Den curlade generationen sliter sig blodiga, alla verkar ha gått livets hårda skola därefter jobbar på pappa betalar. Att gå ut med soporna är en bedrift, likt en väskbärare på ett hotell står ni med handen lätt utfälld, väntar på pengar från mamma och pappa efter att ha genomgått denna ohyggliga syssla. Sitter och suger på en fisljummen öl och stämsjunger om att alla invandrare tar våra jobb trots att ni själva aldrig skulle kunna tänka er att jobba som städare, förlåt lokarvårdare, nej fan hygientekniker! Direkt mot chefspositionen! Så har vi blivit formade de senaste åren i och med att vi ska få medaljer bara för att vi visar oss eller ställer upp i olika cuper vid olika idrottsevenemang.

1100 timmar = 3,013 timmar varje dag räknat på 365 dagar har en vuxen elitidrottare i snitt. Ha i åtanke att dessa personer började redan i ung ålder, precis som många av oss gjort med fisket. Dock långt ifrån alla!

Bara för att komma med fakta som jag vet stämmer tänker jag använda mig själv som exempel. När jag var 15 år och spelade hockey, dels med grabbarna hemma i Umeå samt med MoDos damlag, 2 träningar i veckan med damerna (som jag åkte till i och med pendlingsavståndet på 12 mil enkel väg) 4 träningar i veckan hemma med killarna, + 1 eller 2 matcher i veckan (beroende på om det krockade eller ej. Plus ett och annat fyspass, låt säga två timmar. Här kan vi då räkna på 12 timmar give or take på en vecka, säsonger sträcker sig mellan september – mars, då kan vi alltså komma fram till att det handlar om 288 timmar aktiv träning på ett halvår.

Sedan kom sommarsäsongen, låt oss för enkelhetens skull halvera timmarna, då får vi 144 timmar april – september. Tillsammans blir då detta 432 timmar på ett år. Sedan steg det givetvis ohyggligt med årens takt.

Detta känns ganska logiskt att i vuxen ålder samt för elitidrottare att denna siffran dubblas och lite till, i runda slängar 1100 timmar. 1100 timmar är alltså 45,83 dagar. Om vi säger att Peter Forsberg har haft det ungefär såhär från och med 14-15 års ålder så har han ungefär lagt 1680 timmar fram till 19 års ålder därefter fram tills att han la av som 37 åring lagt 19800 timmar, summan av kardemumman från 15 års ålder blir alltså 21 960 timmar.

Om vi konverterar historien till fisketimmar, jag som arbetar som guide, spenderar varenda ledig minut ute på vattnet och tack vare att jag har en fantastisk man som klara av att leva med mitt fiskeberoende. Det måste tilläggas att både jag och min man har varsitt riktigt jobb vid sidan om, där vi båda jobbar heltid.

Fiskesäsongen här uppe vara från låt säga andra veckan i maj fram till sista veckan i oktober. Låt säga fem månader för att göra saken enkel. Under de mest hektiska veckorna är det nio timmars fiske varje dag i tre veckor det betyder 189 timmar på tre veckor av dessa perioder finns två, en vid islossning och en innan isen, 189*2= 378, däremellan är det ca 5 timmars pass 4 dagar i veckan i två månader 320 h det blir 698 h. Så här har det sett ut de två somrar som vi har bott här uppe i norrbotten, 1396 timmar på två somrar, vi har inte räknat med ismetet.

Blev faktisk sjukt rädd och lite äcklad av mig själv när jag räknade ut detta.

Nu vill jag inte försöka få mig att framstå som unik, speciell eller liknande, det finns ett stort antal av oss som lägger denna tid och mycket mer. Det som gör mig maskingevärsbenägen är folk som skriver ut på fb ”- BAAM! Efter tvårs slit”, -”Woho, efter 210 timmars hårt fiskande hela sommaren”- -”Efter två års jakt så kom äntligen plussarn” (förövrigt måste vi sluta använda ordet plussare, gris är ok men ge er med era jävla plussare”.

Hur kan ni ha mage att säga efter två års slit? Skulle ni våga gå fram till Peter Forsberg och säga att ni vann sm i div 17 korpdivitionen efter två års slit? Slit?!

Nej, jag är inte avundsjuk, nej jag är inte missunnsam, nej till allt. Jag har mina gäddor jag behöver under bältet redan. Ingenting jag känner behov av att lägga ut och skriva efter allt slit, jag vet att det finns folk som sliter 100 ggr mer hund av jag.

Nej, bara nej, sluta!

Anfäkta och anamma ,nu går skam på torra land! Snälla Svenska regeringen (oavsett framtida utformning och konstellationer). Snälla, skit i att restaurera vägar, skit i att upprätthålla vandringsleder och naturreservat, det kan vänta ett år i alla fall. Fan, lägg hela Sverige på is ett år och ordna upp skolsystemet! Kommande generationer måste räddas från att bli åsneskallar!

En vintergädda på hela 15!! (pounds) P.O.U.N.D.S!! EJ KILOGRAM!

Nu vet jag inte i vilken ordning jag ska börja skälla på folk, (skälla på folk är min grej, är du öm i skinnet eller har svagt sinne bör du inte läsa min blogg från första början). Måste singla slant om vem jag ska börja med att skälla på, vänta. Ah, okej konsumenterna/utövarna. Snälla rara människor, om ni går och köper en digital pryl som skall underlätta era liv och hjälpa er i vardagen, varför läser ni inte BRUKSANVISNINGEN?! Allt annat skit typ kanapéer och konjakskransar i mataffären läser man innehållsförteckningen på. Varför går det bra att plocka fram hipster-läsglasögonen i mataffären men inte på andra ställen?

-”Älskling, denna gravade oxsvansen kan vi inte äta, den innehåller alldeles för många e-ämnen”

-”Vi kan inte heller köpa denna kokosnöt, jag läste att armadillos på madagaskar blir ledsna om vi köper den”

-”Det står att persiljan ska stå i solljus gärna i sydvästläge i 7 timmar innan man äter den för att uppnå bästa resultat”.

Hur många kan i ärlighetens namn säga att ni faktiskt läst en bruksanvisning vid köp utav en ny mobiltelefon, gräsklippare, eller en FISKEVÅG?! I beskrivningen kommer ni att hitta följande exempel; både KG och PUNDSKALA! Läs bruksanvisningen, testa vågen hemma innan det är skarpt läge, är den inställd på KG eller pounds? Gör som min gode bekant Elis Wessmark, lägg din unge i vågsäcken och väg ungen, parenting done 100% right! Då blir saken mycket lättare att förstå, -”hm, min nyfödda dotter väger 7,5 kg, hon är bara 52 cm lång, det kan ju inte stämma”. (om ni inte har barn, väg katten, hunden eller stekpannan). Väg ett objekt som ni kan förstå!

(Elis är för övrigt en grym betesbyggare, sjukt fina gummibeten, kolla in honom). 

I ärlighetens namn börjar jag bli smått orolig för de Svenska folkhälsan också, vi alla borde börja besöka gymmet lite oftare. Det hade gjort många fall mycket enklare i denna evinnerliga diskussion gällande en gäddas vikt eller ovikt. Om vi gick på gymmet och plockade upp en 10 kg hantel så skulle vår uppskattningsförmåga gällande en fisks vikt bli fan så mycket enklare. Hur många barn/unga tonåringar kan hålla en gädda på 9 kg med en arm och armen är helt utsträckt?! Vart har fysikens lagar tagit vägen?

-”Min grabb/jänta/oidentifierad könsidentitet tog en gädda på 9 kg, han/hon/det är bara 11 år men orkar hålla fisken rakt ut med spikraka armar utan att bli plommonfärgad i ansiktet”. Eller så äter vi för mycket importerat steroidkött att folk idag är mycket starkare än på min tid? Hyser dock en stor skepsis mot denna teori då folk idag mest sitter hemma och krafsar på digitala klösbrädor.

Nu kanske det låter som att jag misstror alla er som (omedvetet begår detta misstag att eventuellt ha missat att en våg kan vara inställd på pound-skala), tvärt om. Jag bryr mig inte speciellt mycket, jag är bara glad att så många väljer fiske som sin störta hobby. Dock verkar detta irritera väldigt många vilket också är förståeligt, vi fastnar lite emellan A rock and a hard place. I min värld kan detta problem lösas på tre sätt;

1. LÄS BRUKSANVISNINGEN!
2. Att vi som fiskare i Sverige slutar att envisas med vikt istället för längd. ( lite som andra bakåtsträvande länder med vänstertrafik och konstiga måttsystem)
3. Sluta bry er om någon lägger upp en ”felaktigt vägd fisk”, skriv inte, gilla inte, titta inte ens på bilden!

“You’re not really an adult at all. You’re just a tall child holding a beer, having a conversation you don’t understand.” 

En liten fråga, den måhända vara dum. Innan ni hatar på mig över min dumhet, ha i åtanke att jag kommer långt norr ifrån och är av 14e generationen därifrån. Mina förfäder har förmodligen vid något tillfälle varit kusiner.

Kusiner eller ej, hur mycket jag än vänder och vrider på denna frågeställning får jag inte ihop något rimligt eller klarsynt svar. Tilläggas ska att jag själv inte har någon personlig åsikt eller erfarenhet av ämnet, dock finner jag det kryptiskt. Är det bara jag som är korkad eller har jag en poäng?

Som vi alla med största sannolikhet vet så sändes Perch fight ganska nyligt, denna show har diskuterats flitigt på sociala medier. Under Perch fight presenterades som sig bör de duktiga deltagarna, där fick vi även veta vad deras personbästan är på abborre. (Detta inlägg kommer att omfatta de flesta predator arter, inte bara borrar). Personbästan är ett så kallat Hot topic bland svenska fiskare, eller ja, fiskare överlag, eftersom det är jävligt viktigt att visa sig stor, stark och duktig. Ungefär lika viktigt som för Norrbottningen att berätta hur många groggar han klarar av på en lördagskväll, (med undantag för Læstadianerna, må preventivmedlet lysa med sin frånvaro, och inled er icke i frestelse).

Hur som helst, ett diskussionsämne som jag snubblade över var huruvida ett pb ska räknas eller ej beroende på vart i världen fisken är tagen.

– Hans pb är ju taget i Lake Perchzilla, Spanien.

– Jag tycker inte att det gills om det är utomlands.

– Han blev ju guidad i Rügen, alla vet ju att det går grisar där.

Vänta lite nu, ingen av dessa argument går ihop i min värld. För det första, kan man inte bara vara glad åt att personen i fråga gavs möjligheten att resa till Perchzilla i just detta fallet. Även om man vet att oddsen för en magisk fisk är stora måste man fortfarande lyckas med bedriften att lura den, drilla den och få upp den. Få upp den, ibland känns det som att det är något annat som ska fås upp också när vi diskuterar grejen med fiske, -”oh yeah min gädda vägde 10,09, 23 grader i vattnet, asmjukt spö för att riktigt känna fighten. Jag drillade i 20 minuter, askul! Tog 50 bilder. Yeah”. Bara för att du valde att gå livets hårda skola och hoppa av gymnasiet i tvåan och nu är ångerfull. Du har ingen rätt att via sociala medier hata på dessa personer som gör det du drömmer om. Du som lever i familjebubblan där din partner har ätit lite för många snabbmatsburgare med smält ost och nu har dåligt självförtroende, i och med detta inte tillåter dig att åka iväg på en fiskesemester med kompisarna. Ugh… Svenska avundsjukan…

För det andra, nu tycker jag extremt synd om mig själv och andra som bor och fiskar längst Norrbottens kustband. Mest synd tycker jag om mina fiskebröder och systrar i Haparanda. Om dem går över en bro så är dom tekniskt sett i Finland, alltså utomlands sett från bostadsadressen i juridisk mening. Räknas då inte deras fisk om kastet går över på finska sidan av älven? Själv har jag fyra mil ner till Råneå skärgård, därifrån behöver jag bara köra 44,9 nm (Ca 8,3 landkrabbemil) för att komma på finskt farvatten. Många av mina skärgårdsgäddor lär ju ha en finsk mamma…

Denna fisk bör logiskt sett inte räknas som en top 5 fisk för personen i fråga. Eller?

För det tredje, sista och mina största huvudverk, -”Han blev ju guidad i Rügen, alla vet ju att det går grisar där”. Ehm..Vi alla vet att det går megagäddor uppe hos Niklas Hallnor på ACAW eller att det går grisar uppe hos mig i Råneälven. Det är väl just av den anledningen som ni kommer till oss? Vad är skillnaden? Varför är ett pb berättigat uppe hos oss men inte i Rügen? Vad spelar det för roll om du blir guidad av mig eller Niklas i Sverige eller hos Pierre Monjarret på Black bay lodge, Irland? Vart du än väljer att åka och blir guidad kommer du med största sannolikhet att ha bra fiske och få en bra upplevelse. Vi alla fiskar ju på platser som vi tror på och vi vet håller stor fisk.

Om det ska vara på detta viset så bör vi ju räkna våra pb:n i det vi kallar för hemmavatten, då ska det inte ens räknas om du följer med polaren till dennes hemmasjö. Känslan att fiska för fisket och den genuina glädjen försvinner mer och mer.

Nä, jag har fått nog av alla som bygger korthus i vinden. För dom som aldrig frågar, får aldrig veta. Dom som aldrig vågar, får aldrig leva.

Jag har varit frånvarande och osynlig i långt över ett halvår, som många av er vet så har det varit ett turbulent sista halvår på 2017 för mig och min familjs del. Vi börjar sakta men säkert återhämta oss efter min moders olycka. Hon mår förhållandevis bra och ska få återvända hem inom två månader efter 9 månader på sjukhuset. Nu måste jag passa på att tacka alla som hört av sig och lyckönskat mig och min familj under denna period. Jag vill också tacka alla er som bidrog till pengainsamlingen som startades av Jahn Wirkola (administratör på Svenska Gäddfiskare). Tanken var att pengarna skulle gå till en specialbyggd cykel där vi kunde fästa mammas rullstol medans pappa cyklar. Det räckte dock inte hela vägen fram till en cykel, pengarna gick därför till en kommunikationsplatta (i-Pad), en extra stor så att hon trots förlamningen kan kommunicera med värden utanför sjukhusets väggar. Tusen tack till alla som visat någon form av stöd och omtanke, jag är evigt tacksam!

Fem mil söder om polcirkelns kant, temperaturmätaren utomhus visar -31 grader. Snön klättrar upp och förbi fönstren, hela landskapet är vitt och stilla. Kylan har hållit oss i ett målmedvetet grepp under en längre tid. En period där ytterdörren öppnas endast för att springa i vardagens ekorrhjul, jobba och skaffa förnödenheter. Faren och Vimma (mina katter) springer iväg till säkert avstånd när ytterdörren öppnas och de isande vindarna letar sig innanför husets varma väggar.

Fiskeabstinensens termometer slår i taket! Jag har inte sett en gädda på flera månader, förutom dem jag har tatuerat på min kropp. Madness is a fact! Väntan på varmare klimat är värre än väntan på Jultomten för ett barn på julafton. Nu är det andra vintern vi bor här uppe, förra vintern var samma visa. Kallt, kallt och kallt, vänta, vänta och vänta.

Därför bestämde jag mig för att hitta en sysselsättning under vinterhalvåret, göromålet blev ishockeydomare. Som många av er redan vet så är ishockey en stor del av mitt liv och har alltid varit sedan jag var fyra år gammal. Sägnen säger att -”Alla misslyckade hockeyspelare blir domare”. Nåja, jag vet inte om det är så sant, dock ganska kul.

Bokningarna för sommaren börjar trilla in på MBS-Guiding vilket känns otroligt roligt! Några återkommande gästgrupper samt några nya. Ser verkligen fram emot sommaren och spännande möten och varma återseenden!

Allt jag tänkte var att meddela er var att jag är tillbaka och blogginläggen ska börja flöda i vanlig ordning. Mig blir ni inte av med så enkelt.

Jag flyger upp från djupet i marken, innan det rinner ut i sanden! Låt min röst få höras över 1000 alper! Skadad, uppjagad och besviken sitter jag nu här likt Konfederationens överbefälhavare Robert E. Lee efter slaget vid Gettysburg 1863. Efter slaget vid Gettysburg utropade President Abraham Lincoln The Gettysburg Adress / självständighetsförklaringen; Lincoln sade att unionsarméns stupade, genom sina uppoffringar hade helgat slagfältets mark mer än de efterlevande skulle kunna göra med sina fattiga ord. Det ankommer på de efterlevande att med förnyad beslutsamhet kämpa för den sak för vilken de döda givit sina liv, så att de stupade inte skulle ha dött förgäves.

Detta är en dag som jag har gruvat mig för under en längre tid, jag visste mycket väl att den skulle komma; Dagen då jag måste ta upp genusfrågan, ett ämne som jag avskyr som pesten. Nu kanske jag riskerar att göra mig ännu fler ovänner men jag har ingenting att dölja! Detta inlägg handlar om en tråd som jag snubblade in på via facebook-gruppen; Svenska Gäddfiskare. Allting startade med att en man uppmärksammade ett visst märkes tillvägagångssätt att marknadsföra sig på mässor, just i detta fall handlade det om lättklädda kvinnor som visade upp fiskerullar och spön.

Mannen i detta fall besvärades över faktumet att kvinnor används på detta vis, samt att företag verkar tro att män är så simpelt funtade att dom går på detta. Förmodligen är jag en av världens få icke-feminister, jag vägrar att kalla mig för feminist. I min mening är det ordet nedvärderande för kvinnor, att det ska behövas ett eget ord för kvinnors rättigheter och frihet? Jag är lika mycket värd som dig, han som sover på busshållplatsen, den svarta mannen som kör lokalbussen, hon som bryter på spanska som jobbar som städerska på skolan. Ja, till och med president Trump. Ingenting i hela världen kan få mig att se skillnad på oss! Människor är vi allihopa, jag tycker förmodligen inte om någon av dom ovanstående. Däremot är vi värda lika mycket i slutändan.

Det som gjorde mig mest upprörd i denna härva var inte alla korkade kommentarer om att -”Öhh, jag hade lätt köpt en rulle av henne.. höhö”. Nej, det som gjorde mig mest upprörd var det faktum att det skämtsamma begreppet: kränkta Svenskar har gått över styr. Det har gått så långt att man inte ens kan uttrycka oro eller bekymmer utan att kommentarerna ska hagla. -”Haha! Så j’vla lättkränkt!” -”Hon väljer ju själv att stå där, hon får ju betalt.” -”Buhu.. du fiskar ju bara efter likes. ” -”Om du hatar lättklädda kvinnor så mycket så ska du ju flytta till ett muslimskt land.” Hör ni inte själva hur dumt det låter?! För helvete Svenska folket! Det måste anses som en mänsklig rättighet att kunna uttrycka oro utan att man ska bli påhoppad?! Att vara kränkt Svensk innebar från början att du tog lite illa upp när någon sa till dig att plocka ner dina smutsiga skor från sätet på den lokala bussen, någon du inte kände sa till dig. Efter några minuters tjurande gick du in på närmsta kafé och köpte dig en latte som plåster på såren.

Bara för sakens skull så besökte jag några av era profiler på facebook av er som valde att slänga ur er dessa korkade kommentarer. Ni är småbarnsföräldrar! Många av er har döttrar! Kom tillbaka den dagen hon växer upp och vill bli ring girl för UFC. Se om du fortfarande säger att -”Hon har ju valt det själv och får ju betalt.”  Produktkunskap är väl ändå helt oviktigt? Det är väl därför ni automatiskt köper det dyraste istället för det som passar er och ert fiske bäst? Detta inlägg måste bli uppdelat, har ju inte ens kommit in på hur jag som ”kvinna i branschen” känner i denna frågan. Därför lämnar jag detta som del 1.

Låt oss nu sjunga in våren mina vänner! Melodin tar vi från Johann Sebastian Bachs; Nu grönskar det.

Å-en-två-tre- fyr..

Nu skyltas det på forumen, nu visas fångst och fisk!

Skrik här, skrik ut hur dum han är, och nu offentlig pisk!

Var dag vi ser han som är stolt, med glädje visar upp.
Så fräs min vän, fräs spotta och slå! Ty fakta ger dig krupp!

Långt bakom skärmens trygga ljus, vi sitta fegt och gömt,

och kastar smuts och exkrement. För han ska nu bli dömd!
Med stängda ögon låt oss nu fastslå detta att, 

du vet bäst och han är trög,  trots du är oinsatt!

Under i princip hela vintern har jag kunnat skönja ett visst mönster på diverse forum i sportfiskesverige, detta skrämmer mig lite.

Det jag har märkt av är ett visst uppträdande man som människa aldrig skulle göra till vardags eller ute på gatan, däremot verkar det gå alldeles utmärkt när man sitter bakom skärmen. Jag vet inte om detta beteende kommer sig av att folk blir uttråkade i bristen av öppet vatten som är ett resultat av den långa svenska vintern, oavsett om man bor i norr eller söder. Den svenska vintern är lång! Punkt slut! (Lite längre uppe hos oss).

Eller om det beror på att ens partner har lagt på sig ett par kilon under vinterhalvåret som gör en upprörd (under förutsättning att man har en partner, annars hejar jag på er. Ge inte upp, det finns någon för alla).

Eller är det en kombination utav alla ovanstående? Jag vet inte, någonting måste det bero på.

Vi har den årligen återkommande skräckupplevelsen, det absolut värsta som finns! Bilden av en gädda som ligger på isen! Gud bevare oss!

Arga emojis, hatfulla kommentarer haglar! Har det någongång slagit er att denna gädda kanske ska ätas upp? Någonstans i vårt avlånga land måste det finnas en människa som har gädda som favoritmat, som bara älskar hur det smakar?

Här uppe i norr äter vi till exempel rökt älg/rentunga lika väl som nere i Halland äter man grönkål, det finns faktiskt folk som älskar detta! Min absoluta favoritmat är Pitepalt, väldigt bisarrt för vissa.

Nåväl, inte en endaste gång har jag sett någon som frågar om gäddan ska ätas? Man bara antar att människan i fråga är totalt efterbliven som behandlar gäddan på detta vis! Det kan ju faktiskt vara någon arbetslös stackare som måste fiska och äta gädda för att ha mat på bordet? Man kanske ska ta reda på detta innan man börjar skrika?

Är nu fallet så att det råkar vara någon som inte har full koll på gäddans slemskikt eller att ögon mot iskanten inte är det bästa för fisken, då kan jag upplysa herrskapet om att det finns mycket bättre sätt att lära folk om korrekt hantering av fisk än att caps locka -”DIN J*ÄVLA PAJAS, HUR F*AN KAN MAN GÖRA SÅ?”.

Det var inte längesedan jag blev tårögd (av lycka), det var Christoffer Storback (mrskrill på instagram) som i lugn och sansad ton förklarade hur man hanterar fisk på isen. Bra jobbat Christoffer! 

Dock så fick jag aldrig klart för mig om han visste om fisken skulle ätas eller inte innan han delade ut sina tips och råd?

Däremot hade jag verkligen velat se någon som vågar stå upp mot någon av våra profiler när dom slår ihjäl fisk och tillagar den, men allt är okej om man är känd och kock va?

Någonting som är väldigt roligt är att det börjar poppa upp massvis med nya medlemmar/fiskare på forumen! Dessa nya och ivriga själar ställer frågor till oss som har varit med i gemet ett bra tag nu. Det är här detta fantastiskt roliga fenomen uppstår! (läs nedan)

Julius Juliusson: -”Hej! Jag har börjat fiska gädda

och ska nu köpa nya grejer, jag bor i Juliusköping.

Nu undrar om det är någon som har erfarenhet

av den lokala butiken eller någon som vet om

www.sportfiskemaximus.se//påhittadsida

är en webbutik man kan lita på?”

Idiot Idiotsson: -”Jag har aldrig satt min fot i butiken

i Juliusköping, jag bor 150 mil därifrån.

Jag bara antar att den inte är bra! Jag vet ingenting om

sportfiskemaximus.se heller, men jag antar att den är skräp också.

Du borde handla på www.norrafiskesport.se//påhittadsida !!

Trögve Trögvesson: -”Hörre du, Idiot Idiotsson nu är det ju så att

norrafiskesport.se är sämst. Man ska handla på www.boggersfiske.se//påhittadsida ”.

Detta bara fortsätter! Den stackars människan som bad om hjälp med en rak och enkel fråga måste stå där helt förvirrad. Ingenstans i frågan ser man -”Vilken är ER favoritbutik?”.

-”Vart brukar ni handla?”. I just detta fallet är det ingen som i huvud taget bryr sig var du handlar eller varför just den butiken är bäst i världen. Bara för att du fick en gratis balaklava med butikens logga på gratis när du fick en felbeställning gör det inte till Sveriges bästa butik! Varför tror du att du fick en med företagets logga på ?!  Nu är det jag som svävar iväg på annat ämne, fy skäms på mig. Ingen är perfekt eller hur?

SVARA PÅ FRÅGORNA SOM STÄLLS! INGENTING ANNAT! Det är nästan så att man kan tro att varenda människa som befinner sig på forum har ADHD eller någon annan form av koncentrationssvårigheter, det tar bokstavligen 3 sekunder efter att man läst meningen till att tråden byter ämne. Hur är detta möjligt?!

Om någon kommer fram till er på gatan och frågar om ni vet vägen till en specifik restaurang. Vi tar ett exempel, ni blir nu stannade på gatan;

-”Ursäkta mig, bor ni här i stan? Vet ni i sådana fall vart restaurang gyllene stekspaden ligger?

Jag kan sätta min båt på att 9/10 av er hade givit den korrekta vägbeskrivningen och inte tänkt mer på detta. Hade det inte varit konstigt att säga;

-”HA! Nä du, sätt dig i bilen och kör till nästa stad, det är bara 8 mil. Det är min favoritrestaurang.

Kan vi inte bara ta reda på fakta innan och svara på de frågorna som ställs?

2016, Tjugohundrasexton, MMXVI, Kaksituhattakuusitoista, kalla det vad fan du vill, ett riktigt skitår var det om du frågar mig och många andra. För att strö lite extra salt i såren beslutade sig Tjugohundrasexton för att vara ett skottår, alltså en extra dag av detta år att trycka upp i våra ansikten!

Muhammad Ali, Carrie Fisher, Prince, David Bowie, Lennart Häggroth, Lasse Flinckman är bara fåtalet namn på legender som lämnade oss under 2016. Fler människor har aldrig varit på flykt från krig, sprängdåd i Turkiet, skottlossning i Tyskland, det brasilianska laget Chapecoense omkommer i en flygkrasch. Nä, Tvi och ve vilket jävla skitår!

Mitt eget 2016 skulle givetvis jävlas in i det sista, det hade till och med det sämsta, möjliga, tänkbara slut; sjukskrivning. Jag tyckte att det var en bra idé att stoppa in huvudet i munnen på en hund á 50 kg+ .

Skämt och sido, det kunde faktiskt ha gått riktigt illa! Fick en sjukhusklippning på köpet som resulterade i en ordentlig sidecut. Vilket i sin tur medförde att min snygghetsfaktor gick i botten och min coolhetsfaktor sköt i höjden.

Nåväl, nu är det 2017! Nytt år nya möjligheter är det största lasset med skit jag har hört!  Same shit different day . Nytt år, nya siffror, samma saker att vara arg och irriterad på för Fiskedonnan. Ser fram emot ett bittert år!

Nu känner att jag måste tacka å det ödmjukaste för all respons och den enorma trafik ni har skapat här på min blogg under året som gått! Det värmer i mitt hjärta att ni är så intresserade av mina tankar! Att ni orkar lyssna på mitt eviga gnällande och mina förbittrade inlägg. Ni är urgulliga! Är väldigt glad över alla frågor och funderingar jag får via mail, den vanligaste frågan jag får är varför jag inte skriver om mina fiskepass/mitt fiske.

Svar: Det finns så många andra duktiga fiskare som är mycket duktigare än mig! På så vis gör dem ett bättre jobb när det kommer till att fånga läsarnas intresse och ge en rättvis bild över hur man lyckas som fiskare. Samt att jag är lite av en retsticka som gillar att sätta tankar och idéer i folk huvuden, att få någon att ägna en tanke åt vardagens varför, vad, om och hur. Om ni nu är så himla nyfikna på mina fiskepass/historier så får ni fortsätta att tjata lite till.

Norrland, norrbotten, lappland, smaka på de orden, alla gäddfiskare där ute. Norrland verkar vara det nya Blekinge på gäddfiskarens karta, alla vill hit upp och fiska! Nu har jag i fyra månader arbetat aktivt som fiskeguide vid en turistanläggning i Norrbottens inland, under denna korta period har jag sett ett tydligt mönster hur den typiska Svenska gäddfiskaren beter sig och ser på sig själv. (För att ingen ska känna sig kränkt så klämmer jag även in Finska gäddfiskare). Gud förbjude att någon skulle bli kränkt.

Ni är ett gäng fiskande vänner som planerar en norrlandstrip, fiska grov fisk!  Vi alla vet hur det brukar låta. -”Det var ju i den sjön som Karsten Karstensson drog den där asgrova fisken på 150 cm och den vägde typ 30 kg”. -”Det finns en stugby i närheten av det vattnet som har en anställd fiskeguide, då måste fisket vara asgrymt! Finns det en guide i området så måste det vara lättfiskat överallt i området”.  -”Sedan är det ju Norrland, det bor ju knappt några människor där, vi vet ju att i norrland har inte fisket kommit längre i utvecklingen än att lägga gäddsaxar, höhöhö”. Kepskillarnas intelligenta kommentarer över norrland och dess befolkning haglar i samspel med tangentbordets smatter medans resan norröver bokas.

Norrbottens inland är enligt mig som ingen annan plats i Sverige, glest befolkad och med en medelålder på 1800-frös i byarna, detta medför vissa problem.

1. Karsten Karstenssons fisk fångades 1944 och var stor med gammelbefolkningens mått mätta, fisken var 90 cm och vägde 5 kg. (Ett mönster som jag själv har märkt under tiden som jag levt och verkat här uppe är att det lönar sig inte speciellt mycket att prata med lokalbefolkningen. Pratar du gäddfiske med dem så ”skryter” dom över storgäddan som kretsar kring de senast nämnda måtten).
2. För det första så önskar jag dig stort lycka till med att hitta djupkartor eller sjökortsliknande information över sjöarna i norrbottens inland, med lite tur hittar du ett fåtal på Insight genesis. Förutsatt att ni är så pass utvecklade att ni tänker på att kolla på djupkartor eller liknande i valet av plats. För det andra; en stor anledning till att det finns guider på anläggningarna här ute är just av den anledningen att det ligger här ute. Glesbefolkat, björnar, djupa avgrundssjöar, myrar som slukar traktorer, vilt strömmande oreglerade älvar. Ta som exempel; Råneälvskatastrofen sommaren 1995. Missförstå mig inte, de guiderna som är anställda på dessa anläggningar är väldigt kompetenta och brinner för fisket.
3. Behöver jag säga mer än Magnus Lindgren aka MangeBoy, Gunnar Westrin, Nicklas Hallnor, Robert Westin, Robin Utbys, Filip Grahn, Jonathan Nordin, Markus Teilus, Jesper Larsson. Listan kan skrivas flera kilometer lång med makalöst duktiga fiskare från norrland som har kommit längre än att lägga gäddsaxar, förmodligen kommer du aldrig någonsin att bli bättre än dessa killar men ändå är norrlänningarna enligt dig neandertalare med saxar.

   

De självutnämnda proffsen tar sina spinnerbaits, ytbeten och den obligatoriska grodan. Det är ju sommar i Sverige! Ytbeten är ju glödheta på sommaren, det vet ju alla som kan någonting! Ju längre norrut resan går ju gråare blir det, bilens temperaturmätare tickar sakta nedåt och färgen på lövträden berättar om hur sommaren är över. Den inre paniken sprider sig, ingen vill erkänna att man inte hade räknat med detta. Det fanns inte en tanke i huvud taget på att resan skulle landa på latitud 66+, samma latitud som Murmansk i Ryssland eller norr om Fairbanks Alaska!

Efter första fiskedagen lommar kepskillarna in på den lokala turistanläggningen med svansen mellan benen, fiskefittor allihopa trots att ni är Sveriges bästa gäddfiskare. I och med skammen vill man inte prata med guiden utan pratar med någon av de andra anställda på anläggningen.

Anställda som inte kan någonting i huvud taget om fiske, -”Fiske är ju inte så kul, sitta där och glo på ett rödvitt flöte hela dagarna”. -”Ja, men sådana där långedrag eller vad det nu heter måste väl gå att kasta med? Det kan ju inte vara så viktigt vad man använder för någonting”.  Hur som helst så väljer ni att prata med dessa människor, för att få lite information och nya platser att fiska på. Ni blir förmodligen skickad till en sjö som guiden har pratat om till sina arbetskamrater, problemet här är ju ganska självklart. Detta är kanske ingen optimal sjö för grov gädda, guiden har kanske lagt riktat fiske efter abborre på denna plats. De anställda vill ju såklart låta som att dom vet vad dom pratar om till gästerna. ”-Fake it ’til you make it”, eller hur var det?

Vill kepskillarna nu mot förmodan prata med guiden så försöker man kräma denne stackare på platser! Fräckhetsmätaren går i topp! Själv lessnade jag på detta beteende vid ett tillfälle, lutade mig fram över receptionsdisken och sa; 

När man som sportfiskare reser upp till Norrbottens inland och pratar med den lokala befolkningen, i detta fall Norrbottningarna. Räkna med att bli utskrattad och klassad som en fullständig idiot om du säger att du riktar ditt fiske mot gädda. -”Men va’ fan säg du männisch’, hur jere ställt oppa hovve’ ditt”!  -”Du gitt ju va galn’, gädda ho ä’ ju skräpfiskn’, nätjens* husdjur, förstör allt ädelfiske å ät opp allt som finns”. -”Hänna ha vi bonkartävlingar på gädda’! Vi lägg ut näta å kast opp gäddjävla’ på laan”. Nästan i den grad att facklorna och högafflarna kommer fram, man blir fastbunden på en påle, publikt utskrattad utanför byns kyrka. Ni vet, sådant som dagligen inträffar i det ociviliserade Norrland.

Jag ska nu ge ett verkligt exempel som inträffade i somras, en grupp glada amatörer från vår huvudstad bokade mig som guide i två dagar, samt helpension på anläggningen. Det ska tilläggas att en av dessa herrar var så pass glad amatör att han aldrig hade fiskat förr. Att boka mig som guide innebär att du får hela kittet; förmiddagsfika, hembakta bullar och kokkaffe över öppen eld. En stadig lunch som tillagas på Murikka, till exempel renskav med kokt potatis, gräddstuvad viltpytt, älgtacos, ja you name it, allt du vill äta. Dessa trevliga herrar bokade hela kittet.

Samma vecka hade vi en grupp ambitiösa gäddfiskare från vårt grannland i öst, egna båtar och hela rasket, (bokade bara boendet). Grannarna från öst var på anläggningen i cirka fem dagar, resultatet var långt ifrån lyckat efter vad jag har fått berättat för mig. Mina glada huvudstadsherrar fick alla fisk under dessa två dagar, varav den ena ökade på sitt personbästa från tre kilo till 8125 gr.

Nu ska jag göra någonting farligt, jag ska lämna min personliga åsikt, livsfarligt jag vet. Hur som helst, min personliga åsikt är den att detta påvisar en ganska tydlig bild över hur en guide kan avgöra hur fisket på semestern ska utspela sig. Släpp stoltheten för fan! Känner du att någon form av penisförlängning behövs så köp en flashig bil eller liknande. Ska du ändå kosta på en Norrlandsresa för att fiska, gör det på riktigt det är för många faktorer som är för osäkra för att på egen hand lyckas första gången i Norrland.

*Nätjen = Andeväsen, likhet med djävulen.

Nu ska vi vara uppriktigt ärliga här! Vem av oss tycker egentligen om att vara fiskare? Tänk efter nu gott folk, tänk riktigt noga. Hur dum får man vara egentligen?! Alla dessa idiotiska upptåg vi som fiskare ta oss an, trotsar vädergudarna och näst intill sätter livet till. Jag blir nästan aningen bitter när jag tänker på det! Flugfiske i all sin ära, men vad är det för någonting vi egentligen ger oss in på?

Sommar, sol och semester, jag vet att vi alla längtar. Vi gör ju ingenting annat är att skryta på facebook om att vi har semester. Hela vintern och våren har gått åt till planering inför denna underbara fiskevecka i de Svenska fjällen. (Även om vissa bara åker norr om Gävle och kallar det för fjällfiske).

Det börjar närma sig med stormsteg nu, vadarbyxorna ska dammas av efter en lång dvala. Jaha, det börjar redan jävlas här, när du testar vadarna för att se så att allt är som det ska, så inser du att det har varit en kall och tuff vinter som har satt sina tydliga spår runt midjan. När du ställer dig framför spegeln slår det dig att du ser ut som en stoppad falukorv, din rörelseförmåga är lika med noll i dina gamla trotjänare till vadare. ”Visst har man väl planera’ att börja motionera, fast givetvis på lite längre sikt.”

Skulle det nu mot förmodan vara så att vadarna fortfarande passar dig så hittar du förmodligen en Humphy-fluga size 12 sittandes i vadarna. Förbannelser haglar över dig själv – ”När ska jag lära mig att inte säga, –”jag gör det sen”. Det ska ju jävlas in i det sista.

Nåväl, dagen D är här! In med allt möjligt skit i bilen, ett snabbt stopp på glasbanken sen bär det av uppåt. Alla är glada i hågen, nu är det bara åtta timmars bilkörning kvar. Efter vad som känns som en vecka senare är man nästan framme, euforin i gruppen börjar höjas, planeringen, skryt och lovord om hur tidigt man ska äta frukost för att så kvickt som möjligt vara ute på vattnet innan alla andra.

–”Vi är seriösa fiskare, alla andra sitter säkert bara och dricker whiskey”.

-”Ja, men en liten whiskey måste vi ju ta oss för att avsluta dagarna på bästa vis”.

Klockan är massor när ni rullar in på parkeringen, nu ska man försöka leta reda på någon som kan visa en campingen/stugbyn och lämna ut nycklarna. Tillslut hittar man en pytteliten post-it lapp med ett telefonnummer som knappt är läsbart, ser ut som att det är en läkare som skrivit det. Fast det är också orimligt, närmsta läkare är ju 15 mil bort här uti obyggden. Den stackars stugvärden/guiden får till 9/10 gånger samma fråga;  ”Jaha! Du bor här uppe? Roligt. Jag känner en Peter i Umeå, känner du honom?” Nej, vi känner inte alla i Umeå. Det är 30 mil till Umeå från härifrån, 27 från Kiruna. Vi springer inte runt och frågar en stockholmare: ”Stockholm, säger du? Kul. Känner du Preben i Köpenhamn?”

Hur som helst, nu är det dags att packa ur bilen och installera sig i de spartanska infisna stugorna som med en unken doft berättar historier om andra fiskares krossade drömmar. Hoppsan, i skuffen fanns det ju ett x antal plattor med öl och någon/några flaskor whiskey! Det är väl inte mer än rätt att ta sig en liten stänkare efter en lång dag i bilen? Redan efter första burken försvann självbevarelsedriften, lagom med blod i spritomloppet blev det visst. Det var den tidiga morgonen det!

Några timmar senare än planerat börjar det röra sig i stugan som nu stinker av nuvarande fiskares krossade fiskedrömmar, bakfylla och ångest. Önskan om att skruva av huvudet och hälla tillbaka innehållet i flaskorna känns underbar. Bara tanken på frukost får en att vilja kalva, nu ska det till råga på allt fiskas också. På med vadarbyxorna, som i detta läge när du spänner bältet känns som en tvångströja som klämmer åt tarmarna likt en fransk glädjeflickas korsett.

Långsamt går det, det ska gudarna vet! Att få in grejer och personer i bilen är i detta läge en av livets hittills största utmaningar. Som tur är så finns det ofta någon förnuftig människa i gruppen som lagligt får hantera motordrivna fordon, synd att denna person lagligt sett inte får slåss med pinnar eller andra tillhyggen för att påskynda processen. Väl framme vid vattnet så är ju självklart de bästa platserna redan tagna, seriösa fiskare kallade vi oss för, eller hur var det nu? Som om läget inte är eländigt nog påpekar någon att alla har glömt att ta med sig solskyddsfaktor, solen gassar ju och det är väl 25 grader varmt. Äsch, det är väl inte så farligt? Dagarna går och nu liknar hela sällskapet flöten, rödbrända, blekfeta och ograciöst skumpande uti vattnet. Mesta delen av tiden går åt till att sitta på en sten och se ut som man väntar på vakande fisk, medan i själva verket ni sitter och halvsover.

Stugbyn som boendet är bokat på ligger i största sannolikhet i anslutning till en restaurang som har någon form av jippo på någon av veckans alla dagar, till exempel en after work. Skrockandes frågar ni guiden eller någon annan lokal förmåga om det brukar vara några vackra damer från trakten som besöker denna after work. Trots att du är en familjefar och en respektabel man på hemmaplan. Det är tydligen andra regler som gäller i fjällen när man är på semester.

Om nu ovanstående historia inte passar in så tar inte eländet slut för det. Flugfiskarens vardag är att slåss med alla naturens fenomen och krafter. Allt som går att fastna i fastnar man i, även om det verkar fysiskt omöjligt att fasta i någonting så gör man det ändå! Ofta känns det som att någon sitter någon stans och skrattar åt ens elände. Börjar du bli lite till åren, som mig så bråkar ju allting extra mycket! Minsta lilla ljusförändring när mörkret kommer intågandes kan vara förödande för bytandet av fluga.

Dessa små hemska black gnats size malbajs, förvandlas snabbt till din värsta fiende. Svordomarna haglar, inte nog med detta, i och med skymningen kommer myggen, knotten och allt annat som bara finns för att irritera just dig ännu mer. Ont gör det också! Självklart tappar du flugan i vattnet när du ska bitchslapa myggorna som biter dig, eller så gör man som mig och dunkar in kroken i nacken! Nästa år ska jag åka till Spanien på solsemester istället, det är i alla fall vad du försöker att intala dig.

Foto: Pontus Bentzer

I dagsläget är stora delar av vår vardag dokumenterad på något av de sociala forumen och alla vill synas och visa upp vad man åstadkommer. Sociala medier i all sin ära, ett fantastiskt sätt att nå ut till omvärlden men olyckligtvis anser jag att det i många fall används på fel sätt. Jag själv som är i fiskebranschen, följer otaliga fiskeprofiler, fiskerelaterade företag och andra personer som lägger ut sina fångster och troféfiskar på de verksamma sociala medier som vi har. Nu är det dags att vi börjar reflektera över trender och effekterna av detta.

Den problematik jag finner med detta är att det ger en skev bild och ger falska signaler till allmänhetens unga fiskare. Många av de som följer våra fiskeprofiler eller duktigare ”hobbyfiskare” vi har i vårt avlånga land är barn/ungdomar. Alla i branschen har ett oskrivet ansvar att visa att fiske är roligt, alla har ett ansvar att fånga intresset hos barn och ungdomar och föra in dom i fiskets värld! Du kan vara någons största idol utan att du vet om det. Just ditt fiske, dina fångster och dina tips kan vara någons inspiration till sitt personliga fiskeintresse. Ärlig talat, hur många snipor eller mindre bra fiskar måste man gå igenom innan man träffar på The one, the only, THE BIG? Verkligheten måste börja speglas lite mer ärligt!

(En liten men ack så vacker Small mouth yellow fish från Sydafrika)

Tänk tillbaka på den tiden när du var liten eller i början av ditt fiskeintresse. Oavsett ålder, så har alla haft samma startlinje, där varje litet pill, varje litet napp och varje landad fisk gav en sådan euforisk känsla som spred sig i hela kroppen! Allt skulle dokumenteras eller på annat sätt visas upp för någon, alla har någon gång varit riktigt stolt över vad man åstadkommit! I dagsläget får jag känslan av att många fiskeprofiler eller duktigare ”hobbyfiskare” blir oerhört besvikna om det inte är en monsterfisk som snuddar på personbästa.

Tittar man lite närmare på de bilder som läggs upp idag på sociala medier är majoriteten av bilderna de absolut största fiskarna. Självklart måste de stora fiskarna visas upp! Det hade även jag gjort om jag hade lyckats fånga en bamse, men även mindre fiskar, som inspirerar vår yngre fiskande generation är viktiga. Dem behöver få ljus i våra sociala medier. De allra största fiskarna är inte omöjliga att fånga men för vår yngre generation med begränsad utrustning och möjligheter att ta sig till de bästa fiskevattnet kan det ibland kännas hopplöst. Lägger vi enbart upp bilder på det vi anser vara ”en bättre fisk” finns risken att unga fiskares självförtroende och självkänsla sjunker, just av den enkla anledningen att vi sänder ut fel signaler om vi alltid ska visa bilder på de största fiskarna, ungefär som att de mindre fiskarna inte duger. Det kan liknas lite med diskussionen kring skönhetsideal, vi duger inte om vi inte är si och så smala eller ser ut på ett visst sätt.

En liten Tiger fish från Sydafrika, men kolla hur lycklig jag är!

Vill man verkligen inte lägga ut bilder på mindre fiskar så kan man alltid ta sig tid att kommentera någon av sina följares mindre fångster och glädjas för deras skull. Vem vet, just din kommentar kan göra någons dag!? Alla vet hur härligt det känns med en gratulation eller en komplimang, särskilt från någon man ser upp till! Slutligen vill jag bara påpeka att detta absolut inte är kritik på något sätt, det är mitt sätt att påminna folk om det ansvar man faktiskt har på sociala medier för att framhäva fiske som hobby. Fiske ska vara till för alla. Delad glädje är dubbel glädje! En fisk är en fisk, och viktigaste av allt, det är din fisk!