skymningen kom så smög jag bort till min avskilda plats och upprepade mäskningsproceduren från eftermiddagen och placerade ut mina tackel. Nu var det bara att hoppas att det var lite fisk i den ensliga delen av dammsystemet och att de var sugna på lite gratis mat.

Natten förflöt relativt lugnt, men ett och annat linebite förtäljde att något rörde sig i dammen och jag hoppades att det var några hungriga karpar. I takt med att trafiken avtog på närbelägna E22an så blev ögonen allt tyngre och tyngre, snart sov jag hårt efter en lång vecka på jobbet. När jag vaknade av ett konstigt ljud letade jag instinktivt efter mobilen för att stänga av väckarklockan, Döm om min förvåning när jag insåg att det inte var dags att stiga upp för att jobba utan ett skrikande delkimlarm som signalerade att det var rajraj på gång. Efter att fisken i andra änden av linan besökt alla ändar av dammen efter konstens alla regler så var jag fullt övertygad om att det var storfaan själv som kämpade för sin frihet. Döm om min förvåning när en röd stjärtfena visade sig i ytan strax framför håven. Dammens koikarpar kämpar sjukt hårt och egentligen borde jag ha förstått vad det var i andra änden tänkte jag när håvens nät slöt sig kring fisken. Tomas kom över och identifierade fisken men jag minns varken namnet på fisken eller vikten men jag tror att det kan ha varit sjörekord på koi. Jag har säkert fel…

Morgonen bjöd på ytterligare en fisk, Mickael Carlsson hade med sig sin son Mio som blev morgonens stjärna med en vacker och välsvarvad fjällkarp. Detta var även ett nytt personbästa för unge Mio. Vågen hade stannat på 8,220 kilo och det är stabilt för en kille som knappt orkar lyfta fisken själv. Karparna hade verkligen bjudit till och träffen kändes lyckad bara av att se Mios glädje och Mickaels stolthet över sonens intresse för karpfiske och lyckan att fånga en fin fisk.

Dagen förflöt med sociala aktiviteter, påhälsning på diverse swim. Anton hade satt upp bivvyt precis bredvid ett jordgetingbo, vilket bjöd på en del underhållning från säkert avstånd. Alin demonstrerade riggar och drog historier från fisken ute i Europa och Tomas myste och var glad att det var liv kring dammen.  En baconbrunch var given och Anton flydde sina bevingade vänner för lite bjudmat och en stunds samkväm hos Tomas där vi alla samlats. Snart var det bara jag och han som skulle vara på swimmet kvar, alla var taggade på att lirka upp en karp eller två. Jag var nöjd med min fångst så tacklen hängde på vevarna i väntan på kvällen. Då det var nära bort till mitt lilla undantag bakom en skogsdunge så åkte det ut en näve majs blandat med krossade Catalyst boilies och pellets titt som tätt. Innan det var dags att ta tag i fisket avrundade vi med en liten kräftskiva och lite gott kallskuret. Det var härligt att koppla av och inte ta fisket för allvarligt även om jag hade fyllt på mina spots, spöna var tacklade och betena monterade. I bland behöver man stanna upp lite bara och njuta av stunden med härliga kamrater.

Efter att jag lämnat min swimgranne åt sitt öde och placerat ut mina spön var det skönt att krypa ner i sovsäcken för en stunds vila efter en lång dag. Jag han knappt somna innan samma larm som tidigare signalerade att något fattat tycke för mina wafters. När jag lyfte spöt kunde jag konstatera att detta var en lugnare och tyngre fisk än koien och sakta kunde jag pressa den mot mig i mörkret i takt med att bilarna susade förbi på vägen. Efter en hel del stånkande framför håven avlöstes tunggunget av en massiv rusning, sen var krutet slut och denna vackra spegeln låg i min håv. Kroken satt perfekt i underläppen och fisken hade nog aldrig kunnat släppa eftersom jag fisck leta fram en tång för att få loss den vilket väldigt sällan händer.

Efter lite nytt mäsk från min gottiga blandning, en ny tafs där ett par dumbell Catalyst wafters dinglade under min Straightpoint krok placerats vad som lät helt perfekt så kom Tomas över och vi fotade och vägde fisken. Den hamnade någonstans över tio kilo och hade lagt på sig en hel del sedan den sist fick besöka en avkrokningsmatta.

Morgonen började med ett långsamt gnäll från samma rulle som tidigare och delkimet spelade sin karaktäristiska kalkonfarmsmelodi när jag slingrade mig ut ur sovsäcken lika smidig som ett kylskåp och tog mig fram till spöt. Nu var det inget snack om att det var på riktigt. när jag lyfte spöt så fortsatte rullen att knarra och det tog en stund innan jag kunde få stop på fisken som stånkade tungt längs bottnen när jag kunde börja vinna lite lina. Denna gången valde fisken att hålla sig så nära strandkanten som möjligt och det kändes i linan att den ena efter den andra stenen och grenen passerades. Sakta och lugnt med en jämn press kunde jag sakta få fisken närmre och närmre utan att stressa upp den mer än vad en karp så klart blir utav att sitta på en krok.

När jag lyfte upp fisken på mattan kunde jag konstatera att detta måste vara storfaan i denna dammen. Tomas ringdes över och han bekräftade att det var en av de fiskar som jag hade som target i Stecedammen- Fisken går under namnet Rambo och är den fisk jag såg på en bild och i samma stund bestämde mig för att den måste jag fånga! Vågen stannade på 14,075 kilo och jag kunde konstatera att det inte blev larmen tystnar denna helgen. Tre fina fiskar, Rambo var ett sjörekord och kanske koien med.

Nöjd kunde jag senare under förmiddagen packa ihop en torr utrustning efter en trevlig helg. Som grädde på moset hade jag tre fina fiskar, ett sjörekord och en trevlig helg med mig hem. När bilen rullade in i ett ursinnigt sensommarregn på hemvägen kunde jag konstatera att jag var nöjd att jag hade bråttom hem. I bland faller allt på plats utan någon direkt förklaring och andra gånger får man jobba hårt för en fin fisk, denna gången verkade det ganska enkelt, men fiskar man mycket, gör hyfsat rätt och lägger lite tid och engagemang när man faktiskt är vid sjön så kommer både fiskarna som sitter långt inne och de som känns som att man fick med flyt. Det jag mins mest när jag skriver detta är Mios lycka över hans vackra fjällkarp…

Den gångna helgen spenderade jag ett karpvatten jag gått med i inför detta året. Jag har fiskat där en gång tidigare, då gjorde jag ett stalkingpass och lyckades lura upp en koikarp som kallas för Belsebub. Nu var det äntligen dags efter ett riktigt pass i Stecedammen som drivs av Mönsterås Specimen Klubb.

Under veckan hade jag tagit smällen att köra de 7 milen till Mönsterås ett par gånger för att spana och mäska upp två olika fiskeplatser för att vara garderad. Jag valde en relativt grund plats som ligger i en ”tarm” mellan två olika dammar och en plats i den södra dammen med lite mer djup. Min fiskebroder när det gäller karpfiske, Anton Svensson skulle komma upp och gästfiska en natt och planen var att ge honom den platsen jag inte valde.

Väl på plats valde jag den platsen som jag siktat in mig på mest och också bokat, den grundare platsen som kallas för skylten. En av de lokala medlemmarna hade fiskat två dygn med en bommad karp som resultat och det kändes som att det kanske kunde bli trögt trots de gynnsamma förhållandena. Bara att hoppas att platsvalet och förarbetet gav utdelning under dagarna vid dammen. efter en del lodning hittade jag de rena fläckarna på bottnen och kunde klippa upp mina spön och anteckna avstånden och snart låg mina beten på sina platser.

De första 15 timmarna bjöd på tre chanser att få drilla dammens karpar. Den första att hamna i håven var komiskt nog Belsebubb. Då jag inte kände för att krångla med nattfoton eller säckning av fisken så krokade jag av den, tog en mobilbild som hamnade på facebook och lät den återgå till vattnet.

Den andra karpen att suga i sig en BNB popup var denna vackra spegelkarp och vågen stannade på 10,025 kilo. Mr Stecedammen, Tomas Karlsson ryckte vänligt ut och hjälpte till med några bilder efter att barnen där hemma fått frukost.

Mer än nöjd med att ha fångat två fina fiskar redan det första dygnet och dessutom landat en av dammens eftertraktade 10-kilos så var detta passet redan en lyckad satsning.

Den fina starten av helgen firades med en god frukost och det smakade extra gott denna soliga morgonen. Mitt i kalaset så drog det iväg på mittenspöt  och jag fick abrupt avbryta min festmåltid. En mindre fjällkarp kunde krokas av i håven och jag fick återgå till min bacon. Anton anlände senare under eftermiddagen och valde att fiska på min reservplats. Jag hade funderat på att flytta till den under dagen, men jag valde att stanna kvar, det kändes mer än hett där jag satt och jag grottade i stället ner mig i Rikard Bengtssons memoarer – En karpmetares bekännelser fram tills Anton var klar med att få upp sin utrustning.

Under tiden som Anton satt upp tält, riggat spön och mäskat grillade jag burgare och vi kunde avnjuta en fin kvällsmat innan vi skiljdes åt för natten. båda var vi trötta och såg fram emot en god natts sömn och kanske någon mer fisk.

Det blev minst sagt en kylig natt med någon minusgrad och frost. Mitt i detta kalla vädret fick jag två fjällkarpar, en på 3-4 kilo och en runt 6-7 kilo. För att skona fiskarna från frosten så krokades de av i håven så att de aldrig behövde lämna vattnet.

Fiskens säkerhet kommer alltid först så om man landar en karp, eller annan fisk för den delen med i minusgrader så gäller det att vara förberedd. Ha allt framme så att du kan komma åt det snabbt, ha vattenhink redo och en säck som du snabbt kan blöta och täcka fisken med för att förhindra frostskador. I detta fallet var hinken mer en ishink än vattenhink…

Solen började värma bort frosten och temperaturen steg och jag ringde bort till Anton för att se hur det gått för honom. Det visade sig som att han hade fiskat riktigt bra. Först ut för honom var en gräskarp som även den hade krokats av i håven och aldrig lämnat vattnet. Anton mindes brottningsmatcherna i Italien i höstas med gräskarpar och ville inte riskera något trots att detta hade ineburit ett nytt Sverige PB på ca 6-8 kilo.

Den första fisken Anton visade upp vägde in på 10,960 kilo och glatt kunde fi smäcka av några bilder nu när frosten tinat bort…

En vacker fisk med framtiden för sig som gladde oss båda och jag kunde konstatera att den måste jag med fånga…

Fisken fick simma tillbaka till dammens vatten och Anton berättade glatt att den andra karpen var något större. Så vi tog en koll på den med en gång…

Anton var minst sagt nöjd när han lyfte denna fantastiskt fina fisk för kameran och jag kunde bara glädjas med honom och tala om att jag vill nog fånga denna med…

Vågen stannade på fina 11,230 kilo och vi kunde sammanfatta ett riktigt bra fiske när vi avslutade fotosessionen och påbörjade ännu en baconfrukost för att fira att vi lyckats beskåda tre av dammens A-team fiskar under ett och samma pass. Lagom tills vår frukost var avslutad hade tälten torkat till och vi packade ihop för att spana in några fler vatten vi snart ska sätta tänderna i.