Rädda gäddan

Aldrig har gäddan varit så hotad som den är just nu.
Gäddan är en fisk som många sportfiskare har en relation till. Vi tar den nästan för givet som ett vanligt inslag i våra sjöar och hav. Gäddbestånden minskar kraftigt längs Östersjöns kust och framförallt i mina hemtrakter kring Kalmarsund. Så vi kanske inte ska ta gäddan för givet längre. Vem skyller vi detta på ? Är det sälen, skarvens eller människans fel.

Populär sportfisk
Gäddan är förmodligen tillsammans med abborren vår populäraste sportfisk. Den är tacksam då den är huggvillig och finns i de flesta vatten. För många är gäddan den första fisken man får på kroken när man har övergett sitt metspö och testar spinnspö för första gången. Min första fisk på spinnspö var en gädda och det var den gäddan som satte fart på mitt fiskeintresse. Kärleken till gäddfiske är stor och även om jag har svårt att välja någon favorittyp av fiske, så är vadningsfiske med fluga efter gädda bland de roligaste jag vet. Explosiviteten, huggen, plogarna och vetskapen att i detta knädjupa vatten kan de simma en fisk över 10 kg.


Problemen
För oss som är sportfiskare så förstår de flesta varför gäddan är så viktig i våra vatten. Åtminstone nu för tiden, det har skett en vansinnig utveckling de sista åren. Vi förstår vikten av att släppa tillbaka de riktigt stora gäddorna då de är så viktiga för de kommande generationerna. Jag vet själv att när jag började fiska gädda så tog man ofta hem flera gäddor som man fångade även lite större exemplar. Då visste man inte bättre och det fanns också väldigt mycket fler gäddor då. För mig som fiskat längs östersjökusten aktivt i över 20 år så har jag sett utvecklingen. Det blir mindre och mindre gäddor. Vad det beror på är frågan många ställer, förmodligen finns det inget enkelt svar på detta. Det är antagligen en kombination av många faktorer. Utdikningen och saknaden av lämpliga lekområden är en av dem. Det kraftigt ökade antalet av säl och skarv ett annat. Skarven är jag tyvärr lite för dåligt påläst om för att uttala mig tillräckligt om. Men visst ser man ett stort antal skarv strax utanför vår kust numera och de är glupska fåglar som äter mycket fisk per dag. Sälen (Pinnipedia) är nog den arten jag själv sett öka mest genom åren. Från att endast skymta någon säl då och då förr i tiden.

Då tyckte man det var spännande och roligt att se dem. Medan nu då vi ser tiotalet sälar vid varje fiskepass i stort sett och längre in i vikarna än tidigare. Man behöver inte vara någon raketforskare för att förstå att det krävs en hel del fisk för att mätta ett sådan stort däggdjur som en säl. Sälen bör egentligen inte vara så nära land för att jaga föda och där har vi ett av våra största problem som jag ser det. Bottentrålarna ute till havs som rensar allt i sin väg. Sälens föda ute till havs har helt enkelt tagit slut och därför söker de sig längre och längre in i vikarna. Det är åtminstone min teori. Självklart påverkar sportfisket till en viss del också, dock så tror jag det är en väldigt liten del i de stora hela. Vi har sedan många år haft ett fiskeförbud på gäddan under våren som skall låta den få leka fritt och ostört.

Öka medvetenheten
Gäddan är ju som skrivet en populär sportfisk och de flesta av oss har insett värdet av gäddan. Men en sak som min sportfiskeförening har jobbat en del med är att öka medvetenheten hos allmänheten, om värdet av ett gott gäddbestånd. Detta tror jag är viktigt för att folk även de som inte fiskar förstår vilken nytta gäddan gör och vad ett gott rovfiskebestånd betyder för våra vatten. Gäddan och andra rovfiskar har en viktig roll för ekosystemet. Rovfiskarna bidrar bland annat till att bromsa effekterna av övergödning och indirekt ge ett klarare vatten. För något år sedan höll jag ett föredrag om sportfiske här i min kommun. Många där ansåg att gäddan var en skräpfisk och mest otäck. Visst kan den vara otäck för många med alla sina tänder men ingen av dem hade någon aning vad gäddan betyder för våra vatten. Efter mötet så hade faktiskt många ändrat sin uppfattning angående gäddan och tyckte ju att det var bra att den gör våra vatten friskare.

Mer fiskevård
Vi har också en dag då vi bjuder in barn i årskurs 2 för att prata fiske. Även där förmedlar vi kunskapen om gäddan och vikten av att ha ett bra rovfiskbestånd. Visst de flesta tycker det är mer spännande att höra om hur många tänder en gädda har och känna på alla gummibeten och glittriga flugor. Men jag tror det är viktigt att man berättar även för de som inte fiskar mer än någon gång per år kanske. För vill vi att våra barn och barnbarn skall kunna fiska gädda i Östersjön också ja då behöver vi göra något åt det. Min förening har under många år jobbat med en gäddfabrik. Gäddfabriken vi har skiljer sig mycket från de mer traditionella gäddfabriken som är anlagda våtmarker.

Vi har haft en utgrävd damm med naturliga lekplatser där vi sätter in gäddor som vi fångat in i ryssjor eller med spö. Dessa gäddorna leker i dammen och sätts sedan ut i havet igen. Ynglen kläcks och får gå i dammen tills de når en tillräckligt stor storlek för att inte ätas upp av spiggen. Senaste släppet vi hade så var de närmare 10 000 gäddyngel som släpptes ut och även om inte alla når vuxen ålder så har dessa betydligt större chans att växa och bli stora gentemot de som kläcks i de fria. Detta året har den dock inte varit aktiv, gäddfabriken kräver mycket jobb och daglig skötsel. Tiden har helt enkelt inte räckt till och en del av de eldsjälar som lagt ner sin tid där tidigare har inte haft energin detta året. Vi hoppas kunna återta detta projektet inom kort igen.

Dock så är det nog en av lösningarna för att få tillbaka bestånden, öka kunskapen och skapa mer lekplatser för gäddan. Satsa på fiskevårdsåtgärder och stöd sportfiskarna.

För er som har lust kommentera gärna och svara på dessa tre frågor.

– Vad betyder gäddan för dig?
– Största problemet för gäddan längs Östersjön?
– Lösning?

Länkar
https://www.sportfiskarna.se/Om-oss/Aktuellt/ArticleID/12338/Provfisken-i-Kalmar-och-på-Öland-visar-på-stora-behov

Spinntricks

Sommaren innebär abborrefiske för min del. Det är varmt i vattnet nu och varken regnbåge, öring eller gäddfiske är aktuellt för mig i dessa temperaturer. Abborren är mer tacksam och gillar varmare vatten. Så här års är det lite mer letande efter fisken och när man väl hittar dem kan man ha ett riktigt kul fiske med stenhårda hugg.

Jag har ju förmånen att fiska med två riktigt duktiga sportfiskare och framförallt abborrefiskare. Eric och Richard Thunberg har många stora abborrar på sitt CV och kan verkligen sitt abborrefiske. Under våra fiskepass så blir det en hel del spinnfiske blandat med flugfiske. Inom spinnfisket är det mer olika typer av beten som finns, marknaden är enorm. Jag försöker lära mig de olika betena och kopiera de jag kan till flugfisket. Under framförallt våra sommarpass så verkar abborren gilla beten som gör mycket väsen av sig.

Eric och Richard

Vibrationsbeten och bladed jigs är ofta effektivt. Jag har klurat mycket kring hur jag skall få flugorna lika intressanta under ytan. Magic heads är bra och flyttar vatten, likaså wiggle tails. Jag har testat att binda in spinnarblad som skall ge flugan de där lilla extra. Den senaste kreationen är egentligen väldigt enkel och ger ordentligt med vibrationer som drar abborren till sig. På betesbyggarkiosken kan man köpa färdiga kit för bladed jigs som jag använder. Jag använder endast skeden, beteslåset och fjäderringen. Istället för att montera dit jigghuvudet montera jag dit en lämplig fluga, gärna ordentligt förtyngd. Tafsen eller beteslåset sätter man sedan fast i skedens beteslås. Den är förvånansvärt lätt att kasta, jag använde mig av ett klass 7 spö med snabbsjunkande lina, inga konstigheter. Desto snabbare man tar hem flugan desto mer vibrationer får man. På sommaren brukar det trigga dem att fiska snabbt så var inte rätt för att dra på.
Spinnsatsen hittar man här
https://www.betesbyggarkiosken.se/sv/produkter/spinnardelar/spinnar-deals/bygg-en-bladed-jig-guld-205704/

Monterad sked och flugan
Flugan monteras fast i fjäderingen
Färdigt!

Midsommarfiske

Midsommarafton då sjunger vi ”små grodorna” och dansar runt midsommarstången. Dock inte jag, men grannarna gjorde det och sjöng ljudligt men det hör väl till. För egen del var det en lugn kväll med familjehäng och god mat. Jag hade siktet inställt på de större ”paddorna” som de ibland kallas. Vissa kallar dem för tanks och ni har kanske nu listat ut att det är abborre jag pratar om. För på Midsommardagen var det återigen dags för sommarfiske efter de randiga. Förra året blev det en satsning på abborre och det gav verkligen mersmak. Det blev ett nytt PB, flera fina borrar på fluga och faktiskt spinnfiskar jag en del under dessa turer med lätta spinnspön också mellan varven. Det är riktigt skoj att drilla dem på de spöna också och huggen är stenhårda. Det blir ofta långa pass i hög temperatur och det sliter en del att kasta med tunga sjunklinor och stora streamers. Då kan de ibland vara skönt att vila kastarmen och växla mellan spinnspö och flugspö.

Alarmklockan ljuder kl 03.30 och i normala fall är man knappt kontaktbar vid den tiden på dygnet men när fiske hägrar så får man någon form av superkraft och far upp ur sängen utan större problem. Strax utanför Kalmar möter jag upp Eric och Richard två riktigt goda vänner som är hängivna abborrefiskare. Jag har skrivit om dem förr men dessa herrar är otroligt duktiga på att hitta fisken och förbaskat roliga att fiska med.

Så här på sommaren är det ofta mycket letande efter fisken och man letar med ekolodet, testar flera olika spots med rätt förutsättningar. Rätt djup, dvs bra djup 2-3 meter med bra växtlighet, samt närhet till både grunt och djupt vatten. Jag blir alltid lika förvånad över hur tätt abborrarna kan stå gäddorna, men när abborrarna är i denna storleken kanske inte gäddorna är samma hot.

De har varit en riktig värmebölja de sista veckorna och fisket efter de ädlare sorterna (öring, regnbåge) har fått vila då fisken kan ta ordentligt med stryk när temperaturen är så pass hög. Har man för avsikt att återutsätta fisken så är det stor risk att man kör slut på den och den får svårt att återhämta sig.
Abborren däremot trivs i dessa temperaturer. Men när vi närmar oss vår destination så börjar det regna och det är lite tur ändå att man packade med regnjackan. Temperaturen i luften är relativt sval och det duggar lite på oss när vi åker ut på sjön denna tidiga morgon. Har man möjlighet och ork så är det verkligen värt mödan att ta sig upp så här tidigt när världen sakteliga vaknar till liv igen efter natten.

Vi hittar ganska snabbt lite ströfiskar och det är skönt att landa den första fisken tidigt. Den första fisken jag får är en riktigt stabbig och gammal krigare strax över kilot. Vi gör sedan en lite längre transport och når sedan en het spot och här landar vi flera fina fiskar. Eric berättar att abborren så här års rör sig mycket över stora ytor och hittar man en spot som känns het och som levererar någon fisk så kan de vara värt att ”nöta” en stund här. Fisken kommer ofta tillbaka och det fick vi verkligen uppleva här. Vi ligger och driver över ett relativt litet område, abborrarna är som tokiga och klickern går varm. Himlen öppnar sig gång på gång och det regnar ordentligt mellan varven för att sedan bli uppehåll. När huggen kommer så är det stenhårda hugg och det gäller att hålla i grejerna. Den ena jättefisken efter den andra landar i håven och jag upplever förmodligen det bästa abborrfisket jag varit med om. Helt galet!
Vi ger upp fisket runt 15.00 då solen har tittat fram och det börjar bli olidligt varmt. Vi hittade fisken relativt grunt och totalt blir det 33 abborrar för oss denna halvdag. Det som är helt makalöst är att utav dessa 33 abborrar är det över 15 st som väger över 1500gr och Richard tar toppfisken på ca 1650 gr.

Sinnessjukt snitt egentligen och man får nästan nypa sig i armen, vilket abborrfiske. Få förunnat och utöver dessa fiskar så får vi flertalet bonusgäddor och jag kan landa en brutal Id. Id fiskade jag mycket i min ungdom men de var sällan i denna storleken, förra sommaren tog vi ett par rejäla idar också men då vägde vi dem aldrig. Denna vägde vi dock och vågen stannade på 2.6 kg endast 1 hg från storfiskeregistret.

En helt magisk dag med abborrekungarna Richard och Eric och min semester kunde knappast börjat bättre, magiskt.

Gäddan lovlig!

Äntligen är det lovligt att fiska efter gädda i Kalmarsund igen. Gäddförbudet träder i kraft här från 1 april till sista maj. Så när vi vände blad i kalendern till första Juni så begavs sig jag och Peter oss ut på vår hemmaplan för att se om vi kunde hitta några gäddor. Det har varit mycket öringfiske sista tiden, som sig bör under Maj månad. Gäddfisket är verkligen speciellt och så annorlunda gentemot öringfisket med lätta grejer. Gäddfisket är tunga prylar, stora flugor och ofta tufft väder. Var sak har sin charm och jag vet inte vad som är roligast men att gäddflugfiske är förbaskat kul det kan jag skriva under på.

Efter har kryssat oss fram mellan alla sälar och ja jag skämtar tyvärr inte. Det är vansinnigt mycket säl i vårt område här och de har fått vara ostörda här nu i två månaders tid så de var som vanligt nyfikna och kommer ofta nära båten. Vi lyckas ta oss in i en vik som vi vet brukar hålla bra med fisk vid rätt förhållanden. Sälen håller sig utanför då det är väldigt grunt här, 1- 1.5 meters djup och jag tror sälen undviker att gå in så grunt.

Vädret var sådär ”gäddigt” som man vill ha det. Mulet, lagom blåsigt och ca 12 grader i luften ingen sommardag direkt trots att vi nu är inne i Juni månad. Vinden tryckte på och det blåste rakt in i viken. Peter har ett par fiskar på när vi driver neråt och när vi nästan nått hela vägen in i viken så lossnar det ordentligt. Gäddorna verkar nedtryckta i änden av viken och vi har under en magisk period på och efter fisk i nästan varje kast. Peter briljerar och gör skäl till smeknamnet ”Gäddkungen”. Han tar fisk efter fisk och de är så att jag börjar fundera på vad han gör egentligen som jag inte gör. Jag byter fluga från mina större flugor till en mindre flashfluga liknande de Peter kör med och snart så står jag också med spöböj. Det är många mindre fiskar vi fångar runt 70-80 cm men både jag och Peter lyckas få varsin större fisk också en på 87 cm och på 90 cm. Gäddfisket kunde inte börjat bättre och gäddorna är verkligen häftiga att ta på fluga. Plogar efter flugorna och brutala hugg, ja gäddflugfiske är verkligen kul!

Några korta tankar då kring det här gäddförbudet som vi har haft i många år nu, det är över 10 års tid åtminstone. Jag är absolut för att freda gäddan under leken men jag är ändå lite frågande till förbudet. Man har vad jag vet inte gjort någon uppföljning alls på om förbudet gör någon skillnad för bestånden vilket borde vara en självklarhet att följa upp. Man sätter stopp för fritidsfisket men sälen och skarven får istället jaga helt ostört. Yrkesfisket och då tänker jag framförallt på stora trålare som kommer närmare land hela tiden får härja fritt utan några större begränsningar. De är egentligen de som är de stora problemet. De tömmer i stort sett östersjön på fisk, Torsken är nästan borta likaså strömmingen och detta gör att Sälens föda minskar och den kommer naturligt närmare land för att söka annan föda som abborre och gädda.

Så jag kan tycka att förbudet kanske borde vara under en kortare period med uppföljning då jag inte har märkt att beståndet ökat. Då har jag fiskat här i hela mitt liv och nog var gäddfisket bättre förr. Satsa mer på gäddfabriker och nya våtmarker.

Hur som helst är gäddfisket igång igen och det blir nog ett par turer till i sommar mellan öring och regnbågspassen.

Mayfly Madness igen – Danica!

Denna dagen var nedplitad i kalendern sedan långt tillbaka. Sedan flera år tillbaka har det alltid varit ett par dagar i slutet av Maj som är vigda åt flugfisket. Framförallt för torrflugefisket. Det är nämligen då det är dags för Danican, Ephemera Vulgata att dansa fram och till fisken stora glädje landa på den spegelblanka ytan. Jag har under många år misslyckats med att träffa rätt och vara med om en sådan där massiv kläckning som man många gånger hörs beskrivas av flugfiskare då fisken är som i trans och vakar överallt. De är under dessa kläckningarna framförallt som man har chans att komma i kontakt med riktigt grov fisk på torrfluga. Förra året var första gången jag verkligen lyckades pricka in ett sådant tillfälle tillsammans med min gode vän och duktige flugfiskare Peter (Gälgreppet) Svensson. Vi var i Norrefors i Blekinge och hade ett makalöst torrflugefiske på regnbåge och jag lyckades landa en otroligt vacker öring.

Nu var de då åter dags att besöka Norrefors faktiskt på dagen ett år efter den där magiska dagen. Som jag skrev innan så är det något extra magiskt med Danica-fiske. Jag är annars en ”allätare” och gillar de flesta typerna av flugfiske oavsett om det är torrfluga, nymf eller rent av bobbie-fiske. Jag försöker oftast se vad som gäller bäst för dagen och vad det sen blir för typ av fiskesätt de spelar mindre roll så länge det är effektivt och ger resultat. Men just nu, under denna korta period så är det torrfluga som gäller och det är stora danica imitationer som sitter längst ut på tafsspetsen.

Det har förberetts länge inför denna dagen med olika danica imitationer, rullarna har försetts med ny fräsch tafs och rätt grovlek på spetsen för att de skall se så naturliga ut som möjligt. Peter och jag har bollat idéer fram och tillbaka under veckor. Men när vi veckan innan får se väderleksrapporterna som lovar regn, åska och allmänt skitväder under hela dagen så slås man ned lite. Förväntningarna sänks en aning och vi åker dit med en gnutta förhoppning om någon lucka i regnet med solsken och kläckningar.

Väl på plats så ser vi att det är flera andra fiskare på plats redan trots att vi är relativt tidiga där. Efter samtalat med några så verkade de ha fått ett par stycken fiskar innan vi kom dit men ingen riktig fart ännu. Regnet hänger i luften och vi bara väntar på att himlen skall öppna sig, extra kläder är packade och vadarbyxor också så vi håller oss helt torra. Men regnet kommer aldrig, ganska snart efter vi påbörjat vårt fiske så tittar istället solen fram. Strålande solsken och vi börjar se att det surrar insekter omkring oss. Snart landar det någon på ytan och vi ser snabbt att det är just det vi hoppats på. Danican är här.

Vi börjar vårt fiske i strömmen men trots att vi ser mycket fisk får vi inte dem till att hugga, frustrerande men vi kämpar vidare. Regnbågsfiske kan vara hur enkelt som helst ibland men också otroligt klurigt när de ”tjurar” och vägrar ta de som man serverar dem. Regnbågsfisket har ett lite oförtjänt rykte enligt mig att de är så enkla att lura men många gånger kräver de verkligen list och nötande.

Inte förens vi har fiskat oss ned till sista poolen så får jag dagens första hugg. Detta efter jag sett aktiv fisk vaka. Jag missar dock både första och andra hugget. Jag fiskar nu med en stor danica imitation gjord med foamkropp och en stor polygarn vinge. De flyter högt, bra och länge om de är så värst lika de riktiga sländorna vet jag inte men formen är densamma och fisken verkar gilla dem.

Jag ser att det vakar längre ned i poolen och jag lägger ett längre kast nedströms och nästan direkt förvinter flugan ned i en virvel. En regnbåge i fin kondition kan snart landas och det är som vanligt skönt att spräcka nollan. Man fiskar liksom bättre och mer avslappnat efter det. Det dröjer inte länge förens Peter drar både en och två regnbågar i samma pool. Peter som fortfarande är relativt ”färsk” när det kommer till torrflugefisket har verkligen fått kläm på det. Mothuggen sitter perfekt och hans danica imitationer imponerar med hög flytförmåga och fångstgivande. Den ena av hans regnbågar är en av de vackraste jag sett. Superfin fisk som säkerligen gått i strömmen ett tag som fått de där mer ”förvildade” utseendet.

Vi turas om att fota och filma varandras fångster och kamper, det är verkligen kul att fiska tillsammans då vi båda brinner för fisket och fotandet. Man vet liksom att få den ena fisk så hjälper den andra till med fotografering och vi jobbar hela tiden med att utveckla vårt filmande. Det är något som jag tycker vi blir bättre och bättre på och filmen från denna resan tror jag kan bli riktigt bra. Vi har en relativt ny Youtube- kanal där vi har flera filmer som jag är riktigt nöjd med och inom kort dyker det upp mer. EveryFishCounts.

Efter någon timmes fiske så börjar magen kurra och det är dags för matpaus. Vi har sedvanlig lunch med oss i form av potatissallad och köttbullar och en alkoholfri pilsner till det. Dagen till ära hade Peter lyxat till det lite extra med rostbiff. Det är verkligen en ynnerst att sitta där i solen och titta ut över dammarna när fisken kalasar på insekter från ytan. Man får ta till vara på dessa dagar och passa på att bara njuta emellanåt.

Efter lunchen är det dags förr oss att testa fisket i dammarna och det vi skulle få uppleva här är något alldeles extra. Jag börjar fiska där jag förra året tog min stora öring och Peter går längre ned i dammen. Jag ser ganska snabbt att han står med spöböj och jag skyndar dit. Snart så ser vi att det är en öring och vi säger båda att denna måste vi verkligen se till att ta lite extra bilder på det är ju trots allt en öring. Regnbåge i all ära men en öring är ändå en öring.

Medan Peter höll på att drilla fisken kunde vi se flera vak i ena hörnan av dammen och efter han satt tillbaka sin fisk så fortsätter vi kasta i riktning mot vaken. Det är här någonstans som vi helt tappar tid och rum och går in i någon slags danica-trans. Vi missar, ja jag vet inte hur många hugg när fisken går upp och ta våra flugor och ja jag vet inte heller riktigt hur många fiskar vi får upp men det är många.

I stort sett alla fiskar vi får upp är öringar, vansinnigt vackra öringar de flesta kring 1,5 kg. Då och då kommer det även upp någon regnbåge. Det är tveklöst det galnaste torrflugefiske jag upplevt framförallt med tanke på hur grov fisken är och man får nästan nypa sig i armen. Danicasländorna är överallt och landar i händerna på oss och framförallt så landar de på ytan och fisken är som tokig.

Solen skiner och meteorologerna kunde inte haft mer fel det enda som vi möjligen kunde klaga på så var det att det stundtals kom en del byvindar som gjorde det svårt att kasta. Men det var verkligen ett litet bekymmer när vi stod där med spöböj i parti och minut.

Dagen hade tyvärr börjat lida mot sitt slut och ni vet de där berömda sista kastet som vi fiskare ofta pratar om. Ja jag var ju tvungen att göra ett sådant. Vi hade bytt plats och det går här en liten snabbare ström och jag såg ett vak från långt håll och kastade mot det. Slurp sa de och flugan försvann, mothugg med lång lina och det plaskar ordentligt i ytan. Vi inser snabbt att det är en bättre fisk. Det blir den mest nervkittlande kampen denna dagen men tack vare bra tafs och lång håv kan jag ändå få in fisken snabbt och säkert. Flugan sitter bra och i håven ligger det en öring i kaliber ”drömfisk”.

Jag insåg inte hur stor den var förens den låg i håven. Ett monster som säkert väger 3-4 kg. Öringar i denna storlek är så vansinnigt vackra. När jag sedan under kvällen kollar igenom bilderna och kollar på bilder från förra året så ser jag slående likheter med drömöringen jag tog här förra året och jag är nästan säker på att det är samma fisk som jag fångat igen. Prickarna är identiska.

En helt makalös dag med ett fantastiskt torrflugefiske, säkert 20 fiskar upp och fler än så som vi bommade. Man får nypa sig i armen och fantastiskt att få mycket av detta på film och dela dagen med min fiskebroder Peter. Stort tack till Tommy och Jerry på Camp Mayfly i Norrefors och håll utkik på vår youtube-kanal ”Every Fish Counts” där filmen dyker upp inom kort.

Foton från dagen är tagna av Peter Svensson och Andreas Olsson, redigerat av Andreas Olsson.

Nu börjar det bli vår

Nu börjar det äntligen bli vår, solen värmer allt mer, fåglarna börjar sjunga och naturen börjar återigen klä sig i grönt. Gräsfröna är sådda, sommardäcken är åter monterade och trädgårdsmöblerna är utplockade. En fantastisk tid som återigen är här och som man längtat. Denna vintern har känts som en evighet. Dels för att den har varit så förbaskat kall jämfört med tidigare år men självklart också pga Coronan som begränsat en i vad man kan och bör göra.


Denna dagen hade jag bestämt mig för att besöka Alsterån, de nedre delarna strax utanför Blomstermåla. Jag fiskar vid en sträcka som kallas Näset och här är det enbart flugfiske som är tillåtet. En fantastiskt fin sträcka som jag fann först förra året. Riktigt fint vatten för framförallt nymffiske så jag hade riggat upp nymfspöet och hade laddat den med Visions nya flerfärgade tafs för just denna typen av fiske. Riktigt smart grej!

Väl framme efter en guppig färd på grusvägarna genom skogen så möts jag av ett välbekant ansikte. Min gode vän Jonas var också här för att stilla nymffiske begäret och hade med sig kompisen Jonathan som skulle testa på nymffiske för första gången. Bättre lärare än Jonas kan han knappast få då Jonas är riktigt rutinerad när det kommer till framförallt nymffisket. Jag har själv varit ”elev” hos honom en gång i tiden men känner nu att jag behärskar tekniken ganska väl men långtifrån fullärd.

.

Vattnet har en helt annan skepnad denna dagen än den jag har vant mig vid här. De tidigare gångerna jag varit här så hade det varit tidig sommar och under högsommaren. Rätt låga flöden, lättvadat och relativt grunt. Nu är det en argsint vårflod som drar fram med ordentligt tryck på vattnet.
Normalt sett så vill jag oftast ha högre vattenflöde men just i det här fallet så måste jag säga att jag föredrar lite lägre vattennivå och inte riktigt lika mycket fart på vattnet. De ”spotsen” som jag tidigare hade var väldigt svårfiskade under dessa förhållandena och vadning var nästan omöjligt i den starka strömmen. Man är väl väldigt svensk här och vill ha det lagom, aldrig blir man riktigt nöjd.

Jag gjorde ett par försök i strömmarna med tunga nymfer men det var svårt att få till någon riktig drift.

Längre upp på sträckan så kommer jag till en liten favoritdel av ån. Här ringlar den fram likt ett S med två snabbare strömmar som går ihop till en större. Den går sen ner i en lite bredare del av ån, här är det också en rejäl djuphåla som brukar hålla fisk. Förra året tog jag förutom regnbågar en stadig Abborre på strax över kilot, en riktigt gammal silverfärgad krigare. Redan i andra driften sitter det en fisk som föll för en liten röd squirmy. Det är en vacker regnbåge i fin kondition som åter få simma tillbaka. Just kvalitén på fisken här är något som överraskade mig förra året. Det är inga bjässar mycket fisk runt 1-2 kilo men hela och fina fenor och så där vackert prickiga som regnbågarna kan bli. Efter en stunds nötande med nymf så testar jag några kast med mitt andra spö som jag har laddat med en snabbsjunkande lina och en orange wolly bugger. Smack på redan i första kastet. Jag lät flugan sjunka ned i den djuphålan som jag beskrev tidigare och mycket riktigt så stod de fisk där. Fisken kan snabbt tas in med klass 7 spöet och några snabba bilder så är den åter tillbaka i vattnet.

Jag fortsätter sedan att fiska av sträckan utan större framgång och det börjar bli dags för hemfärd. Jonas berättade sedan att han lyckades landa 4 st och lärlingen Jonathan fick ta sin första på nymf. Jag återkommer snart hit igen garanterat om några veckor bör det vara perfekta förutsättningar för bra nymffiske.

Minnen

Just nu har en ny kallfront dragit in över Småland och det är kallt igen. Vintern känns olidligt lång och längtan efter våren är stor. Inte mycket fiske tillgängligt nu men det blev en tur till Öland förra helgen men även där ställde dåligt väder och lågvatten till det för oss.

Men snart drar fisket igång på allvar och allt händer mer eller mindre på en gång. Gäddfisket innan leken, havsöringsfiske, öring och regnbågspremiär i flera vatten och rätt var det är så är det dags för danica fisket.

Mycket är på gång detta året och om allt går som jag hoppas så kommer det bli ett spännande år med nya vatten och samarbeten.

Tills dess så bjuder jag på en favorit i repris. En helt fantastisk dag i Norrefors som jag delade med min gode vän Peter (Gälgreppet) förra året.

Fiskevatten – Tips

Genom åren har jag fiskat på många ställen och framförallt har det blivit många olika regnbågs och öring vatten. Put and take vatten som de också kallas. Många gånger är de väldigt lättåtkomliga och lättfiskade. Andra vatten kräver ibland mer kunskap, list och är kanske inte alltid så lättillgängliga. Jag kommer här bjuda på en serie i 3 delar med mina favoritvatten. Ni kommer få mer ingående information om dessa vatten och några berättelser från mina fiskepass från dessa vatten.

Först ut är Alsterån – Sanbäckshult/Blomstermåla

Föreningen Fiske & Fritid i Blomstermåla erbjuder allmänheten möjlighet att mot lösande av fiskekort bedriva sportfiske med handredskap i den av föreningen arrenderade delen av ån. Alsterån är att beteckna som en mindre skogså med omväxlande lugnflytande och strömstråkande samt forsande partier. Medelvattenföringen är ca 10 m3, men under sommarhalvåret är framrinningen i regel mellan 1 – 3 m3. Ån innehåller de vanligaste förekommande sötvattensarterna, även öring. I Alsteråns nedre delar förekommer havsvandrande bestånd av lax och öring. I den nedre delen arrenderar föreningen fiskesträckan Strömsfors.

 Fiskesäsong 1 april – 30 september.
• Dagkort 200 kr.
• Ungdomar 15 år eller yngre: 100 kr
• Öring bör ovillkorligen återutsättas.
• Medelvattenföringen är cirka 10 m3, men under
sommarhalvåret i regel mellan 1 – 3 m3.

Det är något speciellt med strömmande vatten, en viss förkärlek till dem har jag. Ofta är det smygfiske som gäller och det vilar ofta en viss mystik kring dessa vatten. Inte sällan är man omgiven av en tät skog mitt ute i ingenstans och där i någon av strömmarna står det ädelfisk och lurar. 

Alsterån har jag alltid förknippat med Strömfiske Alsterån som ligger vid Älghult och Målerås, en fantastisk fin sträcka med öring. Men det finns en annan del av Alsterån för den som är ute efter regnbåge i strömmande vatten något som det inte finns mycket av i de södra delarna av Småland. Ett vatten som jag känt till sedan många år men som det aldrig blivit av att man har besökt. Varför vet jag inte för detta är en riktig pärla. Jag åkte hit en försommardag tillsammans med familjen av en slump egentligen första gången. Corona härjade för fullt och vi behövde komma ut och göra något med barnen och vad är då bättre än att åka och fiska. Efter att fiskekort inhandlats i Blomstermåla så var det dags att hitta vattnet. Det var inte helt lätt, djupt inne i skogen på flertalet grusvägar hittade vi äntligen fram. Förmodligen hade jag kört lite fel också så det kändes som en evighet innan vi kom fram. Fiske med familjen blir ju inte riktigt som fisket man bedriver när man är iväg själv eller tillsammans med en annan fiskekamrat. Man får ta det lugnt, fika lite extra och hålla koll på att de inte trillar i vattnet. Fantastiskt trevligt är det såklart att ha med dem jag gillar allra mest i världen. När vi kommer ned till vattnet så ser det otroligt fint ut, bättre än jag hade föreställt mig. Vi möts av ett längre parti med strömmande vatten med flera fina ”nymfspots” som går över till lite mer lugnflyt. Medan Sam och Åsa går uppströms för att kolla in naturen och resten av ån börjar jag och Siri att göra i ordning spöna.

Inga vadarbyxor denna dagen, så det var lite svåråtkomligt i strömmarna men vi hittade några partier som gick att kasta av, Siri fick öva lite på tekniken och vi njöt av nuet. Vi kommer upp till nacken precis innan lugnflytet, det ser verkligen hett ut. Ett typiskt ställe för en öring eller regnbåge att lura vid. Mycket riktigt så dröjde det inte länge innan den första regnbågen för dagen visade sig. Siri blev så överraskad av hugget att hon inte hann kroka den dessvärre. Men nu visste vi att de fanns här. När man är på sådan här ofiskad mark så är det alltid skönt med bekräftelse i form av ett hugg eller vak så att man vet att man är på rätt plats och att det finns fisk.

Vi får ett meddelande från Åsa och Sam att längre uppströms har det tagits en fisk för några dagar sedan enligt fångstrapporten som de hittade där. Vi vandrar uppströms och kommer snart till en bro där de väntar på oss. De börjar bli lite rastlösa och bad väntar innan vi skall bege oss hemåt så det började bli dags för hemfärd. Innan dess ville jag dock testa att fiska poolen ovanför bron för de var också ett sådant där perfekt ställe. Fina strömpartier med några blankpartier och stora stenar. Här måste det stå fisk tänkte jag och tack vare det relativt låga vattenflödet kunde jag ta mig ut i mitten av strömmen genom att hoppa på stenar. Med något nervösa steg kunde jag ta mig ut då de hade sett en orm här tidigare och är det något jag ogillar så är de ormar.

I mitten av strömmen var det som en lite ö med stenar där man hade bra överblick över nacken innan den lilla forsen ovan bron. Mycket riktigt så kunde jag se en bättre fisk stå precis bakom en sten i strömmen. Knappt 10 meter ifrån mig stod fisken och resten av familjen stod uppe på bron och tittade på när jag skulle försöka överlista fisken. Jag började med en Squirmy den brukar ju alltid fungera, men inte denna gång. Fisken nonchalerade den totalt, liksom pheasant tail och haröra som jag också presenterade perfekt förbi fisken. Jag testade även några olika torrflugor för att se om jag kunde få den till att stiga till det.

Nej denna fisken var inte helt lätt att lura. Jag var rädd för att jag skulle skrämma bort den men den stod fint kvar i de lite lugnare vattnet bakom stenen. Nu testar jag en liten vit streamer med en rosa hotspot. Smack säger det nästan direkt, mothugget sitter perfekt. Fisken är sjövild och rusar uppströms och jag få kämpa för att hinna med den. Nu bryr jag mig inte om att jag saknar vadarbyxor, följer fisken uppströms och som tur är det ändå rätt behaglig temperatur i vattnet. Fisken går nu nedströms och är på väg mot strömmen, där vill jag inte ha den, går den med strömmen är risken stor att tafsen smäller. Det misstaget har jag gjort tidigare att inte sätta tillräckligt med press. Men jag lyckas få in fisken i en ”ficka” med lugnare vatten och kan fint landa fisken i håven. Det är ingen jätte, kanske väger den runt 1.5 – 2 kg men oj vad fin den är. Hela fina fenor och lite mer prickig, vilket tyder på att den säkerligen har gått här ett bra tag. Regnbåge i strömmande vatten är otroligt roligt och fisk i denna konditionen bjuder verkligen på häftiga upplevelser.

Att kunna se fisken, hugget och dessutom landa fisken efter en sådan fight där jag blev dygnsur på köpet är fantastiskt. Efter att barnen fått kika på fisken och vi knäppt några bilder på den så får den åter simma tillbaka. Det var nu dags att bege sig vidare hemåt med en mellanlandning vid havet för lite bad. Det var en härlig fiskedag med familjen och sista fisken var verkligen en höjdpunkt.

Det dröjde inte länge förens jag var här igen, närmare bestämt en vecka senare var jag återigen på plats i denna vackra ström mitt inne i de djupa skogarna. Denna gången tillsammans med min gode vän och den duktiga flugfiskaren Jonas Olsson. Jonas som representerat Svenska landslaget i flugfiske flertalet gånger är framförallt en specialist på nymffisket. För att bedriva ett modernt flugfiske med nymf så är strömmande vatten absolut att föredra och efter jag berättat för han om detta vattnet så var han otroligt taggad på att få blöta sina nymfer här.

 Det är i mitten av Juni och det är fortfarande relativt högt vatten. Temperaturen i vattnet också helt ok, men ett vatten som kan vara känsligt vid högre temperaturer och något att tänka på om man har för avsikt att återutsätta fisk. Blir temperaturen över 20 grader i vattnet så skall man nog överväga att stanna hemma och binda flugor istället.

 Vi bestämmer oss för att gå nedströms och fiska oss uppåt. Jonas blir eld och lågor över dessa fina ”nymfspots” och ser genast vart han vill börja sitt fiske. Dessa vatten där man kan utöva ”euronymphing” växer inte på träd i vårt landskap så detta är som rena drömmen. Bara hoppas att det finns fisk här också. 

Jag fiskar nedanför Jonas och fiska av slutet av strömmen där det är syrerikt vatten, här brukar det stå fisk. Det dröjde inte många minuter innan Jonas krokar dagens första, en vacker liten regnbåge som stod precis där den ”borde” i strömmen.

Nedanför strömmen står jag nu också och drar fisk. Det är dock inte fisk av den ädla sorten, utan abborre. Jag vet inte hur många abborrar jag får denna dag men det är många. Inga stora fiskar, kanske 3-4 hg som störst men stridbara och roliga att få på kroken. Jonas fortsätter fiska av strömmarna medan jag vandrar uppströms förbi lugnflytet till nästa strömparti.

Precis nedströms innan strömmen börjar kan jag se en fisk stå precis efter en nacke bakom en sten. Jag iakttar fisken en stund och den verkar stå stationärt där. I änden av tafsen har jag en liten moppfluga, imiterar väl egentligen inget särskilt men regnbågen älskar den säger de, har personligen inte haft så lyckat fiske med dem tidigare men kanske inte gett dem tillräckligt med tid i vattnet heller. Moppflugan är precis vad det låter som, en liten bit av en mopp som stjärt och valfri kropp. Min fluga är en liten variant i strl 12 med orange mopp och svart dubbing, förtyngd med en tungsstensskalle.

Första kastet och jag lägger flugan precis ovanför fisken och låter den åka med strömmen, flugan går dock vid sidan om fisken när jag tror att driften är över så vänder regnbågen på en femöring och tar flugan. Fisk på och en häftig upplevelse att se fisken innan och följa hela driften och när fisken tar. Polaroid glasögon är ett måste!

Första fisken för dagen är som jag skrivit många gånger förut alltid lite extra viktig, man fiskar alltid bättre efter den är landad. Fisken är pigg och bjuder på flera rusningar men jag kan pressa in den och landa min första båge för dagen. Jonas kommer precis förbi innan jag skall återutsätta fisken, så vi hinner ta några snabba bilder också.

Vi bestämmer oss nu för att fiska strömmen tillsammans, Jonas börja ovanför och jag nedanför, så jag jobbar mig uppåt och Jonas neråt så möts vi vid mitten. Jonas som är otroligt erfaren när det kommer till denna typen av fiske ger mig lite tips och instruktioner om tänkbara ståndplatser innan jag ger mig ut i strömmen. Det strömmar på bra och många gånger är nog detta ett ställe som man bara gå förbi för att man tycker det är för svårfiskat eller helt enkelt inte tro det stå någon fisk i de snabba strömmarna. Men då vill jag ge er ett tips, testa strömmarna.
Det dröjer inte länge innan spöet står i en härlig böj. Ett kast uppströms och i en av de ”kala” fläckarna i strömmen får jag ett explosivt hugg även denna på moppflugan. Några kast senare är det dags igen och medan jag njuter av det fantastiska fisket så kollar jag upp mot Jonas och ser att även han står med spöböj. Nymffiske rockar och vi fiskar bra båda två. 

Jonas forsätter att nymfa av strömmen och plockar ytterligare någon fisk medan jag fortsätter uppströms. Jag ser på håll en fisk som vakar och jag smyger mig närmare. Torrflugeasken åker fram och som så många andra gånger vid den här tiden av året åker en danica imitation fram. Få ut flugan perfekt men ingeting händer, gör ytterligare några försök men det ger ingen utdelning. Jag tar nu fram streamer boxen och väljer ett för mig relativt nytt mönster. En helvit fluga med endast bindtråd som kropp med uv lack, som stjärt marabou samt några hotspots med uv lim i rosa. Superenkel och effektiv. Så även denna gång, i första kastet i närheten av den vakande fisken smäller det på, ett ordentligt hugg. Ytterligare en fin fisk kan landas, inte jättestor, kanske runt 2 kilo men i perfekt kondition med hela och fina fenor. Urstarka fiskar i dessa strömmande vatten, regnbågsfiske när det är som bäst. 

Jonas och jag hade en kanondag i vår nyfunna ström och fångade abborrar, mört, id och framförallt regnbågar i massor denna dag.


Norrbyströmmen 

Norrbyströmmen är en till större delen anlagd put and take-ström som tar sitt vatten från Motala Ström vid Nääs som ligger mellan sjön Boren och Norrbysjön. Vattnet kommer från Vättern, vilket för det mesta betyder klart, grönskimrande vatten. Strömmen erbjuder ”sightfishing” i ett vackert mellansvenskt kulturlandskap med ängar, åkrar, parksoffor och grusade gångar och ska inspirera till att ta på tweedkavaj istället för Gore tex-jacka vid tjänlig väderlek. Sträckan är ca 700 meter lång och har en fallhöjd på fem meter. De sju poolerna har ett medeldjup på en meter. 
Bokning sker på hemsidan www.norrbystrommen.se

På turen upp som tar drygt 3.5 timmar så fick jag gott sällskap i form av min far, för honom första gången här och för min del så skulle det bli tredje gången. Det har hunnit gå 4 år sedan jag var här sist men detta är ett vatten som jag rankar väldigt högt bland alla dem jag besökt genom åren. Vattnet är kristallklart, fisken håller absolut toppklass och här finns möjligheter att både nymfa effektivt och testa sina torrflugor. Det finns massor av fisk och bara för att man kan se dem så är de inte lättlurade, nej dessa fiskarna kräver sin list och man kan behöva gräva djupt i flugaskarna. 

Väl framme i Borensberg så hade klockan hunnit bli nästan 11.00, lite trötta efter bilresan så vändes det snabbt mot förväntan och glädje då vi ser det kristallklara vattnet och fisk som vakar nästan omgående. Vattnet här skiljer sig verkligen mot alla andra ställen jag varit på. Här är det sight-fiske som gäller och man skulle nästan kunna tro att man är utomlands och fiskar. 

Det är otroligt häftigt att bara se alla fiskar som simmar omkring här och man kan stå länge och väl och bara studera dem. Jag började fiska torrt och det skulle visa sig vara lättare sagt än gjort att få dessa fiskarna på kroken. Många var framme och vände men ingen ville gå på ordentligt. Jag fick tänka om, började gå ner i dimension på tafsspets. Till slut var jag nere på 0.11 och fiskade med imitationer i strl 18 och 20. Nu började huggen komma om än mycket försiktiga. Jag tappade flertalet fiskar och frustationen började ta vid. En fisk står precis efter en av de lite snabbare strömpartierna, det är relativt grunt här och det känns som ett toppenläge att försöka nymfa här. Jag byter spö och med en Pheasant tail i strl 20 presenterar jag flugan perfekt, men den hinner åka förbi fisken innan den tvärvänder och tar den. Den ger sig av i flera vilda rusningar så det skriker om rullen. Det är inget jättefisk men gud så stark den är. Men rätt var det är så slaknar den spända bågen på spöet och jag faller ihop på gräset. Ännu en fin fisk tappad. Några djupa andetag och sedan ut med flugan igen som fortfarande sitter kvar. Det dröjer inte mer än en drift så är det fisk på igen. Denna är inte lika stark men i toppkondition och denna kan jag landa och lättnaden är total. En superfin fisk på ca 60 cm som inte ville vara med på bild då den slank mig ur händerna vid fotografering. 

Melodin för dagen verkade vara denna klassiker. En Pheasant Tail i storlek 20, på den fick jag flera hugg och någon landad fisk till. Jag rotade djupt i askarna men ibland behöver det inte vara det mest avancerade utan det är det enkla som gör det. Det har varit en kanondag i vackra Norrbyströmmen med strålande sol, väldigt varmt och fina fiskar. Just de vackra fiskarna är något som Norrbyströmmen skall ha ”cred” för. Här är det inga stora pelletsgrisar utan välmående fiskar med hela fenor och i fantastisk kondition som bjuder på rejäl fight.

Sista abborrepasset

Så var väl förmodligen årets sista abborrepass gjort. Jag var tillsammans med Eric ute på en av de kändare lokalerna i mina trakter för att se om vi skulle kunna hitta abborre i tvåkilosklassen. Vi var på plats tidigt vid rampen, solen hade inte tittat upp ännu, nu gör den i och för sig knappt inte det alls under den här årstiden. Det är mörkt, grått och allmänt trist och denna morgonen bjöd inte på mer än 3-4 grader så de var bistert. Till vår stora förvåning var vi först ute och här brukar det vara rätt tjockt med båtar i vanliga fall. De var bara att tacka för det och dra upp buffen, på med luvan och ge sig ut på sjön.

Vi åkte nästan så långt in vi kunde i viken för att leta abborren som vi trodde stod grunt. Vi hittade också snabbt fisk på ekolodet. Men fisken vägrade ta våra beten och abborren kan vara riktigt tjurig ibland. Har den bestämt sig för att inte äta så krävs det mycket list om man skall få dem till att hugga. Vi fortsatte och leta fisk och vi hittade dem på flera platser troligtvis abborre men ingen huggvillig abborre. Ett par bonusgäddor dök upp och knipsade våra tafsar och eftersom abborrefisket var så segt så bestämde vi oss för att testa gäddfisket en stund istället.

Jag började fiska med som så många gånger tidigare en grön/chartreause fluga med dragontail. Vi hade åkt in i en grundare vik med mycket vass och vegetation, här luktade det nästan gädda. Redan i första kastet så har Eric fisk på och jag kastar i den riktningen hans jigg hade varit. Pang, ett sånt där härligt, stenhårt och brutalt gäddhugg. En superfin gädda på runt 80 cm kan landas och sätts försiktigt tillbaka igen. Vi tar ett par riktigt fina gäddor och nytända efter ha fått lite spöböj åker vi ut för att testa abborre igen.

Nu hade området fyllts på med båtar och vi var absolut inte ensamma längre. De flesta fiskar efter abborre men det verkade som att de flesta hade det svårt denna dag med abborren. Vi åker in på ett annat lite grundare område där det är ca 0.5 till 1 meter djupt. Vi ser massor av fisk på ekolodet, svårt att avgöra vad det är för något men det är definitivt inte gädda, kanske kan det vara abborre. Plötsligt drar det till i min lina, – Ja fisk på skriker jag. Det måste vara abborre, – Nja säger Eric det känns inte som det säger han och kollar på spöet. Nej det är inte de där typiska ”abborreknycken” i spöet. Snart kan vi se att det är en brutalt stor Id och sällan har jag blivit så glad över en Id när jag fiskar abborre. Men kommer de upp i denna storleken så är de en rätt häftig fisk och den har verkligen inhalerat betet så ingen felkrokning. Vi väger den inte men den måste vara närmare 3 kg och definitivt ett nytt PB för min del. Jag fiskade mycket Id när jag var yngre i ån som låg nära mitt föräldrarhem, det var ett rätt spännande fiske med bröd och flöte. Men de fiskarna var inte alls i denna storleken. Vi tar några snabba foton fick givetvis denna magnifika fisk simma tillbaka till resten av sina kompisar i stimmet.

Regnet har nu börjat vräka ned och vi hade nu börjat ge upp hoppet om att få någon abborre denna dag. Men innan vi skulle bege oss hemåt så testa vi en ”hotspot” till. Här är det en liten brant där djupet sjunker ganska snabbt och vi fiskar på ca 3 meters djup. I första kastet på denna ”spoten” känner jag att det nyper till i betet, ta in betet någon meter och sen stopp. Smack där sitter den och nu vet jag med säkerhet att det är abborre. Snart så kan vi landa dagens första och enda abborre. En fisk i lite mer ”normal” storlek på ca 7-8 hg. Inte riktigt det vi var ute efter men en superfin fisk.

Det var ändå en rätt fin avslutning på mitt sista abborrepass för det här året, för 2021 kommer det definitivt bli fler. Jag kommer jaga 2 kilos abborre på fluga, det hade varit något.

Mitt gäddfiske

Längs östersjöns kust har jag vandrat många mil. I jakt på havsöring, näbbgädda och framförallt gädda. I låg och hög vatten, vind eller solsken, de är här vid havet som jag känner mig hemma. Redan i tidiga tonåren spenderade jag större delen av min lediga tid iklädd vadarbyxor längs kusten. Jag har upplevt hur fisket förändrats genom åren, upplevt många fina fiskar och tappat lika många. Det är det här fisket som format mig, det är här jag lärt mig det mesta om gäddfisket. 

Längs vår kustremsa här i sydöstra Sverige så har vi en ganska unik skärgård. Fiske på djupt vatten existera i stort sett inte. Djupet varierar från 0.5 – 2 eller max 3 meters djup där vi spenderar den största delen av vår tid på jakt efter gäddan. Jag har fiskat så mycket i dessa grunda vatten att jag tror att jag skulle bli rätt “vilsen” om jag skulle fiska sjöfiske med djup på 5-10 meter. Men i dessa vatten vet jag precis vart jag skall hitta dem, längre ner i artikeln kommer jag ge lite tips på hur ni hittar fisken i grunda vatten. 

Bottnen här är mjuk, ofta lera eller gyttja, det är inte ovanligt att man under våren och hösten fiskar på översvämmade åkrar. Vårfisket och höstfisket skiljer sig inte så väldigt mycket i vart man hittar fisken. Jag har några favorit vikar som levererar både vår och höst. Skillnaden är syftet till att fisken står just där vid dessa olika årstider. På våren så ligger dessa vikar i närheten av lekvikar och fisken går förmodligen in här i väntan på att vattnet skall nå rätt temperatur för att fisken skall ge sig in i lekvikarna för att säkra framtidens bestånd av gäddor. Värt att nämna här är att jag aldrig fiskar efter fisk vid lek, då skall de få vara ifred jag och dessutom har vi i Kalmar län fiskeförbud efter gädda och abborre från 1 april till sista maj. Detta för att fisken skall få en chans till att leka i lugn och ro. 

I min förening Torsåsbygdens Sportfiskeklubb driver vi en gäddfabrik som skiljer sig lite från de klassiska gäddfabrikerna som finns i vårt land. 

Vi fångar in gäddor till en utgrävd damm ungefär lika stor som en halv fotbollsplan. Gäddorna fångas in med ryssja eller spö och vi försöker alltid få ca 20 gäddor i dammen. Här är det optimala förutsättningar för lek och efter leken släpps de vuxna gäddorna ut igen i den närliggande kanalen som leder ut till havet. Efter det så väntar vi på att äggen kläckts. Det är nu det roliga arbetet börjar och när ynglen nått en längd på ca 7-8 cm släpper vi ut dem i kanalen som är en perfekt plats för dem att växa upp på under de första året. Fördelen med denna metoden är att gäddynglen som vi släpper ut är så pass stora att de har en högre överlevnadschans än yngel som föds i de fria. Vi har mycket spigg i våra vatten som mer än gärna äter yngel och dessa spiggen är inte längre någon fiende för de gäddyngel som vi släpper ut. 

Svävade iväg lite från ämnet här men vårt jobb med gäddfabriken är något jag är stolt över och något som jag tror gör skillnad.

Tillbaka till viken och skillnaderna.

På våren så är de här för lekens skull och de finns chans till riktigt grov fisk innan leken men höstfisket från september till november är nog ändå det fisket jag tycker mest om. Ofta är fisken i fin kondition efter ätit upp sig under våren och sommaren. De är pigga och huggen är ofta extremt explosiva. Nu kommer fisken in på väldigt grunt vatten för att hitta varmare vatten och betesfisk. De är inte alls ovanligt att vi får riktigt grov fisk på så grunda vatten som 40-50 cm djupt. En av mina favorit vikar är relativt svårvadad mycket pga av gyttjan men jag tror att de är just pga den som den är hetare än många andra. Leran eller gyttjan håller värmen mycket bättre och längre än annan bottenstruktur som sten eller sand. 

Detta gör att fisken gärna dras hit in särskilt när temperaturen sjunker. Det råder många teorier angående gäddans vandringsbetende eller om den endast är stationär på en plats. Jag påstår mig inte alls har kunskap om detta men jag tror, åtminstone här i de områdena jag fiskar att dem inte är stationära. Min teori är att fisken gärna håller sig nära sitt lekområde. Som ett exempel denna viken som jag beskrivit är en relativt stor vik med en åmynning i närheten och utanför viken är det en skärgård som sedan når det öppna havet. Gäddorna kommer in för leken, stanna kvar strax utanför lekområdet efter leken för att sedan simma ut på djupare vatten allt eftersom temperaturen ökar i vattnet. När temperaturen sedan börjar sjunka igen så närmar de sig sina lekområden igen i jakt på betesfisk och varmare vatten. 

Väder och vind spelar såklart stor roll också, pålandsvind under flera dagar är det mest optimala, men de som spelar allra störst roll i dessa långgrunda vikar är högvattnet. Jag använder mig mycket av appen VIVA för att hålla koll på detta. Jag upplever att jag har haft bäst fiske under högvatten gärna 20-40 cm plus. 

Jag minns en tur särskilt. 


Jag var pappaledig under den här tiden och dottern skulle skolas in på dagis. De var dags för henne att vara där ensam ett par timmar och vad skulle jag göra under tiden tills jag skulle hämta henne igen. Jo fiska såklart. 

De var tidigt i oktober och jag åkte ner till favorit vilken, jag visste att jag inte hade lång tid på mig men förutsättningarna var lovande, kraftig pålandsvind och ca 40 cm över det normala i vattennivå. Jag hade riggat upp så som jag brukar med en fluga i grön/chartreuse med en liten conehead framför flugan. 

Jag gillar att fiske med conehead, även i dessa grunda vatten. Flugan får en jiggande gång och det är många gånger hugget kommer just när flugan dyker mot botten igen. Är det väldigt kallt i vattnet så händer det att jag kör utan conehead. Då använder jag också gärna en tubfluga som har en mer svävande gång, perfekt när man vill fiska riktigt långsamt.

Det skulle bli en sån där dag när allt stämde.
Redan i första kastet så ser jag en virvel bakom flugan, pulsen går upp och man är på helspänn. Snabbt ut med flugan igen. Smack nu sitter den, gäddan gör sina karaktäristiska slängningar med huvudet. Första fisken är alltid lite extra nervös, den vill man gärna landa till varje pris. Så här på hösten är fiskarna i god kondition och strider på bra. Efter flera rusningar kan jag få in fisken till land. Jag sätter mig på knä i vattnet och krokar loss flugan som sitter perfekt i mungipan. Efter några snabba foton få fisken simma tillbaka igen. En fantastisk känsla. Något som är lite speciellt här är att det nästan alltid är relativt grov fisk, inte så långa men väldigt välgödda. 

Vinden trycker på ordentligt och det är svårt att nå ut med några längre kast men de behövs ändå inte. Fisken går nära land i högvattnet och i den hårda vinden och oroliga ytan så stör jag inte dem heller.  Det är fisk på eller efter i varje kast. Stora virvlar och som torpeder far de fram mot flugan, ett riktigt intensivt och nervkittlande fiske. Innan jag måste bege mig hemåt för att hämta dottern har jag landat 8 gäddor och tappat ett flertal också. Huggen är explosiva och det häftiga med fisket på dessa grunda vatten är att se plogen bakom flugan och känna adrenalinet som stiger. Finns få fiskeupplevelser som är häftigare än att stå utvadad i vattnet och vara med om detta visuella fisket. 

Höstfisket

Fisket på hösten efter gädda är en av årets höjdpunkter. Vattnen börjar kylas av efter sommaren och gäddorna börjar gå nära land igen i sin jakt på föda. Tidigt på våren så brukar jag söka gäddan på varierande botten med både sten och sand/lera. Kohagar nära havet brukar betyda bra gäddvatten åtminstone i mina hemtrakter. En vik som jag ofta besöker ligger bredvid en kohage och här är det mycket stenig botten. Jag tror att dessa ställena med mer sten kyls ner lite snabbare vilket gör att gäddan kommer in här först. Här är det också nära till djup och öppet hav. Senare på hösten så fiskar jag mycket på botten med mycket lera. När vattnet har kylts ned så söker sig gäddan gärna in i vikar med lite varmare botten som lera som håller värmen längre än sand och sten. Som alltid vill man gärna ha pålandsvind, helst skall vinden ha legat på i flera dagar in i viken. Då kan fisket vara riktigt bra, men inga regler utan undantag. Det bästa är självklart att vara ute och testa vad som gäller i era vatten. 

När de gäller flugval så fiskar jag mycket med krokflugor, nästan alltid i krokstrl 4/0 relativt små flugor på ca 15-20 cm. När det gäller färgvalet så kör jag mestadels med tre olika färger, röd/vit, grön/chartreuse eller koppar/svart. Ljusa färger då vattnet är lite grumligt och dovare färger i klart vatten. Vill jag fiska snabbt så använder jag en conehead framför flugan men när vattentemperaturen sjunker ner mot 4-5 grader så använder jag mycket tubflugor som man kan fiska lite långsammare och har en mer “svävande” gång i vattnet. 

Tips för fisket längs kusten

Utrustning : Ett lite längre spö på 9-10 fot underlättar fisket tycker jag, klass 8 eller 9 funkar perfekt. Linvalet för egen del är enkelt, jag kör i stort sett alltid med en intermediate lina. I våra vatten där vi fiskar där det som djupast är 2 meter så är det mer än tillräckligt med en intermediate lina.

Vadarbyxor är ett måste, jag kör vanligtvis med andningsvadare av bättre kvalité som är slitstarka och håller värmen. Jag har testat många olika vadare genom åren och kan med egen erfarenhet säga att det lönar sig att satsa på ett par vadare av bättre kvalité med en gång om man vill ha några som håller under ett par säsonger. Under den kallare perioden när vattentemperaturen närmar sig 3-4 grader så kan ett par neoprenvadare vara ett alternativ om inte se till att ha bra underställ då man snabbt kyls ned av det kalla vattnet. 

Jag försöker alltid packa lätt så att man är mobil och kan röra sig över större ytor utan att tänka på packning. Så jag bär förutom flugspö alltid en väska på ryggen som rymmer någon flugask, kamera, tång och en kaffetermos. Förutom detta så anser jag att en bra linkorg kan vara nog så viktig, jag åker aldrig hemifrån utan den. 

Fisket

  • Idag finns det massvis med bra verktyg för att förbättra dina chanser till att fånga fisk. I min mobil har jag appen VIVA som är kanon för att hålla koll på vattennivåerna, appen Kustväder är en annan som jag använder mycket för att se vilka vindar som råder och för vädret kommer förändras under dagen. Ett annat bra verktyg för att hitta nya intressanta platser är google earth. Med den kan du få satellitbilder över hela världen och man kan hitta vikar som man tidigare inte känt till. 
  • Fiska effektivt, stå inte på samma ställe och kasta, fiska av snabbt och rör på dig, står fisken där du kastar så brukar det nypa till eller så får man åtminstone någon form av indikation på att det finns fisk där genom följare eller någon virvel bakom flugan. 

  • Våga att fiska grunt, gör gärna några kast från land innan ni kliver i vattnet, lägg några kast längs kanterna. Många gånger står fisken på väldigt grunt vatten. Vi har fått metersfiskar som stått inne på vatten som inte är djupare än 30-40 cm djup, särskilt under hösten/vintern. 
  • Se till att vada försiktigt. Bottnarna kan vara luriga med lera som man lätt sjunker ned i. 
  • Respektera fiskeförbuden, vid lek så skall fisken få vara ifred.