Knackig start

De senaste åren har jag försökt att få till en fisketur första januari, som ett gott tecken inför det nya året. Förrförra året fick jag en fin regnbåge och ifjol kammade jag noll när jag metade i Göta älv. Eftersom jag numera satsar mest på LRF och har dragit igång en liten tävling så tänkte jag att jag måste få till ett pass så snabbt som möjligt på det nya året. På grund av en släng av vinterkräksjukan kunde jag inte ta mig från Småland i tid så mitt första pass blev en dag försenad.

Jag gissar att jag någon gång under året borde kunna fånga standard-arterna för LRF: smörbult, simpa, plattfisk samt de ”lätta” insjöfiskarna abborre och mört. Så för att ha en chans att inte komma sist i tävlingen tänker jag att jag måste försöka fånga arter som det kan vara svårare att få och att göra det när tidpunkten på året är som bäst. Borde jag avslöja min taktik så här i bloggen frågar ni er nog nu? Ja, svarar jag i dessa internettider, klick är viktigt 🙂

De år det är riktig vinter och hamnbassängerna i Göta älv fryser till så samlas det en stor mängd mängd sik vid Lundbyhamnen och Sannegårdshamnen, troligen vid Frihamnen också. Så jag körde på ”High Risk High Reward” och åkte till Lundby för att se om det skulle gå att lura upp en sik på Isome och jigghuvud. Tyvärr hade jag inte ett pet på betet under hela turen. Om ryktet stämmer så hände samma sak för en annan deltagare i tävlingen, som fiskade i Sannegårdshamnen, möjligen med samma avsikt som mig?

En för årstiden varm dag, dock blåste det som vanligt.

Som en löpeld

Eller, löpeld och löpeld, det pyr i alla fall lite om intresset för LRF i Göteborgsområdet. När jag fick chansen att flytta från min privata blogg feskebloggen.se till Fisheco.se och då specialisera mig på LRF hade jag två mål. Dels ville jag få till en spridning av LRF och så min hemliga dröm om att någon gång få förfrågan att recensera något, skriva något, samarbeta med någon. Och det första av de målen verkar faktisk gå i uppfyllelse. Intresset för LRF sprider sig och vår lilla Facebook-grupp Light Rock Fishing Sweden växer varje dag.

På tal om att det sprider sig så fick jag denna rapport av Fredrik, som var och fiskade vid mynningen av Göta älv:

”Väldigt sugen på att fiska efter Olofs rapport igår så gav jag mig av till Göteborg, aningen senare än tänkt då jag lyckades försov mig. Jag riggade upp ett Carolina-tackel med Isome och inledde dagen strålande, två smörbultar och två rötsimpor på samma lilla område. Efter det blev fisket trögare så jag gick över till Drop-shot och kunde då fiska långsammare och i mer strömmande vatten, vilket gav några sillar och ett par vitlingar. Nöjd och lite frusen kan jag blicka tillbaka på en trevlig LRF session.”

Smörbult en kall vinterdag

Dom ser ilskna ut, simporna

Väldigt vackra färger

Sill

En vitling och Fredriks LRF utrustning

Spännande rapport från Lysekil

När jag trodde att LRF säsongen nästan var slut fick jag en väldigt intressant rapport från LRF-fiskaren Olof som besökte Lysekil i lördags. Han skickade följande redogörelse till mig:

”Efter att fått skjuta upp den planerade fisketuren till Lysekil ett antal helger på grund av blåst och regn så blev det äntligen dags. Det skulle bli strålande väder denna höstsöndag med sol och ingen eller svaga vindar. Jag satte mig på bussen till Lysekil på morgonen och resan tog drygt ett par timmar men jag slapp byta buss på vägen i alla fall. Fylld av förväntningar så gick tiden relativt fort. Väl framme hade jag en plan att börja vid en pir i närheten av busshållplatsen sen jobba mig utåt mot Havets hus. Men jag hann bara de cirka 20 metrarna ner till havet innan jag inte kunde låta bli att plocka upp det färdigriggade spöt. Det var rätt djupt direkt vid land och jag såg fisk i vattnet. De nappade vid varje kast och på knappt tio minuter var fyra gråsejar och en kolja landade. Piren däremot levererade bara några få hugg. Det kan ha berott på att efter ett bottennapp bytte jag färg på Isomen till vit. Jag bytte tillbaka till Pink och det började nappa igen och jag jobbade mig bortåt längs kajkanten. Ett antal gråsejar, förmodligen ett par blekor och en smörbult landades. Sedan kom jag bort till några bryggor där det simmade runt ett stort stim med gråsej och det var lite som att fiska i ett badkar. Efter att ha fiskat mig mätt på gråsej drog jag vidare enligt planen med förhoppningar om att fånga fler arter. Jag tog mig ut på en klippig liten ö utanför kallbadhuset men där lyckades jag bara lura upp en stensnultra. Så jag gick vidare till det sista stället jag planerat fiske på, bryggan utanför Havets hus. Det nappade försiktigt direkt när jag kastar ut, smörbult tänkte jag och det stämde. Men smörbult var inte den enda fisken som nappade utanför bryggan utan jag lyckades också lyckas landa gråsej, ett par oxsimpor, en skrubbskädda och en liten torsk innan det var dags att leta reda på busshållplatsen igen för att hinna med bussen hem till Göteborg. Om jag ska sammanfatta dagens fiskeutflykt kan jag inte beskriva den på något annat sätt än en av de roligaste fisketurerna jag varit med om. Strålande sol hela dagen och totalt åtta arter varav sex nya för mig, om artbestämningen jag fick hjälp med stämmer. Det gjorde den långa bussresan väldigt överkomlig. LRF FTW!”

Ja, vad ska man säga, kan LRF beskrivas bättre och mer lockande än såhär? Är det någon mer läsare som har något att rapportera så är det bara att höra av sig, skriv en kommentar här på bloggen, lägg till mig på Facebook eller skriv på Instagram. Ger ni mig bara en råtext och någon bild förvandlar jag det till ett trevligt inlägg som hjälper oss att sprida LRF.

Nedan följer några bilder från Olof, ren fiskeglädje detta.

En vacker guldfärgad sej

Bleka

Torsk

Smörbultarna är alltid villiga att nappa

Stensnultra

Skrubbskädda

Den ser kaxig ut, simpan

Vilken härlig dag, LRF går att bedriva långt in på hösten

Olofs ”set-up”, genomborrat bly, pärla, krok i storlek 6 eller 8 samt en bit Isome

 

Min kompanjon smörbulten

Precis som på de brittiska öarna så har smörbulten blivit något svenska LRFare använder för att slippa ”blanka”, det vill säga att inte få någon fisk alls. Jag gör samma sak själv, när jag kommer till ett nytt vatten så brukar jag testa att fiska nära bryggor, stolpar och kajkanter för att se om där står någon smörbult, och gör det det blir man på gott humör och ser fram mot dagen med tillförsikt.

Under min senaste tur till havet så testade jag att fånga smörbultar på lite lika sätt, och det gick ganska bra faktiskt, ett urval av resultaten ser ni nedan.

Liten smörbult fångad på ett 2 grams jigghuvud och en brun Power Isome , som ni ser tog den kroken trots ett ganska stort bete.

Smörbult tagen på Drop-shot med en ganska liten bit Power Isome mask

Man ser inte så bra på bilden men jag är ganska säker på att denna smörbult är tagen på en Power Isome-agnad krok bakom en metaljigg.

Vill man utmana sig själv så testar man en jigg utan smak/lukt, denna smörbult lurades att hugga på en gul jigg från Fladen

Tillbaka till det riktiga havet

Nu är östkustsemestern slut och jobbet börjat, men det innebär också att det är dags att starta höstens LRF-fiske och efterföljande bloggande. För några dagar sedan åkte jag ut till Långedrag, ett ställe jag finner väldigt intressant. Det verkar som att sötvattnet från Göta älv blandas med havet här vilket gör att det blir bräckt vatten men med betydligt fler arter än i Östersjön. Jag såg till exempel flera löjor simma omkring i hamnen, vilket förvånade mig men så var det. Jag har hört att folk fått både abborre och gädda vid Långedrag så det har nog sitt eget speciella ekosystem.

Jag hade ett väldigt trevligt och actionfullt fiske, men även lite frustrerande. Jag uppskattar at jag hade något som var på och bet i mina Isome-maskar i ungefär vart fjärde kast, om inte mer, men det är ganska få av dem som resulterar i att fisken följer med någon längre bit. Det började med att jag hade en period med känningar i varje kast, jag tror att jag hittade ett stim med väldigt små vitlingar för de var på betet en bit innan det slog i botten, vilket gör det mindre troligt att det var smörbult. Efter ett tag slutade det hugga på stället vilket tyder på att det var en stimfisk som drog vidare. kort efter det fick jag upp en liten torsk och det var roligt, det var ett tag sen jag fick en torsk. Tyvärr hade den några svampliknande utslag så den var inte helt frisk. Den var också mager för sin längd.

Efter det så fick jag sporadiskt en hel del smörbultar, vilket gör att fisket alltid känns spännande, innan den bryter ytan så vet man ju inte att det är ytterligare en smörbult, utan det kan ju vara något mer spännande. Jag fick smörbultar både inne i hamnen såväl som ute på klipporna. På det hela taget ett ganska typisk och avslappnande LRF pass.

När det gäller att få flera känningar till att bli riktiga napp så tror jag att det gäller att hitta rätt i den komplicerade formeln vikt-längd+blåst. Ett lättare bete som faller genom vattnet ger flera napp men det blir då på bekostnad av längd i kasten samt att vinden alltid är en faktor. Bara att jobba vidare mot det ultimata.

Det är vackert vid Långedrag, och här, utanför muren vid gångvägen får man vara hyfsat ifred

En av många

En till av många

Även en sjuk torsk är en torsk, så den räknas

Tack Plymouth

Jag nämnde tidigare att jag tagit mycket inspiration från ett gäng fiskare i Plymouth, och deras aktiva Facebookgrupp Plymouth LRF. På min förra blogg så tackade jag dem och jag beslutade mig för att återpublicera det nu när min blogg är mer specialiserad kring LRF, och ja, utan dem hade denna blogg nog inte funnits. Förhoppningsvis får jag någon här att också kolla in den gruppen, för där finns det mycket matnyttigt. Jag publicera hela inlägget, vilket gör att bilderna är i lite annat format än de brukar vara.

This is a special post, a thank you to the Facebook community Plymouth LRF, and are therefore written in the biggest language in the world: Broken English. 

Hi guys and gals. You don´t know me, or know anything about me, but you have helped me a lot. I have been fishing my whole life, borne and raised in the archipelago in the Baltic sea. But the last few years, it started to get a bit boring, i fished for perch, pike and rainbow from time to time. But it started to feel mundane. And it was a sad prospect, loosing my favorite hobby, I was now living on the west coast of Sweden, close to the ocean, but I hade no ocean fishing experience and no beach rod and that sort of equipment. At this point, I read about LRF and got hooked on the idea. Really hooked, I saw this as the best way to rescure my lifestyle. But there was no equipment to get hold of in sweden, no lines thin enough, no jig head small enough, no store in the whole country had heard of Power Isome. And then I found your facebook group and got the names of a few retailers in the UK and I contacted them and was able to get them to ship to Sweden. And I started to fish proper LRF here in Gothenburg, I may have been among the first in sweden to do it, hard to tell. And I have been catching more fish and had more fun fishing LRF style then I ever had before. SO THANK YOU!

Here are a few of he  many many the fishes I have caught.

 

Ett perfekt LRF-ögonblick

I början på veckan hade jag tagit ut lite mer komptid och gav mig ut i den fruktansvärt kalla vinden. Det var inte den bästa maj att starta denna bloggen på… Fisket var, som kanske väntat, trögt och jag kände inte direkt att jag levererade till min blogg. Nu är jag dock medveten om att det är fisket som måste komma först och bloggen sen. Nåväl, jag började dagen vid Hinsholmen men efter lunch så fortsatte jag till Saltholmen, eftersom det hade gett något förra gången. Och mitt tålamod kom att belönas i from av ett sådant ögonblick som gjort att det är just Light Rock Fishing jag valt att ägna mig åt av alla tänkbara metoder det finns från. Från samma plats lyckades jag på en kort stund fånga tre olika arter på artificiellt bete. Alla tre arterna hade dragits till vattnet kring en stor påle som står ute i vattnet och som är landningshjälp för de båtar som kör lokaltrafik i Göteborgs skärgård. Det är exakt dessa ögonblick som fascinerar mig så mycket, när man fångar och får reda på vad det är för fiskar som lever bokstavligen framför fötterna på en. I dessa ögonblick betyder inte storlek eller huruvida det går att äta fisken någonting, det är så spännande att få ett napp och inte ha en aning om vad det är för varelse som kommer upp, och så tittar man på dem och fascineras över hur olika (och vackra) havets små varelser är.

Första nappet var en skrubba

Flundran följdes snabbt av en smörbult

Hat-tricket avslutades med en av mina favoriter, en simpa.

 

 

Oslo 2016

Som jag nämnde så har jag och min sambo bokat en tripp till Oslo, en stad vi besökte förra året också. På denna typ av resor har jag alltid med mig mitt teleskopspö, ett Shimano Exage BX tele 180L, vilket är ett tvådelat teleskopspö vars betesvikt börjar på 3 gram och som bara är 30 cm när det är delat och hoptryckt. Inte det bästa att fiska med givetvis men en bra kompromiss, det har öppnat upp möjligheten för fiske på många platser för mig.

Fördelen med LRF är att du kan fiska med minimal packning, med dessa föremål klarar jag mig strålande

Eftersom detta spöt är lite stelare än mitt vanliga spö så har jag också lite mer vikt på mitt tackel, detta är min standard-tackling på semestrar.

Isome, 5 gram kulbly, skyddande gummistopp och en krok i storlek 6, Aberdeen-typen.

Så här beskrev jag fisket då i Feskebloggen:

När vi hade checkat in på hotellet så gick vi en promenad och vi gick vid vattnet, som det finns gott om i staden. Jag hittade hur många intressanta platser som helst men det som avgjorde att jag började lördagen vid operahuset var att vi såg ett stim på ett femtontal stora fiskar simma förbi precis vid kajen. Det var svårt att se vad det var, det som talar för att det kan ha varit stora sillar är att det satt folk med häcklor och fick sill några tiotal meter bort.

Jag ut lite innan sex på lördagsmorgonen och började mitt fiske mitt emot operahuset. Jag har inte varit helt nöjd med hur resespöt hanterat mina 1,5-2 grams jigghuvuden, det är helt enkelt lite för stelt då det är ett teleskopspö, och jag har heller aldrig fastnat fullt ut för drop-shot då det inte kan fiska av annat än botten, men jag beslöt för att tillverka en slags Texas-rig, som jag tänker kan fullgöra alla fiskesätt jag vill testa, man kan kasta och veva in uppe i vattnet, man kan hoppa fram längst botten, man kan låta den ligga stil om fisken är extra trög, så kallad dead-sticking och man kan pimpla rakt ner vid en kajkant och få en bra vinkel på kroken. En annan fördel är att det går att ha en lite tyngre vikt och ändå ha en liten krok.

Idén visade sig fungera utmärkt, i första kastet fick jag en fisk som jag kämpade med några sekunder och jag såg den närma sig ytan innan den släppte, av kroppsformen att döma så var det en gråsej. Efter det kom en ganska död period och till slut så slog det på en fin skrubbskädda.

Skrubba tagen utanför Operahuset i centrala Oslo

Jag var nöjd med första dagen så jag gick upp tidigt även på söndagen. Då gick jag i motsatt riktning, till hamnen vid Pipervika. Jag körde med samma utrustning och upptackling, jag var som sagt nöjd med hur allt funkat dagen innan. I Pipervika finns det fyra olika båtbryggor, och jag satsade på den inre, mest för att jag inte visst något om området. Det visade sig vara ett bra val. Jag började med att kasta i olika riktningar men kände inget så då började jag söka av området precis intill bryggan genom att bara släppa jiggen rakt ner och föra den upp och ner. Plötsligt smäller det på en rejäl fisk och jag lyckas bärga en fin torsk.

Första torsken i Oslo

Jag har flera små hugg kring bryggan och jag fortsätter in på grundare vatten, till slut söker jag av området vid kajkanten, där bryggan börjar. Det är väldigt grunt, nästan så att jag såg botten och jag tänker att det kan finnas någon rolig liten fisk som gömt sig där. Plötsligt blir det helt stumt och jag tror jag satt mig i ett rep eller likande, men snart så börjar det rycka kraftigt i spöt och eftersom det är så grund så ser jag snabbt siluetten av en riktigt fin torsk. Här går det inte med finlir utan jag lägger spöt och halar upp torsken för hand, med en stilla bön om att den sitter bra och att linan håller. Och det fungerade.

Andra torsken i centrala Oslo var en fin pjäs

Givetvis inte en av de jättar som tas från båt vid lofoten men för att vara på ett teleskåpspö och en liten krok på någon meters vatten så var det en riktigt rolig fångst.

Totalt sett gav Oslo en skrubba, två torskar, en tappad (trolig) gråsej och några nafs av mindre fiskar. Helt ok med tanke på fisketid.

Årets första (bom)tur

Normalt sätt så brukar jag börja med mitt LRF-fiske i början på maj, men det är nog för att det mest blivit så. Under vintern så gillar att jag fiska abborre och regnbåge från isen och sen brukar jag meta lite i Göta älv tidig vår och sen när det börjar bli varmt och gott så är det dags att åka ut till havet och hamnarna och se vad jag kan träffa på. Men i och med denna blogg så gjorde jag en chansning i början av april och åkte till småbåtshamnen vid Hinsholmen.

Det var första förmiddagen utan kraftig blåst på väldigt lång tid, men det var fortfarande väldigt kylslaget i luften. Det var gott om öringsfiskare på klipporna så här strax efter premiären men inne i själva hamnen fick jag vara ifred, den stora fördelen med det tidiga datumet var att väldigt få båtar var i sjön än, men den stora nackdelen var att det inte gick att locka fram ett hugg på något sätt. Jag antar att det kan ha varit lite tidigt på säsongen helt enkelt, för just det stället, så till nästa år hoppas jag kunna hitta ställen där jag tidigt kan utföra lite LRF-fiske. På tal om framtidsplaner så har jag och min sambo bokat en weekend i Oslo i slutet av Maj och det ser jag fram emot, i nästa inlägg tänker jag berätta lite mer om denna LRF pärla, men nedan kommer några bilder från Hinsholmen.

Lagom mycket båtar i vattnet

Jiggarna från Fladen testades utan framgång

 

När inte vanliga jiggarna inte fungerade testade jag även Pink Isome på en 1,5 gram jiggskalle från HTO

 

The Power of Isome

Power Isome Pink och Power Isome Brown, båda i mediumstorlek

Jag tror att det hade varit svårt för LRF att få den snabba internationella spridningen det fick om det inte vore för det japanska företaget Marukyu och deras artificiella jigg Power Isome. Isome verkar vara det japanska namnet på en asiatisk variant av sandmask som mest liknar den europeiska borstmasken. Jag tror det blev rätt där. Hur som helst är detta betet helt otroligt effektivt på i stort sätt alla arter som lever i salt vatten, och till viss del i sötvatten.  Som bilden visar är det en avlång maskimitation gjord av något slags material som kan brytas ner av naturen och som är helt ofarligt för fiskar att äta och som är fullpackade med aminosyror. Resten är välbevakade affärshemligheter.

Du kan jigga med dem på ett jigghuvud, använda dem till drop-shot eller klippa dem till små bitar du bara sätter på en krok med ett blyhagel för att locka de allra minsta fiskarna till hugg intill en brygga eller en stenpir. Jag har fångat fisk på gulp-produkter, på gummijiggar och till och med på flugor men Power Isome är det bästa bete jag någonsin kommit i kontakt med när det gäller LRF. Jag låter dessa bilder tala sitt tydliga språk.

Torsk fångad på Isome i centrala Oslo

 

Liten vitling från Göta älv, högg på grön Isome

Skrubba fångad på brun Isome vid Saltholmen

Även sötvattenfiskar kan fångas på Isome, jag har fångat mört, löja, spigg och abborre på dem i Östersjön