Trots ett kortare fiskepass i lördags så har bloggen legat och sovit i tio dagar nu. Fiskepassen är fortfarande för få och då försvinner även inspirationen till att skriva om just fiske. Tråkigt, tycker jag, men hösten närmar sig och med den kommer en tid av förändring. Kalla nätter, mörka kvällar, grå himlar och färgsprakande löv – kanske ni tänker. Visst, det tänker jag också på men främst; avtagande växtlighet och därmed GÄDDFISKE!!!

En hogshad i väntan på gäddtänder.

Nu är det ju ingen som kan vänta till dess så igår blev det ännu ett kort aw-pass, denna gång med Aleksander i båten. Vi hade bestämt träff klockan 17.00 men jag slutade tidigare och kunde därför tjuvstarta med att ösa båten och ta mig ut en bit för att kolla läget. Kolla vad som gällde denna regntyngda torsdag. Under de fyrtio minuter jag fiskade innan Aleksander kom hann jag dock aldrig lista det. Det blev inga kontakter ens men däremot blev det regn – och det med besked!

Ett obevekligt hårt och ihållande regn målade hela tillvaron i blött. Tufft läge då gäddorna här hos mig brukar bli rejält regnskygga i det grunda vattnet. Men i samma veva som Aleksander dök upp avtog styrkan och ett mer behagligt duggregn tog över. En sydlig bris tog vid och det kändes plötsligt riktigt lovande.

Aleksander i sitt fina ställ.

Vi började att drifta i klippta fåror och Aleksander hade några försiktiga bomhugg på offsetriggat gummi bland näckrosorna. Själv körde jag Syndromtail där vattnet var något mer öppet vilket resulterade i en snipa som inhalerade betet totalt.

Vi drev vidare in i kvällen men fisket var riktigt tufft denna gråa torsdag. En frustrerad Aleksander bommade ett helt gäng fiskar som inte ville hugga ordentligt på hans offset. Jag krokade ytterligare två mindre fiskar på Mcrubber och mycket mer än så bjöd inte detta pass på. Förutom den blöta men trevliga stunden samt den mustiga chiligrytan som värmdes på Trangiaköket – balsam för själen!

Skitfiske på er, så länge!