Då var det återigen dags.
Som vi har längtat, ett år sedan sist.
Strålande sol och danica som svärmar i mängder.
Fisken gör plaskvak var man än kollar och vi har vårt livs torrflugefiske.

Så har vi åtminstone haft det nu två år i rad. Vi har självklart även detta år bokat in nästan samma datum. De har lovat regn men de gjorde ju också förra året, de har säkert fel igen.
Men oj vad fel vi hade…

Vi kör hemifrån på morgonkvisten, solen strålar det kan inte bli bättre. När vi rullar in i Blekinge och närmar oss vårt kära Norrefors så ser det mörkt ut på himlen. Vi passerar bron som tar oss över Mieån och de första dropparna träffar vår bilruta.
Väl framme vid den bekanta träskulpturen av en slända på parkeringen så småregnar det.

Regnet försvinner snart tänker vi så det är med lätta och förväntansfulla steg som vi går ned för de bekanta trappstegen till den fantastiska platsen Norrefors. Här har vi så många minnen från de senaste åren, drömöringar och regnbågar, galna torrflugefisken på både danica och geting imitationer. Vi tacklar upp våra spön, jag börjar med mitt nymfspö och ett klass 5 spö med flytlina. Trots regnet kan jag se att det är danicor på ytan, ja vi har prickat rätt igen. Det är inga vak alls egentligen men jag kan inte hålla mig utan knyter på en danica imitation och börjar kasta. Ni är säkert många som känner igen er när jag säger att när man gör något annat för en stund eller tappar lite fokus då hugger det ofta. De är lite märkligt det där, men när jag lagt ut ett kast och låter flugan bara drifta fritt så ”fipplar” jag lite med GoPro kameran. Då hör jag ett riktigt plaskvak och kollar upp. Vart är flugan, gör mothugg men fisken har nog hunnit spotta ut flugan för den far tillbaka mot mig i mothugget.

Vi vandrar ned mot strömmen nu och regnet verkar inte avta, snare tvärtom. När vi kommit ned på de sista poolerna i strömmen så bokstavligen vräker det ned och vi börjar fundera på om vi inte skall ta och försöka ta skydd under tak en stund och försöka vänta ut regnet. Men då plötsligt som alltid så hugger det på Peters patenterade bromsfluga. Han står inte och sover utan sätter mothugget och dagens första båge kan landas. Det dröjer inte länge innan Peter tar ytterligare en regnbåge i strömmen. Kort därpå kan jag landa min första för dagen, en liten regnbåge som inte kunde låta bli min torrfluga i regnet.

När vi kommer tillbaka upp mot dammarna kan vi se att trots hällregnet, ösregnet, skitregnet, himlen öppnade sig regnet, ja kärt barn har många namn. Det regnar något kopiöst.
Innan denna dagen hade det inte kommit många droppar regn under maj månad men just denna dag regnar det nog tillräckligt mycket för hela året. Men trots detta så ser vi flera stora vak och danica på ytan. De är trots allt det vi är här för, danicafisket. Visst hade vi kanske önskat solsken och kunnat fiska i t-shirt. Men det är bara att göra det bästa av situationen och tack gode gud för bra regnjackor. När fisken vakar så kan man stå ut med det mesta ändå och vi börjar kasta mot vaken.

Ett par fiskar är uppe och tittar men inga hugg, trots att det vakar tätt intill våra flugor. Jag testar att gå ned i storlek på min danica imitation och nästan direkt så åker flugan ned i ett sånt där fint litet ”sippvak”. Jäklar vad det blir åka av, fisken rusar över halva dammen och jag får syna backingen på rullen. Efter ett antal rusningar börjar fisken så småningom att krokna och till slut kan denna bjässen glida in mot håven. I munnen på denna 4-5 kilos bågen sitter den lilla flugan perfekt i mungipan, rätt häftigt ändå att ta dessa stora fiskarna med så små flugor. Dyngsura tar vi nu flykt mot vindskyddet för lite mat och torkning av kläder.

Resten av dagen fortsätter regnet att ösa ned och efter vi knäckt koden så att säga och börjat fiska med mindre danica imitationer så lossnar det rejält. Jag vet inte hur många exakt som jag landar men det är säkert 10-11 st fiskar varav en öring, Peter får även han en öring och 7-8 st bågar. Så trots ett riktigt skitväder så kläckte det danica och vi fick dem på torrt. Uppdrag slutfört.

Intressant var ändå att regnbågen var så huggvillig detta året medan tidigare år har det varit öringen som dominerat. Gemensamt för alla fiskarna är som vanligt hos Camp Mayfly, hela och fina fenor. En av de vackraste regnbågarna jag fått i Norrefors fick jag på en av mina torrflugor. En sådan där alldeles prick regnbåge som säkert gått ett bra tag i dammarna. Norrefors har återigen levererat och vi åker hem nöjda och en smula blöta.

Ps. Håll koll på vår Youtube-kanal Every Fish Counts, där kommer det en film från dagen och mycket annat skoj framöver.