Snacka om att det varit efterlängtat att få resa norr ut med både härligt umgänge och harrfiske i sikte. Mot Vemdalen! För min fru, hund och jag blir Voxnabruk första stoppet, en plats jag fiskade på för några år sedan när jag var och jobbade på ambulansen i Edsbyn, den vackra ån Voxnan.

Efter ett tag når vi Vemdalen. Trots att det råder medelhavsvärme har inte all snö smält på fjället än.

En snabbis runt Ekbergs och köpa fiskekort, sedan till Gästis, detta underbara vandrarhem som vi bott på så många gånger. För några år sedan bytte det ägare, de nya ägarna har renoverat lägenheterna. Det har verkligen blivit fint, så där hemtrevligt, fräscht, så som man vill ha det. Otroligt hög standard för att vara vandrarhem! Vi möts av vänlighet och mycket god service. Jag kan bara starkt rekommendera detta boende om ni ska till Vemdalen.

När grejerna är på plats bär det av mot ”Strömmen”, denna underbara plats som har etsat sig fast i mitt fiskehjärta och nog aldrig gjort mig besviken, men man vet ju aldrig. Ljusnan är förrädisk, vattenståndet skiftar snabbt när kraftbolaget släpper vatten från vattenmagasinen i Lossen. Står man utvadad och inte har koll på läget får man vackert simma in till land. När vi kommer dit är det hög vattenföring, vilket är det samma som mycket svårfiskat men jag lyckas fånga och kroka av en mindre harr. Nåja, kanske det är bättre förhållanden under morgondagen. Vi har ju iallafall tur med vädret (om man gillar 32 grader vill säga).

Vi åker och kikar på Fettjeåfallet istället, en lagom vandring på ca 2 km innan vi når fallet som har en fallhöjd på ca 70 m. Den berömda någon har gjort ett fantastiskt jobb sedan vi var här för 2 år sedan. Man har ordentligt förbättrat gångstigen till fallet med fina trappsteg av skifferblock som blir ypperliga trappsteg i det kuperade landskapet.

På väg till och från fallet badar Loffe så fort han kommer åt, det svalkar skönt i värmen och tillgången på drickbart sötvatten är mycket god:).
Naturen är oändligt vacker längs ån, det är John Bauerlikt.

Ny dag och vi är tillbaka vid Strömmen, jodå, vattenståndet är perfekt och jag skyndar mig att rigga flugspöet.

Alltså, att kunna flugfiska i T-shirt är en förmån, speciellt här uppe. Strömmen bjuder upp till en härlig dans, jag har nog mitt bästa harrfiske någonsin denna dag. Jag börjar fiska med torrfluga, fisken är mycket huggvillig och stiger gång efter gång till min fluga. Jag verkligen njuter av stunden, tänk vilken ynnest det är att stå här, utvadad och själv dessutom.

Ganska snart hugger det en fin harr på 40 cm, en riktigt fin fisk.

Jag missar en del hugg men lyckas tajma mothuggen oftare och oftare. Åh vad kul detta är, en dröm för mig som flugfiskare. Det gör absolut ingenting att den del fiskar inte är giganter. Det är känslan av att jag gör rätt som är så härlig. Att jag lyckas lura den vilda fisken till att gå upp och ta mina torrflugor. Jag filmar mycket med min GoPro, inom kort blir det en film som kommer på min Youtubekanal så håll utkik där framöver. Jag fiskar vidare, ja det går ju inte bara att sluta. Jag byter till en nymf istället.

Ja, det går ju bra det också!

Vi bryter för dagen, det är ju en dag i morgon också. ”Hem” till Gästis, käka, ta de lugnt. Det tar på i värmen.

Ny dag, nytt vattenfall. Denna gång Sångbäcksfallet, beläget alldeles intill infarten till Storhogna. En kort vandring från parkeringen och det blir trolskt, trapporna ner till basen på fallet påminner om en Sagan om Ringenfilm, när Frodo och hans följeslagare går ner för trapporna i Mount Doom jagade av Orcher.

Loffe är inte rädd, han vill bara vara först nere. En bit ner känner man att det blir svalare, och massor med mygg! Det måste vara dimman från vattefallet som skapar detta lite dramatiska väderomslag. Loffe är inte sen på att kliva i den lilla bäcken nedanför fallet och svalka sig. Åh, vad han njuter.

Min fru hinner nog få 500467 st myggbett på den kort stunden vi är här nere. Upp igen för alla trapporna och tillbaka till strömmen för några timmars fiske.

Det är ännu lägre vatten nu vilket om min erfarenhet stämmer också innebär ännu bättre fiske än dagen innan. Nu har fisken på allvar hittat sina ståndplatser.

Loffe håller koll på sin husse!

Lite mat och en stunds vila i gräset gör en gott.

Jag har ännu bättre fiske denna dag, och plötsligt ser jag en fisk som går upp och tar min torrfluga sedan tar det tvärstopp. Fisken går ner och ställer sig på botten. Efter några sekunder tror jag att linan har fastnat runt en sten, försiktigt sätter jag press på linan och då känner jag, tunga knyckar. I mitt inre ropar jag JAAAAA, detta måste vara min livs harr eller öring. Sakta börjar den röra sig i sidled. Den gör en rusning, och en rusning till, den stannar. Jag försöker pumpa in den, lite i taget, den kommer närmare. Då visar den sig för första gången, NEJJJJJJJJJ, det är en gädda! Som håller en hyfsad harr på tvären i gäddkäften. Jag uppskattar gäddan till ca 1,5 – 2 kg. Inte undra på att det kändes tungt. En gädda som lever i dessa strömmar får ju en god kondition. Plötsligt tappar gäddan sitt grepp om harren som är helt söndertuggad. Jag byter till nymf igen och fångar några riktigt fina harrar innan det är dags att tacka Ljusnan och strömmen för denna gång.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines