Havsöring på fluga – Öland

I mitten av Juni får jag ett mess från Andreas, – ska du med en sista sväng till Öland innan havsöringssäsongen tar slut. Det brukar vara så att det går bra att fiska havsöring på Öland ända fram till midsommar. Denna dag är även våran havsöringsmentor William Kernchen, driven havsöringsfiskare och fiskeguide ute och fiskar. William driver Sea Trout Adventures och guidar havsöringsfiskare runt om på södra Öland. Tillsammans med sina föräldrar driver de också Bo Pensionat i Vickleby där William är kock. Jag hämtar upp Andreas efter att han slutat jobbet och vi styr kosan mot de Öländska kalkstenshällarna. William är redan på plats sedan några timmar, när vi anländer har han redan haft något hugg och några följare men ingen fisk i håven.

När vi anländer har lite bråttom, om några timmar börjar det mörkna, efter en stunds småprat börjar vi fiska med en gång. Medans flugorna viner i luften småpratar Andreas och jag, han berättar att det är just här han hade två hugg senast han var här med båda släppte. Vi fiskar och kastar och kastar och kastar och kastar. William är snabb, han fiskar och rör sig otroligt fort men så känner han till nästan varenda sten efter mängder med fisketimmar just på denna sträckan.

Jag har varit här flertalet gånger nu men inte haft eller ens känt en stöt i fluglinan, gör jag fel? Fiskar jag flugan på fel sätt, nä det tror jag inte, fasen jag har ju fiskat fluga i så många år nu men när det inte händer ett smack är det lätt att börja tvivla.

Efter en stund kommer William, han går upp till bilen för att möta en guidekund. Han har sett vak och haft en grupp havsöringar som följt med ända fram till fötterna, en högg men släppte. Jag tänker, då är det fisk i området! Gutt! Bara vänta tills det blir skymning säger William det är då det blir riktigt hett.

Vi tar också en paus, byter fluga pratar lite strategier. Sakta börjar solen dala och plötsligt får vi se ett vak, det känns overkligt att havsöring vakar som en ”vanlig” brunöring. Plötsligt ett vak till, men jag når inte fisken med flugan, det är för långt ut. Tusan också! Vi fiskar oss runt en lite udde och där inne i en liten oansenlig vik är det en rejäl djuphåla, som en avlång ränna från havet in mot strandbrinken. Plötsligt ett vak till, denna gång långt inne mot land, plötsligt hoppar en havsöring högt i luften så hela fisken syns, en alldeles silverblank fisk uppskattningsvis på ett par kilo. Andreas som står bra till och når vaken med sin fluga, efter några kast hör jag honom ropa FIIIISK! Jag ser spötoppen sprattla till sedan hör jag ..lvete, …..j…kla…. när fisken släpper. Nej, vad gjorde jag för fel, gjorde jag mothugget för snabbt? Andreas frågor är så många så jag blir rent vimsig. Jag hade ju den utbrister han.

Det vakar vakar fisk igen och igen och igen. Vi fiskar på nytt mer koncentrerat, ja rent av intensivt. Otroligt spännande att veta att det förmodligen är flera fiskar inne och jagat byten bara några meter från oss. Plötsligt känner jag en dragning i fluglinan, vad var det? Jag säger till Andreas som bara står några meter från mig, det måste ha varit fisk, jag har ju kastat ca 25 kast nästan på samma ställe och inte varit i botten. Det kändes precis efter att jag gjort ett drag i linan och ska göra nästa drag. Ett par kast senare händer det, HUGG! Från ingenstans kommer fisken, jag känner direkt att det inte är någon bjässe men det gör inget, det är ju en havsöring som frenetiskt försöker sprattla sig fri. Jag ropar – JAG HAR EN!! HÅVEN! HÅVEN! Andreas skyndar till, känslan är obeskrivlig när fisken ligger tryggt i håvgarnet. Jag darrar av adrenalinpåslaget, andas ut. Oj oj oj oj, jag får håven av Andreas och det är den allra vackraste havsöring jag sett. Äntligen, efter så många bomrundor och så många kast.

Ca 40 cm rent silver, ”My precious”, det känns som jag fått en högvinst på Lotto. Jag utbrister ”Every Fish Counts”, ja så är det verkligen, det uttrycket som också är namnet på vår Youtubekanal stämmer in till minsta fjäll på fisken. Som vi har slitigt och kämpat för att få en havsöring i håven.

Plötsligt vakar det igen, på nytt hoppar det en fisk högt upp i luften. Jag är nöjd, jag lägger flugspöet åt sidan och bara njuter av nuet. Andreas fiskar vidare med stor koncentration. Medan solen sakta dalar mot horisonten passar jag på att föreviga detta med kameran, nu är livet gutt att leva!


Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *