Metersfisk, sniprally och konsten att kroka gädda utan krok

Igår fick jag besök igen. Stockholmslirare, som kom till upplands mer nordliga delar. Det var Micke ”Caesarlures” som kom på sin årliga visit och denna gång i sällskap av kompisen Kenneth.

 

 

Det var en kylig morgon som mötte oss vid sjön. Tre-fyra grader, vindstilla och en nyvaken sol som lojt slängde ut sina första, trevande strålar. Min lilla roddbåt blev snabbt fylld av spön, hinkar, väskor och gore tex-killar och när 2,2:an drogs igång fick hon jobba hårt för att driva hela ekipaget framåt.

Vi åkte mot första anhalten när jag fick en ingivelse. På vägen låg en liten flaskhals som samlar betesfisk men där det normalt sett mest står snipor under tidig höst. De större brukar dyka upp först senare men det var värt ett försök.

– Ta ett par snipor här medan jag riggar mina Burtar, sa jag som precis fått en bukett Burt 18 i gå-bort-present av snälla Micke. Det tog inte många kast innan Kenneth drillade dagens första fisk, en mindre gädda som helt inhalerat hans Cub. Strax efter, inte ens tio minuter in i fiskepasset, högg det hårt på Mickes Burt 18 och han förkunnade; -Bättre fisk! Det var håvläge, knappt innan jag ens hunnit börja fiska. Vilken drömstart!

 

 

106 cm lång… (Foto: Kenneth)

 

…och 7,6 kilo tung koskalle-gädda

 

En sådan fisk i nävarna på en gäst värmer gott i hjärtat på vilken fiskevärd som helst. Efter glada tillrop och allmän förundran över starten på dagen drev vi vidare mot nya äventyr och hårda hugg. Eller, drev och drev… det var fortfarande vindstilla, men ni förstår.

Det högg på bra under morgonen men det var mest snipor i farten. Kungen på dessa var tveklöst Kenneth som krokade och drillade i parti och minut.

 

 

Men det var faktiskt inte alltid han använde krokarna ens. En del skickliga fiskare nöjer sig med tålig-paddel-innanför-gällocks-metoden…

 

Innovativt och skonsamt. Kenneth går i bräschen för det moderna C&R-fisket…

 

Jag och Micke var blott åskådare ett tag men lyckades även vi att kroka en och annan fisk.

 

Den numera klassiska ”Snipa-på-SyndromTail-bilden”

 

Framåt lunchtid hade vi tagit ca 15 gäddor varav Kenneth stod för dryga hälften själv. Det var dags att fylla på energi med trangiavärmd köttfärslimpa i gräddsås samt kokt potatis.

 

Båtätande är det bästa för alla fiskare som vill fiska mycket och gå iland lite.

 

Man ska dock inte ha allt för bråttom. Ingen fiskelunch är komplett utan nykokt kaffe som avslutning.

 

Som så ofta var det riktigt trögt efter lunch och det dröjde länge mellan huggen. Men så plötsligt satte det igång igen.

 

 

 

 

 

Det kom upp många gäddor under gårdagen men toppfisken till trots var snittstorleken blygsam. Om man jämför Mickes största med den minsta blir bilden tydlig…

 

Foto: Kenneth

 

Den här gäddan var verkligen värd att fotas från flera håll.

 

Vi jagade båtrekordet på 35 gäddor in i det sista men slutade på 33 för dagen. Därtill en toppfisk på 106 cm och ett riktigt lyckat förhöst-pass på hemmavattnet var ett faktum. Det kunde vi konstatera när vi, belåtna och ganska möra, så småningom steg iland under den sena eftermiddagen. Passet var över och känslorna tudelade, som alltid. Ganska mätt på fiske och trött i kroppen vill man ju ändå fortsätta, trots att familj och (i mitt fall) gården väntar där hemma. Fiske föder fiske – som det brukar heta.

Skitfiske på er, så länge!

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *