Det är sällan jag får chansen att skriva en rubrik och ett inlägg som detta, alltför sällan. Men vore det å andra sidan ofta skulle det heller inte vara lika speciellt, det där med att slå sitt tidigare personbästa.

Jag och Aleksander hade planerat in ett fiskepass under gårdagen, och det på Mälaren. Denna stora sjö som gäckat oss under sommarfiske så många gånger tidigare. Men denna gång hade vi en plan, som äntligen gick i lås. Någon gång ska den ju göra det också. I sista stund fick vi också med oss en tredje gäddfiskare, Honken, och det var första gången sedan King of Mälaren i höstas som vi fiskade ihop alla tre. Trevligt!

Det skulle bli ett klart tidsbegränsat pass med start vid 9-tiden och tillbaka i hamn senast 14:00. SMHI hade förutspått mest mulet, 20 grader och en stadig sydvästlig vind och hade rätt sånär som på molnen som släppte igenom lite väl mycket sol. Vindriktningen hade varit stadig ett flertal dagar och tanken var att fiska djupvassar där sydvästan legat på för att sedan besöka några gräsflak. Men vi kom aldrig riktigt så långt som till flaken.

Först vid halv tio ungefär puttade vi i elmotorn vid första stoppet; en vass med ca 2 meters djup direkt utanför men där det snabbt sluttar ned till 9-10 meter och med fint gräs på botten hela vägen. Lodet skvallrade om att betesfisken var på plats och det kändes hett. Vi började alla med olika gummibeten (jag med helvit Burt23 från CaesarLures och de andra med naturligt färgade McPikes) men efter en liten stund bytte jag till en McTail för att bryta mönstret och testa annan rörelse. Dessutom ville jag köra mer klassisk ”Mälarskrikig” färg, solen till trots. Aleksander hade tänkt likadant, satt på en riktigt skrikig McPike och förkunnande hugg en halvtimme in i passet. ”Snipa” – sa han och jag som stod närmast (som eventuell håvman) drog iväg ett nytt kast. Men det visade dig snart nog att det inte alls rörde sig om någon snipa och det blev till att veva in fort. Fisken började att streta ordentligt och när den närmade sig båten såg vi att den var riktigt fin. Den var urstark och bjöd Aleksander på ett flertal kraftiga rusningar innan jag till slut kunde håva.

 

 

 

Bara några minuter senare krokade Aleksander en till fisk på samma bete, en arg gädda i tre-kilosklassen. Uppenbarligen var det paddel som gällde och jag kom på att jag hade en Burt23 i fluogrön/gul kostym. Den åkte på beteslåset och jag fortsatte att kasta in mot vassen trots att Aleksander tagit sina fiskar längs med branten en bit ut. På kanske femte kastet med Burten, och minst tolfte kastet totalt på samma fläck med McTailen i Mälarfärg, tog det bara stopp. Hugget var inte så kraftigt men de följande huvudskakningarna var mer som djupt tunga gungningar i spöt. ”Stor fisk, stoooor fisk” – tjoade jag upphetsat. Fisken bröt snabbt ytan, så som stora fiskar ofta gör. Jag drillade snabbt in den mot båten eller snarare vinschade. Fisken gjorde knappt motstånd alls mer än att bara vara väldigt tung. Den gjorde ett halvlamt försök att dra ned på djupet vid båten men kom snabbt upp till ytan igen där Aleksander skopade in fisken i håven, i vilken den knappt fick plats. Med rejält adrenalinpåslag och lätt gummiaktiga knän granskade jag fisken. ”Den där är lätt 9+” – sa jag utan att riktigt ha registrerat längden.

 

 

Men när gäddan lyftes in i båten för snabb vägning och mätning insåg jag att den var snäppet större än vad jag först trott.

 

 

 

Min första plussare på tre år och ett nytt PB var ett faktum – äntligen! Min största gädda någonsin, både vad gällande längd som vikt. Glädjen var obeskrivlig och fortfarande nu, i skrivande stund, kan jag inte sluta att le.

 

 

Efter releasen hördes nog glädjevrålen ljuda över halva Ekoln och det blev kramkalas i båten.

 

 

Jag var tvungen att sätta mig en stund, dricka en kopp kaffe och försöka landa lite i vad som precis hänt. Grabbarna fiskade vidare och jag satt bara och log i båten en stund. Så småningom, när adrenalinet lagt sig, fortsatte även jag att fiska men mattiden var tydligen över för efter detta hände inget mer. Vi provade lite olika platser men gäddorna hade som helt stängt av och huggfönstret var stängt. Vid halv två-tiden tuffade vi tillbaka till hamn och kunde konstatera att det varit ett kort men fantastiskt sommarpass på Mälaren med två fiskar över metern och ett nytt PB. Plötsligt lyckas man.

Skitfiske på er, så länge!