Kamerakillen eller kameratjejen, genusperspektivet är helt ointressant, eftersom jag är kille skriver jag här om kamerakillen. Bildens betydelse har kanske aldrig varit viktigare. I den digitala tidsålder vi lever i just nu matas vi ständigt med ”perfekta” bilder, inte minst via sociala medier. Jag anser att den som är bakom kameran oavsett om det är foto vi pratar om eller det filmas får alldeles för lite ”cred”. Jag har under några år ja egentligen alltid tyckt om att fota men inte haft det riktiga drivet att sätta mig in i kamerans värld. Visst, jag har fotat men med enkla kameror och tyckt att det har väl räckt. I och med att fiskeintresset ökade år från år blev det naturligt att fota och dokumentera fiskar jag fångat, att starta bloggen Gälgreppet är något jag inte ångrat!

Allt eftersom jag bloggat står det mer och mer klart för mig hur viktig bilden är, det estetiska. En bild säger mer än tusen ord sägs det ju och i vissa fall tror jag faktiskt att det stämmer. Jag tror att det är helt meningslöst att försöka ta ETT kort och tro att den bilden blir perfekt. Mitt bildarkiv börjar numer bli ganska stort och jag har som filosofi att ta många bilder, i mängden bilder finns det kanske ett guldkorn.

För mig är tre saker viktiga. För det första handlar det om att fånga ögonblicket i fotot samtidigt som fotot berättar något. För det andra att det finns ett djup i bilden som gör den beständig, något att drömma sig bort i. Jag är i allra högsta grad en novis i fotosammanhang men jag gillar estetik. Skapandet, det är kanske skapandet som är drivkraften? Alla som någon gång försökt ta en riktigt bra bild när han eller hon är ute själv och fiskar förstår nu vad jag menar. Du har fått en fisk som är en bra fisk och den vill jag nu föreviga med ett foto, det blir sällan en kanonbild.

Vikten av att vara två kan inte nog betonas! För det tredje ska en bra bild enligt mig inneha en balans, en jämvikt, helst vara skarp i kontraster, ha fokus på själva objektet i bilden. Som en symbios av kryddor som gifter sig där syncentrum mixar all information och gör bilden medveten.

Att vara två ger en helt annan dimension, berättelsen i bilden blir annorlunda. Nä, att ta foton själv blir ofta svårt, det blir inte sällan ”frånfiskbilder”, är det något fel med det? Nä, självklart inte men kanske lite tråkigt i längden. En bild kan ju beskriva något utan att ha ”det”. Det betyder inte att bilden är dålig.

I mitt tidiga bloggande blev det mycket frånfiskbilder. Jag var ofta ute och fiskade själv, bildmässigt blev resultatet därefter.

Att kamerakvalliten har betydelse ja det behöver knappast betonas. Men just det att vara två när ett foto ska tas är helt oslagbart. Den digitala tidsåldern som nu råder gör att vi ofta glömmer bort att det finns någon bakom kameran. Vi är så vana vid att ”scrolla i flödet”, bilder som passerar. Det ska till något alldeles speciellt som gör att vi stannar upp och reflekterar över en bild. Jag har förmånen att fiska med flera i mina ögon väldigt duktiga och kompetenta flugfiskare. Detta gör att vi stundom har möjlighet att fota en och annan firre.

Jag är oändligt tacksam för att ha dessa fiskekompisar, och att fotografera fiskar är nog olika viktigt beroende vem man frågar. För mig är det viktigt, ja det känns så i alla fall, det handlar ofta om att bevara minnen. Att fota i samband med fiske handlar inte bara om fisken utan även det som är runt omkring. Tillsammans skapar det en helhet, en helhet som jag med fördel kan förmedla via min blogg. Här ovan en bild tagen av Magnus ”Storfiskarn” Augustinsson, min första större Mörrumsfisk.

Ovan en bonusfisk på fluga, en drömabborre när vi flugfiskade efter gädda, en underbar bild som talar för sig själv! Andreas och jag har fiskat mycket tillsammans de senaste åren, vi har även börjat skapa fiskefilm sedan något år tillbaka via Youtubekanalen Every Fish counts, ytterligare en dimension i estetiken. Andreas har blivit min mentor vad gäller fotograferande. Han har en gedigen kunskap sedan alla år han jobbat i fotobutik, denna kunskap är ovärderlig. Med råd av honom köpte jag en systemkamera vilket jag inte ångrat. Andreas har en kamera som helt klart är strået vassare än min men vi kompletterar varandra rätt bra tycker jag.

Vad är en bra bild då? Vad ska den innehålla, ja vad ska jag svara på den frågan. Som en klok man sa – ”är bara råmaterialet bra så finns alla förutsättningar för att bilden går att göra riktigt bra”. Jag tänker att det är upp till betraktaren att bestämma om bilden har ”det”, men ändå har en del bilder förmågan att fånga betraktaren, ja till och med tilltala den stora massan av betraktare. När jag funderar på det är lite som att smaka mat, man pratar om umami det obestämbara, det som förhöjer. Utan kamerakillen blir det inga bilder och definitivt inga ”umamibilder”. Det finns så otroligt många duktiga både manliga och kvinnliga fotografer. Jag vill med detta inlägg lyfta fram den som är bakom kameran. Jag har bara börjat nosa på fotograferandet men jag kan känna när jag tar en bild att den här bilden, den har potential till att bli något som sticker ut ur mängden. Rätt häftigt känsla må jag säga. Det är ändå så att när man kommer hem, kollar skärpa, ljus, djup i bilden, det är då bilden får sitt egentliga liv.

Capere Momento (fånga ögonblicket), det är vad det handlar om. Att fånga stämningar, stämningen just i ögonblicket, kanske det innebär att bilden är bra? Jag tycker i alla fall det. Det är en bedrift att fånga ”det” på en bild. Att vara hobbyfotograf är kul, riktigt kul! Svårt? Ja för det mesta. Jag lär mig hela tiden, försöker hitta känslan i bilden. Jag har den bästa mentorn jag kan tänka mig i Andreas. Vi diskuterar bildestetik ganska ofta. Jag försöker lära mig om bländare, slutartid och skärpedjup m.m. men känner att jag har långt kvar till att instinktivt och momentant kunna att sälla in dessa inställningar när fotot skall tas. Lyckligtvis för mig finns en massa autofunktioner som hjälper mig som nybörjare att ändå ta rätt bra foton. Ännu har jag långt kvar men emellanåt får jag till det ganska bra ändå.

Idag tar även mobilkameror bra foton men det går naturligtvis inte att jämföra med en systemkamera. Men vem vet, om några år kanske tekniken har hunnit ifatt.

Det är sedan en sak att fota ett stillastående objekt, att försöka skildra en händelse som sker i rörelse är något helt annat. Det ställer verkligen krav på den som fotograferar. Ha timing, tänka på ljusförhållanden, på bildvinklar, på ljusvinklar. Det är inte alltid så lätt att få till det så allt faller på plats live så att säga. När det väl händer är belöningen fantastisk. Ja, det skänker mig stor glädje att ta ett foto som blir så där extra allt. Ju mer jag fotar ju mer står det klart att ”kamerakillen” förtjänar mycket mer att stå i rampljuset än vad som sker i dag, detta gäller både den som fotograferar och den som filmar.

Nu är det ju inte bara fiskebilder som skänker glädje, även naturbilder.

Jag har grymt stor respekt för alla duktiga fotografer runt om i vårt avlånga land. Jag kommer att fortsätta fotografera och plötsligt händer det, det vill säga att bilden blir så där magiskt bra.

Jag kommer säkert återkomma till detta ämne. Många foto blir det, i detta inlägg ett axblock från fotoarkivet. Det är så härligt att dela inte bara fiskeintresset utan även fotointresset. Helt klart borde ”fotokillen” få mer cred!!

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines