Kärt återseende

Under gårdagen var det äntligen dags för gäddfiske igen. Förra helgen försvann pågrund utav feber och i veckorna har inte tiden riktigt funnits där. Men igår var det så dags; ett längre pass och dessutom på ett av mina hemmavatten, för första gången sedan i maj.

Den aktuella sjön hade jag egentligen räknat bort för resten av året. Den rekordtorra sommaren har fått vattennivån att nå nya, nästan oanade, bottennoteringar. Med ett så lågt vatten har den täta växtligheten knappt någonstans att sjunka undan när den vissnar på hösten. Resultatet blir en sörja som det helt enkelt inte går att fiska i eller genom på ett vettigt sätt. Jag har scoutat andra vatten istället men fick ett infall denna helg och glad är jag för det.

Sjön var fiskbar, också tack vare den varma sommaren. Högtrycket under juli fick inte bara vattnet att dunsta utan gjorde också sjön syrefattig nog att förhindra den där riktigt täta växtlighet som annars brukar råda. Resultatet blev en ultragrund sjö men med möjlighet att fiska offsetriggat gummi mellan de alltmer vissnade näckrosorna. Lycka!

Jag stämde träff med Sebastian som dök upp vid 7-tiden på morgonen och vi packade snabbt ned oss i min nya alu-träskjolle. Den lilla Siljan-skutan som dessutom fått sig ett kastdäck sedan senast.

 

 

Vi drog ut bland spenaten, i vanlig ordning stannandes var femtionde meter för att rensa propellern. Vi såg mycket betesfiskaktivitet och jakt på vägen och läget kändes hoppfullt bortsett från den blygsamma vinden och den molnfria himlen. Men gäddorna var på hugget, redan från start.

 

Sebbe och snipa i morgonsol

 

Vi hade ett litet race på morgonkvisten med en handfull gäddor upp och ytterligare några bommade, som det brukar kunna vara på offset.

 

Liten krabat på CL Shad14

 

På ett fåtal ställen kunde vi fiska med ”vanliga” beten (med trekrokar) men alla landade fiskar tog i slutänden på offsetriggat gummi bland växterna. Det var stundvis trögt men vid 12-tiden hade vi lyckats kroka ca 10 fiskar där den största (minst lilla) var en smal gädda i 85-centimetersklassen.

 

 

Vi driftade vidare in i dagen, kastade och kastade, åt lunch och kastade lite till.

 

 

Det var först när solen kortvarigt gick i moln som några få gäddor till behagade att äta.

 

En till gädda runt 85 centimeter.

 

Vi bröt till slut, vid halv tre-tiden, med ett facit på 12 landade fiskar. Ett klart godkänt resultat, främst med tanke på att jag bara några dagar tidigare inte ens trott att det var möjligt att fiska där överhuvudtaget. Det var en mycket glad överraskning och ett kärt återseende. De nya sjöarna har båda potential, och det var jäkligt roligt att börja utforska dem, men det var samtidigt befriande att få komma hem. Det blev ytterligare ett vatten som konkurrerar om var tiden ska läggas inför det stundande höstfisket. Ett fiske som är hårt efterlängtat och som nu står precis utanför dörren, redo att knacka på.

Skitfiske på er, så länge!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *