Nyss hemkommen från ett helt fantastiskt fiske tillsammans med Manuel Fyréstam. Vi hade några veckor tidigare besökt sundet tillsammans med Petter Eriksson, då under en köldknäppe med både låga temperaturer och nordliga vindar. Med detta hade vi mycket segt fiske. Nu såg det annorlunda ut, högtryck och rapporter om riktigt bra fiske innan vår resa. Det bra fisket fortsatta under de dagarna vi befann oss på plats. Vi fiskade intensivt under 2,5 dagar där man vid flertalet kortare huggperioder fick lyfta riktigt stora abborrar.

Vi skojade och drömde på vägen ner att vi skulle ta varsin 2 kilos. Men det var då bara en dröm…

Dag 1, söndag. Vi rullade från Stockholm runt 03. Målet var att hinnan ner någorlunda där vi såg första dagen som en ”rek dag”. Vi ville känna på fisket och spottarna för att få en känsla om vad som gällde, hur fisken stod, mm. Vi rampade i runt kl. 09 och trocklade oss ut. När vi närmade oss de första spottarna vi planerat inleda fisket på möttes vi av ett hav av båtar. Vi hade båda tidigare aldrig besökt sundet strax innan förbudstid och hade såklart hört om mängden båt som befann sig i området. Men detta var något i hästväg. Vi är relativt vana med båt i Stockhomstrakten men iom att vattnen är relativt stora brukar man kunna hitta lite lugn och ro. Här var det omöjligt. Men som nämnt, vi visste om detta och var mentalt förberedda på det. Det viktigaste egentligen var att hålla sig till sin plan och fiska på det sättet man själv tror på. Vid sådana här tillfällen är det nämligen mycket lätt att stressa upp sig och blicka mer åt vad alla andra pysslar med istället för att fokusera på det man själv kan och tror på.

Vi inledde fisket på en kant som vi blivit tipsade om. Men morgonrushen var redan förbi vilket vi hört skulle vara den hetaste för just denna plats. Efter cirka 2 timmars fiske med en bra kontakt bestämde vi oss för att flytta. Vi hade sneglat på en vik vi under tidigare besök haft gott resultat i som vi nu även sett fått stå tom och bestämde oss att åka dit. Väl på spotten började vi kasta av. Vi hade cirka 0.6 m vatten där vi stod men kastade betena på cirka 0.8-1.2 m. Just sådana här sänkor kan vara riktigt heta. På denna spott kunde vi även för tillfället se både predatorfisk och bytesfisk röra sig på Structure Scan. Iom den hårda vinden bestämde jag mig för att sätta på en bladed jig, i detta fall en Gunki Boomer, 5 gr, vilket är en ny vikt på detta bete för 2021, perfekt för det grunda. Detta även då vattnet blivit rejält upp grumlat. Jag ville ha något som stack ut. Samtidigt som jag börjar kasta krokar Manuel på första fisken för resan. En fisk på strax över kilo. Han släpper tillbaka den snabbt och vi fortsätter kasta. Tror jag hann lägga cirka 3-4 kast innan det dunkar i. Den tar Boomer i farten och går tungt direkt. Jag tror, som så ofta med större abborre, att det är en gädda. Dock hade den de där abborre-shaken. Väl vid båten ser vi att det är en helt galet stor abborre. Manuel håvar säkert och vilken glädje – vilken fiske. Vi lägger den snabbt på mätbrädan och konstaterar att det är en riktigt stor borst, hela 51 cm. Jag plockar upp vågen och tar vikten. Den stannar på hela 2082 gr. Vilken galen start. Efter några snabba bilder fick fisken simma tillbaka. Detta även min första Svenska tvåa. Se bild 1 i inlägget.

Fisket fortsätter och efter endast några kast bommar jag en tung fisk. I kastet efter bommar jag en till. Man vill verkligen inte tappa fisk vid dessa tillfällen. Man vet att det finns mycket stor fisk i området samtidigt som vi upplevt att när man väl tar en stor brukar det kunna ramla loss fler i samma kaliber. Tredje gången gillt, jag sätter en riktigt tung fisk efter de bommade. Denna gick, som tvåan, riktigt tungt. Efter någon minut håvar Manuel en riktigt väl konditionerad abborre. Det var precis att den nådde upp till 47 cm och då med en vikt på 1855 gr, se bild 3 i inlägget. Vi tror knappt att det är sant, fisket är glödhett.

Efter release fortsätter fisket. Vi bommar ytterligare ett par innan vi bestämmer oss för att lämna spotten och testa nytt. I detta vatten och vid denna tidpunkt på året är fisken i rörelse och om man har en spott där man vet att abborren stråkar behöver man egentligen inte flytta på sig. Men vad är det roliga i det, och sen ville vi även se hur och var fisken stod. Flytten gav resultat direkt. Två snabba abborrar för mig, ena på strax under 1400 gr och andra på strax under 1500 gr. Denna gång på jigg, en Gunki Bumpy. Vi fortsätter nöta och Manuel klipper en fin fisk på strax över 1400 gr samt en sutare på cirka 3 kg. Vilket snitt på abborrarna. Vi fortsätter fiska i området med mindre flyttar, men lyckas inte pilla upp något mer.

Dag 2, sugdagen. Vi hade på vägen ner bestämt oss att testa nytt vatten under måndagen bara för att veta vart vi skulle lägga krutet sista dagen. Det var totalt väderomslag med lägre temperaturer och konstant regn. På det nya vattnet visade det sig inte alls vara igång. Det gjorde inte saken bättre att vi knappt fått någon sömn då vi tog beslutet att åka ut på vattnet redan 04 för att hinna logga hela området i lugnt och ro om nu andra båtar skulle ta samma beslut. Vi lyckades under morgontimmarna pilla upp två mindre fiskar, båda av Manuel. Runt kl. 12 bestämde vi oss för att åka tillbaka till området vi fiskat under föregående dag. Detta även då vi pratat med vår teamkamrat Adam Wiking som lyckats pilla upp ett gäng riktigt fina fiskar. Vi rampade upp och begav oss ”tillbaka”. Väl på plats gav det resultat direkt. Jag landar en fin fisk på en bit över regg. Samtidigt som detta inträffar meddelar Adam, som ligger endast ett par kastlängder bort, att han precis landat tre fina fiskar. Han ber oss då komma bort för att hjälpa honom fota. En av dessa fiskar vägs till 1980 gr, en riktig praktfisk. I samband med att vi tar ett gäng snabba bilder på Adams fina fiskar fotar vi även min. Se bild 4 i inlägget. Fisket fortsätter men går trögt. Ett par pet och ett gäng ok borrar upp. Nya tag imorgon.

Dag 3, succé. Vi bestämde oss för att börja i området vi sett och även landat fina fiskar. Skall tilläggas att detta generellt är grundare än vad många fiskar på. Dock får man ligga lite mer själva vilket både jag och Manuel uppskattar. Manuel hade både landat och haft bra kontakt på Jerk. Tyvärr saknade jag själv ett jerk i den önskade storleken som gick tillräckligt grunt. Men jag hade förberett mig, med en rasp filade jag ner en av mina jerk, en Gamera 110 Slim, den enda jag hade med av den modellen. Kort efter detta landar jag första fisken för dagen, strax över 1400 gr som jag knappt hinner få i innan det dunkar i på Manuels Jerk. Denna dock betydlig tyngre. Efter en kortare drill håvar jag fisken och vi ser direkt att det är Manuels topp för resan. Fisken mäts till 48 cm och vägs till 1840 gr. Vilken jädra start på sisa dagen, se bild 5 i inlägget. Manuel hinner knappt släppa i fisken innan han krokar på en till. Denna går ännu tyngre – lingonben deluxe. Efter någon minut landar jag fisken och vilken jädra fotboll. Vi mäter den till samma längd som den tidigare, 48 cm, men med denna mage inser vi direkt att den är tyngre. Vid första snabbvägning vägs fisken till endast några gram under 2 kg. Helt galet. Efter noggrannare vägning konstaterar vi att den är precis över strecket, se bild 6. Vad är det som händer, nu har vi varsin 2 kilos, något som vi endast skojade och drömde om på vägen ner. Efter några snabba bilder fick hon simma tillbaka.

Det som händer efter detta är bara sjukt. Vi kände oss båda riktigt avslappnade och nöjda men fortsatte såklart fiska på. Det jerket jag slipat ner visade sig vara hel outstanding. Vi fiskade betena med hårda och relativt långa ryck följt av riktigt långa pauser. Fisken tog varje gång i dessa långa pauser. I varje ryck tenderade Gameran att gå något snett nedåt samtidigt som det gick åt sidan, inte alltid side-to-side, istället en relativt ologisk icke-homogen rörelse. Abborren gick bananas på detta och jag lyckades landa 3 snabba fiskar, alla på över 1700 gr. Helt galet. Två av dessa på bild 7. Vi fortsatte fiska och fisken fortsatte hugga. Runt kl. 14 hade vi landad en hel del fisk, 8 över regg och då 6 av dessa över 1700 gr. Vilket fiske, alla på jerk. En av dessa fina abborrar där man även ser nämnt bete ovan i mungipan, bild 8.

Vi bestämde oss kring denna tid för att bege oss längre in i viken. Vinden hade tilltagit och vi var rätt trötta på att stå i denna blåst. Dock var vi relativt själva men kände att vi ville testa något nytt. Sen kan man ju även erkänna att en bidragande faktor var några galna rapporter längre in i viken.

Väl inne möts vi av sinnessjuka mängder båtar. Men samtidigt kan man förstå detta. Förbudstid knackar på dörren samtidigt som denna är på g att ändras och chansen att ta sin, för många, drömfisk har i princip aldrig varit så stor samtidigt som det kommer bli svårare kommande år. Vi blir dock besegrade av tanken att klämma oss emellan andra och bestämmer oss efter loven att bege oss tillbaka utåt. På g ut stannar vi i en av de grundare vikarna där jag lyckas landa en braxen på 4 plus, på jerk – helt sjukt. Efter detta stannade vi lite halvt på ett par ställen innan vi bestämde oss för att bege oss hemåt. Vid detta tillfälle kan man fråga sig varför man inte stannade kvar och fiskade sista dagen innan förbudet, när det även var så hett. Svaret är att vi båda var mer en nöjda över det magiska fisket vi fått uppleva. Det man ser i media är nästintill bara ljusglimtarna och topparna. Många går verkligen stolpe ut. Men då är det ju bara att ta nya tag, drömmen lever kvar!

Utöver detta träffade vi riktigt härliga människor. Även fast det är hjärngympa att inte få ligga själv är det alltid superkul att träffa likasinnade människor.

Skitfiske på er! 🙂