Är det värt det?

Vintern håller i sig och det ser ut som den ska göra det ett tag till då det ska bli kallare igen.
Så än så länge behöver man inte ställa undan pulkan.

Förra helgen var jag ute en kort sväng på isen och provade lyckan vid en kant där det går från 2 meter till knappt 6 meter, men det enda jag fick var en mindre gädda och ett klockrent fäll men där jag tappade gäddan… Tyvärr kändes det som en bättre fisk, men för att slippa ha ångest över det så säger jag att det var en snipa!

Ismete

Igår var jag också ute på isen, men nu bytte jag plats och fiskade på ett område där djupet är ungefär 1,5 meter och väldigt mycket växtlighet på sommaren.

Jag kom fram till sjön strax innan sju.
Jag började med att släpa pulkan en bit igenom skogen på en liten smal stig med stenar, träd och stubbar som stack upp ungefär överallt. Självklart var det snöfritt och inte var det minusgrader heller så marken var sådär härligt tung att dra pulkan på. Väl ute ur skogen så var det bara att kämpa sig igenom en vass, pulkan glider inget vidare på vass heller… Så när jag äntligen kom ut på isen så var det bara att börja gå till platsen. Just det ja, det hade regnat dagen innan så på isen låg det någon form av sörja som gjorde att man halkade runt mer än vanligt, även med broddar… Så lätt trött och rejält varm så var det dags att börja borra och sätta ut spöna.
Vid åtta var allt klart och jag satte mig ned i stolen för att hälla upp dagens första kopp kaffe när det fällde på ett spö, självklart på spöt längst bort! Så det var bara att börja jogga försiktigt.

När jag kom fram så stod gäddan still, så jag kände lite försiktigt om den var kvar eller om den hade spottat, men den var kvar så jag satte in mothugg och kunde snart kroka av en snipa i hålet. Jäkla mörttjuv!

När spöt var riggat igen så gjorde jag ett nytt försök med kaffet men jag hann bara skruva av ett halvt varv på termosen innan det fällde på ett annat spö. Nu var det på spöt närmast så jag var snabbt framme, gäddan tog lite lina så jag satte in ett mothugg direkt och bommade… Jag borde antagligen ha väntat några sekunder till, men samtidigt så brukar det gå vägen att kroka när gäddan tar lina.
Ny mört på spöt och tillbaks till kaffet, nu hann jag dricka en halv kopp innan det fällde på samma spö igen. Den här gången missade jag inte och kunde snart kroka av en gädda på drygt två kilo.

Efter den gäddan blev det lugnare, tyvärr började det istället blåsa rejält, en hemsk ostlig vind som letade sig in överallt. Jag fick krypa upp mot en liten ö för att få lite vindskydd.
Trettio minuter efter blåsten dök upp började det snöa som gjorde dagen ännu lite mer otäck… Jag bytte kaffet mot blåbärssoppa för att hålla någon värme kvar i kroppen. Blandade småhopp, åkarbrasa och andra suspekta rörelser användes också flitigt för att inte frysa sönder… Jag började faktiskt fundera på om det verkligen är värt det?

När klockan hade blivit kvart i elva funderade jag på att ge upp, då från ingenstans fällde det. Jag tog med mig prylarna och försökte ta mig ut till spöt med stela leder. Väl framme ser jag att gäddan tar lina i bra tempo så ett snabbt mothugg och fast fisk. Nu var det lite mer tyngd!

Efter några rusningar och en nervös vändning i hålet där jag trodde den släppte så kunde jag tillslut lyfta upp en bättre gädda på 96 centimeter och en vikt på 5-6 kilo. Jag vägde den aldrig utan tog ett par snabba bilder innan hon fick simma tillbaks igen.

Ismete

Underbart väder!

Perfekt krokad i mungipan.

Perfekt krokad i mungipan.

Efter gäddan hade återvänt insåg jag igen hur fruktansvärt otäckt vädret var och skyndade mig tillbaka till mitt lilla krypin vid ön. Jag hällde upp det sista kaffet för att få tillbaka känseln i fingrarna och ja ungefär hela kroppen…

Efter den gäddan händer det inte så mycket mer, men jag bet ihop och satt fram till lunch sen gav jag upp och kämpade mig tillbaka genom slask, vass och skog. Men väl framme vid bilen frös jag inte längre, så visst tusan var det värt det!

För även om man måste kämpa sig över åkrar, genom skogar och vassar eller andra hinder för att komma ut på isen så är det alltid värt det, till och med när man blankar för det finns inget bättre än fiske!

Tjock dam på ismete

I går var jag återigen ute på ismete, men nu hade jag lämnat Småland för att göra ett besök till Blekinge.
Jag och min gode vän Inge hade länge planerat ett fiskepass ihop och nu äntligen var det dags.

Klockan ringde vid 05:30 och det tog inte många sekunder innan jag var uppe och ute i köket där kaffebryggaren väntade på ström. Sen var det bara att packa ned mat och dricka i väskan innan jag började styra bilen till dagens fiskeplats.

Vi var ute på sjön strax efter sju och vi hade snabbt en plan på hur vi skulle sätta ut våra spön, så det var bara att börja borra och placera ut dem.
klockan åtta var allt klart och vi kunde sätta oss ned och ta dagens första kopp kaffe.

Eftersom det varit 5-6 plusgrader ett par dagar innan så var isen tjockare än vi trodde, 11-12 cm riktigt hård is mätte vi den till.

Ismete Blekinge

När klockan hade hunnit bli nio fick vi besök, det var ett par elever från Blekinge Folkhögskolas Fiskevårdslinje där Inge jobbar som lärare som hade kommit ut för att fiska med oss.
Strax innan halv tio kom det även ett par andra ismetare till sjön.

Vid tjugo i tio ropade en av grabbarna som höll på att sätta ut sina spön att vi hade fäll och pekade på ett av Inges spö.
När vi kom fram till spöt så lämnade linan snabbt rullen så Inge satte in mothugg direkt och det tog tvärstumt!
Sen blev det rejält tung-gung, både jag och Inge blev lite nervösa när vi såg att gäddan hade rusat rakt igenom en liten vassrugg och strax efter försvann motståndet… Nej nej han vi tänka, men det visade sig bara att gäddan hade vänt och simmad emot oss i full fart! Inge fick snart kontakt igen och sen gjorde den några magiska rusningar och hela fighten tog omkring 10-15 minuter.
Tillslut kunde en av grabbarna landa gäddan, själv hade jag fått springa på ett mystiskt fäll som visade sig vara ingenting och då passade jag även på att hämta kameran, vilket var tur!

På mattan låg en otroligt vacker och välkonditionerad madame, en riktig gris!
Hon mättes till 105 cm och vågen visade 10,90 kg.

Ismete Blekinge

Ismete Blekinge

Ismete Blekinge

Efter några snabba bilder så fick hon återvända till livet under ytan, och det är minst lika magiskt att få uppleva!

Ismete Blekinge

Ismete Blekinge

När vi hade plocka ihop prylarna och gratulerat Inge ordentligt så gick vi tillbaka och firade med en kopp kaffe och lite snack kring gäddan, fighten och att en plan faktiskt kan gå i lås! För är man två, tre eller fyra som gör en satsning ihop så känner man sådan glädje även om man själv inte fick just den damen på kroken!
Det ger även ett ännu större sug att fortsätta planera, lägga tid och nöta på för att själv få uppleva lyckan, fighten och fiskefrossan.

Solen hade letat sig fram och det var en riktigt fin dag på isen, man kunde sitta i stolen och bara mysa. Ibland fick även någon mört ett frispel som gjorde att pulsen steg en aning.

Ismete Blekinge

Klockan gick och det blev dags för lunch i det fina vädret, vi hade inte fått några fler fäll utan det enda som hade hänt sedan Inge fick sin fina dam var att grabbarna som fiskade en bit ifrån oss fick en snipa.
Jag plockade fram gasolköket och stekte på ett par hamburgare i min RidgeMoneky Sandwich Toaster, riktigt smidig då den fungerar lika bra som ett litet stekjärn eller som ett mackjärn. Man kan helt enkelt tillaga en massa trevliga saker i den. Rekommenderas varmt för er som äter mycket mat ute.

Ni hittar mackjärnet hos t.ex. Hammarsjöns Sportfiske eller Karpfiskebutiken

Ni hittar mackjärnet hos t.ex. Hammarsjöns Sportfiske eller Karpfiskebutiken

Solen värmde gott men det var ändå så pass kallt så det frös lite, så ibland fick vi ta en sväng för att rensa hålen och samtidigt fick man röra lite på sig.
Men vår plan höll vi fast vid, inte flytta runt en massa utan nöta på området vi hade valt ut och hoppas på att det kunde dyka upp ännu en hungrig sjövarg…

Ismete Blekinge

Klockan gick, kaffet hade tagit slut, blåbärssoppan fick fungera som ett substitut till att få i sig något varmt. Men när solen hade gått ned bakom träden och dimman började lägga sig över sjön var det dags att packa ihop och köra hemåt igen.

Ismete Blekinge

Vi var ändå hundraprocentiga, vi fick ett fäll på hela dagen men just det fället var det vi kom dit för, så resultatet kunde absolut inte bli bättre!
Jag vill avsluta med att återigen gratulera dig Inge till en magiskt fin gädda, vilken kondition och vilken fight hon bjöd på, den kommer vi inte glömma bort i första taget!
Nu är det bara att börja planera nästa fiskepass och drömma om stora gäddor.

Ismete och Snickers

Nu när det äntligen är bra is även här i Småland så gäller det att passa på, så i lördags gav jag mig återigen ut på ett ismetepass.

Jag vaknade till med ett ryck på lördagsmorgonen, tittade på klockan och insåg att larmet på telefonen inte hade ringt! Självklart skyllde jag på telefonen tills jag insåg att larmet var ställt på 05:45 söndag morgon, bra där Christian!
Som tur var så hade jag inte försovit mig mer än 30 minuter, så det vara bara att göra allt lite snabbare, väl framme vid sjön var jag bara 10 minuter efter min plan! Så pulkan packades snabbt och sen var det bara att börja gå, för den här dagen skulle det fiskas i och kring lite djupare vatten.

Alla spöna var ute en stund innan 8, det kändes riktigt bra!

Ismete

Jag satte mig i stolen och njöt av en varm kopp kaffe medan jag satt och väntade på dagens första fäll…

Ismete

Klockan gick, vipporna höll sig stilla förutom att någon mört fick ett litet frispel ibland så min puls steg något men sen blev det lugnt igen.
Vid 10:30 bestämde jag mig för att flytta ett par spön in på lite grundare vatten, och ett spö som jag fiskade på cirka 5 meter satte jag på en mindre mört och placerade den precis ovanför botten och blyade den rejält för att se om det kunde trigga ett hugg.
De andra spöna fick fortsätta som innan, för jag var inställd på att få nöta och räknade inte med många fäll. Jag jagade inte någon mängdrabatt!

Ismete

Jag plockade fram min riggväska för att göra något medan jag väntade på ett fäll.
den här lilla väskan från Gardner är riktigt smidig att ha med sig ut på isen. Det finns tre avskiljare med kardborreband  så man kan ”bygga” den lite efter sina egna önskemål, det finns även ett fack i locket och botten är vattentät. Väskan är riktigt prisvärd och finns i flera olika modeller, den jag har heter standard och ni hittar den hos Metebolaget.se.

Ismete Gardner

Solen började leta sig fram och klockan började närma sig tolv och jag hade fortfarande inte fått ett fäll, men en sista kopp kaffe och en snickers värmde ändå rätt bra.
Det började lukta en rejäl blankning…

Ismete

Perfekt bord att ha med sig på isen, tar knappt någon plats när benen är infällda. Ni kan läsa mer om det här.

Vid ett var kaffet slut, snickers och mackor var slut, blåbärssoppan var också slut så det var helt enkelt dags att se sig besegrad.

Det som jag ändå var nöjd med var hur mina nya vippor fungerade, jag slapp blindfällen!

Ismete

Det är aldrig kul att blanka, men det är ändå en del av fisket.
Fast jag har svårt att släppa det, så jag frågade frugan om jag kunde få spendera några timmar på söndags eftermiddagen på isen och snäll som hon är så gick det bra!
Hon vet vid det här laget att hon får lyssna på tjatet, tankarna och allt där emellan när jag blankar, så hon var nog rätt nöjd med att bli av med mig ett tag!

Jag bestämde mig för att ge samma område en chans till, det borde stå någon större dam där…
Runt halv två var jag framme vid platsen.

Ismete

Jag började snabbt placera ut spöna och när jag satte linan i vippan på tredje spöt så löste den ut direkt… Märkligt stark mört tänkte jag och lyfte lite försiktigt i linan samtidigt som jag tittade ner i hålet och ser en gädda simma nedåt med mörten i käften. Jag släppte linan snabbt och tog istället spöt och satte in ett mothugg. Fast fisk, men tyvärr inte damen jag letade efter utan en mörttjuv!
Ganska snart kunde jag kroka av en gädda som snabbt fick simma tillbaka.

Ismete

Solen sken och temperaturen höll sig strax under nollan, så det var riktigt gott att sitta i stolen och dricka kaffe och äta en snickers som är ett riktigt bra fiskegodis!

Vipporna höll sig lugna i knappt en timme när det helt plötsligt blev ett bättre pling och vippan till höger om mig löste ut.
Jag smög fram mot spöt, jag såg att det lämnade lite lina från rullen men sen stannade den… Jag satte snabbt in ett mothugg men tyvärr hade gäddan spottat!
Jag vevade upp och kollade mörten, det såg ut som det hade varit ännu en mörttjuv framme.

Tyvärr hände det inget mer och jag fick helt enkelt inse att helgen som gick var en otroligt seg sådan, i alla fall när det kom till ismetet!

Ismete

När jag senare på kvällen kollade igenom flödet på Facebook så var det ändå skönt att se och läsa att man inte var helt själv med att ha haft en seg helg, många som blankade eller hade allmänt segt fiske. Fast några lyckades riktigt bra, stort grattis till alla er!
Till helgen tar vi nya tag.

Vill ni veta hur jag gjorde mina nya vippor så kommer det komma ut en liten guide inom kort, så länge kan man kolla in hur man kan göra en annan riktigt bra vippa som jag använt mig av i flera år.
Gör din egen ismetevippa del 1

Ni hittar även mig på Instagram under namnet @ensamvargensfiske
Jag har även en Facebook Sida

Ismetepremiär 2017

Äntligen blev det några dagar med många minusgrader här i södra Småland så i söndags var jag ute på ismetepremiär.

Jag var lite osäker på om isen skulle vara tillräckligt bra, det hade inte varit så många dygn med minusgrader så jag åkte ut i lördags eftermiddag och kontrollerade isen.
Men det hade blivit riktigt fin kärnis på ca 5-8 centimeter, så det vara bara att plocka fram grejerna och sätta sig vid köksbordet och göra några tackel.

Man blir lite som ett barn dagen innan julafton vid en premiär, oavsett om det är mete efter sutare, färna eller gädda, man har helt enkelt svårt att sova.
Så natten mot söndagen blev det inte många timmars sömn, jag vaknade och kollade klockan så jag inte hade försovit mig och i drömmarna hörde jag bjällror och såg dansande vippor…
Härligt med fiskefrossa!

Strax efter sju var jag framme vid sjön och började snart att placera ut mina spön, visst var man lite ringrostig så det tog något längre tid än vad jag hade tänkt mig, men allt var ute innan det hade blivit helt ljust.

Jag satte mig i stolen och bara myste med en kopp kaffe, det är något speciellt med just metoden ismete, vissa hatar det och andra som jag älskar den!

Ismete

Efter knappt tio minuter började ena vippan pingla och snart fällde den, jag tog min ikea påse med avkrokningsmatta, tänger, måttband och våg i och började småspringa mot spöt.
Men väl framme så lämnade ingen lina rullen, jag drog försiktigt i den för att se om det var någon gädda som stod still med mörten i munnen men tyvärr så var det ett blindfäll.

Jag gick tillbaka till min stol och hällde upp ännu en kopp kaffe samtidigt som jag surade lite… Varför hade jag inte gjort klart mina nya ismetevippor när jag anade innan att det kunde bli blindfäll då jag fiskade med ganska stora mörtar…
Men men, nu fick jag ett riktigt bra skäl till att få ordning på dem till nästa pass och så får jag hoppas de kommer fungera bra.
Mer om dessa vippor och även hur jag har gjort mina gamla kommer dyka upp här på bloggen inom kort!

Klockan gick och vipporna höll sig tråkigt stilla i det gråa vädret, men det var fortfarande ca två minus ute så snön på isen hade inte börjat smälta i alla fall.
Helt plötsligt pinglade det till och en vippa dansade fram och tillbaka, jag tog mina grejer och började småspringa lite, men som vanligt så gick jag försiktigt fram de sista femton metrarna för att undvika att skrämma gäddan om den skulle stå still vid hålet.
Den här gången lämnade linan rullen, fast ganska sakta. Jag valde att kroka direkt men möttes tyvärr av klent motstånd och snart kunde jag lyfta upp en liten snipa.

Ismete gädda

Jag kör sedan något år tillbaka enbart på en trekrok på mina tackel och jag tror knappt jag har förlorat en gädda utan allt som oftast sitter de mycket bra krokade.
Jag brukar använda krokstorlek 2 eller 4 beroende på hur stor betesfisk jag har och kroken fäster jag precis framför ryggfenan.

När klockan började närma sig lunch hade jag haft ytterligare tre blindfäll och kaffet var slut, Stina Nilsson blev omåkt av först en norska och därefter en finska uppför slalombacken (Tour de Ski avgjordes i längdskidor). Så det började helt enkelt bli dags att ge upp premiären och inse att det blev en ganska seg dag. Men det gjorde inte så mycket, för det var ju ändå premiär och då är man alltid nöjd!

Ismete

Men förhoppningsvis kan det bli några pass till om vädret den närmsta tiden blir som oraklen i apparna säger…

Idioti eller underbar hängivenhet?

Jag uppskattar att se människor som går lite längre än många andra, det behöver inte bara vara inom fisket utan det kan vara idrott, företagande och andra hobbys. Jag gillar det där riktigt nördiga, antagligen för jag själv är en metenörd!
Men ibland funderar jag även om den här hängivenheten och passionen tar oss lite väl långt?

Jag ser bilder på sociala medier där folk har gått till den yttersta gränsen för att få fiska, ibland på gränsen till ren galenskap! Men på något vis förstår jag dem och som sagt uppskattar jag att se dessa människor, fisket ska ju även vara ett äventyr.

Oftast är det dessa människor som tar det lite längre som lyckas, det gäller även inom andra områden som idrotten där vissa är minutiösa med sin utrustning, andra tränar lite mer. Deras hängivenhet tar dem lite längre, men var går gränsen till idioti?
Eller finns det ingen idioti, är det bara en härlig hängivenhet som är svår att förklara för andra som inte riktigt förstår och dessa kallar det då för idioti eller galenskap?
Själv väljer jag att se det som underbar hängivenhet, fast ibland börjar jag ändå fundera kring vissa val jag gör…

Dagarna kring julafton var det ganska milt och blåsigt, även en storm passerade här så isen var ett minne blott. Så jag bestämde mig direkt för att ge mig ut i onsdags på ett flötestrollingpass.

Natten mellan tisdagen och onsdagen blev det ett par minusgrader ute, men jag tänkte att det är inte tillräckligt kallt för att det ska frysa några större områden.

Jag kom ned till sjön vid halv elva på förmiddagen och möttes av en igenfrusen vik…
Det var inte det jag hade hoppats på, men efter en kort fundering med mig själv så valde jag ändå att lasta i grejerna i båten och börja hacka mig fram utmed en vass för att kunna nå öppet vatten. Sen fick jag hoppas att det även skulle vara öppet vatten på ett större område längre ut.

Som tur var det bara viken där båten låg som det var rejält fruset, ute på de lite mer öppna ytorna var det isfritt. Men vattentemperaturen växlade mellan 1,6 – 1,9 grader och ute var det nollgradigt med en svag nordvästlig vind, sådan där härlig vind som letar sig in överallt!

Jag släppte ut ett par betesfiskar bakom båten och började sakta röra mig över sjön. Solen var ändå uppe och dagen var riktigt härlig om än lite kall.

Flötestrolling

Jag hittade en del betesfisk på ekolodet men de var ganska utspridda så det var inte så lätt att hitta några bra platser att nöta på.
Efter kanske två timmars fiskande utan ett pet så fick jag äntligen ett napp, men det var inget sådant där härligt napp där baitrunnern tar rejäl ton utan flötet guppade mest upp och ned. Mina förhoppningar om att det skulle vara en nyårsgris var små, och när jag satte in mothugget så möttes jag av klent motstånd. Snart kunde jag veva in en liten gädda på omkring två kilo. Jag krokade snabbt av den och satte på en ny betesfisk, kanske kunde det vara en huggperiod…

Flötestrolling

Tyvärr så hade jag inte sådan tur, jag nötte på ett tag till och ändrade djupet på betesfisken, bytte till ”tingeltangel” tackel och vad jag nu kunde komma på för att försöka få ett hugg till, men tyvärr blev jag utan fler gäddor.
Det enda jag fick var kalla fötter och händer och en stel rygg.
Så när jag hade plockat ihop prylarna var det bara att leta upp min lilla gata jag hade hackat upp i isen för att komma ut, men väl framme så hade den fryst ihop igen. Så det var bara att hacka igen…
Framme vid bryggan hade det blivit minusgrader ute och det mesta som var blött i båten hade fryst, inklusive mig själv.

Flötestrolling

Min lilla ”gata” genom isen till höger utmed vassen

Väl hemma igen så berättade jag för min fru om mitt härliga fiskepass och fick bara tillbaka ett svar, du är en idiot!
Men jag ser det som underbar hängivenhet och hade gjort om det igen utan att blinka!

Till sist vill jag bara önska er alla ett GOTT NYTT ÅR och ett riktigt fint 2017 års skitfiske!

Ett sista försök och en sammanfattning

Det har inte blivit mycket fiskande den senaste tiden, det var faktiskt riktigt länge sedan jag hade ett så här långt uppehåll. Men i söndags kunde jag inte hålla mig längre, då hade det gått en månad sedan jag fiskade senast.

Vädret den senaste tiden har varit märkligt. Några dagar med minusgrader sen några dagar med plusgrader vilket gjort att det inte blivit någon bra is eller öppet vatten, utan det har legat någon centimeter på sjöarna häromkring. Så mitt planerade gäddfiske har brunnit inne kan man väl säga…
Men i söndags plockade jag fram quivertipspöt och slängde ned lite olika beten i en väska och åkte in till ån för att få en liten paus i juletiderna och se om någon färna ville äta.

Vädret var inte det bästa med 1-2 plusgrader, fuktigt och molnigt.
Dagarna innan hade det varit nollgradigt eller någon minusgrad så förutsättningarna för ett bra fiske var ungefär noll.
Men ibland så måste man bara få fiska!

Färna

Jag provade ett par platser med en brödbit på kroken utan något resultat, men i den tredje hålan så fick jag några små pet!
Jag satt på helspänn, men jag fick aldrig något riktigt bra napp så jag hällde upp en kopp kaffe istället.
Men så från ingenstans så gungade det till bättre och jag krokade!
Efter en kort stund började jag fundera på vad det var som hade tagit min brödbit, för det var ingen färna… Snart fick jag se en mindre gädda simma in i håven!
Aja, någon gång ska ju vara den första att även få gädda på bröd.

feedermete

Efter det så hände det inte så mycket mer, lite småpet men det spelade ingen roll att jag gick ned i krokstorlek, ändrade längden på tacklet och bytte beten, det blev ingen färna.

Det här var nog årets sista fiskepass, men man ska aldrig säga aldrig… Det kanske blir väderomslag åt det kallare hållet och isen lägger sig ordentligt innan nyår, eller så blir det varmare och det blir öppet vatten igen.

Som avslutning ska jag kort sammanfatta mitt 2016.
Mål är väl något nästan alla har som fiskar, de flesta vill fånga den där 10 kilos gäddan eller en 50 centimeters abborre.
Jag själv har ganska många mål uppsatta, mest för att jag tycker det är roligt att ha en utmaning i mitt fiske, men det är självklart inte enbart därför jag fiskar.

Ett av mina mål var att få en färna över 2300 gram från ån där jag fiskar mest, det är inget känt storfiskevatten och jag har inte hört att det kommit upp så många över 2500 gram de senaste åren. Så 2300 var ett rimligt mål för 2016, medan 2500 gram är det stora målet.
Jag lyckades fånga en färna på 2408 gram vilket för mig var ett riktigt bra resultat och motiverar mig ännu mer att fortsätta jaga den där på 2500 gram.

färna

Jag hade hoppats på ett bättre resultat när det kom till mitt sutarmete det här året, men samtidigt lade jag en hel del tid på att leta efter en bra sjö vilket jag tror jag har lyckats med och kommer lägga en del tid där under 2017.

Flötmete Sutare

Flötestrollingen hade jag också hoppats mer på och hade planerat det bra, men det blev bara ett pass innan vädrets makter och tidsbrist satte stopp för det!
Det blev förvisso inget dåligt pass med 6 landade gäddor där endast 1 var under 4 kilo och den största strax över 7 kilo, men jag hade som sagt förhoppningar på fler pass och större gäddor.
Jag får väl hoppas det kan bli bra is eller öppet vatten igen!

Flötestrolling

Jag gjorde även ett par karpturer men där gick jag rejält bet!
Jag hade ett napp men tyvärr ingen karp i andra änden, så nya tag nästa år.
Abborre fisket gick inget vidare det heller och när jag tappade en riktigt stor fisk vid håven så tappade jag även intresset för att fortsätta jaga en stor abbborre.
Men jag kanske tar upp jakten igen nästa år…

Karpmete

Även om det inte blev någon karp så var det inget fel att spendera timmarna bakom spöna vid sjön!

Så i det stora hela hade jag ett ganska klent år om man ska se det till resultat.
Men det har varit ett bra år ändå, jag började blogga för Fisheco vilket har varit riktigt roligt!
Jag har även fortsatt skriva artiklar under 2016 vilket är roligt och utmanade så det hoppas jag kunna få fortsätta med under 2017.
Jag spenderade också mycket tid vid ån vilket gav bra resultat och så har jag förhoppningsvis hittat ett intressant vatten för mitt sutarfiske, jag hoppas på bra resultat nästa år.
Planerna för 2017 har jag så smått påbörjat och hoppas kunna komma iväg på ett par helgtripper utanför Smålands gränser, så jag ser verkligen fram emot det nya året!

Jag vill bara avsluta med att tacka er allihop som läser mina inlägg här på bloggen, skriver kommentarer, hör av er via mejl och sociala medier med frågor eller bara ett par trevliga rader.
Jag vill även tacka Jan O och Fisheco för det trevliga samarbetet.
Vi hörs igen under 2017.

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

Omprioriteringar gav resultat

Nu var det några veckor sedan jag skrev något här, men det har varit fullt upp med familjära åtagande som besök från mina hemtrakter, så jag har inte hunnit fiska. Sen har inte vädret varit så bra de senaste veckorna, regn och blåst som övergick till en rejäl köldknäpp som gjorde det omöjligt att komma ut på sjön. Fast jag har inte legat helt på latsidan, det har börjat rustas lite inför en förhoppningsvis bra ismetesäsong. Så det har byggts mörtstugor, fixats med förvaring av betesfisk m.m.

Den här årstiden kan man även spendera en del timmar i soffan och läsa lite böcker så för en tid sedan fick jag hem en beställning från England som borde hålla mig sysselsatt ett tag!

bocker

Den där köldknäppen varade inte allt för länge så förra veckan hade jag förhoppningar om att kunna komma ut på ännu ett flötestrollingpass, men tyvärr ville inte isen riktigt släppa greppet.
Så jag fick tänka om, för fiska skulle jag göra och ganska omgående bestämde jag mig för att köra till ån.
Fredagskvällen gick till att kolla över spöna och rigga dem, blanda mäsk och packa väskan för några timmars sökande efter framförallt mört men även färnan såklart!

Jag var framme vid ån strax efter 7 på lördagsmorgonen. Har man tur när man kommer tidigt så kan mörten avslöja sig i ytan, men jag möttes av en stilla och väldigt lugn sträcka av ån…
Vattnet hade stigit en del, men det var mer åt det normala för september – oktober…
Nu när det är november hade jag hoppats på lite mer fart i ån och även lite färg i vattnet när det hade regnat dagen innan.
Vattnet var istället riktigt klart och kallt, men yttertemperaturen hade varit på plussidan i flera dagar och det hade även blåst en sydlig vind så mina förhoppningar var ändå rätt bra.

Jag blötte upp mäsket som bestod av en halva Champion och en halva Roach Ecstasy från Swedbait. Jag tillsatte även lite flytande arom från MVDE i vattnet när jag blötte upp mäsket.
Krokbetet var i första hand majs som jag hade färgat och smaksatt i olika varianter för att kunna prova lite olika och se om det ena eller det andra var bättre för dagen.

färna

När allt var riggat och klart kastade jag ut till ett område som jag vet är lite djupare och där jag fått både mört och björkna tidigare. Jag gav det en stund, men inget hände och jag började ganska omgående ana oro över det klara vattnet, inte det bästa för mörten…
Jag riggade upp mitt andra spö som var tänkt till färnorna, här höll jag det enkelt och körde vidare på samma rigg som ett tidigare besök vid ån och bröd som krokbete. Jag placerade brödbiten i en annan djuphåla en bit nedströms där jag hade förhoppningar om att färnorna hade samlat ihop sig.

Efter knappt tio minuter så fick jag ett försiktigt pet på mitt brödagnade spö, handen var snabbt på plats och vilade någon centimeter ifrån, kort efter kom det en bättre bugning i spötoppen och jag lyfte direkt. Fast fisk, den gjorde ett par kortare rusningar men jag kände ganska snart att det var en mindre fisk och snart låg den i håven. Den fick snabbt posera för några bilder innan den fick sin frihet åter.

färna

Jag bröt av en ny bit bröd och kastade ut på ungefär samma ställe, jag vevade in det andra spöt som hade varit helt still och skulle fylla upp med mer mäsk i feedern och byta majskorn när jag ser ett litet pet på brödbiten. Jag släppte det jag hade i händerna och hann precis fram till spöt när toppen böjde sig djupt. Jag lyfte spöt och nu möttes jag av en rejäl tyngd! Fisken gjorde en rusning nedströms, jag försökte få ut så mycket av spöt jag kunde över vattnet så den inte skulle gå fast.
När den väl vände så försökte den självklart rusa in mot buskarna på samma sida som jag stod på. Men jag lyckades få press på den igen så den vände ut mot mitten av ån. Den gjorde ytterligare ett par rusningar så slirbromsen fick jobba. Tillslut såg jag fisken för första gången och en rejäl rygg visade upp sig, fiskfrossan infann sig men jag lyckades hålla mig lugn och kunde tillslut håva färnan.

Pulsen var på max, jag satte mig ned på huk och kollade ned i håven och ser en riktigt grov färna.
Medan den vilade sig i håven plockade jag fram våg, vågsäck, måttband och kameran.
När allt var i sin ordning så mätte jag färnan till 56 centimeter och vågen visade 2408 gram! En riktigt fin fisk och den största jag fått ur ån.

färna

När den hade fått vila en stund i håven och sedan sett den simma tillbaka mot botten i det klara vattnet så blev det ett glädjevrål!

Mitt spö som var tänkt för mörten hade jag inte haft ett pet på, så jag bestämde mig för att byta plats och fiska det nedströms där jag fått mina färnor. Kroken agnades på med två majskorn som hade legat i en ”Rosehip” vätska över natten och sen fyllde jag feedern med mer mäsk.
Min förhoppning var att det kanske kunde stå någon mört eller björkna längre ned, men visst hade jag färnorna i bakhuvet vid platsbytet.

Efter jag hade kastat ut så tog jag tag i det andra spöt och kollade så allt såg bra ut och att kroken fortfarande var vass. Jag letade upp franskbrödet och skulle precis bryta av en bit när jag ser en liten rörelse i spötoppen på det andra spöt. Jag var snabbt på plats och en kort stund senare bugar sig spöt rejält.
Fisken gör en rusning rakt över ån och siktar in sig på en kant med lite buskar som hänger ned över ån. Jag fick ta en chansning då jag hade 0.20 lina och en 12:ans B983 krok och försöka sätta så mycket press jag bara kunde för att stoppa den. Chansningen gick hem och prylarna höll, färnan vände mot mitten av ån och jag kunde få upp den närmare mig. Den gjorde ytterligare några försök att nå åkanten och även en liten vassrugg, men tillslut kunde jag håva ännu en fin fisk.

52 centimeter och 1850 gram. En hög och ryggbred fisk som har framtiden för sig, får den växa så kan den garanterat bli grov.

färna

Efter jag hade sett färnan simma tillbaka så kastade jag ut ännu en bit bröd i hålan och kollade sedan över det andra spöt och när det var klart så hamnade det på samma plats som innan.

färna

Nu var topparna stilla en stund så jag hann med att få i mig min frukost och några koppar kaffe. När jag satt med sista tuggan av äggmackan så dunkade det till rejält i toppen på spöt med bröd, men jag kände bara fisken i ett par sekunder innan den släppte… Sånt är fisket, det går inte alltid vägen!
Jag kastade snabbt ut igen och det tog inte mer än fem minuter innan det gungade till igen och nu missade jag inte.
Efter en ganska kort fight kunde jag håva en färna på omkring 1500 gram.

färna

Klockan hade blivit knappt 10 när jag släppte tillbaka fisken och efter det så blev det lugnt. Jag bytte plats ett par gånger och provade längre nedströms men där var det helt tyst.
Så de sista trettio minuterna fiskade jag av hålan igen men bara med bröd, fast det blev orört.
Så vid lunchtid var det dags att köra hemåt igen.

Även om min ursprungsplan inte gick så bra med mörten så blev det en riktig jackpot ändå med fyra färnor landade och en topp på härliga 2408 gram!

En sista bild på en riktigt grann fisk

En sista bild på en riktigt grann fisk

 

 

Höstpremiär efter sjövargarna

I söndags var det äntligen dags att få ge sig ut på höstens första flötestrollingpass efter de gröna sjövargarna!
Jag har försökt komma ut ett par helger nu men hård vind har satt stopp för fisket, så jag var rejält laddad! De fisklösa dagarna har ägnats åt att knyta tackel, putsa på utrustningen och se till så allt var i perfekt ordning.
Inför det här året har jag valt att prova nya krokar från Fox, nämligen Fox Predator XS Powerpoint Trebles. När jag packade upp dem så blev jag riktigt nöjd, mycket bra skärpa och bra storlek på dem. Det kändes väldigt gedigna. Ni hittar krokarna och allt annat som behövs för gäddmete/flötestrolling hos Metebolaget.

Flötestrolling

Det kändes som det var en bra dag att påbörja höstens jakt då klockan vreds tillbaka, en extra timmes sömn och man vaknade upp till vintertid. Bara en sådan sak måste ju göra att premiären blir perfekt!

Jag var på plats vid sjön strax efter klockan 6, det blåste en nord/nordvästlig vind och det var endast några plusgrader så det var tur att jag hade tagit mina vinterbyxor.

Flötestrolling

När båten var packad med prylarna och spöna riggade var det bara att åka ut till startplatsen. Sjön är grund på de flesta ställen med ett medeldjup på omkring 1.5 meter vid normalt vattenstånd, men nu var det lägre omkring 1.2-1.3 meter. Jag förväntade mig att stimmen med bytesfisk skulle stå klumpade i djuphålorna då vattentemperaturen på ekolodet pendlade mellan 5.7-6.0 grader. Så därför valde jag att ta mig ut och börja i en av de större hålorna i sjön.

Jag satte djupet på spöna på omkring 1.5 meter och sedan släppte jag ned betesfiskarna bakom båten och började sakta ro och driva med vinden.
Första driften över hålan gav inget, däremot var det mycket bytesfisk och jag såg ett och annat större eko på lodet, så jag tänkte glida över där senare igen. Jag drev vidare där djupet var knappt tre meter när det knarrade till ett par gånger i baitrunnern, spötoppen rörde sig med ett par små knyck. Sen hände det inte så mycket mer, flötet var fortfarande över ytan. Efter knappt tio sekunder så lät det lite igen i rullen, hmm hade jag fastnat i något? Jag vevade in och kände då ett par knyck och upp kom det en gädda på omkring 1 kilo som gapat över en stor betesfisk. Lite lätt irriterad krokade jag loss den, små gäddor vill man ju inte ha på kroken för är de igång brukar de större inte nappa…

Jag släppte ut en ny betesfisk bakom båten och började ro igen, vinden snurrade lite men minskade ändå sakta vilket meteorologerna hade sagt till väderapparna… Ibland stämmer det!

Flötestrolling

Klockan hade tickat på och visade strax efter halv nio och solen hade stigit upp och började värma på när jag drev in över en mindre håla där det stod stora stim av fiskar på ekolodet, och det tog inte lång tid innan ena baitrunnerrullen tog ton. Jag öppnade bygeln för att minska motståndet och satte ganska omgående in ett rejält mothugg. Båten vred runt och gäddan bjöd på bra motstånd, den tog några meter och slirbromsen lät sådär härligt som bara en slirbroms kan göra!
Efter en stund kunde jag håva en bättre gädda som visade sig vara 95 centimeter lång men inte så tjock, så kanske omkring 5 kilo.

Flötestrolling

Jag hade drivit bort från hålan där gäddan högg, så jag rodde tillbaka och såg till att hamna i rätt position innan jag började släpa min flöten bakom båten igen. Jag rodde in utmed en vass som låg lite skyddad från vinden och passade på att äta ett par äggmackor och sörpla i mig några koppar kaffe.

Flötestrolling

När jag satt med den sista slurken kvar i koppen så ser jag ena flötet börja vandra snabbt ut mot djupare vatten och baitrunnern börjar knarra gott igen!
Ett snabbt mothugg och jag möts igen av ett bra motstånd. Gäddan rusar några gånger och vill inte riktigt komma upp till ytan, Men efter en stund kan jag håva den och jag mäter den till 96 centimeter, den här va tjockare än den förra så 5 kilo plus skulle jag tippa på.

När allt är i ordning i båten igen och den sista slurken kallt kaffe har åkt ned så har även vinden lugnat sig lite till. Jag är även tillbaka vid den första djuphålan.
När jag var vid slutet av den och började vända runt så får jag ett riktigt härligt napp på flötet som blivit stillastående. Baitrunnern ger ifrån sig sitt magiska ljud och när jag drar till med ett rejält mothugg så blir det ordentligt stumt! Gäddan går tungt och gör några riktigt roliga rusningar där slirbromsen får jobba. Den här känns större och efter en stund kan jag håva den. När jag hade krokat av gäddan så lyfte jag snabbt in den i båten för mätning och vägning. Måttbandet visade 105 centimeter och vågen visade 7.21 kilo. Innan jag lyfte upp gäddan från håven funderade jag om det skulle vara möjligt att ta något bättre kort på den, men båten guppade lite för mycket för att få till något foto med självutlösare. Så det fick bli ett par snabba på mattan bara. Men jag måste se till att lösa det här problemet så jag kan ta lite bättre foton själv i båten framöver!

Flötestrolling

När gäddan hade simmat tillbaka så kom det en annan båt sakta glidandes, så jag snackade lite med dom innan jag fortsatte.
Fast jag hann inte komma mer än kanske 100 meter innan ljudet från baitrunnern åter hörs. Jag hade styrt båten utmed en kant där det går snabbt från 1 meter ned till 4-5 meter.
Mothugget satt stenhårt och igen så är det en bättre fisk. Efter en lite stökigare fight där jag håller på och få trassel så lyckas jag ändå landa gäddan och undvika kaos!
Den här gången hade jag även lite tur då tacklet satt i nätet efter håvningen, men ibland ska det väl vara så!
En tjock fisk på 100 centimeter som jag skulle tro vägde runt 6-7 kilo.

Flötestrolling

Klockan hade blivit halv tolv och jag hade lite annat att fixa med på eftermiddagen så jag tog en sista kort sväng över ett mindre område. Jag passade på att dricka upp det sista kaffet ur termosen och tuggade i mig ett par nygjorda bullar. När jag tog sista tuggan på bullen så drog det iväg igen. Jag satte snabbt in ett mothugg och fick bra svar, inte lika stor som de sista men jag kan snart lyfta in en gädda som mäter 93 centimeter.
När jag har släppt tillbaka gäddan så är det dags att plocka ihop prylarna och bege sig in mot land igen. Men vilken dag och premiär det blev, 6 gäddor upp och endast en var under fyra kilo, måtten blev 93, 95, 96, 100 och 105 centimeter!

När det nu har gått någon dag sen jag fiskade så har jag haft lite tid att reflektera kring det här med antal spön, olika metoder och båtar. Jag kan förstå folk som spinnfiskar när de säger att hugget från gäddan är det bästa som finns. Men för mig är det mycket bättre att se ett flöte försvinna eller en baitrunner som tar ton, spänningen och förväntningen som byggs upp på en hundradels sekund. Vad är det som gapat över min betesfisk? Pulsen är på max när man vevar in löslinan och sen sätter in ett rejält mothugg och möts av bra motstånd och snabba dunkningar och ett bugat spö. Hela det här händelseförloppet kan jag jämföra med en spinnfiskares förklaring av det där stenhårda hugget.

Grabbarna i båten jag snackade med hade en massa spön, fiskade säkert med 4-6 stycken. Jag kan förstå folk som trollar i stora sjöar som vättern där de har ute många spön, men där jag fiskade är det inga stora ytor. Man kan inte driva med vinden längre sträckor utan får vända ofta och djupen går verkligen upp och ned. Ibland kanske det inte lönar sig med kvantitet utan istället fokusera på kvalité. Fiskar man rätt för dagen så räcker det med ett par spön, eller bara ett. Men har man många spön får man lägga fokus på att veva upp, lägga ut och det blir mest en massa fix än fiska.

Visst förstår jag att fiskare vill ha fina och stora båtar som är anpassade till sitt fiske och då framförallt spinnfiske eller vertikalfiske med stora, fina och många ekolod. Men en gammal plasteka med två åror och ett enkelt ekolod fungerar bra det med!
Kanske är jag tråkig och bakåtsträvande eller är det så att vi som älskar metet föredrar det enkla, skitiga och lätt kaotiska som det blir i en liten, gammal och smutsig plasteka? För det är inte ofta jag ser folk som metar i stora fina båtar, eller jag kanske har fel?

Men i slutändan spelar det absolut ingen roll, jag är bara oerhört glad att det finns så många olika sätt och metoder att kunna uppskatta och älska sportfisket på, det finns något för alla!

Ett tips från bokhyllan

Som jag skrev i något tidigare inlägg, nu är hösten här och det med besked!
Temperaturen kliver inte över 10 grader, det blåser för det mesta och solen var länge sedan man såg. Det som tyvärr saknas är mycket regn, för det behövs så vattenståndet i sjöar, åar och vattendrag kan stiga igen.

Jag hade planerat höstens första flötestrollingpass i söndags, men hur mycket jag än uppdaterade väderapparna och kollade ut genom fönstret så slutade det aldrig att blåsa… Jag bestämde mig ändå på lördagskvällen för att packa bilen och ställde klockan, fast jag behövde knappt gå ur sängen för jag hörde de tråkiga vindbyarna yla utanför huset. Så det var bara att lägga ned huvudet på kudden igen och somna om. Men det hör väl hösten till att blåsa och bjuda på mulet och allmänt ruskigt väder.

Jag kunde ändå inte låta bli spöna helt en helg så jag stack iväg ett par timmar för att meta lite betesfisk mitt på dagen, men det gav inget bra resultat det heller, så med lätt sönderblåst ansikte och frusna fingrar åkte jag hem igen.
Istället började jag kolla i bokhyllan efter något att läsa och kom på att jag kan ju faktiskt ge ett ”boktips” här på bloggen.

Vid det här laget borde ni som läst min blogg förstå att jag gillar att meta efter färnan och såklart gillar jag även att läsa böcker, artiklar och skrifter om just färnan.
Tyvärr så finns det inte mycket att läsa om mete generellt på svenska, utan man får oftast rikta in sig på Engelska böcker. Fast det finns några bra svenska texter och en av dem handlar om just färnan, nämligen Färnan – min favoritfisk som är skriven av Carl-Johan Månsson.

Färnan - Min favoritfisk

Redan efter de första raderna i Färnan – min favoritfisk förstår man att det här kommer bli mycket intressant läsning, Carl-Johan förklarar och skriver otroligt bra och hela texten är väldigt välskriven. Han fångar läsaren, jag tror det är så de brukar skriva i vanliga bokrecensioner, eller? I vilket fall så fångade han mig och jag sträckläste hela texten första gången. Sen har jag nog läst den fyra, fem gånger till och återvänder ofta för att kolla efter tips, tankar och inspiration.

Färnan - Min favoritfisk

En del av innehållsförteckningen

Vad skriften handlar om är inte så svårt att gissa, färnan. Men vad som skrivs kring denna fantastiska sportfisk är mer intressant. Carl-Johan har mer än 20 års erfarenhet av färnafiske med många stora fiskar i håven, han jobbar även som fiskerikonsulent på Hushållningssällskapet i Kalmar. Han har helt enkelt en otrolig kunskap om färnan som art men även väldigt stort kunnande om biologi och natur.

Färnan - Min favoritfisk

Han förklarar bra och ingående kring arten, ger tips och delar med sig av egna resultat och slutsatser kring sitt fiske.
Han tar även upp olika metoder och visar både med bilder och text var färnan kan tänkas stå i åarna. Carl-Johan skriver även en del om fiskvård och då i första hand vad som kan göras för att stärka beståndet av färnan i Sverige. Det finns också ett eget kapitel med många bra tips till nybörjaren, men den här skriften riktar sig minst lika mycket till den redan inbitne färnametaren.
För här har man 100 sidor av otroligt bra, spännande och intressant läsning. Det är en extremt välskriven text som går igenom allt och lite till som kan vara intressant att veta om den fantastiska färnan.

Färnan - Min favoritfisk

Författaren delar med sig av många fina bilder på stora färnor

Tyvärr finns inte den här skriften i bokform vilket är otroligt synd då det är en modern klassiker, den har allt och lite till!
Jag hoppas innerligt att någon gång kunna få möjligheten att köpa den som en bok.
Så om det är någon som läser det här och tycker, ”hmm det här är ju världens grej! Självklart ska vi se till att den trycks i bokform” hade jag och garanterat många fler blivit lätt lyriska, för det behövs fler böcker om mete på svenska!

Men att vänta på ett mirakel är onödigt, så jag tycker att ni som metar färna, nya eller redan inbitna, eller ni som är sugna på att börja meta färna eller bara vill ha inspiration till att kanske en dag testa att meta färna ska beställa ett exemplar av skriften Färnan – min favoritfisk.
Ni gör det genom att kontakta Carl-Johan direkt via den här E-post adressen:
carl-johan.mansson@hushallningssallskapet.se

Kostnaden är 200 kronor inklusive frakt och utskick. Vilket är en liten summa när man får 100 sidor av tips, teorier och ren glädje.

Vilken fisk!

Vilken fisk!

Oktober och besök vid ån

Då har det blivit oktober och hösten är här på riktigt, temperaturen har sjunkit rejält ute och det blir glesare med löv på träden för varje dag. Sen har det även blåst rejält några dagar här i Småland och det ser ut som det ska fortsätta så ett tag framöver. Jag hoppas bara att inte hösten blåser bort då det börjar bli hög tid att plocka fram gäddmeteprylarna!

Jag har varit ute på ett par pass utmed ån för att se om jag kan hitta några färnor, men innan jag kommer till det så ska jag bara nämna en sak först.
Jag har skrivit om det tidigare men i slutet av augusti så gifte jag mig och med giftermål kommer det allt som oftast ett byte av efternamn. Så numera heter jag Christian Ottosson.
Med det sagt så återgår vi till ån och jakten på färnorna, det vill säga det viktiga!

I lördags styrde jag återigen bilen mot ån för ett förmiddagspass.
Jag var på plats lite efter sju på morgonen, jag började med att mäska upp 3-4 platser som jag trodde kunde hålla någon färna.

Bottenmete Färna

Sen började jag fiska med ostpasta på en bit hair-riggad vinkork, jag använde mig av ett smidigt flätat tafsmaterial från Gardner som med hjälp av korkbiten skulle göra betet lite mer ”svävande” eller balanserat så det rör sig lite mer naturligt i strömmen. Jag kramade en lagom stor bit ostpasta kring korkbiten så pastan precis rörde krokböjen.

Bottenmete Färna

Efter kanske fem minuter fick jag ett par små knyck i spötoppen, direkt blev det fullt fokus och handen var redo att göra mothugg. Jag fick ytterligare ett par knyck, men inte riktigt det jag ville se för att göra mothugg. Några sekunder senare blev det några pet till som var något kraftigare men jag valde att inte lyfta spöt. Sen blev det lugnt och jag vevade in. Ostpastan var borta och jag borde garanterat ha lyft spöt tidigare.
Oftast brukar färnan vara ganska snabb när de tar betet, men kanske är det lite annorlunda när betet är hair-riggat?
Tyvärr fick jag inget mer napp på platsen och inte heller på de andra uppmäskade platserna.

Jag valde att byta plats och taktik. Jag lämnade mäskhinken i bilen vid den nya sträckan och tog bara med mig burkskinka, räkor och bröd som bete.
Jag stod länge och försökte se om jag kunde upptäcka några färnor i det grunda ganska klara vattnet men ingen visade sig.
Så jag placerade en bit skinka på en 4:ans krok i kanten av en buske.

Bottenmete Färna

Det tog inte många minuter innan spöt knyckte till men när jag gjorde mothugg blev det inget motstånd, så jag bytte till en räka och kastade ut på samma plats. Efter trettio sekunder bugade spöt återigen och den här gången satt fisken på kroken.
Tyvärr ingen färna utan en björkna som självklart släppte när jag skulle lyfta upp den.

Jag förflyttade mig en bit nedströms och nu började allt det där man verkligen inte vill ska hända, det är som om det sitter någon bredvid, en liten jävel som skrattar åt dig konstant och påpekar allt du gör… ”Ska du verkligen göra si och så eller HAHAHA idiot, vad gör du” 
Jag har gjort samma kast hur många gånger som helst, man ser till att det är fritt bakom sig, vid sidorna och över huvudet. Sen siktar man och kastar ut, enkelt!
Men NEJ!
På något vis lägger sig linan över en gren, jag får loss tacklet och gör ett nytt försök, nu lyckas jag fastna i en annan gren, men va i hel¤#te händer… Till slut lyckas jag få ut betet, men det känns inte bra det är något som inte stämmer… Jag vevar motvilligt in och ser att hela tacklet har trasslat sig… Jag svär och känner att va f#n håller jag på med… Den där lille jäveln ”skrattar så tårarna rinner ner för kinderna på honom och säger något drygt som – Går det bra, HAHAHA

Efter att jag fått knyta om tacklet ett par gånger till, bytt platser, misslyckats med de enklaste kasten och det allmänna kaoset aldrig slutade så gav jag upp och åkte hem.
Det var en sån dag där inget fungerar, jag skulle ha legat kvar i sängen och aldrig gått upp…
Jag mådde allmänt dåligt resten av dagen, det sved i själen.
Men när söndagen kom bestämde jag mig direkt för att det var dags att planera in en revansch!
Den där lille jäveln får aldrig vinna!

Så i onsdags stack jag ut till ån efter jobbet för några timmars mete.
Jag höll det så enkelt som möjligt, några olika beten och så lätta sänken som möjligt.

Bottenmete Färna

De första platserna jag provade så frilinade jag med skinka och mask som bete, men det enda jag fick var några mindre abborrar som glupskt sög i sig 4-5 maskar på en 4:ans Wide Gape krok.

Bottenmete Färna

När klockan var runt 18 hade jag inte haft något pet på varken skinka eller räka så jag letade fram brödet, men småfisken var som hökar på det direkt.
Jag tog fram ett litet BB blyhagel och klämde fast det 15-20 centimeter från kroken för att hålla brödbiten närmare botten.
Nu fick den vara i fred och efter någon minut dunkade det till i spöt och jag kunde kroka en fisk.
En mindre färna på kanske 5-7 hekto kunde snabbt krokas av.

När klockan hade blivit 19 och pannlampan hade kommit fram bestämde jag mig för att lägga sista tiden på en plats där jag fått färna förr och just vid mörkrets intågande kan de större börja dyka upp.

Väl på plats försökte jag sikta på stället jag ville nå i mörkret med brödbiten och lyckades faktiskt på första försöket.
Efter knappt fem minuter fick jag en liten dunk i spöt och sen bugade det sig och jag krokade snabbt.
En stenhård rusning nedströms och mitt 11 fots spö stod böjt ända ned till handtaget! Rullens slirbroms skrek och jag försökte bara få ut spöt så mycket jag kunde mot ån bland vass och träd så den inte skulle gå fast. Pulsen var på max och efter en stund kunde jag börja ta in lite lina men än hade färnan inte gett upp, den rusade snabbt mot andra sidan ån och det blev en riktigt rolig fight i mörkret. Efter en stund såg jag en bättre fisk visa upp sidan i skenet från pannlampan och jag kunde styra in den över håvkanten. Jag lade ned prylarna och tittade ned i håven, sen tänkte jagHAHA där fick du din lille jävel, nu har du inget att skratta åt!”

Jag letade fram kamera, avkrokningsmatta, vågsäck, våg och måttband medan färnan låg säkert och vilade i håven.
Tyvärr ville inte kameran vara med i mörkret så jag fick inte till några testbilder, ett litet problem med att vara själv. Inte alltid självutlösaren m.m. vill vara med.
Kanske är det någon som har bra tips på hur man ska eller kan göra när man ska ta bilder på sig själv med sin fångst i mörker?

Jag bestämde att det fick bli en bild på mattan av färnan innan jag lyfte upp den från vattnet.

Bottenmete Färna

Den vägede 2.1 kilo och hade en längd på 53 centimeter. En riktigt fin färna för den här ån. Visst finns det större det är jag helt säker på, men beståndet är nog inte så stort eller så håller de till på de sträckorna man inte får fiska…

Lycklig och glad ser jag den magnifika fisken återvända ut i ån.
Äntligen vände det!
Jag har fått kämpa ett tag för att få en bättre färna men allt slit, frustration och totala misslyckanden var som bortglömda när jag satte mig i bilen och drog igång en spellista med go svensk punk och skrålade med.
Jag var bara så jäkla glad och nöjd, för det finns inget bättre än att fiska!

Sportfisket är helt enkelt världens bästa hobby, passion och livsstil, så glöm inte bort att ha kul, njuta av tiden vid vattnet och uppskatta varje fångst oavsett storlek!
Se även till att vara trevliga mot varandra och visa varandra respekt även om ni inte delar åsikter, både vid sjön och på sociala medier.
Ta också hand om nybörjarna inom sportfisket, dela med er av tips och gläds åt deras fångster. Gör de något mindre bra, förklara och visa på ett respektfullt, enkelt, bra och snällt sätt hur de kan göra. Vi har alla varit nybörjare, glöm inte det.
Vi delar alla samma hobby och passion!