I söndags var jag ju ut med Micke ”CaesarLures”. Vi fick inte alls till det och dessutom brände jag två riktigt fina fiskar. Igår eftermiddag drog jag ut på en kort eftermiddagssväng, rejält revanschsugen men ändå helt utan förväntningar.

Jag hamnade givetvis på samma ställen där jag tappade de större i helgen med tanken att de i sitt stationära höstbeteende står kvar på samma fläckar. Det kan de mycket väl ha gjort men om så var fallet var de inte ett dugg intresserade av vad jag hade att erbjuda. Det var gummi som gällde; CL-18, Hippishake, Mcrubber och Burt 23B, närmare bestämt.

Mycket färg i höstmörkret

Det var lika eftermiddagströgt som det varit under de tre senaste efter-jobbet-turerna. Gäddorna äter främst på förmiddagen nu vilket blev ganska tydligt i söndags. Men några små och arga rackare lyckades jag lura denna mulna torsdag.

Det blev också en tredje snipa på Mcrubber innan klockan sa hemgång. Vilken vardagslyx! Att kunna kasta sig ut ett par timmar efter jobbet är en ren fröjd. Trots att hemmavattnen har visat sina allra tjurigaste sidor mot mig denna höst är jag ändå tacksam. Att de finns där, nära till hands och låter mig försvinna ut en stund. Låter mig lämna ansvar och måsten vid bryggan, om än så för en liten stund. Låter mig stänga av alla ljud i ett stressat vardagsbrus. Båtmotorn. Vågors skvalp mot skrovet. Vinden som tränger sig runt och förbi höstlöven. Knölsvanars vingslag, med flytt i sinne. En gäddas plaskande jakt i vasskanten. De ljuden får vara kvar. De vill jag inte vara utan.

Skitfiske på er, så länge!