Öring på torrfluga – NovaScottia Eventcenter

Det är en av de allra sista dagarna i Maj, Andreas och jag är på väg till NovaScottia Eventcenter i Gottåsa. Fulla av självförtroende från vårt fantastiska fiske på torrfluga vi hade i Norrefors bara några dagar tidigare. Vi har tänkt att enbart fiska torrfluga idag. Färskt i minnet har vi öringbonazan som vi hade i Norrefors då danica och Vulgatan kläckte för fullt. Kan det vara lika dant i Gottåsa? Väl framme kan vi se dagsländor flyga i luften och förväntningarna stiger.

Andreas har sin båt med sig vilket ger oss oanade möjligheter att nå alla heta ståndplatser i dammarna. Jag har även med mig min Deeper, ett litet smidigt mobilt ekolod som är kopplat till telefonen via wifi.

Det är riktigt djupt visar det sig, men vi ser också att det finns fisk på lodet. Jag måste ju säga att Deepern är riktigt bra att ha, speciellt när man kommer till ett nytt vatten, att se djupkurvor, bottenstruktur, underliggande grund och inte minst fisk. Ja allt som kan vara bra ståndplatser underlättar i jakten på fisk. I dag har vi fokus på torrflugefiske. Vi börjar i den övre dammen, vi ser lite vak. Danicaimitationerna viner i luften och efter några kast kommer första hugget, en kanonfin liten öring kunde inte motstå danican.

Inte sjöns största med otroligt vacker, felfri! Kort efter får Andreas en han också, han får också sin på en danicaimitation. Skönt nu är vi båda i gång, inte fisklösa i alla fall.

Vaken avslöjar vart fisken står, det är ganska nära land. En teori som jag kommer på är att sländorna kryper upp på kvistar och löv intill land, kläcker och torkar sina vingar för att sedan hoppa i plurret. Då är fisken där och käkar.

Vi fiskar strandnära och det ger resultat, inga större fiskar visar sig men det hugger frekvent. Efter ett par timmar byter vi dam och provar i stället i den större dammen. Martin och Sanna som äger NovaScottia Eventcenter bjussar på korv med bröd, det var egentligen meningen att vi skulle ha haft en flugfiskekurs denna dag men då anmälningarna blev för få valde vi att skjuta det lite på framtiden. När maten har sjunkit passar vi på att lära Martin och Sanna den ädla konsten att kasta med flugspö. Jag visar Sanna, hon lyssnar, tar till sig och lär sig fort. Efter en stund kastar hon som om hon inte gjort annat och får ut sin klinkhammer riktigt långt. Plötsligt hugger det, Sanna gör mothugget mästerligt och backar upp fisken i strandkanten. Lyckan av att ha fångat sin första fisk på torrfluga går inte att ta miste på. BRA GJORT!

Martin vill ju inte vara sämre, kort efter får han också en fisk och Andreas och jag kan stolta konstatera att våra adepter skött sig med bravur.

Andreas och jag fortsätter att fiska, det är nog årets hittills varmaste dag, solen bränner i nacken och givetvis har vi glömt solkrämen hemma.

Vi fiskar metodiskt av dammen som ändå är ganska stor. Med elmotorns hjälp förflyttar vi oss sakta och fint. Som djupast är det ca 10 m enligt ekolodet. Kan det verkligen hugga på torrfluga här ute i mitten?

Vi ser att fisken går nära ytan, plötsligt ser jag ett vak inom kastavstånd. Jag placerar min danica mitt i vakringen och det låter ”slurp”. Jag gör mothugg och känner direkt att detta inte är någon 25 centimeters fisk. Tunga knyckar avslöjar att det är en riktigt stor fisk. När fisken känner att den är krokad vill den ner i djupet mot tryggheten, den är urstark, omöjlig att hålla. Mitt klass 5 spö böjer sig i en djup båge när fisken försvinner under båten. Det enda jag får fram är håven, ta håven. Andreas är beredd, fisken kommer upp så vi ser den för första gången, det är en stor regnbåge, kanske på +4 kg skulle jag tro. Den har mycket vatten att jobba med. Det märks att den har gått i sjön ett bra tag, alla fiskar vi får upp ser helt vilda ut, inga trasiga fenor här inte. Fisken gör en rusning till och vältrar sig i ytan, det blänker till som en blixt och då släpper den. NEJ, NEJ, NEJ och inte bara det, den tog flugan, vad hände, tusen tankar far runt i mitt huvud. En drömfisk och på torrfluga. Den magiska stämningen och adrenalinpåslaget vänds i en blinkning till uppgivenhet, och tunga suckar. Nej, nej nej. Det får inte hända men sådant är ju fisket ibland. Jag dricker lite Loka pustar ut och vi fiskar vidare.

Det hugger snart igen, denna gång en mindre öring, åh så vackra de är.

Vi fotar och filmar, det hugger, vi tappar fisk, det hugger igen. Inom kort kommer det en film om vår dag här i Gottåsa och NovaScottia Eventcenter. Den kommer att finnas på Youtube kanalen Every Fish Counts, där finns min fisk med som släppte. Nåja, jag får släppa detta nu, strategin om att fisken hugger strandnära har fått sig en törn men det visar sig att de allra flesta hugg får vi intill en skogskant. Kanske min strategi inte var så fel ändå. När vi fiskat av en bit och precis ska göra en förflyttning hugger det igen, på nytt en bättre fisk, denna gång en öring. Nu blir det snabba ryck, fram med håven, upp med fisken mot ytan, den är sååå stark, vill inte alls som jag vill. Jag vågar ju inte ta den för hårt, tafsspetsen är ju bara 3X. NEJ, den släpper denna också, denna gång har jag flugan i behåll i alla fall. Försmädligt! Är det en sådan dag? Klen tröst att flugan är kvar på tafsen men då satt den inte tillräckligt bra. Ja, det är ju svårt att veta när fisken tar på torrfluga, sitter flugan bra så gör den.

Mina danicor, verkar ändå falla fisken i smaken, bundna på krokstorlek 10. Vi har ett fantastiskt bra fiske denna dag. Tänk vad man kan ha det bra, fiska med en sådan god vän som Andreas, småprata om livet. Knäcka en alkoholfri bärs kall från kylväskan. Båda två lika hängivna flugfisket. Vi är riktigt nördiga måste jag erkänna. Men på ett härligt sätt där vi diskuterar detaljer på flugor, linval, sätt att presentera flugan på. Ja allt som hör flugfisket till men framför allt glädjes vi åt varandras framgångar. Det är inga sura miner om någon får mer fisk än den andre, det jämnar ut sig i längden. Tvärt om stöttar vi varandra och hjälps åt med både håvning och fotografering av fångster. Och just fotandet och filmandet håller på att bli en ny passion känner jag. Plötsligt kommer det till mig som en djup insikt att den bakom kameran är minst lika viktig som den framför. Trots att den bakom kameran sällan får samma kred för sin insats. Lätt att glömma bort ”kamerakillen”.

Nudå! Det hugger på nytt inte långt från träden, på lodet ser man en djupkant. Fisken går upp och tar min fluga på bästa sätt. På nytt kan jag inte göra mycket mer än att metodiskt drilla fisken lagom hårt och hoppas att flugan sitter bra. Det är en stor öring, största för mig idag (som jag fått upp). I solens strålar ser den ut att vara gjort av guld. Det glimmar till när fisken kämpar mot friheten. Känslan är obeskrivlig när Andreas håvar fisken och den ligger säkert i håven, jag känner hur jag darrar. Adrenalinet släpper och det är dags att fota fisken och sedan återutsätta den.

Oj oj oj Jag finner knappt ord så fin den är, och tagen på torrfluga dessutom. I solljuset ser den faktiskt ut att vara gjord av guld.

När vi bryter för dagen konstaterar vi att vi haft kontakt med ca 80 fiskar i dag, bara öringar förutom den regnbågen som jag tappade. Vi har krokat av ca 50 stycken tillsammans. De flesta har varit mindre men otroligt vackra. En oförglömlig dag är till ända och det är dags att vi beger oss hemåt. Stort tack Martin och Sanna för denna dag, på återseende!

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *