Jag hade bestämt träff med Aleksander på söndag morgon för fiske på hemmavattnet. Vädret såg bättre ut då med god vind och mulet, jämfört med idag då det skulle vara bleke och sol. Men sedan visade det sig igår att jag hade dubbelbokat mig och försökte då styra om det till denna morgon. Aleksander kunde tyvärr inte så jag drog ut solo.

06.15 och på väg ut. Magisk morgon.

Det var en lätt mulen och vindstilla morgon på sjön. Solen gick upp 06.25 och då var jag redan framme vid den tilltänkta platsen. Med tanke på det gäddogynsamma vädret tog jag för första gången på länge med mig abborrgrejorna till hemmavattnet. Jag fick ju dessutom lite blodad tand efter förra helgens abborrbonanza. Därför började jag med lilla spöet och Texasriggat gummi bland växtligheten.

Lunker City Swimfish shad

Efter ett par kast bara sög det i ordentligt. Först trodde jag att det var en gädda men insåg snart att det var en riktigt fin abborre. När fisken närmade sig båten försökte den rusa in i närliggande näckrosor och med lätt panik och rädsla över att tappa fisken lyckades jag styra ut den och in i håven istället.

42 cm och 1220 gram och därmed en ökning med 50 g från PB:et som togs förra lördagen. Det går bra nu!

Efter denna första och fina fisk blev det ett tiotal abborrar till men inga över 400 g. Strukturen i ”min” sjö, eller snarare bristen på struktur, gör abborrfisket svårt. Det är jämngrunt, slät dybotten och växtlighet precis överallt. Abborrarna stimmar inte ihop sig så värst utan står utspritt över hela sjön. Däremot finns det några sund som drar till sig extra mycket betesfisk så här på tidig höstkant. Det var där jag var idag.

Molnen skingrade sig så småningom och den obevekliga solen förstörde. Abborrarna ville inte alls vara med på noterna längre och gäddorna var bara att glömma.

Av erfarenhet vet jag att det är lönlöst att kasta efter gädda när det ser ut så här på hemmavattnet.

Jag nötte vidare på nya ställen efter abborre och lyckades kroka någon enstaka liten här och där. Det blev några snipor också som ville käka litet Texasgummi. Dessvärre bommade jag en riktigt jädra hugg som sög tag i hela spöet på ett sätt som (nästan) bara stor abborre kan åstadkomma. Visst kan det ha varit en finare gädda också men det kändes verkligen inte som ett gäddhugg. Nåväl, det kommer vi aldrig att få reda på ändå.

En lätt nordan dök upp och krusade vattnet tillräckligt för att få mig att plocka upp gäddspöet för första gången denna morgon. Det var dags att testa nytt gummi.

PiggKings senaste kreation; Miss Piggy. Hur fin som helst!

Jag hade beställt lite knorrar inför hösten av Fredrik ”PiggKing” Johansson. Med i paketet låg också två superheta Miss Piggy, Fredriks senaste tillskott i betesfamiljen. Betet är ca 25 cm långt (utan tailen utsträckt) samt väger 80 g origgad. Miss Piggy har en lätt rullande och förförisk gång vid sakta hemtagning – ett guldbete till det stundande, kalla fisket. Vid snabb hemtagning ville den gärna lägga sig på ena sidan men det berodde nog mer på min riggning och shallowskruven och därmed ingen stabiliserande vikt. Jag provade istället att jerka hem betet lite vilket gav en riktigt trevlig gång. Betet ställde sig på sidan, dök eller steg uppåt på ett klockrent, oförutsägbart sätt. Sedan provade jag att göra långa, snabba svep med spöet och veva in slacklina på vägen tillbaka. Resultatet blir ju en snabbt flyende betesfisk som stannar upp, ställer sig på sidan och sedan raskt flyr igen. Det var det som gällde.

Hungrig snipa som knappt är större än Miss Piggyn.

Det blev en liten solsnipa och därmed fick betet se sig invigt. Inte mycket att skriva hem om, så att säga, men med väderförutsättningarna hade jag inte räknat med fisk alls. Trevlig avslutning på detta lilla pass. Ett pass som gjorde att jag kunde skriva PB i protokollet. Inte dumt alls!

Skitfiske på er, så länge!