Det har inte gått många dagar, veckor sedan gäddfisket i Karlskrona skärgård senast stod i fokus, nu är det dags igen! Jag ser nästan dagligen facebookinlägg där sportfiskare förtvivlat tar bilder på en och samma yrkesfiskebåt och mindre öppna plastbåtar som håller på med ”plaskfiske”, som jag förstår fortgår detta i oförminskad omfattning. Första känslan som infinner sig är ilska, ilska över att vi, alla som vistas i skärgården inte tar ansvar för skärgården. Vidare tänker jag hur kan samhället tillåta detta plaskfiske, det är en ansvarsfråga samt en ägandefråga. Ja, vadå tillåta och vadå ansvarsfråga, vadå ägandefråga?

I urminnes tider har vi människor haft sociala koder och normer som vi ansett vara viktigt att följa. När dessa brutits har samhället eller gruppen bestraffat de som inte följer det man kommer överens om. När människan senare i utvecklingen instiftat lagar som ju egentligen inte är annat än en utveckling av sociala koder och normer som vi en gång i tiden ansett vara viktiga.

Tillåta: ja, vem tillåter att mänskligheten utrotar en djurart? Självklart ingen. I detta fallet handlar det om något helt annat. En problematik som har fått en dominoeffekt. Yrkesfiskaren som står i fokus för detta plaskfiske har vad jag förstår tidigare haft sin inkomst via torskfisket, nu när torskpopulationen i Östersjön står på ruinens brant och det inte längre är någon ekonomi i att fiska torsk riktas fokus på andra möjliga inkomstvägar/fiskar. Likväl tillåts detta plaskfiske att fortsätta.

Plötsligt ses gäddan som en möjlig inkomstkälla. ”Det finns ju så mycket gädda”, Ja det har under ganska lång tid varit ett friskt starkt hållbart bestånd av gädda i framför allt i Karlskrona skärgård. Detta har bidragit till en ökande fisketurism som genererar mycket stora inkomster för alla de som på ett eller annat sätt använder gäddan i sina affärsidéer i och omkring Karlskrona, men det finns en avgörande skillnad. Om man ser till sportfisket, tillämpar nästan 100% av sportfiskarna så kallad catch and release metod, allt fler använder sig av hullingfri krok, man är noga med hanteringen av gäddan när det skall krokas av. Man värnar om och för gäddan i jämförelse med dessa plaskfiskare som ser gäddan enbart som ett objekt, en inkomstkälla där man självutnämnt sig som den som har rätt att gör uttag ur gäddbeståndet på egna villkor och premisser. Utan några betänkligheter om att beståndet skall vara hållbart eller följa rådande bestämmelser om minimimått eller uttagsbegränsning som gäller vid fiske med handredskap. Det forskas allt mer på och kring gäddan och gäddans betydelse i det skärgårdsnära ekosystemet. Denna forskning sprider olika föreningar och organisationer samt myndigheter såsom Sportfiskeklubbar, Sportfiskarna och Länsstyrelsen.

Varför är det så svårt att lära sig av tidigare misstag? Skall verkligen enstaka människor tillåtas förstöra, desarmera, utrota en fiskart med förbehållet att det är ju inte olaglig att plaskfiska. Nej, yrkesfisket omfattas inte av de regler som gäller för spöfångad fisk, inte heller omfattas yrkesfisket av de regler som gäller för nätfiske som om man inte är registrerad yrkesfiskare. Vad i helv….. är detta? Jag hoppas verkligen att detta är att likna vid det jag nämnt ovan, om att detta fiske strider mot gällande ansedda normer och att det snart omfattas av en skyddande LAG! Tänk att det måste till en Lag för att inte en djurart skall utrotas, ja är man förvånad? Nej, inte direkt om man ser tillbaka på vad vi människan, den intelligenta varelsen gör mot djurlivet på vår planet. Det är enkel matematik, man behöver långt ifrån vara raketforskare för att förstå vad som är på god väg att hända. Vad händer med ekosystemet när gäddan är borta? Jo, det forskas mycket även på detta område, det står tydligt att gäddan är en så kallad toppredator, och de lokaler som har ett starkt hållbart gäddbestånd är friska lokaler, där mångfald i artrikedom råder. En balans finns i det så bräckliga ekosystemet.

Ett räkneexempel som alla borde förstå: Om det finns 1000 gäddor inom ett visst område. Det tillämpas catch and release som metod inom detta område. Enligt forskningen dör 1-14 % av den spöfångade gäddan men på tusen vuxna gäddor klarar detta bestånd av detta”uttag”. Det till och med klarar av ett uttag på ett antal gäddor enligt de gällande regler för sportfiskande spöfångade gäddor. Enligt reglerna är det tillåtet med ett uttag på 3 gäddor per person och dag samt att dessa gäddor måste vara mellan 40 cm och 75 cm vilket man kan läsa om på Havs och vattenmyndighetens hemsida. Balans råder alltså i denna gäddlokal, gäddan kan leka och föryngring sker i en hållbar takt. Plötsligt kommer yrkesfiskaren dit för han har hört att där finns det mycket fisk. Efter de första 14 dagarna har uttagen varit 300 gäddor utan någon hänsyn taget till minimimått eller andra fiskeetiska regler, det är allt ifrån gäddor på 20 cm och ca 0,5 kg till gäddor på 115 cm och 12 kg som har en betydande rommängd i sig under vintertid. Denna rom som ska försäkra om att beståndet framgent sätt ska vara starkt och hållbart. Vattnet får vila, efter två veckor kommer yrkesfiskaren tillbaka, på nytt tas 300 gäddor upp. Plötsligt är det bara 400 gäddor kvar som har möjlighet att leka inom detta område. När gäddan ska leka blir effekten en försämrad föryngring. Parallellt med detta har sälbeståndet vuxit sig allt för stort, skarvkollonin är gigantisk, och spiggstimmen sveper längs med bottnarna likt en dammsugare i sitt födosök nu när torsken inte kan hålla spiggpopulationen nere. Som om inte detta är nog kommer det en invasiv art och knackar på hos gäddans uppväxtlokaler, den svartmunnade smörbulten som har som sin specialitet att äta romkorn i de kustnära skärgårdsområdena. Beståndet har i den bästa av världar nästkommande år vuxit med 100 vuxna individer, då kommer yrkesfiskaren tillbaka till samma område och utövar plaskfiske. Under de första 14 dagarna vid detta plaskfisket blir uttaget 400 gäddor, efter ytterligare två veckor tas det upp bara 150 gäddor. Larmrapporterna kommer allt tätare från sportfiskare och myndigheter som kämpar med att gäddbeståndet skall vara stark och hållbart. Gäddbeståndet i detta området har nu totalt kollapsat, kvar är ynka 50 individer som är helt hjälplösa inför människans girighet och uppfinningsrikedom när det gäller att fånga fisk. Samtidigt som den har många andra fiender.

Ansvar: Vem tar ansvar för att gäddan ska kunna fortsätta vara den toppredator den är när inte gäddan själv kan föra sin talan? Jag vet att det jobbas hårt från myndighetshåll om att få till fredningstider och fångstbegränsning som även yrkesfisket omfattas av. Under tiden har enskilda sportfiskare gott samman och skickat in skrivelser till myndigheter om att detta rovfiske måste upphöra nu! Tillsammans är vi starka och en förändring till gäddans fördel kommer säkert, men oj vad det går sakta innan ett avgörande sker.

Äganderätt: Jag anser att detta är konsekvensen av brist på ägande, det är ju ingen som äger gäddan eller den totala rätten till att fiska gädda. Applicera gäddan på vilket annat område som helst och det är enkelt att se paralleller med äganderätt och ansvar och inte minst att det omfattas av lagar och regler. Om inte detta plaskfiske upphör omgående kommer mitt räkneexempel att bli en profetia vilket vore helt fruktansvärt. Äganderätt och ansvar går hand i hand, den som äger tenderar också att ta ett betydligt större ansvar för det han äger. Då förvaltas egendomen på ett hållbart sätt så att kommande generationer också kan njuta av det naturen har att erbjuda. Men så länge gäddan är ”fredlös”, inte syns annat än under vattenytan och anses vara ”min” egendom som jag gör vad jag vill med lever beståndet i Karlskrona skärgård mycket farligt som det är just nu!

Glädjande kan jag konstatera via säkra källor att Blomlöfs Rökeri i Brömsebro sedan en tid tillbaka inte tar emot gädda, stor eloge till er som tagit detta beslut!

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines