Dubbelhugg i Gottåsa – NovaScottia Eventcenter

Andreas och jag är på väg till Gottåsa för att fiska. Vi ska fiska i ett put and takevatten som heter NovaScottia Eventcenter. Här driver Martin Lisemark denna anläggning tillsammans med sin fru Sanna. Här finns två stycken dammar, en större och en lite mindre. Fiskarterna består av Brunöring, Regnbåge och Gullspångslax i skiftande storlek. Förhoppningsvis lyckas vi med att ta en ”grand slam”. Martin har inte satt fisk på ett tag eftersom anläggningen är nyöppnad sedan ca ett år. Fisken som finns i dammarna har nu acklimatiserat sig och har tydliga tecken på tillväxtzoner vilket betyder att den växer och trivs.

NovaScottia Eventcenter erbjuder fiske, fisketävlingar, företsgsevent, 5 kamp, svensexor/möhippor och snart flugfiskekurs. Anläggningen består av två st dammar, en större och en lite mindre, den större är som djupast 16 meter. På deras facebooksida kan man bland annat se filmer tagna med drönare över anläggningen.

Det är första gången jag är här men ”my brother in arms” Andreas har varit här någon gång tidigare. Vi möts av en härlig syn, i den del av dammen som är alldeles intill parkeringen vakar det frekvent och jag måste säga att jag blir lite ivrig att tackla mina spön. Det är ju helt omöjligt att motstå dessa fina vak, vissa av dom avslöjar att det är bra storlek på fisken. Sist när Andreas var här var det fullt med öring som vakade, men nu är det svårt att se vilken art som vakar så frekvent. Martin som äger anläggningen kommer förbi och pratar lite, jag kan inte hålla mig utan är bara tvungen och ta några kast medans samtalet pågår och det tar bara ett par kast så har en mindre Gullspångslax fallit för min bruna Klinkhammer. Trots sin litenhet är den förvånansvärt stark.

Så otroligt fin, fulländad! Tänk, Gullspångslax på torrfluga, jo ja tackar ja! Under samtalets gång får jag några till som inte kan motstå min bruna klinkhammer. Vi flyttar oss en liten bit ut på en av öarna. Jag sätter på en Boobyfluga vilket brukar kunna attrahera dom mest kräsna regnbågarna men nä, dom verkar svårflirtade. Andreas fiskar med en skarpt orange Wolly bugger. Inte många kast senare hör jag det välkända Ja! Jag har en, FIIIISK!! Jag skyndar dit, och vilken fisk han har i änden på tafsen, en riktig drömöring, efter att ha drillat den en stund blir jag ”håvman” och vi kan båda glädjas åt denna magnifika öring.

Efter några snabba foton återutsätts fisken och Andreas pustar ut, fasen han är en riktig öringkung. Förra året fångade han en kanonfin öring i Norrefors och nu denna. Jag glädjes åt den fina fisken och det är så det är, vi njuter av varandras framgång. Att kunna vara med och föreviga dessa fiskar med kamerans hjälp är kul, riktigt kul, även om jag är en novis när det kommer till fotografering. Jag lär mig hela tiden, Andreas är en lugn och metodiskt pedagog när det kommer till fotografering, han har ju haft det som intresse mycket längre än mig. Jag har som strategi att ta mycket foto, från olika vinklar i olika ljus och i den mängden av foton så plötsligt finns det ett riktigt guldkorn.

Vi vandrar vidare längs med dammen och mellan ett par stora stenar ser vi fisk vaka ivrigt, nu kommer det svåra. Andreas och jag har sedan något år tillbaka startat en youtubekanal (Every Fish Counts) som fokuserar på fiskefilm och flugbindning. Det allra svåraste när det kommer till att filma fiske är att få med själva hugget. När jag själv kollar på exempelvis youtube och fiske vill jag se helheten, riktigt känna pirret i maggropen innan hugget och kan filmskaparna förmedla allt detta och skälva hugget med drillning, ja då är i alla fall jag nöjd. Men som sagt det kräver tålamod och en smula tur. Jag vågar inte tänka på hur många timmar film jag har hemma på den externa hårddisken som är bara fiske utan att det egentligen händer något men så är ju fiske också.

Martin kommer lägligt förbi med sin drönare och vi avslöjar våra planer med den vakande fisken, han är med på noterna. Jag tänker, känn ingen press! Fisken vakar igen och det är nu det ska ske, jag drar ut fluglina, kastar ut och väntar.

Fisken vakar igen, ja det är nog flera fiskar. Och som på beställning på bästa sändningstid kommer hugget, inte dammens största men helt enligt planerna. Fisken har överlistats!

En kanonfin liten regnbåge kunde inte motstå min Klinkhammer utan smaskade i sig den och allt kom med på film, sååå härligt.

Dags för lite käk, det blir sedvanlig fiskemat, potatissallad och köttbullar. perfekt mat att ha med sig en sådan här dag. Vädret skiftar från soligt till ösregn och till bara mulet, uppåt dagen när regnet öser ner vill inte fisken hugga, framåt seneftermiddagen när regnet slutat är vi tillbaka där vi började dagen. Båda två med torrflugor och plötsligt ser jag en fisk som går upp och tar min torrfluga, sekunderna senare hugger det på Andreas torrfluga, dubbelhugg i Gottåsa, jo ja tackar ja! Det är två mindre Gullspångslaxar som på nytt var hungriga.

Här nedan ett filmklipp från denna härliga dag i Gottåsa och NovaScottia Eventcenter.

En anläggning som har stor potential, mycket trevligt! Jag vet att det är mycket spännande på G här framöver, bland annat är det planerat att Andreas och jag skall hålla en grundkurs i flugfiske inom kort. Andreas avslutar med en liten fin öring på torrt och vi tackar NovaScottia Eventcenter för denna gången.

Minnet av Andreas drömöring är något jag somnar till väl hemma i sängen.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Gäddflugfiske – Karlskrona skärgård

Det är i månadsskiftet April – Maj, det känns som om gäddorna borde ha lekt färdigt nu. Jag är i Karlskrona skärgård och fiskar med min gode vän och fiskepolare Magnus. Det är nya fredningstider och fredningsområden, nya och/eller om man så vill utökade för 2021. Det gäller att hålla koll på vart man är så att fredningszonerna får vara ostörda. Här en länk till Länsstyrelsens sida om fredningsområden m.m. i Blekinge. Efter lite ”görande” under förmiddagen är vi på plats vid 12 tiden, taggade till tusen. Nu var det ett tag sedan vi hade en gäddbatalj. Ja, det är ju på så vis att det lätt blir en inbördes tävling om vem som får flest och längst gädda på våra turer. Och eftersom detta är den första fighten oss emellan för i år är ställningen 0-0 inför fisketuren.

För några veckor sedan lyckades jag att putsa mitt PB på flugfångad gädda i mina hemmavatten i Kalmarsund (innan förbudstiden började!), en fin fisk som mätte hela 108 cm.

Vi flugfiskar bara nuförtiden, ja man skulle kunna säga att vi helt gått över till att flugfiska gädda och det som ligger oss varmt om hjärtat är att vara rädda om fiskarna så långt det går. Därför fiskar vi hullinglöst vilket är enligt min mening det mest skonsamma för fisken. Ska en fisk fotas ska den vara så liten tid som möjligt ovanför vattenytan och sedan snabbt återutsättas. Visst, det händer att man kanske tappar nån fisk mer än om man har hulling men det är inte det att man måste få upp all fisk i båten utan det som känns viktigt är att man har lurat fisken till att hugga. När man sedan har fisken intill båten eller i håven är det oftast mycket lätt att lossa kroken eftersom den är hullinglös. Skulle sedan olyckan vara framme och man får en krok i handen är det även då lätt att lossa kroken om den är hullinglös. Vill man läsa mer om hullinglösa tankar och funderingar har jag skrivit ett blogginlägg om det ” Gäddfiske – varför fiskar så få hullinglöst”.

Vi känner vattnet väl, vi har varit här många gånger förut men man vet ju hur det är med fiske, ena dagen fullt med fisk och nästa dag är dom som bortblåsta. Vinden har betydelse för vart vi börjar fiska, även om det inte alltid är så, känns det oftast mest hett att fiska i vikar med pålandsvind. Vi börjar i en sådan vik denna dag. Det dröjer inte många kast förrän Magnus entusiastiskt ropar att han har en följare, en fin fisk som ser ut att vara någon stans mellan 70 och 80 cm men den följer bara flugan och vänder intill båten. Tusan också, nytt kast och den följer efter igen. För något år sedan var vi här och fiskade, på grunt vatten högg denna stridiga gädda (på bilden under) i utmärkt kondition.

20190301_133636

Föga anar vi vad som kommer att karaktärisera denna dag, nå ja, jag ska inte gå händelserna i förväg. Vi har båda några följare och plötsligt hugger det på min fluga, en fin fisk, jag ser att flugan sitter allra längst ut i läppen på gäddan. Magnus är ”håvman” och en fin gädda som ser ut att ha lekt mäter 82 cm, störst i dag:)

Vi har nog ett 10 tal följen i den första viken men så svårt att få dom att hugga, kanske håller dom på att leka, lojt följer dom bara efter flugorna och kikar, gång på gång på gång. Till slut står Magnus med spöet i båge även han.

När vi var här i höstas small det på ordentligt. Lite trögt i början av dagen var det allt men i dom sista kasten eller till och med det sista kastet för dagen fick Magnus en kanonfin fisk på 90 cm, superstark!! Denna fisk avgjorde den bataljen till Magnus fördel då. Det är inte över förrän sista kastet är gjort.

Vik efter vik fiskas av och antingen är det inte en virvel efter flugorna eller så verkar det vara som om gäddorna samlats till kongress, för det kan plötsligt vara 10-15 gäddor på bara några kvadratmeter, följen med ibland flera gäddor i samma kast. Plötsligt hör jag att Magnus röst ändras, KOLLA ropar han, vilken jättegädda! Och från havets djup stiger det ett monster, majestätiskt glider den efter Magnus fluga. Magnus blir lite späd i rösten, och jag hör hans längtan efter att få denna i håven men likt så många gäddor denna dag är den bara framme och kikar på flugan, en gädda på uppskattningsvis 100-115 cm, en riktig bjässe. Jo ja tackar ja! Dom finns här och det glädjes vi åt. Det hade varit en fin 50 års present till Magnus som fyllt år bara någon dag innan vårt fiske.

Vi har nog totalt 40-50 följare denna dag, vår batalj slutar 4-2 till min fördel, jag vinner även på storlek. Jag vet Magnus kapacitet när det kommer till flugfiske så det är inget att ta för givet, men en seger är alltid en seger! Så trevligt vi har! Skratten avlöser varandra, högt så det ekar över vattnet. Vi glädjes åt varandras framgångar, det sedvanliga härliga fisketjatet som vi har är något unikt. Det är så gött att ha en sådan fiskekompis och vän som Magnus!

Gäddflugfiske, en av mina absoluta favoritsysslor!

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Camp Mayfly – Norrefors – ett förstklassigt regnbågsvatten

Jag har varit här många gånger, idag är jag här med min vän och fiskepolare Andreas. Vi har båda bloggat länge och sedan något år startat ett nytt spännande projekt tillsammans, Every Fish Counts. I detta koncept tänker vi framför allt göra fiskefilm där vi filmar våra fiskeeskapader, men det kommer även att bli en hel del flugbindning. Ett riktigt kul sätt att föreviga fiskeminnen och det som hör flugfisket till.

Vi är här i Norrefors för att bland annat se om vi kan lura upp någon regnbåge på torrfluga. Det är tidigt på säsongen, jag vet det, men man kan ju alltid försöka.

Jag är så glad för att sportfiske sedan ett tag klassas som friskvård, man kan skicka in kvitton till sin arbetsgivare och få tillbaka exempelvis fiskekortsavgifter. Friskvårdbidrag, ja vad kan vara bättre att göra vad gäller friskvård än att fiska? Dessutom är fiske coronaanpassat om ni frågar mig. Jag kom på uttrycket ”Flyfishing mindfulness”, för mig är det verkligen så. När jag fiskar funkar det som meditation, rensa huvudet från stress, reflektera, tänka på något annat än jobbet, varva ner, ja allt det där som kanske är svårt att sätta ord på men som är så viktigt. Jag känner att jag behöver det för att jag sedan kan vara fullt fokuserad, snabb i huvudet och vara bäst när det verkligen gäller i mitt jobb som ambulanssjuksköterska.

I mitt jobb måste jag ofta ta snabba beslut som kan vara livsavgörande för den drabbade. Jag måste verkligen säga att fisket hjälper mig att vara spjutspets som ambulanssjuksköterska eftersom återhämtning och reflektion är så viktigt. Viktigt, för att inte drabbas av något som kallas ”compassion fatigue”, det vill säga att intrycken blir så många och att man inte hinner eller kan bearbeta dem, detta kan leda till att den som drabbas blir känslomässigt utmattad och att det till slut är svårt att vara empatisk.

Väl framme i Norrfors, kan vi känna att lugnet sprider sig och att en ny känsla börjar komma fram, den där härliga fiskekänslan som infinner sig när man kommit fram till fiskeplatsen, förväntningarna, det lilla pirret i magen. Vi tar det ändå lugnt. Efter lite käk och span efter vak börjar jag fiska med en Danicaimitation, en torrfluga som liknar en slända för att se om fisken är villig att gå upp och ta på torrt.

Pulsen stiger när en fisk plötsligt stiger mot flugan, men precis i sista sekund avbryter den det den tänkt göra. Nå ja, det kanske är för tidigt på säsongen att fiska med torrfluga, i alla fall idag.

Vi går ner till strömmen, Andreas börjar med att nymfa. Det dröjer inte många kast förrän hans spö står i båge. Det är en riktigt stridbar fisk som inte låter sig drillas utan kamp. Jag skyndar till och får bli ”håvman”, en kanonfin båge i fin kondition kunde inte motstå harörenymfen som dansade över botten. Denna nymfteknik är något som jag blir mer och mer nyfiken på. Jag vet ju hur supereffektivt det kan vara. Jag har flera gånger förut skrivit om vikten av att bemästra olika metoder inom flugfisket för att nå maximal framgång.

Min vana trogen börjar jag med Zombieflugan, ett flugmönster som har åtskilliga regnbågar på sitt samvete, en streamer som det är svårt att misslyckas med.

Mycket riktigt, efter bara ett par kast i ”gropen” kommer hugget, kraftfullt! Den goa fiskekänslan som jag hade innan har inte minskat i intensitet, tänk att det är så härligt att drilla fisk, att sedan dela fiskeupplevelsen med en fiskekompis gör det hela ännu bättre. Att kunna glädjas åt varandras fångster, hjälpas åt att håva, fundera ut strategier för vart fisken står, ta foton som förevigar ögonblicken. Detta delar jag med Andreas, och det går åt båda håll!

Vi fiskar oss vidare längs med strömmen, Andreas är verkligen på hugget, han fångar fisk i parti och minut, den där nymftekniken är supereffektiv i strömpartierna. Jag studerar noga hur det går till, fasen tänker jag. Jag riggar nog också om till nymfrigg.

Dags för fika, vi drar oss upp mot grillplatsen. På vägen tillbaka hugger det nån fisk till, detta är livet!

Efter fikat ska dammarna testas, jag börjar med mitt andra trumfkort. Den röd/vita boobyflugan, även denna fluga har fått otroligt många bågar i håven.

Jag använder en lina som delvis flyter och delvis sjunker, en så kallad F/S3. Att fiska med boobyflugor är så häftigt, ibland är huggen ynkapynka försiktiga till att nästa gång vara karatehugg! Det gäller att hålla i grejerna när det blir sådana hårda hugg, det känns som om fisken tar fart och hugger flugan i maxhastighet. Det är så coolt! Jag kastar ut låter linan sjukna en liten stund, tar in linan lite i taget med en del pauser, i andra kastet kommer hugget, så där härligt stenhårt! En riktigt fin regnbåge kunde inte motstå min boobyfluga.

En förflyttning till bortre änden av dammen. Boobyflygan gör på nytt sitt jobb. Regnbågen hoppar och far innan den låter sig håvas.

Några timmar går fort och vi får tacka Camp Mayfly – Norrefors för denna gången. Det är en riktig pärla belägen ett stycke inåt landet sett från Karlshamn. Det är inte många put and take vatten som kan erbjuda både dammfiske och en fin, dessutom naturlig strömsträcka att fiska i. Vackra fiskar i perfekt kondition, en fröjd för en regnbågsfiskare.

Nedan en film från denna Norreforsresa.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Havsöringsfiske – Öland

Det är i början av April och jag är på väg till Öland för att fiska havsöring. Fasen, ska det vara så svårt att spräcka den förargliga nollan. Jag har åter stämt träff med William Kernchen. William driver Sea Trout Adventures där han guidar i havsöringsfiske runt om på södra Öland. William kan sin ö, beroende på väder och vind väljer han ut bästa platsen för dagen. Det har varit en kall natt, frosten har ännu inte släppt sitt grepp när vi närmar oss stranden. Och frågan är om det inte har snöat här i natt.

Väl framme börjar vi direkt prata fiske så klart. Som sig bör har jag suttit vid bindstädet innan dagens fiskepass och som vanligt slutar det med att jag jag binder på en fluga som William gjort, nja visst fiskar jag med egenbundna flugor också. En sak har jag lärt mig och det är att lyssna och ta till mig av de som kan sin sak. William har guidat i många år och vet vad som gäller för dagen. Jag binder flugan i en ögleknut och straxt är vi utvadade. Här är ju helt sagolikt vackert och vilka havsöringslokaler! Det måste bara stå fisk tänker jag, precis då berättar William om vart han tänker att fiskarna kommer att vara. Jag börjar fiska med en borstmaskimitation.

Havet känns så oändligt stort och hur ska fisken kunna hitta min lilla fluga tänker jag men det är absolut ingen omöjlighet. Tvärt om, att fiska havsöring med fluga kan mycket väl vara det som gäller för dagen. William berättar om all de havsöringar han tagit på fluga men också på spinn. Han börjar dagen med spinnspöet. I bland gör han så att han söker efter fisken med spinnspöet, mycket på grund av att man ”täcker” lättare större yta med spinnspöet än med flugspöet. När han hittat fisken hämtar han ofta flugspöet.

Efter att vi fiskat av några vikar hör jag plötsligt William ropa FISK! Hans spö står i härlig böj och det sprattlar frenetiskt i andra änden. Jag skyndar mig dit, springa är inte att tänka på när man är utvadad.

En kanonfin liten havsöring kunde inte annat är att hugga på kustvobblern.

William har precis innan haft ett hugg och en mindre grupp som följde med ända in till fötterna. Helt silverblank, ca 40 cm och självklart får den simma tillbaka till friheten.

Det blir flugbyte till en tobisfluga, grön/vit. Nu jäklar ska dom tas!

Vädret skiftar från soligt till molnigt, om vartannat, det känns som perfekta förhållanden. Nu när det bevisligen är fisk i området fiskar jag om möjligt ännu mer koncentrat. Plötsligt händer det som inte får hända, det sticker till på min kind och i ögonvrån ser jag min tobisfluga hänga och dingla. Tusan också tänker jag, skönt att jag har fiskeglasögon i alla fall. Flugan som visserligen hänger av sig själv på kinden sitter inte djupt, den lossnar lätt. William har sett det hela och säger, där hade du tur!

Vi gör en förflyttning och fiskar vidare. Plötsligt har William följare igen och vi intensifierar fisket. Det skiftar mycket hur pass lätt eller svårvadat det är men så fint här är!

Vinden vänder lite och på avstånd ser vi hur regnmolnen närmar sig snabbt. Dags att bryta för dagen, att det finns fisk i detta område är det ingen tvekan om. Snart ska jag hit igen och då minsann får silvertorpederna se upp.

Jag tackar William för en fantastiskt trevlig dag. Ta kontakt med honom på Sea Trout Adventures, han kan sin ö. Fördelarna är oändliga när det kommer till att fiska med någon som kan sitt hemmavatten, det ökar dramatiskt chanserna till hugg och en landad fisk mot om man själv ska söka efter bra fiskeplatser. När vi pratade om hur fisket kan vara jämförde William havsöringsfisket med att fiska regnbåge. VA! Tänker jag men han har väldigt sällan en bomrunda vilket han bevisat idag. Även om det tar mig emot så får nog spinnspöt följa med nästa gång.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Tidigt vårfiske i Mörrumsån 2021 – årets 2:a PB

Våren är här, det börjar spira grönt bland de torra löven och äntligen är säsong 2021 igång. För bara två dagar sedan var det premiärfiske i den legendariska Mörrummsån. I dag är den den 29/3 och jag har ännu en gång bestämt möte med min fiskekompis Magnus ”Storfiskaren” Augustinsson. Magnus är en Mörrumsveteran trots sin ringa ålder. Jag känner att det ligger i luften, att något stort är på gång att hända denna dag.

Det började egentligen redan förra året, Magnus undrade om jag ville fiska i Mörrumsån i Maj och jag var inte sen att tacka ja. Jag insåg snabbt att mina ”laxprylar” var alldeles för dåliga. Det blev till att nyinvestera. Sagt och gjort, när jag väl fått ordning på spö, lina var det mycket lättare att kasta. Ja, den som påstår att man inte kan köpa lycka har väldigt fel!

Förra säsongen gick det sådär kan man väl säga. Två hugg i alla fall. Jag får väl se det som en försäsong till 2021 tänker jag. Jag fick tillfälle att finslipa på min kastteknik, fortfarande finns det en hel del att önska men jag får för det mesta ut flugan dit jag vill och det är ju huvudsaken.

I år har det varit mycket fokus på linor och flugor inför mitt premiärfiske. Tanken var att Magnus och jag skulle fiskat havsöring på kusten för några veckor sedan med vädret ville annat så istället träffades vi och band dräpare inför premiären.

Mojo! Jag har fiskemojo nu!! Efter en ganska trög start på denna fiskesäsong slog jag till med ett PB på flugfångad gädda för ett par veckor sedan, 108 cm, en riktigt fin fisk.

Att binda sina egna flugor och sedan fånga en fisk på kreationerna är något som förhöjer fisket oerhört oavsett vilket art jag fiskar efter. När jag sitter vid bindstädet och skapar, klurar, försöker jag tänka mig hur flugan kommer att fiska i vattnet. Att jag dessutom har goa fiskekompisar att kunna dela tankar, bilder på flugorna med är en ynnest.

Åter till ämnet, morgonen kom och det börjar med strul som förvisso reder upp sig ganska snabbt, vid halv 9 tiden står vi vid ån och ska börja fiska. Magnus som får anses vara min privata guide vet vad han pratar om, han har fångat åtskilliga blanklaxar och öringar genom åren och kan ån som sin egen ficka. Här en av blanklaxarna han fångade förr året.

Jag får äran att gå först, Magnus berättar, pratar, han har en grym erfarenhet av Mörrumsfisket som jag gör klokt i att lyssna till. Linvalet för dagen är en I/S3/S5 det vill säga en lina som sjunker fortare ju längre ut mot flugan den kommer. En för mig ny lina denna säsong. Yes, mina kastskills sitter kvar sedan september förra året. Nja, eller i alla fall lite grand. Jag tycker jag får ut flugan dit jag vill. Jag börjar dagen med en fluga som jag band sent kvällen innan, en med orange vinge i två olika nyanser och orange/svart hackel. Min mojokänsla håller i sig, det känns bra!

Jag kastar och flugan landar perfekt snett nedströms mot nacken, linan sjunker, rätar ut sig, jag börjar ta hem linan. Efter ett par drag känner jag en stöt, vad var det? Jag ropar till Magnus att jag nog haft kontakt med en fisk. Kontroll av flugan, nä det ser inte ut som den varit i botten. Snabbt ut med flugan igen. Den får en perfekt drift igen och på nästan samma ställe tar det tvärstopp, momentant känner jag att det är fisk på! Tunga knyckar i spöet. Jag sätter snabbt på Gopron.

Jaaaaaaa, så härlig känsla. Tankarna far genom huvudet, hur sitter flugan? Bara den inte lossnar! Fisken känns urstark, ännu har jag inte sett den, när jag får in den mot strandkanten gör den rusningar, gång på gång. Nä, den här firren busar man inte med. Bara jag gjort min hemläxa när det gäller knutarna.

Magnus kliver ner i vattnet för att hjälpa och taila, han är lugn, guidar mig genom drillen. Jag känner hur adrenalinet pumpar, den rusar plötsligt nedströms igen. Magnus ropar – släpp inte ner den nedanför nacken i den hårda strömmen då blir det jobbigt! Jag sätter mer press på fisken, liksom pumpar den uppströms. DEN ÄR SÅ STARK!

Till slut tröttnar fisken så pass så den kommer in till Magnus, med van hand tailar han den och min första Mörrumsfisk på många år är landad. Känslan är obeskrivlig!

My precious!

Det visar sig vara en hybridhona, en korsning mellan en lax och en öring. Den mäter hela 80 cm, vikten kan man bara uppskatta då vi inte väger den. PB på Hybrid, jo ja tackar ja. De gäller att hantera fisken väl, speciellt när den ska återutsättas.

Efter några snabba foton är det dags att släppa fisken.

Lyckan är fullständig, och det är inte bara jag som är glad!

Det går inte att ta fel på dessa två leenden! Flugan är så där härligt tilltufsad som den bara kan bli efter att en fisk bitit i den. Nu skulle man ju haft en cigarr! När jag pustat ut, fiskar vi vidare. Klockan är ju bara lite efter nio. Hela dagen ligger framför oss. Plötsligt frågar Magnus mig varför jag har en konstig knut på min lina, Åh nej!! Fasen, då slår det mig att jag glömt min skjutlina hemma och fiskat med fluglinan direkt fäst på backingen, i min iver att plocka ihop prylarna i går kväll glömde jag helt bort skjutlinan men det gick ju bra ändå. Så länge man har fiskemojo är väl detta inget som hindrar en. Vilken tur att det finns en fiskeshop i Mörrum. Jag insisterar på att vi genast kör dit, jag har ett nödvändigt inköp att göra.

Väl inne i fiskeshopen avslöjar jag förläget min fadäs, det bjuder jag på, nu när jag nyss fångat en kanonfin hybrid. Erik som jobbar idag hjälper mig så jag får rätt grejer och snart står vi utvadade igen. Vi fiskar inte så länge på varje nytt ställe. Filosofin är att, finns dom där så hugger dom, ingen ide att stå och nöta.

Magnus har sedan vi satt och band flugor hemma hos honom pratat om att han vill ta en ”blänkare”, en ”blänkare” är en nystigen fisk från havet som är helt silverblank. Vi söker oss till dom nedre poolerna, lite närmre mynning sett. Jag börjar fiska någon pol ovanför Magnus och fiskar mig nerströms, plötsligt får jag se Magnus stå med spöet i härlig båge. Snabbt vevar jag in min lina och skyndar dit. Magnus är rutinerad, en kanonfin ”blänkare” har fallit just för den flugan han band när vi satt hos honom för ett litet tag sedan. Fisken är riktigt stark trots att det inte är en av dom allra största, men med hel och fin stjärtspole och den hårda strömmen som är här kämpar den på som bara den. Efter en stund får den se sig besegrad.

En kanonfin öring 55 cm, nystigen från havet, tagen på en fluga som var ämnad för denna fisk. Det kan inte bli så mycket bättre!

Tydligt tecken på nystigen blänkare, fjällen lossnar lätt. Stort grattis Magnus! Jag gläds lika mycket som Magnus åt den landade fisken. Vi fiskar oss vidare längs den vackra Mörrumsån och snart börjar det bli dags att bryta för dagen. Ja, att ha en tydlig strategi lönar sig, det har vi bevisat idag. Jag tackar Magnus för utmärkt guidning och fantastiskt gott sällskap, det var länge sedan jag skrattade så mycket som idag. Nu längtar jag hem till bindstädet för att tillverka nya giftiga kreationer. Jag hoppas fiskemojon håller i sig lääääänge! Kul att jag fått en fisk som drog ut fluglina så backingen fick se dagens ljus:)

Inom kort kommer det en film på Youtubekanalen
Gälgreppetfiskeblogg från denna härliga dag i Mörrumsån.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Gäddflugfiske – PB på gädda!

Havet ligger som en spegel, kvällssolen håller sakta på att försvinna. Jag är på väg till ännu ett gäddflugfiskepass. Det är som om det är förutbestämt att just denna fisketur ska bli minnesvärld. Så var det denna Marskväll, egentligen skulle jag bara ner och ta några kast och samtidigt prova mitt nya Goprofäste som jag låtit en sömmerska sy dit på en av mina chestpacks. En stor eloge för ett utmärkt arbete av Pernilla som jobbar på Edeströms Skor i Torsås. Supersnabb var hon också med att sy dit fästet. Jag blev kanonnöjd med det utförda jobbet!

Lite ivrig kliver jag ner i vattnet och det tar inte många kast förrän jag har en följare, det ser ut som en grov fisk. Nytt kast, återigen kommer plogen efter min fluga men hur jag än gör vill den inte hugga. Kanske har dom påbörjat sin lek tänker jag. Jag fiskar vidare med en av mina favoritflugor, en grön flashfluga som är lite förtyngd, brukar vara oemotståndlig för gäddan.

Efter en stund blir det flugbyte, en fluga med wiggletail, kanske kan det vara nåt? Plötsligt ser jag en plog komma i det grunda vattnet, det är så spännande! Hugget kommer lika snabbt som plötsligt, har jag knäckt koden för dagen månne?

En fin fisk på ca 80 cm, som är i utmärk kondition, och nu huggvillig. Efter några kast kan ännu en gädda inte låta bli att hugga på min fluga, detta är nog bland det roligaste man kan hålla på med tänker jag.

Flugbyte igen, ja varför inte. Jag går där och filosoferar, det är som meditation, så underbart. Från ingenstans kommer det plötsligt en ubåt, ja i alla fall kan man tro det av plogen att döma. Jag ökar tempot i indragningen av flugan, fisken simmar fortare, jag stannar med flugan, sen hinner jag två snabba drag innan det tar tvärstopp. Jag sträcker linan i mothugget och känner direkt att detta är en större fisk. Tunga huvudskakningar, det plaskar i vattnet, skummet yr, gäddan är omöjlig att hålla. Det är bara att låta den ”gå” och drilla den med rullen. När den kommer närmre hinner jag tänka DEN ÄR STOR. Bara den inte släpper. Lugnt och metodiskt tar jag in fisken och givetvis har Gopron fått batteritorsk. En sådan här stor gädda vill jag inte lyfta i onödan. Jag bogserar in den till land.

Så bred den är över ryggen! Försiktigt drar jag upp den i tången, lägger spöet bredvid för att ha något att uppskatta längden med, ja jisses vilken gädda! Perfekt tecknad, en stjärtspole som påminner om en lax och otroligt fet. Några snabba foton, lossa flugan som sitter perfekt i mungipan sedan försiktigt släppa tillbaka gäddhonan så hon kan lägga sin rom. Det är en mäktig känsla att se hur denna gigantiska fisk simmar iväg mot friheten igen. Jag kan bara bocka och buga. Väl hemma mäter jag mitt flugspö och uppskattar gäddan till 108 cm, PB på fluga är ett faktum. Härlig känsla! Det är ju inte varje dag man kommer i kontakt med dessa stora fiskar.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

SBS – Zombie Fly

Snart är regnbågssäsongen här och jag bjuder på en av mina allra bästa regnbågsflugor. En streamer som jag binder både med och utan rasselkammare. Zombie Fly, en streamerfluga som har många regnbågar på sitt samvete. Denna fluga kom till inför en fiskeresa till Strömhult för några år sedan då vi var där med fiskegänget. Fille, min ena son beskrev hur han ville att flugan skulle se ut och ”beställde” några sådana av mig, då också med rasselkammare. Det tog inte många kast innan flugan levererade och sedermera blev ett måste i våra flugaskar. Flugan har vit maraboustjärt, rött uvlim som huggpunkt baktill, dubbad kropp i cerise färg, undervinge ripple ice fiber i färgen pearl green, övervinge ice wing fiber blue pearl, längst fram röd ”uv”tråd straxt bakom förtyngningen. Regnbågens favorit! Nedan en SBS bindvideo.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Från betesbyggare till flugbindare

Att få en fisk att hugga på ett egentillverkat bete, vare sig det gäller hemmagjorda flugor, ett skeddrag eller en hemmagjord vobbler är något av det bästa som finns. Detta är historien om när jag blev som besatt av fiske och när betesbyggandet övergick till en passion för flugfiske och flugbindning. Det är som att vara konstnär tänker jag, inte för att jag vet hur det är att vara en sådan men ändå. Själva skapelseprocessen, det är det jag brinner för, det är det jag tycker är så roligt. Att experimentera med material, form och färg på beten eller numera flugor. Det är ett ständigt sökande efter perfektionism. Komma på, uppfinna flugan som funkar till en och samma art i alla väder och överallt på jordklotet. Nja, nu kanske jag får storhetsvansinne men för att nå till trädtopparna måste man ju sikta på himlen heter det ju.

Redan som liten spoling var jag djupt förundrad över att dessa giganter till fiskar (gäddor) lät sig överlistas. När man inte är så värst lång och farsan kommer hem med en gädda som är minst lika lång som en själv, då blir det mäktigt. Man kan nog säga att mitt fiskeintresse föds i denna stund.

Slutet på 60-talet, gäddfisket blomstrade.
Röd fiskehatt, ja varför inte!

Det är synd att det inte fanns mobilkamera på den tiden, nä fiskebilder från tidig ungdom finns det inte många av. Jag tänker tillbaka på min barn och ungdomstid och ofta fick jag höra historien om betet som ingen gädda kunde motstå. Historierna blev i mitt huvud till fantasier om hur det enligt berättaren (min pappa) räckte med att hålla denna magiska vobbler ovan vattenytan. Gäddorna kunde enligt sägnen inte motstå betet utan formligen hoppade upp ur vattnet för att ta det. Det bästa av allt var att min pappa hade ett sådant magiskt bete i sin dragask, men han iddes inte använda det på grund av att det var så effektivt och han då var rädd att mista det sade han. Mången gång trånade jag i dragasken efter denna vobbler där den låg och vilade sig.


Denna vobbler köpte min pappa när han var i 12 års åldern.
Sedan min 50-årsdag finns den i min ägo.

Ja så här ser den ut, den mytomspunna vobblern som inte varit i vattnet på minst 50 år. När jag blev 13 år blev det för mycket, eftersom det var helt uteslutet att fiska med den magiska vobblern fick jag tillverka en kopia. Man tager vad man haver, ut i ladan, kapa ett kvastskaft, fila, tälja och kolla på originalet.

Då det inte fanns mörk grön färg att tillgå blev den grå med svarta ”Hi-Lo” ränder, (ytterligare en vobbler jag fiskade med flitigt på den tiden). Den måste ju heta något, jag namngav den efter det coolaste jag visste på den tiden ”Hulken”, kanske på grund av att ”originalet” var grön. Förvisso blev vobblern inte grön som Hulken men den funkade ändå.

Dagen då vobblern skulle testas upplevde jag mitt livs fiske med denna vobbler. Det var lågvatten och vobblern som är av trä flyter ju. Jag kastade ut och var tvungen att veva sakta för att vobblern inte skulle fastna i sjögräs. Den simmade precis i ytan och plötsligt kommer hugget, ett våldsamt hugg så vattnet stänkte åt alla håll. Jag var helt tagen av händelsen, ut med vobblern igen, bara några kast senare nytt påslag. Samma sak några kast senare! Glad i hågen cyklade jag hem för att visa upp min fångst.

13 år och betesbyggare.

Fiskehatten kanske inte är den huvudbonad jag är mest stolt över, foto på foto, därav oskärpan i bilden. Senare samma dag stod jag vid strandkanten igen, då hugger det en 5 kilosgädda, nytt PB! Kort efter det fick jag ännu en gädda och sedan dess har inte den vobblern sett vattnet! Catch and release var inte något man ägnade sig åt vid denna tiden. Det har blivit många vobblers gjorda, detta är den mest minnesvärda.

13 år, 5 kg Gädda, nytt PB!

Det kanske ändå måste förklaras för det är en dramatisk skillnad då mot nu. På 60, 70 och början av 80-talet ansågs det som om havet var outtömligt vad gäller fisk. Jämfört med dagens tillämpning av catch and release var det på den tiden inte att tänka på att släppa tillbaka en fisk. Det var ju mat, man åkte ut fiskade, tog upp ett antal fiskar tills man var nöjd för dagen sedan åkte man hem. Det är detta synsätt jag är uppväxt med, i mitten av 80-talet hände något. Plötsligt började gäddorna få stora bölder, detta ökade för varje år som gick. Efter ytterligare några år slutade vi få små gäddor. De som fanns var gäddor i 2-5 kg klassen, man såg inte skymten av någon föryngring. I slutet på 80-talet, när jag var i 18-20 årsåldern slutade jag med fiske under många år på grund av att det helt enkelt knappt inte fanns några gäddor kvar där jag och min pappa i alla tider fiskat. Under kommande år ägnade jag mig åt jakt och andra fritidsintressen, jag fiskade sporadiskt till och från men i början på 2000-talet var det på allvar dags igen.

Storån Idre.

Jag lät mig övertalas att följa med till Idre på flugfiskeresa och ett nytt kapitel i mitt fiskeliv påbörjades. Det blev snabbt inte bara ett fiskeintresse utan en passion, även flugbindningen blev en hobby i hobbyn. Att skapa blev på nytt viktigt för mig. Ja jisses, när jag tänker tillbaka på de kreationer som i början blev till vid bindstädet. Några flugor visade sig falla fiskarna i smaken. En fluga som blev till under en av resorna till Idre och senare till Vemdalen fick namnet ”Den gröne”, otaliga öringar har krokats av från denna fluga under årens lopp.

”Fjällenasken”

Under många år fiskade jag både spinn och fluga. Min fiskementor, pappa, fick även han en nytändning när det gäller att ta fram det kreativa. Han gjorde några vobblers till mig som snabbt blev oumbärliga i dragasken.

Till alla som rasar över att jag lägger ut en bild med lipgrip i gäddkäften, jag kan bara säga att jag sedan många år inte använder en sådan längre. Allt var inte bättre förr! Denna vobbler har nog fått lite av magin från den ursprungliga gröna. För under en av fisketurerna fick jag backslag på min Ambassadeur rulle, där låg vobblern och guppade på vattenytan, plötsligt sker det en explosion i vattenytan, en gädda hugger våldsamt på vobblern, snacka om kalabalik i båten. Sedan var det slutfiskat med det betet, ”det räcker ju med att den ligger på vattenytan”. Myten är ett faktum, så nu har jag 3 vobblers som om jag skulle ta med dom bara kan hålla dom över eller lägga på vattenytan så kommer gäddorna i drivor och vill hugga. I och för sig inte så dumt att ha en sådan uppsättning i dragasken.

Att involvera barnen i den bästa hobbyn har alltid varit självklart för mig. Vi har två underbara grabbar som följde med på fiskarfängen i parti och minut när de var små och visst fick dom fisk dom med. Dom har självklart också växt upp och fått höra myten om den magiska vobblern.


Nu när jag även var flugfiskare blev jag erbjuden att följa med till Mörrumsån, man måste ju träna med sitt tvåhandsspö först, det fick bli en runda till ett närbeläget put and take vatten. I begynnelsen visste jag absolut ingenting om Mörrumsfisket. Jag hade köpt några ullsockar på tub inför Mörrumsresan, ja regnbågen gillade visst den också. Jag fick långa blickar från andra fiskare runt sjön den dagen.

Alltså det är något med ”fiskehattar” märker jag när jag tittar på gamla fiskefoto.

Jodå, Jag lyckades fånga en öring i Mörrum under kommande vårfiske.

Samtidigt med allt detta började jag flugfiska gädda och på något sätt sluts cirkeln. Att som ungdom tillverka mina egna vobblers till att binda egna gäddflugor, ja skillnaderna var inte så stora som man kan tro. Det har alltid varit viktigt att förstå vad som triggar gäddan till hugg. Gäddfisket har ju varit så centralt för mig under så många år.

Det hela började i början av 2000- talet i en relativt liten å och jag flugfiskade egentligen efter havsöring. Utan förvarning och utan att jag visste att ån höll ett bestånd av gädda högg den lilla gäddan på ca 1 kg. Den slukade plötsligt glupskt min gula bucktailfluga som var ca 5 cm lång, och vips hade jag krokat av min första flugfångade gädda, en besynnerlig känsla. Kan man fånga gädda på fluga vet jag att jag tänkte. Internet och dator var vid denna tid inte så vanlig och att gå hem och googla var lättare sagt än gjort. Jag drog mig till minnes att jag sett en annonser med gäddflugor från Flugor.se och Sameo i Fiskejournalen. Till min förvåning fanns detta företag med liten butik i en fastighet i närbelägna Lyckeby strax utanför Karlskrona. Jag begav mig genast dit, väl framme fick ett mycket trevligt bemötande av Ken med personal som resulterade i att jag köpte ett färdigt kit med 10 st gäddflugor, jag fick samtidigt lite tips om utrustning m.m.

Vid denna tiden fanns det inte något vidare stort utbud av flugfiskeutrustning riktat till gäddfiske. Som jag minns det köpte jag ett 10 fots klass 7-8 spö på Abushoppen i Svängsta, jag ringde och beställde en WF lina i klass 9 av någon anledning, klippte av klumpen eftersom jag tyckte att den var svårkastad och i tron om att, om jag gör om linan likt en ”laxlina” med skjutlina och klump skulle detta funka bättre för mig. Nu skulle denna utrustning testas skarpt. Jag begav mig till en plats i Blekinge som jag fiskat mycket spinn på och där jag brukar ha ett bra gäddfiske. Denna första riktade gäddflugfisketur resulterade i en gädda på 6 kg, 3 gäddor på ca 4 kg samt några mindre gäddor och jag var helt såld på gäddflugfiske, samtliga släpptes tillbaka. Flugan jag fått all fisk på var helt söndertuggad och jag minns att jag på hemvägen lyriskt åkte förbi Lyckeby, berättade om mitt fiske och köpte fler av ” den gröna gäddflugan – den där du vet som skimrar lite i guld”.

screenshot_20190117-213513_chrome

Gissa vart jag åkte för att gäddflugfiska nästa gäddpass? Några dagar senare på samma plats, det var en ganska ljum Novemberdag, mulet med lite lagom pålandsvind. Redan efter 4-5 kast kom en ”jättegädda” och slukade min fluga. Jag inser snabbt att denna gäddan leker man inte med, jag minns att jag håller emot så mycket jag vågar och tänker att om tar jag den hårdare går antingen spöet av eller så rätar jag ut kroken. Gäddan bestämmer helt och hållet men efter ett tag kroknade den och sakta men motvilligt kommer den med in till stranden efter några kraftfulla rusningar.

Modifierad Sameofluga med röd huggpunkt.

Tyvärr fanns inte kamera i mobilen vid denna tiden så någon dokumentation av denna fisk finns inte men jag har ett fint ärr på högerhanden som minne. Den ”vanliga kameran” var naturligtvis inte med. Flugan satt fint i höger mungipa med flugan inåt i gäddkäften, av okunskap hade jag en ”vanlig” mindre plattång med mig, när jag lossade kroken med halva handen inne i gäddkäften skakade gäddan till med huvudet och gäddtänderna rev upp ett sprätt ovanför tummen på ett par cm som blödde ymnigt. Vågen visade 8,5 kg, solklart personbästa på fluga då! När fisken simmat tillbaka till friheten begav jag mig nöjd hemåt och plåstrade om mitt sår. Efter detta var jag helt tokfast i gäddflugfisketräsket. Tiden går och jag börjar laborera med såväl utrustning som att binda egna gäddflugor.

20170327_161322

På något sätt har dessa tidiga upplevelser påverkat min gäddflugbindande, både när det kommer till färg och storlek på flugor. Jag binder mina flugor med stor noggrannhet, min uppfattning är att utgångspunkten är precis som när jag började göra vobblers en gång i tiden att betet ska genom vibrationer locka till hugg. Genom att binda in materialet på krokens ovansida och kortare strån framtill bidrar detta till att flugan får en förföriskt jiggande gång. Vidare så är det viktigt att så många som möjligt av flashstråna har olika längd, flugan får då en vibrerande pulserande rörelse vid indragning av fluglinan vilket jag har märkt triggar gäddan till att bli mycket intresserad av flugan, ibland från flera meters håll. Att kunna kombinera indragningshastighet med olika tyngder i flugans framdel är synnerligen effektivt. Jag binder även de flesta flugor med bucktail som antingen binds in enkelt dvs att stråna binds in bakåt så att en krage skapas eller binds stråna in framåt och viks sedan bakåt och fixeras, sedan superlimmar jag kragen på bucktalilen så att denna styva krage även den skapar en stötvåg i vattnet när flugan dras in mot toppöglan. Huvudprincipen blir alltså att du skall skapa maximala förutsättningar för flugan att ge ifrån sig triggande stötvågor.

20181126_095254
20181119_115813

Sedan många år dominerar flugfisket helt och hållet och känslan att fånga en fisk på en egentillverkad fluga är fantastisk!

Det härliga med flugbindningen är det liksom böljar lite fram och tillbaka. Det är först på senare tid som jag börjat binda flugorna med ögon och eller tail. Som jag i tidigare blogginlägg tryckt på så är framgångsreceptet att vara flexibel vad gäller färg och form.

20190301_133636

Jag har så mycket att tacka min pappa för, vi fiskade otroligt mycket tillsammans under mina tonårs år. Han lade grunden till mitt genuina fiske intresse vilket jag är oändligt tacksam för. Han har sedan många år kämpat emot sin cancersjukdom och klarat det bra trots återfall. Det är så härligt att kunna lyfta luren och berätta om den senaste fisketuren, jag hör på hans röst att han intresserat ”lyser upp”! Via bloggen följer han med mig på mina fiskeeskapader. Pappa, Jag älskar dig!!

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Lär dig läsa vattnet, det ökar dina chanser till hugg!

När jag fiskar tänker jag ofta på hur viktigt det är att tänka som en fisk. Oavsett vilken art eller fiskemetod som används när jag fiskar ökar chanserna till hugg avsevärt om jag kan ”läsa vattnet”. Förstå varför fisken väljer att ha sin ståndplats just där just idag. Förstå vad som ligger till grund för fiskens hugg. Jag tänkte i detta inlägg skriva om mina tankar, funderingar och erfarenheter om att läsa vattnet jag fiskar i.

Nästan momentant kommer man att tänka på strömmande vatten om man tänker ”läsa vatten” men jag menar att det är lika viktigt att förstå och läsa vattnet om du fiskar på kusten efter gädda, i stilla vatten efter regnbåge, i strömmande vatten efter regnbåge eller efter harr och öring i ett strömmande vatten. Nä, jag är ingen expert i ämnet men jag lyckas lura en och annan firre till hugg så något rätt gör jag i alla fall. När jag började med fiske och kanske speciellt med flugfiske så hade ett sådant här inlägg varit mer än välkommet.

Kustfiske efter gädda

Jag har sedan barnsben fiskat efter gädda i det nära kustbandet, förr enbart spinnfiske men som vuxen och sedan många år nästan enbart med fluga. Tidigt upptäckte jag att gäddan ofta uppehöll sig i eller intill vassbälte och i blåstången ute i kustbandet. När man fiskar i samma lokaler under en längre tid lär man sig att vissa platser oftare är tillhåll för gäddan, försvinner en gädda kommer det snart en nu och tar dess ställe, en bra ståndplats helt enkelt. Jag kommer att återkomma till fenomenet med ”hemmavatten” och att det på intet sätt är en slump att vissa fångar mer fisk än andra i sina hemmavatten, det gäller både på kusten liksom i strömmande vatten. Det handlar inte enbart om att kunna läsa vattnet, även val av fiskemetod är viktig i vägen till framgång. När jag tänker på ”att läsa vatten” i skärgården tänker jag på att veta var djuphålor finns, grynnor, öar, strömsatta sund, stora stenar, djupkanter, vass och sjögräsbälten. Ja, nu börjar man förstå att det gäller att läsa vattnet både ovanför vattenytan och inte minst under vattenytan.

Hur påverkar hög eller lågvatten? Jag har sedan många år sett ett mönster i att fisken är mer huggvillig vid lågvatten på vissa platser och vise versa vid högvatten. Varför då? Min teori är att gäddan dels följer betesfisken så delvis finns svaret i att betesfisken gillar vissa platser vid hög respektive lågvatten, det kan nog också vara så att bottenstrukturen avgör var det är bäst att uppehålla sig vid olika vattenstånd, vinden spelar också en stor roll. Den kalla årstiden hittar man ofta gäddan i vikar med lerbotten, kanske ackumulerar lerbotten värme som gäddan känner och därför vill uppehålla sig där. Gäddan gömmer sig gärna och är en lömsk rackare som ofta vill överraska sitt byte med en snabb attack. Att ovan vattnet kunna se under vattnet är det svåra men det framgångsrika. Jag tror att gäddorna likt oss människor i grunden är lata, lata såtillvida att den inte vill göra av med mer energi än den behöver. Gör den av med energi måste den rimligtvis äta oftare. Vem kan inte hålla med om att det är skönare att lägga upp fötterna i soffan och äta något man inte behöver springa ifatt. Jo, jag vet att vi alla är olika men ändå.

Fille med en magnifik gädda på 108 cm.

Vad är det då som är hemligheten bakom att vissa lyckas få fisken att hugga? Målmedvetenhet, tro på det du gör, lära av alla otaliga fisketimmar. Lyssna på vad andra säger som får fisk. Erfarenheter är något som kommer med åren. Jag kan bara utgå från mig själv, att fiska i samma lokaler under minst 30 års tid, året runt (så länge det är isfritt) det ger ju en viss kunskap om mitt hemmavatten. Att samla ihop detta och varje gång man kommer ut med spöet och tänka, nu har jag dessa förutsättningarna med ljusförhållanden, vattentemp, årstid, vattennivå, vindstyrka, vindriktning, siktdjup, tid på dygnet, bottenstruktur o.s.v. Att kunna ändra lite på färgval, byta bete, byta betesstorlek, hastighet på betet, fiska på annat djup m.m. Att när någon/några av dessa parametrar ändrar sig, kunna ”knäcka koden” för dagen blir lättare om jag kan läsa vattnet jag fiskar i.

Absolut, visst händer det att jag ”nollar” eller blankar”, hur vore det annars. Det är bara att erkänna att moder natur ibland överlistar en. Men med en gedigen kunskapsbank om vattnet man fiskar i skulle jag villa påstå att chanserna ökar dramatiskt till hugg, än att åka hem med en ”nolla” i protokollet.

Oftast finner jag gäddan i sydvända vikar med pålandsvind, det får gärna ha blåst några dagar, det är bra om det är mulet väder med någon regnskur omväxlande med solglimtar. När vattnet är ”stålgrått” med skumränder av vinden, då trivs jag allra bäst. Men hur ofta är det sådant väder när livspusslet bestämmer att det är dags för en fisketur. I bland ställer sig fisken ”i lä” bakom uddar när det blåser eller har blåst ett tag.

Fiskekompisen Magnus med en fin 90 fisk under 2020, på fluga!
Fiskekompisen Andreas med en fin 90 fisk under 2020, på fluga!
Jag med en fin 90 fisk under 2020, på fluga!
Ett härligt minne från 2008 när hela familjen var ute på fisketur.

Regnbågsfiske i stilla vatten

Hur läser man vattnet i en damm? Antingen kan man använda ett portabelt ekolod för att se bottendjup, struktur med mera. Det går det att använda ”räknemetoden” med hjälp av sjunklina. Kasta ut räkna 1000, 1001 osv tills att linan når botten. Då får man reda på hur djupt det är i dammen vilket kan vara värdefull kunskap.

Fille med en fin Strömhultare.

Att läsa vattnet i dammar menar jag också innefattar att man tittar på vindriktning, insekter som hamnar i vattnet driver med vinden och man kan med fördel fiska pålandsidan i dammen. Spana efter vak, finns det eller kan man skymta stenar i vattnet, finns bottenvegetation som näckrosor, där är ofta ”giftigt” att fiska precis i skiftet mellan vegetation och ”öppet” vatten. Botten kanske ondulerar, är ojämn, djupkanter och djupare partier är också sådant som fisken ofta uppehåller sig vid.

Det vanligaste sättet att skaffa sig kunskap om ett vatten är tror jag att fiska mycket, detta lär man sig allra mest på, prata med andra vid fiskevattnet. Ofta är det så att vissa ställen/platser i en dam funkar bättre än andra, förmodligen för att det är något i vattnet som gör att fisken uppehåller sig där oftare. Att kunna skifta fiskemetoder är ofta framgångsrikt, det är inte ovanligt att fisken simmar nära botten, det kan då vara ett utmärkt framgångsrecept att fiska med skunklina och boobyflugor.

Speciellt under den kalla årstiden kan detta vara som mest effektivt men även på sommaren har jag märkt. Vattnet är svalare nere vid botten på sommaren, mer syrerikt och det gillar regnbågen, så åter igen, att skifta metod är aldrig fel. Ett sätt att läsa vattnet det också tycker jag.

Ofta cirkulerar regnbågen i dammen, vem vet varför? Kanske söker den efter en utgång, ett ställe att rymma på. Det kan också vara så att den känner av att det ”drar” i vattnet. Vid ett flertal fiskevatten har jag märkt att fisken uppehåller sig i eller nära där det finns ett in eller utlopp där en liten bäck rinner genom dammen. Det ligger nog i regnbågens natur att söka upp dessa ”spottar”. Så att börja dagen vid den nya dammen med att gå ett varv om man aldrig har varit där förut kan ge mycket värdefull kunskap.

Regnbåge i strömmande vatten, lite annorlunda är det allt om man jämför med att fiska efter vild harr och öring i strömmande vatten. Regnbågen är ju odlad, det kommer man ju inte ifrån, den är inte alls lika präglad på födoval vilket vi som fiskare kan vända till vår fördel. Även om regnbågen är en ”laxfisk” och trivs i strömmande vatten är även den sparsam med sin energi tror jag. Fisken står ofta lite bredvid det strakaste strömmen, där vattentrycket är lite lägre, den kanske hittar en håla som minskar trycket från strömmen eller står framför/bakom en sten där den kan stå och vila och ändå ha på om det kommer nåt ätbart med strömmen.

Det är relativt ont om strömmande vatten med regnbåge. Jag har tur att bo i södra Sverige där jag har ganska nära till både Norrefors, en av Camp MayFlys fiskecamper, Flugströmmen i Harasjämåla och Alsterån vid Blomstermåla, en mindre strömsträcka i Snärjebäcken norr om Kalmar och Klavreström norr om Växjö. Sedan finns ju Strömhult, Baltak och Norrbyströmmen men för mig är det en bit längre att åka dit.

Att ”Nymfa” efter regnbåge är det fler och fler som gör, en synnerligen effektiv metod när det är lite mer fart på vattnet.
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Screenshot_20201210-153844_Gallery-e1607618421127-1024x795.jpg

Det är trots allt så att regnbågen i sin nedärvda arvsmassa inte kan stå emot när insekterna kläcker vilket jag med förtjusning fick erfara under slutet av Maj förra året. Under ett besök till Norrefors hade vi ett fantastiskt torrflugefiske när Danican och Vulgatan kläckte för fullt, så att lämna torrflugorna hemma vid regbågsfisket kan vara förödande.

Kan ju inte låta bli att ta med Andreas kanonfina öring som även den föll för en slända i Norrefors.

Strömmande vatten, fiske efter öring och harr. Det är skrivet åtskilliga spaltmetrar om detta fiske. Kanske det som gemene man mest förknippar med flugfiske. Att läsa vattnet i ett strömmande vatten är nog så viktigt. Jag fiskar ofta med nymf på det mer traditionella sättet men har börjat nosa på ”tjecknymftekningen”. Det var så att när jag lärde mig flugfiske så fiskade vi bara med nymf. Rinner vattnet sakta gäller det att lokalisera huvudfåran för det är nästan alltid så att det finns ett parti som är djupare och som håller en högre vattenhastighet, att fiska i kanten på den är ofta effektivt. Att börja fiskepasset med att inte fiska utan spana efter vak där fisken avslöjar sina ståndplatser är också ett sätt att läsa vattnet, nog så viktigt.

”Nackar” är något man ska lägga extra vikt vid. Det bildas nästan alltid en grop framför en nacke, där är det inte så högt vattentryck. Fiskarna står ofta här och väntar på att föda ska komma driftande med strömmen, åtskilliga fiskar har lurats till hugg precis framför nackar.

En fin öring fångad av Fille på torrfluga straxt ovanför nacken!

Framför och bakom stenar, där det är lite ”lä”, inte så hård ström vilket ofta är bra ståndplatser för fisken. Områden som tillsynes inte har så hög vattenhastighet, detta avslöjar sig som ”blankstryk”, det är ofta lite djupare där vilket fisken ofta föredrar.

En streamer har gjort sitt jobb, en kanonfin harr kunde inte låta bli att hugga.

Torrflugefångad harr från strömmen i Vemdalen.

Ofta blidas det skum i vattnet, detta är bra att hålla kolla på, det visar var den hårdaste strömmen är och om mat kommer flytande där, vet fisken detta också.

Nedfallna träd, uthängande grenar, växtlighet, allt som kan vara skydd för fisken utnyttjar den och man kan med fördel fiska nära och intill dessa.

Ibland är det inte den största fisken som ger mest glädje utan den första.

Filles allra första egenfångade Öring i Storån, Idre!

Med en bra strategi och att läsa vattnet man fiskar i ökar chanserna väldigt mycket till hugg. Skön känsla när hugget kommer och man har lurat fisken till att slurpa i sig flugan.

Havsvandrande röding fångad i ett strömmande vatten på Island.
Dubble’ på Island, en öring på upphängaren och en på ändflugan, oförglömligt minne!
Öringhugg på Island med snabbsjunkande nymf.

Val av fiskemetod följer tätt inpå att läsa vattnet, åter igen vill jag trycka på att vara flexibel vad gäller fiskemetoder. Att i kombination kunna läsa vattnet och snabbt skifta fiskemetod mellan nymf, våtfluga, streamer eller torrfluga är överlägset i jakten på drömfisken. När man minst anar det eller kanske när man mest anar det så händer det.

Islandsöring som inte kunde motstå min nymf.

Ja, det går att skriva i det oändliga om hur viktigt det är och hur man kan eller ska läsa vattnet man fiskar i, jag tänker att detta är ett ämne jag får återkomma till längre fram. Detta i alla fall lite tips på hur man kan göra och tänka vid sitt fiskevatten.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Dödsstöten för gäddfisket?

NEJ NEJ NEJ!!!! Med bestörthet får jag till mig att Vatten och Havsmyndigheten tillsammans med Länsstyrelsen lagt förslag i en remiss om nya både fredningstider och förbudszoner i hela egentliga Östersjön. Av förklarliga skäl skriver jag om mitt närområde men det betyder inte att jag bryr mig mindre om övrig yta i Östersjön, det som ligger mig närmast är Kalmarsund samt Blekinge eftersom jag bor i området. Länsstyrelsen och HaV anser i remissen bland annat att sportfiske och alla vi som håller på med ”handredskapsfiske” och använder så kallad catch and releasemetod är det som i huvudsak är orsaken till de svikande bestånden av framför allt gädda och abborre i dessa områden. Jag anser att man lutar sig mot ytterst vaga grunder när man lägger detta förslag.

Palle Sköldblom m.fl – Oskarshamn har i en överklagan till ovan nämnda myndigheter sakligt och tydligt bestridit det Länsstyrelsen och HaV anser i remissen och jag kan bara instämma i det Palle skriver, överklagan.

Fiskebloggen Gälgreppet har i flera tidigare blogginlägg belyst ”Hotet mot sportfisket del 1” i tre delar och ”Gäddfisket, snart ett minne blott i Karlskrona skärgård”. Där skriver jag framförallt om gäddbestånden i de lokaler jag fiskar i, där har gäddan kraftigt minskat senaste åren. Likt Palle kan jag inte förstå varför man från myndighetshåll inte har utrett den befintliga fredningstiden som sedan 1998 funnits i Kalmarsund. Det är inte nya fredningstider som är lösningen på problemet! Jag anser att man bara antagit att det är lösningen på problemet. I remissen kan man läsa att ”Fritidsfiskets uttag av gädda längs svenska kusten är många gånger större än yrkesfiskets. Uttaget av gädda i fritidsfisket är cirka 180 ton årligen i Egentliga Östersjön enligt nationella enkätundersökningar utförda av HaV och Statistikmyndigheten SCB. Det så kallade catch and release-fisket, där individer som fångas i fritidsfisket, främst med handredskap, är omfattande.” Men snälla nån, hur kan det vara möjligt att en myndighet tänker fatta beslut utifrån enstaka enkätstudier, ytterst vaga grunder! Hur har man fått fram siffran 180 ton? Hur mycket är yrkesfiskets upptag under samma period? Nä, det man bör inrikta sig på är reproduktionsstörningarna. Det finns mycket och bra kunskap samlad på bland annat landets universitet och högskolor där man noga dokumenterat exempelvis gäddans uppväxt och levnadsvillkor. I den information som framkommit framgår det hur viktiga de våtmarker och gäddfabriker som anlagts är. I de områden/ våtmarker som iordningställts kan man tydligt se att gäddan kraftigt ökat i antal, satsa pengar och resurser där! Gör lekområden optimala. Sedan många år har jordbruket dikat ut den kustnära marken i syfte att få mer odlingsmark, detta har inneburit att gäddans lekområde i princip försvunnit, hjälp till att återställa detta.

Förvisso nämner man Skarv, Storspigg och Säl som omkringliggande orsaker till sviktande fiskbestånd. Att man i studier kan se ökade populationer av framför allt gädda i områden som varit fredade. Om svaret på varför gädd och abborrebestånden sviktar i Östersjön ligger i fredningstiden så borde väl Kalmarsund ingå som ett betydande underlag i en sådan studie och inte områden som är vaga beskrivna och som jag tror inte har över 20 år som grund. Mig veterligen har denna fredningstid i Kalmarsund inte utretts eller dess inverkan på fiskbestånden, ej heller har den enkom bidragit till ett ökat bestånd av gädda. Då hade Kalmarsund haft ett enormt stort antal gäddor vid det här laget vilket inte är fallet! Nej, skärpning HaV och Länsstyrelsen som nu lägger dessa förödande förslag. Tyvärr lyfter HaV och Länsstyrelsen fram fritidsfiskare som huvudorsaken till ett sviktande fiskbestånd där man specifikt pekar på catch and releasemetoden på orsak. Jag tänker att intresseorganisationer borde vara intresserade av dessa frågor. Vidare så är det viktigt att väcka opinion, belysa det jag och många andra sportfiskare tycker är fel, många bäckar små….

Vidare så tycker jag det är rent skamligt att skylla nedgången på fiskbestånden i catch and releasemetoden. Det finns skrivna avhandlingar skrivit om just catch and release, har ovan nämnda remiss tagit hänsyn till dessa resultat? Nä, jag tror inte det utan istället grundar man sig på enkätstudier istället för vetenskapligt framtagen data. Se problemen i ett större perspektiv, Östersjön är ju som ett eget ekosystem, rubbas en del blir det som en dominoeffekt.

I remissens bilaga 3 skriver man om fritidsfiskets fångstuttag, ” Uppgifter om fritidsfisket har därför fått hämtas från HaV:s och SCB:s nationella enkätstudie kring fritidsfiskets omfattning och påverkan. I enkätstudien är ett enkätområde definierat för mellersta Östersjön och innefattar kuststräckan från 2/6 kommungränsen Östhammar/Tierp i norr till Torhamns udde i söder, vilket överensstämmer med de flesta i remissen föreslagna åtgärdernas område. Uppgifterna som presenteras avser ett årsmedelvärde för åren 2013–2019 om inget annat anges.” Det är inget litet område man säger sig ha koll på!

Jag kan säga så mycket om catch and release som metod, de fiskar som släpps tillbaka och som oftare och oftare fiskas med hullinglösa krokat har i alla tänkbara fall bättre chanser till över levnad än de gäddor som fångas i nät som vid det så kallade ”plaskfisket” som fortfarande tillåts ske i Blekinge skärgård. Bara för någon vecka sedan kom rapporter från Blekinge om att plaskfisket fortsätter, där lekfärdiga romstinna gäddor i alla tänkbara storlekar tas upp. Varför gäller inte regler om fönsteruttag dessa individer som ”fiskar” på detta vis. Det är en stor skam att det inte lagmässigt förbjuds. Havs och Vattenmyndigheten skriver att det endast är tillåtet att behålla tre gäddor per dygn och fiskare, dessa gäddor måste då vara mellan 40-75 cm långa. Dessa regler gäller i hela egentliga Östersjön vid fiske med handredskap, det vill säga sportfiske. Någon fångstbegränsning vad gäller gädda för yrkesfiskare finns vad jag förstår inte.

Jag menar att det inte går att peka ut en enskild sak som orsak till reproduktionsstörningarna i egentliga Östersjön, jag tror att det är som ett pussel, att det är många individuellt viktiga delar som tillsammans har skapat det vi nu ser.

Vidare skriver man i remissen att ” 2018 var andelen återutsatt gädda i Sverige som helhet 87 %. Kunskapen om vilka effekter återutsättningar har på kondition och återutsättningsdödlighet är begränsad och effekter på lång sikt saknas helt.

Jag blir ytterst förvånad om den siffran inte är betydligt högre nu. Alla individer av gäddor överlever inte även om man använt catch and release som metod. Jag anser att det måste vara stora lokala avvikelser i detta område (mellan Tierp och Torhams udde) man valt att ha som ett enkätområde vilket innebär att det är omöjligt att dra några som helst slutsatser av en sådan enkät, ja EN enkätstudie dessutom!

Att beskylla fritidsfiskare som värnar oerhört mycket om att det skall vara hållbara kraftiga fiskbestånd i den kustnära skärgården som orsaken till sviktande fiskbestånd är helt taget ur luften.

I och med detta blogginlägg vill jag göra min röst hörd, jag kan inte bara tiga still. För mig är det viktigt att man gör sin röst hörd och att:

  • Arbeta mot detta förslag som enligt mig helt saknar saknar grund.
  • Att istället Havs och Vattenmyndigheten tillsammans med Länsstyrelsen genast utreder huruvida den fredningstid som redan finns i Kalmarsund ordentligt undersöks i avseende vilken verkan det haft över tid på fiskbestånden innan vidare förbudstider och fredningsområden beslutas.
  • Att Havs och Vattenmyndigheten tillsammans med Länsstyrelsen undersöker orsak/samband mellan Säl, skarv, storspigg, miljö för ovan nämnda fiskbestånd har i Östersjön samt och inte minst ”plaskfiskets” betydelse för gäddbestånden i Blekinge skärgård.
  • Havs och Vattenmyndigheten tillsammans med Länsstyrelsen främjar nya lekområden och iordningställande av så kallade gäddfabriker vilket har visat sig vara en mycket god investering i att framtida gäddbestånd säkerställs.
  • Att Havs och Vattenmyndigheten genast utan dröjsmål drar tillbaka sitt remissförslag om nya förbudszoner och fredningstider i Östersjön och Kalmarsund.

Länkar

Remiss från Vatten och Havsmyndigheten

Bilaga 1 – Förslag på ändringar i befintliga fredningsområden

Bilaga 2 – Förslag på nya fredningsområden

Bilaga 3 – Konsekvensutredning

Ansvarig för remissen från HaV: martin.rydgren@havochvatten.se
Ansvarig för förslaget från länsstyrelsen: tobias.borger@lansstyrelsen.se

Tillsammans är vi starka!

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines