SBS – Zombie Fly

Snart är regnbågssäsongen här och jag bjuder på en av mina allra bästa regnbågsflugor. En streamer som jag binder både med och utan rasselkammare. Zombie Fly, en streamerfluga som har många regnbågar på sitt samvete. Denna fluga kom till inför en fiskeresa till Strömhult för några år sedan då vi var där med fiskegänget. Fille, min ena son beskrev hur han ville att flugan skulle se ut och ”beställde” några sådana av mig, då också med rasselkammare. Det tog inte många kast innan flugan levererade och sedermera blev ett måste i våra flugaskar. Flugan har vit maraboustjärt, rött uvlim som huggpunkt baktill, dubbad kropp i cerise färg, undervinge ripple ice fiber i färgen pearl green, övervinge ice wing fiber blue pearl, längst fram röd ”uv”tråd straxt bakom förtyngningen. Regnbågens favorit! Nedan en SBS bindvideo.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Från betesbyggare till flugbindare

Att få en fisk att hugga på ett egentillverkat bete, vare sig det gäller hemmagjorda flugor, ett skeddrag eller en hemmagjord vobbler är något av det bästa som finns. Detta är historien om när jag blev som besatt av fiske och när betesbyggandet övergick till en passion för flugfiske och flugbindning. Det är som att vara konstnär tänker jag, inte för att jag vet hur det är att vara en sådan men ändå. Själva skapelseprocessen, det är det jag brinner för, det är det jag tycker är så roligt. Att experimentera med material, form och färg på beten eller numera flugor. Det är ett ständigt sökande efter perfektionism. Komma på, uppfinna flugan som funkar till en och samma art i alla väder och överallt på jordklotet. Nja, nu kanske jag får storhetsvansinne men för att nå till trädtopparna måste man ju sikta på himlen heter det ju.

Redan som liten spoling var jag djupt förundrad över att dessa giganter till fiskar (gäddor) lät sig överlistas. När man inte är så värst lång och farsan kommer hem med en gädda som är minst lika lång som en själv, då blir det mäktigt. Man kan nog säga att mitt fiskeintresse föds i denna stund.

Slutet på 60-talet, gäddfisket blomstrade.
Röd fiskehatt, ja varför inte!

Det är synd att det inte fanns mobilkamera på den tiden, nä fiskebilder från tidig ungdom finns det inte många av. Jag tänker tillbaka på min barn och ungdomstid och ofta fick jag höra historien om betet som ingen gädda kunde motstå. Historierna blev i mitt huvud till fantasier om hur det enligt berättaren (min pappa) räckte med att hålla denna magiska vobbler ovan vattenytan. Gäddorna kunde enligt sägnen inte motstå betet utan formligen hoppade upp ur vattnet för att ta det. Det bästa av allt var att min pappa hade ett sådant magiskt bete i sin dragask, men han iddes inte använda det på grund av att det var så effektivt och han då var rädd att mista det sade han. Mången gång trånade jag i dragasken efter denna vobbler där den låg och vilade sig.


Denna vobbler köpte min pappa när han var i 12 års åldern.
Sedan min 50-årsdag finns den i min ägo.

Ja så här ser den ut, den mytomspunna vobblern som inte varit i vattnet på minst 50 år. När jag blev 13 år blev det för mycket, eftersom det var helt uteslutet att fiska med den magiska vobblern fick jag tillverka en kopia. Man tager vad man haver, ut i ladan, kapa ett kvastskaft, fila, tälja och kolla på originalet.

Då det inte fanns mörk grön färg att tillgå blev den grå med svarta ”Hi-Lo” ränder, (ytterligare en vobbler jag fiskade med flitigt på den tiden). Den måste ju heta något, jag namngav den efter det coolaste jag visste på den tiden ”Hulken”, kanske på grund av att ”originalet” var grön. Förvisso blev vobblern inte grön som Hulken men den funkade ändå.

Dagen då vobblern skulle testas upplevde jag mitt livs fiske med denna vobbler. Det var lågvatten och vobblern som är av trä flyter ju. Jag kastade ut och var tvungen att veva sakta för att vobblern inte skulle fastna i sjögräs. Den simmade precis i ytan och plötsligt kommer hugget, ett våldsamt hugg så vattnet stänkte åt alla håll. Jag var helt tagen av händelsen, ut med vobblern igen, bara några kast senare nytt påslag. Samma sak några kast senare! Glad i hågen cyklade jag hem för att visa upp min fångst.

13 år och betesbyggare.

Fiskehatten kanske inte är den huvudbonad jag är mest stolt över, foto på foto, därav oskärpan i bilden. Senare samma dag stod jag vid strandkanten igen, då hugger det en 5 kilosgädda, nytt PB! Kort efter det fick jag ännu en gädda och sedan dess har inte den vobblern sett vattnet! Catch and release var inte något man ägnade sig åt vid denna tiden. Det har blivit många vobblers gjorda, detta är den mest minnesvärda.

13 år, 5 kg Gädda, nytt PB!

Det kanske ändå måste förklaras för det är en dramatisk skillnad då mot nu. På 60, 70 och början av 80-talet ansågs det som om havet var outtömligt vad gäller fisk. Jämfört med dagens tillämpning av catch and release var det på den tiden inte att tänka på att släppa tillbaka en fisk. Det var ju mat, man åkte ut fiskade, tog upp ett antal fiskar tills man var nöjd för dagen sedan åkte man hem. Det är detta synsätt jag är uppväxt med, i mitten av 80-talet hände något. Plötsligt började gäddorna få stora bölder, detta ökade för varje år som gick. Efter ytterligare några år slutade vi få små gäddor. De som fanns var gäddor i 2-5 kg klassen, man såg inte skymten av någon föryngring. I slutet på 80-talet, när jag var i 18-20 årsåldern slutade jag med fiske under många år på grund av att det helt enkelt knappt inte fanns några gäddor kvar där jag och min pappa i alla tider fiskat. Under kommande år ägnade jag mig åt jakt och andra fritidsintressen, jag fiskade sporadiskt till och från men i början på 2000-talet var det på allvar dags igen.

Storån Idre.

Jag lät mig övertalas att följa med till Idre på flugfiskeresa och ett nytt kapitel i mitt fiskeliv påbörjades. Det blev snabbt inte bara ett fiskeintresse utan en passion, även flugbindningen blev en hobby i hobbyn. Att skapa blev på nytt viktigt för mig. Ja jisses, när jag tänker tillbaka på de kreationer som i början blev till vid bindstädet. Några flugor visade sig falla fiskarna i smaken. En fluga som blev till under en av resorna till Idre och senare till Vemdalen fick namnet ”Den gröne”, otaliga öringar har krokats av från denna fluga under årens lopp.

”Fjällenasken”

Under många år fiskade jag både spinn och fluga. Min fiskementor, pappa, fick även han en nytändning när det gäller att ta fram det kreativa. Han gjorde några vobblers till mig som snabbt blev oumbärliga i dragasken.

Till alla som rasar över att jag lägger ut en bild med lipgrip i gäddkäften, jag kan bara säga att jag sedan många år inte använder en sådan längre. Allt var inte bättre förr! Denna vobbler har nog fått lite av magin från den ursprungliga gröna. För under en av fisketurerna fick jag backslag på min Ambassadeur rulle, där låg vobblern och guppade på vattenytan, plötsligt sker det en explosion i vattenytan, en gädda hugger våldsamt på vobblern, snacka om kalabalik i båten. Sedan var det slutfiskat med det betet, ”det räcker ju med att den ligger på vattenytan”. Myten är ett faktum, så nu har jag 3 vobblers som om jag skulle ta med dom bara kan hålla dom över eller lägga på vattenytan så kommer gäddorna i drivor och vill hugga. I och för sig inte så dumt att ha en sådan uppsättning i dragasken.

Att involvera barnen i den bästa hobbyn har alltid varit självklart för mig. Vi har två underbara grabbar som följde med på fiskarfängen i parti och minut när de var små och visst fick dom fisk dom med. Dom har självklart också växt upp och fått höra myten om den magiska vobblern.


Nu när jag även var flugfiskare blev jag erbjuden att följa med till Mörrumsån, man måste ju träna med sitt tvåhandsspö först, det fick bli en runda till ett närbeläget put and take vatten. I begynnelsen visste jag absolut ingenting om Mörrumsfisket. Jag hade köpt några ullsockar på tub inför Mörrumsresan, ja regnbågen gillade visst den också. Jag fick långa blickar från andra fiskare runt sjön den dagen.

Alltså det är något med ”fiskehattar” märker jag när jag tittar på gamla fiskefoto.

Jodå, Jag lyckades fånga en öring i Mörrum under kommande vårfiske.

Samtidigt med allt detta började jag flugfiska gädda och på något sätt sluts cirkeln. Att som ungdom tillverka mina egna vobblers till att binda egna gäddflugor, ja skillnaderna var inte så stora som man kan tro. Det har alltid varit viktigt att förstå vad som triggar gäddan till hugg. Gäddfisket har ju varit så centralt för mig under så många år.

Det hela började i början av 2000- talet i en relativt liten å och jag flugfiskade egentligen efter havsöring. Utan förvarning och utan att jag visste att ån höll ett bestånd av gädda högg den lilla gäddan på ca 1 kg. Den slukade plötsligt glupskt min gula bucktailfluga som var ca 5 cm lång, och vips hade jag krokat av min första flugfångade gädda, en besynnerlig känsla. Kan man fånga gädda på fluga vet jag att jag tänkte. Internet och dator var vid denna tid inte så vanlig och att gå hem och googla var lättare sagt än gjort. Jag drog mig till minnes att jag sett en annonser med gäddflugor från Flugor.se och Sameo i Fiskejournalen. Till min förvåning fanns detta företag med liten butik i en fastighet i närbelägna Lyckeby strax utanför Karlskrona. Jag begav mig genast dit, väl framme fick ett mycket trevligt bemötande av Ken med personal som resulterade i att jag köpte ett färdigt kit med 10 st gäddflugor, jag fick samtidigt lite tips om utrustning m.m.

Vid denna tiden fanns det inte något vidare stort utbud av flugfiskeutrustning riktat till gäddfiske. Som jag minns det köpte jag ett 10 fots klass 7-8 spö på Abushoppen i Svängsta, jag ringde och beställde en WF lina i klass 9 av någon anledning, klippte av klumpen eftersom jag tyckte att den var svårkastad och i tron om att, om jag gör om linan likt en ”laxlina” med skjutlina och klump skulle detta funka bättre för mig. Nu skulle denna utrustning testas skarpt. Jag begav mig till en plats i Blekinge som jag fiskat mycket spinn på och där jag brukar ha ett bra gäddfiske. Denna första riktade gäddflugfisketur resulterade i en gädda på 6 kg, 3 gäddor på ca 4 kg samt några mindre gäddor och jag var helt såld på gäddflugfiske, samtliga släpptes tillbaka. Flugan jag fått all fisk på var helt söndertuggad och jag minns att jag på hemvägen lyriskt åkte förbi Lyckeby, berättade om mitt fiske och köpte fler av ” den gröna gäddflugan – den där du vet som skimrar lite i guld”.

screenshot_20190117-213513_chrome

Gissa vart jag åkte för att gäddflugfiska nästa gäddpass? Några dagar senare på samma plats, det var en ganska ljum Novemberdag, mulet med lite lagom pålandsvind. Redan efter 4-5 kast kom en ”jättegädda” och slukade min fluga. Jag inser snabbt att denna gäddan leker man inte med, jag minns att jag håller emot så mycket jag vågar och tänker att om tar jag den hårdare går antingen spöet av eller så rätar jag ut kroken. Gäddan bestämmer helt och hållet men efter ett tag kroknade den och sakta men motvilligt kommer den med in till stranden efter några kraftfulla rusningar.

Modifierad Sameofluga med röd huggpunkt.

Tyvärr fanns inte kamera i mobilen vid denna tiden så någon dokumentation av denna fisk finns inte men jag har ett fint ärr på högerhanden som minne. Den ”vanliga kameran” var naturligtvis inte med. Flugan satt fint i höger mungipa med flugan inåt i gäddkäften, av okunskap hade jag en ”vanlig” mindre plattång med mig, när jag lossade kroken med halva handen inne i gäddkäften skakade gäddan till med huvudet och gäddtänderna rev upp ett sprätt ovanför tummen på ett par cm som blödde ymnigt. Vågen visade 8,5 kg, solklart personbästa på fluga då! När fisken simmat tillbaka till friheten begav jag mig nöjd hemåt och plåstrade om mitt sår. Efter detta var jag helt tokfast i gäddflugfisketräsket. Tiden går och jag börjar laborera med såväl utrustning som att binda egna gäddflugor.

20170327_161322

På något sätt har dessa tidiga upplevelser påverkat min gäddflugbindande, både när det kommer till färg och storlek på flugor. Jag binder mina flugor med stor noggrannhet, min uppfattning är att utgångspunkten är precis som när jag började göra vobblers en gång i tiden att betet ska genom vibrationer locka till hugg. Genom att binda in materialet på krokens ovansida och kortare strån framtill bidrar detta till att flugan får en förföriskt jiggande gång. Vidare så är det viktigt att så många som möjligt av flashstråna har olika längd, flugan får då en vibrerande pulserande rörelse vid indragning av fluglinan vilket jag har märkt triggar gäddan till att bli mycket intresserad av flugan, ibland från flera meters håll. Att kunna kombinera indragningshastighet med olika tyngder i flugans framdel är synnerligen effektivt. Jag binder även de flesta flugor med bucktail som antingen binds in enkelt dvs att stråna binds in bakåt så att en krage skapas eller binds stråna in framåt och viks sedan bakåt och fixeras, sedan superlimmar jag kragen på bucktalilen så att denna styva krage även den skapar en stötvåg i vattnet när flugan dras in mot toppöglan. Huvudprincipen blir alltså att du skall skapa maximala förutsättningar för flugan att ge ifrån sig triggande stötvågor.

20181126_095254
20181119_115813

Sedan många år dominerar flugfisket helt och hållet och känslan att fånga en fisk på en egentillverkad fluga är fantastisk!

Det härliga med flugbindningen är det liksom böljar lite fram och tillbaka. Det är först på senare tid som jag börjat binda flugorna med ögon och eller tail. Som jag i tidigare blogginlägg tryckt på så är framgångsreceptet att vara flexibel vad gäller färg och form.

20190301_133636

Jag har så mycket att tacka min pappa för, vi fiskade otroligt mycket tillsammans under mina tonårs år. Han lade grunden till mitt genuina fiske intresse vilket jag är oändligt tacksam för. Han har sedan många år kämpat emot sin cancersjukdom och klarat det bra trots återfall. Det är så härligt att kunna lyfta luren och berätta om den senaste fisketuren, jag hör på hans röst att han intresserat ”lyser upp”! Via bloggen följer han med mig på mina fiskeeskapader. Pappa, Jag älskar dig!!

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Lär dig läsa vattnet, det ökar dina chanser till hugg!

När jag fiskar tänker jag ofta på hur viktigt det är att tänka som en fisk. Oavsett vilken art eller fiskemetod som används när jag fiskar ökar chanserna till hugg avsevärt om jag kan ”läsa vattnet”. Förstå varför fisken väljer att ha sin ståndplats just där just idag. Förstå vad som ligger till grund för fiskens hugg. Jag tänkte i detta inlägg skriva om mina tankar, funderingar och erfarenheter om att läsa vattnet jag fiskar i.

Nästan momentant kommer man att tänka på strömmande vatten om man tänker ”läsa vatten” men jag menar att det är lika viktigt att förstå och läsa vattnet om du fiskar på kusten efter gädda, i stilla vatten efter regnbåge, i strömmande vatten efter regnbåge eller efter harr och öring i ett strömmande vatten. Nä, jag är ingen expert i ämnet men jag lyckas lura en och annan firre till hugg så något rätt gör jag i alla fall. När jag började med fiske och kanske speciellt med flugfiske så hade ett sådant här inlägg varit mer än välkommet.

Kustfiske efter gädda

Jag har sedan barnsben fiskat efter gädda i det nära kustbandet, förr enbart spinnfiske men som vuxen och sedan många år nästan enbart med fluga. Tidigt upptäckte jag att gäddan ofta uppehöll sig i eller intill vassbälte och i blåstången ute i kustbandet. När man fiskar i samma lokaler under en längre tid lär man sig att vissa platser oftare är tillhåll för gäddan, försvinner en gädda kommer det snart en nu och tar dess ställe, en bra ståndplats helt enkelt. Jag kommer att återkomma till fenomenet med ”hemmavatten” och att det på intet sätt är en slump att vissa fångar mer fisk än andra i sina hemmavatten, det gäller både på kusten liksom i strömmande vatten. Det handlar inte enbart om att kunna läsa vattnet, även val av fiskemetod är viktig i vägen till framgång. När jag tänker på ”att läsa vatten” i skärgården tänker jag på att veta var djuphålor finns, grynnor, öar, strömsatta sund, stora stenar, djupkanter, vass och sjögräsbälten. Ja, nu börjar man förstå att det gäller att läsa vattnet både ovanför vattenytan och inte minst under vattenytan.

Hur påverkar hög eller lågvatten? Jag har sedan många år sett ett mönster i att fisken är mer huggvillig vid lågvatten på vissa platser och vise versa vid högvatten. Varför då? Min teori är att gäddan dels följer betesfisken så delvis finns svaret i att betesfisken gillar vissa platser vid hög respektive lågvatten, det kan nog också vara så att bottenstrukturen avgör var det är bäst att uppehålla sig vid olika vattenstånd, vinden spelar också en stor roll. Den kalla årstiden hittar man ofta gäddan i vikar med lerbotten, kanske ackumulerar lerbotten värme som gäddan känner och därför vill uppehålla sig där. Gäddan gömmer sig gärna och är en lömsk rackare som ofta vill överraska sitt byte med en snabb attack. Att ovan vattnet kunna se under vattnet är det svåra men det framgångsrika. Jag tror att gäddorna likt oss människor i grunden är lata, lata såtillvida att den inte vill göra av med mer energi än den behöver. Gör den av med energi måste den rimligtvis äta oftare. Vem kan inte hålla med om att det är skönare att lägga upp fötterna i soffan och äta något man inte behöver springa ifatt. Jo, jag vet att vi alla är olika men ändå.

Fille med en magnifik gädda på 108 cm.

Vad är det då som är hemligheten bakom att vissa lyckas få fisken att hugga? Målmedvetenhet, tro på det du gör, lära av alla otaliga fisketimmar. Lyssna på vad andra säger som får fisk. Erfarenheter är något som kommer med åren. Jag kan bara utgå från mig själv, att fiska i samma lokaler under minst 30 års tid, året runt (så länge det är isfritt) det ger ju en viss kunskap om mitt hemmavatten. Att samla ihop detta och varje gång man kommer ut med spöet och tänka, nu har jag dessa förutsättningarna med ljusförhållanden, vattentemp, årstid, vattennivå, vindstyrka, vindriktning, siktdjup, tid på dygnet, bottenstruktur o.s.v. Att kunna ändra lite på färgval, byta bete, byta betesstorlek, hastighet på betet, fiska på annat djup m.m. Att när någon/några av dessa parametrar ändrar sig, kunna ”knäcka koden” för dagen blir lättare om jag kan läsa vattnet jag fiskar i.

Absolut, visst händer det att jag ”nollar” eller blankar”, hur vore det annars. Det är bara att erkänna att moder natur ibland överlistar en. Men med en gedigen kunskapsbank om vattnet man fiskar i skulle jag villa påstå att chanserna ökar dramatiskt till hugg, än att åka hem med en ”nolla” i protokollet.

Oftast finner jag gäddan i sydvända vikar med pålandsvind, det får gärna ha blåst några dagar, det är bra om det är mulet väder med någon regnskur omväxlande med solglimtar. När vattnet är ”stålgrått” med skumränder av vinden, då trivs jag allra bäst. Men hur ofta är det sådant väder när livspusslet bestämmer att det är dags för en fisketur. I bland ställer sig fisken ”i lä” bakom uddar när det blåser eller har blåst ett tag.

Fiskekompisen Magnus med en fin 90 fisk under 2020, på fluga!
Fiskekompisen Andreas med en fin 90 fisk under 2020, på fluga!
Jag med en fin 90 fisk under 2020, på fluga!
Ett härligt minne från 2008 när hela familjen var ute på fisketur.

Regnbågsfiske i stilla vatten

Hur läser man vattnet i en damm? Antingen kan man använda ett portabelt ekolod för att se bottendjup, struktur med mera. Det går det att använda ”räknemetoden” med hjälp av sjunklina. Kasta ut räkna 1000, 1001 osv tills att linan når botten. Då får man reda på hur djupt det är i dammen vilket kan vara värdefull kunskap.

Fille med en fin Strömhultare.

Att läsa vattnet i dammar menar jag också innefattar att man tittar på vindriktning, insekter som hamnar i vattnet driver med vinden och man kan med fördel fiska pålandsidan i dammen. Spana efter vak, finns det eller kan man skymta stenar i vattnet, finns bottenvegetation som näckrosor, där är ofta ”giftigt” att fiska precis i skiftet mellan vegetation och ”öppet” vatten. Botten kanske ondulerar, är ojämn, djupkanter och djupare partier är också sådant som fisken ofta uppehåller sig vid.

Det vanligaste sättet att skaffa sig kunskap om ett vatten är tror jag att fiska mycket, detta lär man sig allra mest på, prata med andra vid fiskevattnet. Ofta är det så att vissa ställen/platser i en dam funkar bättre än andra, förmodligen för att det är något i vattnet som gör att fisken uppehåller sig där oftare. Att kunna skifta fiskemetoder är ofta framgångsrikt, det är inte ovanligt att fisken simmar nära botten, det kan då vara ett utmärkt framgångsrecept att fiska med skunklina och boobyflugor.

Speciellt under den kalla årstiden kan detta vara som mest effektivt men även på sommaren har jag märkt. Vattnet är svalare nere vid botten på sommaren, mer syrerikt och det gillar regnbågen, så åter igen, att skifta metod är aldrig fel. Ett sätt att läsa vattnet det också tycker jag.

Ofta cirkulerar regnbågen i dammen, vem vet varför? Kanske söker den efter en utgång, ett ställe att rymma på. Det kan också vara så att den känner av att det ”drar” i vattnet. Vid ett flertal fiskevatten har jag märkt att fisken uppehåller sig i eller nära där det finns ett in eller utlopp där en liten bäck rinner genom dammen. Det ligger nog i regnbågens natur att söka upp dessa ”spottar”. Så att börja dagen vid den nya dammen med att gå ett varv om man aldrig har varit där förut kan ge mycket värdefull kunskap.

Regnbåge i strömmande vatten, lite annorlunda är det allt om man jämför med att fiska efter vild harr och öring i strömmande vatten. Regnbågen är ju odlad, det kommer man ju inte ifrån, den är inte alls lika präglad på födoval vilket vi som fiskare kan vända till vår fördel. Även om regnbågen är en ”laxfisk” och trivs i strömmande vatten är även den sparsam med sin energi tror jag. Fisken står ofta lite bredvid det strakaste strömmen, där vattentrycket är lite lägre, den kanske hittar en håla som minskar trycket från strömmen eller står framför/bakom en sten där den kan stå och vila och ändå ha på om det kommer nåt ätbart med strömmen.

Det är relativt ont om strömmande vatten med regnbåge. Jag har tur att bo i södra Sverige där jag har ganska nära till både Norrefors, en av Camp MayFlys fiskecamper, Flugströmmen i Harasjämåla och Alsterån vid Blomstermåla, en mindre strömsträcka i Snärjebäcken norr om Kalmar och Klavreström norr om Växjö. Sedan finns ju Strömhult, Baltak och Norrbyströmmen men för mig är det en bit längre att åka dit.

Att ”Nymfa” efter regnbåge är det fler och fler som gör, en synnerligen effektiv metod när det är lite mer fart på vattnet.
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Screenshot_20201210-153844_Gallery-e1607618421127-1024x795.jpg

Det är trots allt så att regnbågen i sin nedärvda arvsmassa inte kan stå emot när insekterna kläcker vilket jag med förtjusning fick erfara under slutet av Maj förra året. Under ett besök till Norrefors hade vi ett fantastiskt torrflugefiske när Danican och Vulgatan kläckte för fullt, så att lämna torrflugorna hemma vid regbågsfisket kan vara förödande.

Kan ju inte låta bli att ta med Andreas kanonfina öring som även den föll för en slända i Norrefors.

Strömmande vatten, fiske efter öring och harr. Det är skrivet åtskilliga spaltmetrar om detta fiske. Kanske det som gemene man mest förknippar med flugfiske. Att läsa vattnet i ett strömmande vatten är nog så viktigt. Jag fiskar ofta med nymf på det mer traditionella sättet men har börjat nosa på ”tjecknymftekningen”. Det var så att när jag lärde mig flugfiske så fiskade vi bara med nymf. Rinner vattnet sakta gäller det att lokalisera huvudfåran för det är nästan alltid så att det finns ett parti som är djupare och som håller en högre vattenhastighet, att fiska i kanten på den är ofta effektivt. Att börja fiskepasset med att inte fiska utan spana efter vak där fisken avslöjar sina ståndplatser är också ett sätt att läsa vattnet, nog så viktigt.

”Nackar” är något man ska lägga extra vikt vid. Det bildas nästan alltid en grop framför en nacke, där är det inte så högt vattentryck. Fiskarna står ofta här och väntar på att föda ska komma driftande med strömmen, åtskilliga fiskar har lurats till hugg precis framför nackar.

En fin öring fångad av Fille på torrfluga straxt ovanför nacken!

Framför och bakom stenar, där det är lite ”lä”, inte så hård ström vilket ofta är bra ståndplatser för fisken. Områden som tillsynes inte har så hög vattenhastighet, detta avslöjar sig som ”blankstryk”, det är ofta lite djupare där vilket fisken ofta föredrar.

En streamer har gjort sitt jobb, en kanonfin harr kunde inte låta bli att hugga.

Torrflugefångad harr från strömmen i Vemdalen.

Ofta blidas det skum i vattnet, detta är bra att hålla kolla på, det visar var den hårdaste strömmen är och om mat kommer flytande där, vet fisken detta också.

Nedfallna träd, uthängande grenar, växtlighet, allt som kan vara skydd för fisken utnyttjar den och man kan med fördel fiska nära och intill dessa.

Ibland är det inte den största fisken som ger mest glädje utan den första.

Filles allra första egenfångade Öring i Storån, Idre!

Med en bra strategi och att läsa vattnet man fiskar i ökar chanserna väldigt mycket till hugg. Skön känsla när hugget kommer och man har lurat fisken till att slurpa i sig flugan.

Havsvandrande röding fångad i ett strömmande vatten på Island.
Dubble’ på Island, en öring på upphängaren och en på ändflugan, oförglömligt minne!
Öringhugg på Island med snabbsjunkande nymf.

Val av fiskemetod följer tätt inpå att läsa vattnet, åter igen vill jag trycka på att vara flexibel vad gäller fiskemetoder. Att i kombination kunna läsa vattnet och snabbt skifta fiskemetod mellan nymf, våtfluga, streamer eller torrfluga är överlägset i jakten på drömfisken. När man minst anar det eller kanske när man mest anar det så händer det.

Islandsöring som inte kunde motstå min nymf.

Ja, det går att skriva i det oändliga om hur viktigt det är och hur man kan eller ska läsa vattnet man fiskar i, jag tänker att detta är ett ämne jag får återkomma till längre fram. Detta i alla fall lite tips på hur man kan göra och tänka vid sitt fiskevatten.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Dödsstöten för gäddfisket?

NEJ NEJ NEJ!!!! Med bestörthet får jag till mig att Vatten och Havsmyndigheten tillsammans med Länsstyrelsen lagt förslag i en remiss om nya både fredningstider och förbudszoner i hela egentliga Östersjön. Av förklarliga skäl skriver jag om mitt närområde men det betyder inte att jag bryr mig mindre om övrig yta i Östersjön, det som ligger mig närmast är Kalmarsund samt Blekinge eftersom jag bor i området. Länsstyrelsen och HaV anser i remissen bland annat att sportfiske och alla vi som håller på med ”handredskapsfiske” och använder så kallad catch and releasemetod är det som i huvudsak är orsaken till de svikande bestånden av framför allt gädda och abborre i dessa områden. Jag anser att man lutar sig mot ytterst vaga grunder när man lägger detta förslag.

Palle Sköldblom m.fl – Oskarshamn har i en överklagan till ovan nämnda myndigheter sakligt och tydligt bestridit det Länsstyrelsen och HaV anser i remissen och jag kan bara instämma i det Palle skriver, överklagan.

Fiskebloggen Gälgreppet har i flera tidigare blogginlägg belyst ”Hotet mot sportfisket del 1” i tre delar och ”Gäddfisket, snart ett minne blott i Karlskrona skärgård”. Där skriver jag framförallt om gäddbestånden i de lokaler jag fiskar i, där har gäddan kraftigt minskat senaste åren. Likt Palle kan jag inte förstå varför man från myndighetshåll inte har utrett den befintliga fredningstiden som sedan 1998 funnits i Kalmarsund. Det är inte nya fredningstider som är lösningen på problemet! Jag anser att man bara antagit att det är lösningen på problemet. I remissen kan man läsa att ”Fritidsfiskets uttag av gädda längs svenska kusten är många gånger större än yrkesfiskets. Uttaget av gädda i fritidsfisket är cirka 180 ton årligen i Egentliga Östersjön enligt nationella enkätundersökningar utförda av HaV och Statistikmyndigheten SCB. Det så kallade catch and release-fisket, där individer som fångas i fritidsfisket, främst med handredskap, är omfattande.” Men snälla nån, hur kan det vara möjligt att en myndighet tänker fatta beslut utifrån enstaka enkätstudier, ytterst vaga grunder! Hur har man fått fram siffran 180 ton? Hur mycket är yrkesfiskets upptag under samma period? Nä, det man bör inrikta sig på är reproduktionsstörningarna. Det finns mycket och bra kunskap samlad på bland annat landets universitet och högskolor där man noga dokumenterat exempelvis gäddans uppväxt och levnadsvillkor. I den information som framkommit framgår det hur viktiga de våtmarker och gäddfabriker som anlagts är. I de områden/ våtmarker som iordningställts kan man tydligt se att gäddan kraftigt ökat i antal, satsa pengar och resurser där! Gör lekområden optimala. Sedan många år har jordbruket dikat ut den kustnära marken i syfte att få mer odlingsmark, detta har inneburit att gäddans lekområde i princip försvunnit, hjälp till att återställa detta.

Förvisso nämner man Skarv, Storspigg och Säl som omkringliggande orsaker till sviktande fiskbestånd. Att man i studier kan se ökade populationer av framför allt gädda i områden som varit fredade. Om svaret på varför gädd och abborrebestånden sviktar i Östersjön ligger i fredningstiden så borde väl Kalmarsund ingå som ett betydande underlag i en sådan studie och inte områden som är vaga beskrivna och som jag tror inte har över 20 år som grund. Mig veterligen har denna fredningstid i Kalmarsund inte utretts eller dess inverkan på fiskbestånden, ej heller har den enkom bidragit till ett ökat bestånd av gädda. Då hade Kalmarsund haft ett enormt stort antal gäddor vid det här laget vilket inte är fallet! Nej, skärpning HaV och Länsstyrelsen som nu lägger dessa förödande förslag. Tyvärr lyfter HaV och Länsstyrelsen fram fritidsfiskare som huvudorsaken till ett sviktande fiskbestånd där man specifikt pekar på catch and releasemetoden på orsak. Jag tänker att intresseorganisationer borde vara intresserade av dessa frågor. Vidare så är det viktigt att väcka opinion, belysa det jag och många andra sportfiskare tycker är fel, många bäckar små….

Vidare så tycker jag det är rent skamligt att skylla nedgången på fiskbestånden i catch and releasemetoden. Det finns skrivna avhandlingar skrivit om just catch and release, har ovan nämnda remiss tagit hänsyn till dessa resultat? Nä, jag tror inte det utan istället grundar man sig på enkätstudier istället för vetenskapligt framtagen data. Se problemen i ett större perspektiv, Östersjön är ju som ett eget ekosystem, rubbas en del blir det som en dominoeffekt.

I remissens bilaga 3 skriver man om fritidsfiskets fångstuttag, ” Uppgifter om fritidsfisket har därför fått hämtas från HaV:s och SCB:s nationella enkätstudie kring fritidsfiskets omfattning och påverkan. I enkätstudien är ett enkätområde definierat för mellersta Östersjön och innefattar kuststräckan från 2/6 kommungränsen Östhammar/Tierp i norr till Torhamns udde i söder, vilket överensstämmer med de flesta i remissen föreslagna åtgärdernas område. Uppgifterna som presenteras avser ett årsmedelvärde för åren 2013–2019 om inget annat anges.” Det är inget litet område man säger sig ha koll på!

Jag kan säga så mycket om catch and release som metod, de fiskar som släpps tillbaka och som oftare och oftare fiskas med hullinglösa krokat har i alla tänkbara fall bättre chanser till över levnad än de gäddor som fångas i nät som vid det så kallade ”plaskfisket” som fortfarande tillåts ske i Blekinge skärgård. Bara för någon vecka sedan kom rapporter från Blekinge om att plaskfisket fortsätter, där lekfärdiga romstinna gäddor i alla tänkbara storlekar tas upp. Varför gäller inte regler om fönsteruttag dessa individer som ”fiskar” på detta vis. Det är en stor skam att det inte lagmässigt förbjuds. Havs och Vattenmyndigheten skriver att det endast är tillåtet att behålla tre gäddor per dygn och fiskare, dessa gäddor måste då vara mellan 40-75 cm långa. Dessa regler gäller i hela egentliga Östersjön vid fiske med handredskap, det vill säga sportfiske. Någon fångstbegränsning vad gäller gädda för yrkesfiskare finns vad jag förstår inte.

Jag menar att det inte går att peka ut en enskild sak som orsak till reproduktionsstörningarna i egentliga Östersjön, jag tror att det är som ett pussel, att det är många individuellt viktiga delar som tillsammans har skapat det vi nu ser.

Vidare skriver man i remissen att ” 2018 var andelen återutsatt gädda i Sverige som helhet 87 %. Kunskapen om vilka effekter återutsättningar har på kondition och återutsättningsdödlighet är begränsad och effekter på lång sikt saknas helt.

Jag blir ytterst förvånad om den siffran inte är betydligt högre nu. Alla individer av gäddor överlever inte även om man använt catch and release som metod. Jag anser att det måste vara stora lokala avvikelser i detta område (mellan Tierp och Torhams udde) man valt att ha som ett enkätområde vilket innebär att det är omöjligt att dra några som helst slutsatser av en sådan enkät, ja EN enkätstudie dessutom!

Att beskylla fritidsfiskare som värnar oerhört mycket om att det skall vara hållbara kraftiga fiskbestånd i den kustnära skärgården som orsaken till sviktande fiskbestånd är helt taget ur luften.

I och med detta blogginlägg vill jag göra min röst hörd, jag kan inte bara tiga still. För mig är det viktigt att man gör sin röst hörd och att:

  • Arbeta mot detta förslag som enligt mig helt saknar saknar grund.
  • Att istället Havs och Vattenmyndigheten tillsammans med Länsstyrelsen genast utreder huruvida den fredningstid som redan finns i Kalmarsund ordentligt undersöks i avseende vilken verkan det haft över tid på fiskbestånden innan vidare förbudstider och fredningsområden beslutas.
  • Att Havs och Vattenmyndigheten tillsammans med Länsstyrelsen undersöker orsak/samband mellan Säl, skarv, storspigg, miljö för ovan nämnda fiskbestånd har i Östersjön samt och inte minst ”plaskfiskets” betydelse för gäddbestånden i Blekinge skärgård.
  • Havs och Vattenmyndigheten tillsammans med Länsstyrelsen främjar nya lekområden och iordningställande av så kallade gäddfabriker vilket har visat sig vara en mycket god investering i att framtida gäddbestånd säkerställs.
  • Att Havs och Vattenmyndigheten genast utan dröjsmål drar tillbaka sitt remissförslag om nya förbudszoner och fredningstider i Östersjön och Kalmarsund.

Länkar

Remiss från Vatten och Havsmyndigheten

Bilaga 1 – Förslag på ändringar i befintliga fredningsområden

Bilaga 2 – Förslag på nya fredningsområden

Bilaga 3 – Konsekvensutredning

Ansvarig för remissen från HaV: martin.rydgren@havochvatten.se
Ansvarig för förslaget från länsstyrelsen: tobias.borger@lansstyrelsen.se

Tillsammans är vi starka!

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Regnbågsfiske Norrefors – tidigt vårfiske

Det är Lördag, några dagar in på det nya året 2021 och Camp Mayfly i Norrefors har ”öppen dag” det vill säga möjligheten finns att lösa dagskort och fiska med förbehållet att det är catch and release som gäller. Vi passar på att pröva lyckan i strömmen och dammarna som tillhör fiskecampen.

Det har varit en rejäl köldperiod några dagar nu, dagarna innan detta har några fiskare haft ett fantastiskt bra fiske enligt rapporter som gått att läsa på bland annat Facebook. Så fiskesuget är minst sagt stort. I dag är jag här tillsammans med en av mina vapendragare i fiske Andreas, vi anländer runt 10 tiden. Det är även ett annat fiskegäng här. Andreas och jag har bittert erfarit hur nyckfullt regnbågsfisket kan vara speciellt i samband med hastiga väderomslag. Som sportfiskare ska man väl aldrig skylla på väder eller nåt annat när fisket är trögt men det är lätt göra det ibland. I dag är det jättehögt vattenflöde dessutom….

Det är Mieån som ringlar sig vackert genom fiskecampen. Nu vet jag att det finns en och annan som drar på smilbanden och anser att det höga vattenflödet inte bör vara nåt problem utan det gäller att anpassa sig till förutsättningarna. Visst går det att fånga regnbåge här även vid höga vattenflöde det vet jag sedan tidigare turer hit. Som jag ser det är det ändå en försvårande omständighet. Det är nu kanske än viktigare att kunna ”läsa vattnet”. Jag tänker skriva ett blogginlägg om just detta lite längre fram. Nä, jag ska inte på något vis påstå att jag är någon expert i ämnet men jag ska i alla fall försöka förmedla mina tankar och funderingar kring detta i ett kommande inlägg.

Jag börjar dagen med en fluga som har funkat alldeles förträffligt i flera regnbågsvatten. Zombie Fly, en streamerfluga som har många regnbågar på sitt samvete. Denna fluga kom till inför en fiskeresa till Strömhult för några år sedan då vi var där med fiskegänget. Fille, min ena son beskrev hur han ville att flugan skulle se ut och ”beställde” några sådana av mig, då också med rasselkammare. Det tog inte många kast innan flugan levererade och sedermera blev ett måste i våra flugaskar. Flugan har vit maraboustjärt med lite crystal flash inbundet, rött uvlim som huggpunkt baktill, dubbad kropp i cerise färg, undervinge ripple ice fiber i färgen pearl green, övervinge ice wing fiber blue pearl, längst fram röd ”uv”tråd straxt bakom förtyngningen. Regnbågens favorit!

Och mycket riktigt tar det inte många kast förrän Zombie Fly lever upp till sitt ryckte. Bakom en sten kommer hugget kraftfullt! Tunga knyckar i spöet vittnar om en bättre fisk, Andreas skyndar till, några snabba foton och sedan simmar fisken piggt tillbaka, Härligt! Årets första spöböj. En riktigt fin regnbåge!

Alltid skönt att ha landat första fisken, man fiskar liksom lite mer avslappnat efter det, men det handlar egentligen om att njuta av dagen, njuta av fisket, njuta av stunden och att dela fiskeminnen med fiskekompisar, i alla fall är det så för mig.

Vi fiskar vidare och det blir lite som meditation, plötsligt tänker jag tillbaka på förra årets tidiga vårfiske här i Norrefors, då med min andra vapendragare i fisket, Magnus, vi hade också minst lika högt vattenflöde då som nu i ån. Då fick jag inget i ån men Magnus lyckades lura upp några fina bågar i den strida strömmen. Kvalitén på fisken kan man då inte klaga på.

Vi delar på oss och Andreas fiskar i en passage mellan en ö och ”fastlandet”:) När vi möts igen har han landat en fin båge han med.

Uppåt dagen är det som det brukar, lite trögt. När jag pratade med några av de andra som fiskar här idag säger de att det var bra drag på morgonen och att det blivit trögare allt efter som dagen gått. Ja så är det ibland. Jag byter strategi och fiskar istället nu i dammarna, den ena dammen har ett tunt islager från den gångna nattens kalla timmar, i den andra dammen har Tommy satt ut luftpumpar så där är helt isfritt.

Nu är det dags för Boobyflugan att göra entré, boobyfisket är något som jag verkligen fastnade för under förra året, och speciellt en färgkombination visade sig vara extra framgångsrik, en rödvit.

Jag använder en F/s3 lina, kasta ut, låt sjunka, ta hem flugan lite oregelbundet, hugget kommer ofta hårt och brutalt. Jag har läst om ”karatehugget” och det är nog det som händer, för precis när Andreas ska gå förbi mig och fiska en bit bort kommer hugget, stenhårt! Fisken känner momentant att den är krokad blir ursinnig, rusar hit och dit. Jag tror jag tappat den när den simmar rakt emot mig, jag hinner inte dra in lina utan får slaklina men när väl linan späns upp igen så känner jag att den är kvar, en riktigt fin båga har fallit för min rödvita boobyfluga. Huvaligen!!

Jag tackar fisken för god kamp och säger på återseende, vilken härlig fiskedag vi haft här i Norrefors, en av Camp Mayflys fiskecamper. Dags att åka hem för den här gången.

Inom kort kommer en film på Youtubekanalen Every Fish Counts om fiskedagen i Norrefors.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Gälgreppet – årskrönika 2020

Corona, Corona, förbannade Corona, vad jag är trött på detta virus. Det är ju helt omöjligt att skriva en årskrönika 2020 utan att nämna Corona och Covid-19. Fisket har varit oändligt skönt att ägna sig åt mellan arbetspassen på ambulansen, ja vad ska man säga? Coronaviruset har starkt präglat detta året på alla tänkbara sätt. I skrivande stund har Sverige passerat 8000 döda med Covid- 19, fruktansvärda siffror! Måtte det snart vara över och aldrig mer komma tillbaka!

Kämpa på alla kollegor runt om i Sverige!
Bild från Facebook

Fiskeåret 2020 har däremot varit stundtals fantastiskt, en riktig batteriladdare för mig. Att kunna komma ifrån, fiska själv, med en kompis eller fiska några stycken med ansvar, sammantaget har det varit något som gjort att jag orkat kämpa vidare. Året började på bästa tänkbara sätt när jag precis innan nyår förra årsskiftet fick möjligheten att blogga via JanO och hans digitala plattform +Fisheco. Jag är så glad och stolt för detta!

Fiskeåret 2020 har av någon underlig anledning präglats av den underbara sportfisken regnbåge, jag har aldrig något tidigare år fiskat så mycket regnbåge. Kul, riktigt kul! Och vad jag har lärt mig mycket om hur jag ska göra för att lura denna prickiga varelse till att hugga. Regnbågsfisket har både utvecklat mitt flugfiske och min flugbindning. I början av året var jag och Magnus i Norrefors, en av Camp Mayflays fiskecamper och jag blev med Booby. Ja, eller hur man nu ska uttrycka det. Jag har fångat otroligt många regnbågar på mina Boobyflugor detta år. En helt ny flugfiskedörr har öppnats för mig.

Vilken kvalitét Tommy och Camp Mayfly har på sina regnbågar! Det är en sann njutning att drilla en sådan fisk, som en annan fiskepolare uttryckte – ”det är skillnad när motorn är hel”. Norrefors ja, ska återkomma dit senare i inlägget.

Lite senare fram på vårkanten fick jag möjligheten att göra fiskereportage tillsammans med min andra vapendragare detta fiskeår, Andreas. Vi hade ett helt magiskt fiske i en liten idyllisk sjö alldeles utanför Kosta, Vitgöl som den heter bjöd minsann upp till dans. Regnbågarna var som galna, det var precis så där som man drömmer om att det ska vara när man fiskar.

Några veckor senare, nytt reportage i Kosta, denna gång Djupgöl. Det är Tommy på Camp MayFly som levererar fisken till Kostaområdet och det märks. Fisken är riktigt huggvillig, hela fina fenor, en fröjd för en flugfiskare. Oförglömliga fiskar förevigas tack vare Andreas genuina fotointresse.

Jag har mycket att tacka Andreas för detta fiskeår, vi har kommit att bli ett riktigt vasst team. Vi har pratat under flera år om att göra något gemensamt, han har ju sin blogg och jag har min. Han har dessutom sedan ett par år fått möjligheten att få skriva artiklar för tidningen Flugfiske i Norden. Jag är sjukt stolt över att ha honom som vän och fiskepolare. Vi sporrar varandra i både skrivandet och i fisket. Plötsligt händer det som man säger. I våras startade vi youtubekanalen Every Fish Counts där vi fokuserar på flugfiske och flugbindning i filmformat. Kolla gärna in den kanalen!

Framåt vårkanten blev det mer regnbågsfiske i Norrefors med fiskegänget.

Några rundor till vackra Alsterån blev det, tyvärr allt för få detta året, skärpning på det!

I Maj månad hände nåt alldeles extra, Andreas hade haft kontakt med Tommy på Camp Mayfly och jag fick nu möjligheten att följa med på nytt fiskereportage, denna gång om torrflugefiske i Danica/Vulgata tider, självklart hakade jag på dit. Vi lyckades perfekt pricka kläckningen av Danica och Vulgata i Norrefors. En av årets absoluta höjdpunkter! Målet vara alltså att fånga regnbågen på torrfluga, och vilket torrflugefiske vi hade sedan. Helt magiskt!!

Och det går ju bara inte annat än ta med Andreas magnifika öring som högg denna magiska eftermiddag, en riktig drömfisk!

Maj månad, ja det var då jag blev besatt, besatt av att försöka fånga en av Mörrumsåns giganter till fiskar. Min gode vän Magnus som bor i Mörrum har fiskat i ån i hela sitt liv och fångat otaliga mörrumsfiskar blev min vapendragare och ”guide” vid Mörrumsån denna sommar. Jag har honom att tacka så mycket när det gäller mitt flugfiske, både när det kommer till regnbågsfisket men kanske framför allt tvåhandsfisket i klassiska Mörrumsån. Under den gångna säsongen har jag haft några dragningar i linan, ingen fisk ordentligt på men bara det att jag känt hugget vittnar ju om att jag gör rätt. Magnus har både fångat blanklax och öringar under året, så skönt att ha honom att luta sig mot när det kommer till Mörrumsfisket.

Sommaren kom och när årets fiskeresa tänkt att bli till Slovenien blev inställd på grund av ”ni vet vad” (Coronaviruset), åkte istället frugan, Loffe (hunden) och jag till Vemdalen för några dagars fiske och vandring. Så mysigt!

På Gälgreppets youtubekanal ”Gälgreppet fiskeblogg” finns en film om denna resa till Vemdalen.

Gäddorna var också på hugget denna sommar, Andreas och jag hade en fantastisk dag framåt sensommaren.

Innan hösten tar sitt grepp om naturen gör Magnus och jag ett ordentligt försök till att fånga en Mörrumsfisk, vi har några drag i fluglinan men nä, det är sannerligen inte bara att ”åka och hämta dom”.

Hösten kom och regnbågsfisket tar fart igen, vår lokala sportfiskeklubb Torsåsbygdens sportfiskeklubb hade en mycket trevlig klubbfiskedag vid Hulsby fiskecamp. Andreas lille grabb Sam fick sin första båge denna dag och glädjen gick inte att ta miste på, Sam sprang ett ”frivarv” med händerna rakt upp likt Zlatan när han gjort mål.

Sam tyckte synd om fisken så det blev catch and release.

Bågarna högg som galna denna dag, bland annat på balsagetingar, riktigt kul!

I slutet av Oktober hölls Bergkvara Gäddfestival för 5:e året, jag bytte lagkamrater detta år och fiskade nu med Andreas och hans kusin Tommy. Efter en trög start hittade vi riktigt bra med fisk. Vi fick totalt ihop 436 cm på våra 5 längsta gäddor, tyvärr räckte det bara till en 2:a plats i Big Five, riktigt bra ändå tycker jag. Andreas försvarade sin titel i flugfiskeklassen med en fin gädda på 90 cm prick, stort grattis till det! Stort grattis också till Team FishyFish som vann Big Five med några centimeters marginal.

Min längsta gädda för dagen på 95 cm visade sig vara tävlingens längsta gädda och jag vann första pris med den firren.

Senhösten och vintermånaderna har bjudit på havsöringsfiske, gäddfiske och förstås ännu mer regnbågsfiske. Jag prövade åter igen lyckan på Öland tillsammans med den utmärkta fiskeguiden William Kernchen som driver Sea Trout Adventures där han guidar havsöringsfiskare över hela södra Öland. Andreas och jag fiskade med honom i våras, tydligen hela vårens enda bomrunda, typiskt! Det känns som det gott troll i havsöringsfisket för både min och Andreas del. 2021 får det bli ändring på det!

Under 2020 har jag krokat av drygt 100 regnbågar, några har förstås fått följa med hem till frysen. Under hösten/vintern har både Flugströmmen i Harasjömåla och Strömhult fått släppa ifrån sig några fiskar, Strömhult har bland annat bjudit på ett PB för mig när det gäller regnbåge, PB är ju alltid kul!

Fille med en fin Strömhultsbåge
5,5 kg, nytt PB

2020 som fiskeår, ja sammantaget väldigt bra! Jag känner mig också mer säker på att göra blogginlägg, jag liksom gör min grej, skriver på mitt vis, försöker vara innovativ. Det jag saknar i flugfiskeväg/utrustning försöker jag tillverka själv, lite som ”uppfinnarjocke”, vilket har varit mycket uppskattat. För mig är det självklart att sprida mina ”uppfinningar” på bloggen så att fler kan ha glädje av dem. Att det är uppskattat märker jag på alla de positiva kommentarerna jag får och att fler och fler ställer frågor till mig om och omkring mitt fiske. Fiskebloggen Gälgreppet ger mig så mycket till baka!

Några vändor till Karlskrona skärgård har det också blivit denna höst, Blekingegäddorna har minsann varit på hugget.

Magnus med en fin 90 fisk från en av våra drabbningar i Blekinge.

Tankar och visioner om 2021 då, jag tänker att jag ska fiska ett mer riktat fiske när det kommer till att fiska efter en specifik art. Jag kommer också att försöka utveckla mitt flugbindande, fiska mer torrfluga och självklart göra allt för att ta nya PBn. Mycket annat är också på G. När jag startade bloggen för några år sedan var den väldigt fokuserad på gäddfisket (därav namnet Gälgreppet) men mitt fiske och framförallt flugfiske har kommit att handla om fiske efter så många fler arter än bara gäddan vilket är enormt utmanande. Gäddfisket är ändå något jag ständigt återvänder till så fort jag får tillfälle och som jag aldrig tröttnar på.

Jag har stora förhoppningar om att 2021 blir ett fantastiskt år på alla sätt! Det viktigaste är ändå att ta vara på möjligheterna, njuta av nuet, ha kul, ja helt enkelt bara få göra det man tycker är det bästa i livet, fiska!

Det är en ynnest att ha Magnus och Andreas som både vänner och fiskepolare, det är främst dessa två jag har fiskat tillsammans med under 2020. Jag vill nu passa på att tacka dom båda för ett fantastiskt fiskeår med massor av skratt, fina bilder och oförglömliga upplevelser vid fiskevatten runt om i södra Sverige. Jag uppskattar detta enormt mycket! Vi sporrar varandra både vid bindstäden och vid fiskevattnen. Jag lär mig samtidigt massor av dessa två fiskevirtuoser.

Jag vill också passa på att skicka ett stort tack till JanO och +Fisheco, ett stort tack till Tommy Svensson på Camp MayFly, stort tack till Johan och Eva-Lena Philip på Vidinge Gård och Strömfiske Alsterån, stort tack till Ken och Sameo, stort tack också till Sporfiskemässan. Och självklart ett jättestort TACK till alla er som läser bloggen Gälgreppet, jag har under 2020 haft drygt 22.000 visningar, med råge det år som flest läst mina blogginlägg. Det mest lästa inlägget var Plaskfisket efter gädda i Karlskrona skärgård fortsätter…., att det så kallade plaskfisket i Karlskrona skärgård engagerar är det ingen tvivel om.

Allra mest vill jag ändå tacka min underbara hustru Petra som står ut med, gläds och stöttar mig i mitt fiske och bloggande.

Gillar du Gälgreppet, prenumerera på bloggen!

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Gäddflugfiske – kanske årets sista fisketur 2020

Det känns som en evighet sedan solen lyste, i dag sprack himmelen upp och solen värmde med sina strålar. Jag kände att jag bara måste ut med gäddflugfiskespöet. I almanackan står det 16:e December och kanske blir detta årets sista fisketur men man vet ju aldrig. Jag har bundit en ny gäddfluga som jag krönte mycket framgång med vid den senaste turen i Karlskrona skärgård, då jag och min fiskepolare Magnus var ute en sväng. Då stod gäddorna bokstavligen parkerade nästan uppe på land, flera av dom högg i knädjupt vatten. I dag är jag själv ute i ”hemliga gäddviken”, jag tänkte se om gäddorna i Kalmarsund gillar samma fluga som Blekingegäddorna.

Förväntansfull styr jag mot första fiskeplatsen, det tar inte många kast förrän en mindre gädda fattat tycke för min nya kreation. Men bättre att få en liten gädda än ingen alls tänker jag och gläder mig samtidigt åt att det finns föryngring i området. Det var ingen tveksamhet när den högg!!


Försiktigt lossar jag kroken och gäddan får snabbt återgå till friheten. Finns det en brukar det finnas fler! Efter bara några kast står mitt spö i härlig böj igen, dom attackerar flugan stenhårt denna dag, och vilket väder sedan, strålande sol och 8 plusgrader i luften och det känns som en vårdag.

Flugan som var så estetiskt tilltalande när jag bundit den får ett helt annat utseende efter att den varit i gäddkäften.

Bara att fixa till den lite och ut med den igen, plötsligt hör jag ett muller i horisonten och jag hinner precis upp med mobilen för ett foto och en filmsnutt, 4 stycken plan av typen Herkules gör sin årliga julflygning och nästan rakt över mig, mäktigt!

När jag njutit av överflygningen återgår jag till fisket, och från ingenstans kommer en gädda och hugger på nytt, så härligt! Det blir allt till att binda upp några sådana här flugor.

Efter några få timmars gäddflugfiske och många huggvilliga gäddor är det dags att bege sig tillbaka mot bryggan. Att fiske är som meditation, ja frågar ni mig så stämmer det till 100%.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Havsöringsfiske, den kalla årstiden – Öland

Det är i början av December 2020 och jag är på väg till Öland med flugspöet, en ivrig känsla infinner sig i maggropen, på väg till ett havsöringsparadis. Konstigt, trots att jag har nära till Öland fiskar jag inte där speciellt ofta, det handlar nog om att jag inte vill åka dit och fiska ”i blindo”. Vad är bättre då än att möta upp med ett fullblodsproffs, en fiskeguide i havsöringsfiske.

Arkivbild

Öland denna vackra ö som har en rikedom vad gäller både djurliv och växtliv. Karl Von Linné dokumenterade bland annat orkidéerna på ön vilka växer talrika under försommaren.

Arkivbild

Jag är inte på väg till Öland för att titta på blommor utan att försöka fånga en av de havsöringar som finns i de så fina havsöringslokalerna runt ön. Jag har åter igen beststämt möte med William Kernchen som driver Sea Trout Advetures, hans guidefirma guidar havsöringsfiskare över hela södra Öland. Det har han gjort i många år nu och han känner sin ö väl. William vet beroende på vindriktning, vattenstånd m.m. vart det just för stunden är bäst att söka efter havsöringen. Han berättar att på vårens och försommarens fiske hade han bara en bomrunda, gissa vem som var med på den bomrundan….

Arkivbild

Vi börjar dagen vid en plats som har alla de perfekta förutsättningarna man kan önska. Det är en blandad botten bestående av sand, tång, och stenar i en lagom blandning och alldeles intill en djupkant dessutom, dessa havsöringslokaler är erkänt bra enligt William.

På andra sidan skymtas fastlandet, havet känns så oändligt stort. Jag tänker att det är som att leta efter en nål i en höstack men William har en annan uppfattning. Har menar att ”för den mindre erfarne” handlar det ofta om okunskap när det kommer till havsöringsfiske. Jag frågar om vad han anser vara fördelarna med att fiska med en guide. En guide har kännedom om platser som funkar beroende på väder och vindriktning. Inte att förglömma flugvalet, en guide vet vilka flugor som funkar och när på säsongen dessa ska användas. Hur dom ska fiskas, vilka linor man bör använda. Guiden har också ofta koll på hur andra har fiskat i området sett över säsongen. Dessa parametrar är sammantaget viktiga tänker jag, det kan vara det som avgör om jag ska lyckas eller rättare sagt optimera mina chanser för att lyckas fånga en av dessa silvertorpeder. Det känns så rätt att vara här tillsammans med William. Nu infinner sig den där goa fiskekänslan.

Plötsligt ropar William, en följare!! Jag såg att den vände alldeles framför mig. Jag spetsar till mina sinnen, fiskar mer koncentrerat, finns det en finns det säkert fler. Det är inte ovanligt att dom simmar i större eller mindre grupper så här års får jag till mig. Här är fantastiskt fint, William berättar om tidigare fångster just här. På avstånd ser vi sälar ute i sundet, dom är nyfikna på oss det märks. Ibland är det precis som att sälen skrämmer in fisken säger William, han har haft fantastiskt fiske med säl utanför sig vid tidigare fisketurer.

Den leopardspräckliga botten avslöjar vad havsöringen föredrar bäst. Vad gäller flugval så här den kalla årstiden handlar det mycket om ”märlor”, imitationer av tångräka eller andra små fisk/räkimitationer. När huggen uteblir är det oundvikligt att byta fluga ofta, kanske för ofta.

Jag prövar en fluga med rosa inslag vilket jag förstått funkat väldigt bra under den kalla årstiden. Vilken arbetsplats han har William, och absolut Coronasäkert, pandemin har ökat antalet människor som vistas ute i naturen och inte minst vad gäller fisket. Vad kan vara bättre än att samtidigt få frisk luft och bra träning. Ja, att vadfiska bland hala stenar och storsten är i alla fall för mig som att gå på gym, man rör sig hela tiden, för som William säger, det gäller att täcka yta och inte bli stillastående och statisk i sitt fiske.

Arkivbild

Vi byter plats och fiskar vidare, fantastiskt trevligt detta. Jag passar på att njuta ordentligt av denna fiskedag. Jag kan skarpt rekommendera Sea Trout Adventures, det märks att William har koll på läget. Sen vet man ju hur det kan vara med fiske, det är sannerligen inte bara att åka och hämta dom även om William menar att han har betydligt fler rundor med fisk än utan. Ja, det är till och med så att det är ganska ovanligt att han har bomrundor.

Arkivbild

Så här års är dagarna korta, det mörknar tidig och nej, jag ska inte skylla ifrån mig men när sälarna kommer så nära att jag skulle kunna landa min fluga på dom så känns fisket inte längre lika hett, vi bryter för dagen. Jag får hoppas på nästa havsöringstur, jag har i alla fall optimerat mina chanser denna dag tillsammans med William Kernchen på Sea Trout Advetures och hans utmärkta guidning.

Jag tänker tillbaka på min hittills enda havsöring jag fångat ute i havet, en bonusfisk fångad på en gäddfluga men snart är jag tillbaka vid havsöringens favoritställe på vackra Öland och då…….

C7E248823F81D8851F136E8621B06DBB

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Flugströmmen – Harasjömåla

Det är sen höst och nu står vi här invid den lilla konstgjorda ån. Vi har bestämt att fiska i Flugströmmen i Harasjömåla ännu en gång, jag och min vän och fiskepolare Magnus. Flugströmmen har nyligen bytt ägare. På sedvanligt vis har fisketuren flitigt planerats vid bindstäden, det har skickats bilder på nya och gamla så kallade (regnbågs)dräpare. I tanken har jag drillat fisk åtskilliga gånger när mina regnbågsflugor tagit form. Jag har en favoritfluga som givit inte bara mig många fångster utan även min son Filip som varit med på andra regnbågsturer. För dagen rekommenderar Magnus flyt/S3 när det gäller linval och min erfarenhet säger mig att det är dumt att inte följa hans råd.

Även om jag vill så mycket så jag nästan spricker är det oundvikligt att bli påmind om att vi är mitt uppe i en pandemi. Det är må jag säga en sann tröst att jag har sportfiske som hobby, det är lätt att hålla avstånd till andra fiskare invid den lilla ån som ovetande om vad som händer i världen stilla rinner nedströms. Det tar inte många kast innan jag ser en båge komma underifrån och glupskt sluka min blå/vita streamer. Första fisken är alltid gutt att ta tidigt, på nåt sätt får självförtroendet sig en rejäl boost fast jag ändå tycker att jag har rätt bra koll på vad jag sysslar med när det kommer till regnbågsfiske men fiske är ju alltid fiske…….

En fin båge som svalt ner streamern, den får allt följa med hem.

Jag vandrar vidare uppströms och stöter snart på Magnus som även han fått en fin båge. Nästa stopp en liten ström som bildas när polerna skiftar, några rollkast låta flugan sjunka, sedan några snabba drag i linan så flugan börjar fiska som den ska, plötsligt blänker det till och det tar tvärstopp.

Det ser ut att bli en fin dag vid flugströmmen tänker jag och drillar den snabbt, känner att jag blir lite kaxig och återutsätter den. Jag får snart en till tänker jag. En förflyttning och några kast senare fick jag en till, några kraftiga knyckar i spöet och vips så slet den av tafsen.

Jag letar upp Magnus som är en bit nedströms och i sedvanlig maner står med böjt spö.

Härligt! Jag blir ”håvman” och vi njuter av den fina bågen.

Den får simma tillbaka till strömkanten den stod i och det är dags för lite käk, vi växlar några ord med andra fiskare. Många säger att det är trögt denna dag.

Under eftermiddagen har jag inte så mycket som ett pet på mina flugor, tusan också. Detta tycker jag inte är så ovanligt när jag fiskar regnbåge. Då tänker jag att det oftast är bättre fiske på morgonen än under eftermiddagen. Mina tankar går till Strömhult som vi besökte tidigare i höst. Då var min son Filip med. Han hade beställt några blå/vita streamers med rasselkammare inför denna resan och jag tror att han fick fisk i första kastet, precis som förra året.

Vi fånga fisk och njuter, sen händer det nästan märkliga. Förra året vi var här lyckades jag fånga en riktigt fin båge vilket visade sig vara PB för mig på båge 5,2 kg och samtidigt drillade Filip en kanonfin båge.

Och flugan den högg på, ja titta själva.

Nu står jag nästan på samma sten, nästan en identisk fluga och jag rollar ut flugan, när jag strippar hem nymfen fort hinner jag se att det är en fisk som blixtsnabbt simmar ifatt min nymf. Tunga knyckar i spöet vittnar om att fisken är grov. Efter en stund håvar Filip den skickligt och den är ju magnifik och i ypperlig kondition.

Jodå, nytt PB, 5,5 kg.

Filip fortsätter att fånga fisk, han är en riktig fena på flugfiske må jag säga.

Magnus fångar en fin båge till i flugströmmen, efter det prövar vi lyckan i en liten sjö alldeles intill som ingår i fiskekortet. Nu är det dags att prova mina kära Boobyflugor som jag haft så bra utdelning på tidigare i år. Efter ett tiotal kast känner jag den karaktäristiska dragningen i linan. Det sprätter i spötoppen och jag håvar snart en liten fin båge.

Glada och nöjda bryter vi för dagen, det skymmer fort och mörkret sänker sig över flugströmmen belägen mitt i Harasjömåla fiskecamp.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines