Camp Mayfly – Norrefors – ett förstklassigt regnbågsvatten

Jag har varit här många gånger, idag är jag här med min vän och fiskepolare Andreas. Vi har båda bloggat länge och sedan något år startat ett nytt spännande projekt tillsammans, Every Fish Counts. I detta koncept tänker vi framför allt göra fiskefilm där vi filmar våra fiskeeskapader, men det kommer även att bli en hel del flugbindning. Ett riktigt kul sätt att föreviga fiskeminnen och det som hör flugfisket till.

Vi är här i Norrefors för att bland annat se om vi kan lura upp någon regnbåge på torrfluga. Det är tidigt på säsongen, jag vet det, men man kan ju alltid försöka.

Jag är så glad för att sportfiske sedan ett tag klassas som friskvård, man kan skicka in kvitton till sin arbetsgivare och få tillbaka exempelvis fiskekortsavgifter. Friskvårdbidrag, ja vad kan vara bättre att göra vad gäller friskvård än att fiska? Dessutom är fiske coronaanpassat om ni frågar mig. Jag kom på uttrycket ”Flyfishing mindfulness”, för mig är det verkligen så. När jag fiskar funkar det som meditation, rensa huvudet från stress, reflektera, tänka på något annat än jobbet, varva ner, ja allt det där som kanske är svårt att sätta ord på men som är så viktigt. Jag känner att jag behöver det för att jag sedan kan vara fullt fokuserad, snabb i huvudet och vara bäst när det verkligen gäller i mitt jobb som ambulanssjuksköterska.

I mitt jobb måste jag ofta ta snabba beslut som kan vara livsavgörande för den drabbade. Jag måste verkligen säga att fisket hjälper mig att vara spjutspets som ambulanssjuksköterska eftersom återhämtning och reflektion är så viktigt. Viktigt, för att inte drabbas av något som kallas ”compassion fatigue”, det vill säga att intrycken blir så många och att man inte hinner eller kan bearbeta dem, detta kan leda till att den som drabbas blir känslomässigt utmattad och att det till slut är svårt att vara empatisk.

Väl framme i Norrfors, kan vi känna att lugnet sprider sig och att en ny känsla börjar komma fram, den där härliga fiskekänslan som infinner sig när man kommit fram till fiskeplatsen, förväntningarna, det lilla pirret i magen. Vi tar det ändå lugnt. Efter lite käk och span efter vak börjar jag fiska med en Danicaimitation, en torrfluga som liknar en slända för att se om fisken är villig att gå upp och ta på torrt.

Pulsen stiger när en fisk plötsligt stiger mot flugan, men precis i sista sekund avbryter den det den tänkt göra. Nå ja, det kanske är för tidigt på säsongen att fiska med torrfluga, i alla fall idag.

Vi går ner till strömmen, Andreas börjar med att nymfa. Det dröjer inte många kast förrän hans spö står i båge. Det är en riktigt stridbar fisk som inte låter sig drillas utan kamp. Jag skyndar till och får bli ”håvman”, en kanonfin båge i fin kondition kunde inte motstå harörenymfen som dansade över botten. Denna nymfteknik är något som jag blir mer och mer nyfiken på. Jag vet ju hur supereffektivt det kan vara. Jag har flera gånger förut skrivit om vikten av att bemästra olika metoder inom flugfisket för att nå maximal framgång.

Min vana trogen börjar jag med Zombieflugan, ett flugmönster som har åtskilliga regnbågar på sitt samvete, en streamer som det är svårt att misslyckas med.

Mycket riktigt, efter bara ett par kast i ”gropen” kommer hugget, kraftfullt! Den goa fiskekänslan som jag hade innan har inte minskat i intensitet, tänk att det är så härligt att drilla fisk, att sedan dela fiskeupplevelsen med en fiskekompis gör det hela ännu bättre. Att kunna glädjas åt varandras fångster, hjälpas åt att håva, fundera ut strategier för vart fisken står, ta foton som förevigar ögonblicken. Detta delar jag med Andreas, och det går åt båda håll!

Vi fiskar oss vidare längs med strömmen, Andreas är verkligen på hugget, han fångar fisk i parti och minut, den där nymftekniken är supereffektiv i strömpartierna. Jag studerar noga hur det går till, fasen tänker jag. Jag riggar nog också om till nymfrigg.

Dags för fika, vi drar oss upp mot grillplatsen. På vägen tillbaka hugger det nån fisk till, detta är livet!

Efter fikat ska dammarna testas, jag börjar med mitt andra trumfkort. Den röd/vita boobyflugan, även denna fluga har fått otroligt många bågar i håven.

Jag använder en lina som delvis flyter och delvis sjunker, en så kallad F/S3. Att fiska med boobyflugor är så häftigt, ibland är huggen ynkapynka försiktiga till att nästa gång vara karatehugg! Det gäller att hålla i grejerna när det blir sådana hårda hugg, det känns som om fisken tar fart och hugger flugan i maxhastighet. Det är så coolt! Jag kastar ut låter linan sjukna en liten stund, tar in linan lite i taget med en del pauser, i andra kastet kommer hugget, så där härligt stenhårt! En riktigt fin regnbåge kunde inte motstå min boobyfluga.

En förflyttning till bortre änden av dammen. Boobyflygan gör på nytt sitt jobb. Regnbågen hoppar och far innan den låter sig håvas.

Några timmar går fort och vi får tacka Camp Mayfly – Norrefors för denna gången. Det är en riktig pärla belägen ett stycke inåt landet sett från Karlshamn. Det är inte många put and take vatten som kan erbjuda både dammfiske och en fin, dessutom naturlig strömsträcka att fiska i. Vackra fiskar i perfekt kondition, en fröjd för en regnbågsfiskare.

Nedan en film från denna Norreforsresa.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *