Fredagen stjälpte ljudlöst över till lördag och det var äntligen dags för fiske igen. Min gode vän Aleksander har länge varit upptagen med arbete, studier och diverse hemmapyssel men hittade slutligen en lucka i schemat och kunde, för första gången sedan i våras, följa med ut på hemmavattnet.

Sjön mötte oss som en ångande spegel. Kall luft möter varmare yta. En yta som höjts ytterligare under den gångna veckan till en nivå som knappt skådats under denna årstid tidigare. Från att ha varit ca 1 meter djup över hela sjön i somras är den närmare 1,5 meter nu. På sina håll till och med uppe och nosar på 2 meters djup. Strålande inför vintern – främst ur ett syreperspektiv och därmed fiskarnas välmående men även för ismetet som förenklas avsevärt när avståndet mellan is och växter blir större. Nåväl, åter till lördagen.

Två minusgrader, noll vind och knappt ett moln på himlen. Lägg därtill ett vatten som fortfarande var grumligt efter allt regnande. Det skulle bli en tuff dag.

Vi for runt på sjön i vår jakt efter hungrig fisk. Både mitt ute på sjön men, med de nya förutsättningarna efter det höjda vattenståndet, även vassnära för första gången på länge.

Vass-Anders (som Aleksander ibland kallar mig)

Vi fiskade tailar, paddlar, sliders, spinnerbaits och skeddrag. Stort och smått. Sakta, saktare och ibland lite snabbt. Ni förstår vart detta är på väg; det var galet trögt.

Till slut, efter att solen värmt upp ytvattnet något, började de små fiskarna att hugga. Och då menar jag verkligen de små.

Aleksander lyckades kroka dagens minsta fisk som knappt var större än McPiken den högg på.

Räknar man bort ärtsoppelunchen och förflyttningar hade vi 6,5 timmars effektiv fisketid. Under denna tid krokade vi till slut 13 gäddor, dvs en fisk i halvtimmen i snitt. Den största vägde kanske 1,5 kilo och lyckades storlekslura mig med sitt våldsamma hugg samt att den spjärnade emot med ostbågsböjd kropp hela vägen in till båten.

Högg på hembyggt, bästa sortens fiskar.

Roligare än så blev det inte och med en känsla av ha blivit rejält besegrade styrde vi åter till hamn under eftermiddagen.Tretton fiskar är dock inte fy skam under rådande förhållanden men det kändes ändå trögt på plats. Inte en enda större fisk lät sig luras och det var en sådan dag, bara. Trevligt ändå, precis som alltid men det känns som man kan det här med snipfiske nu efter detta oturliga fiskeår. Snart kommer isen också, då en ny säsong inleds. Men ambitionen är att hitta något stort innan dess, på spinn. Kanske redan nästa helg på King of Mälaren? Oavsett så kastar jag mig vidare på sjön och i livet. Hungrig och förhoppningsfull…

Skitfiske på er, så länge!