Ett avslut

Nu var det väldigt länge sedan jag skrev något här! Så pass länge att jag har kommit fram till att min tid inte räcker till.

Jag har haft namnet Ensamvargens Fiske sedan 2012 tror jag. Bloggen har levt länge och jag startade den på någon bloggportal för länge sedan.
Men 2016 hamnade den på Fisheco vilket såklart var väldigt roligt! Totalt antal inlägg har jag ingen aning om, men det är många hundra!
Jag har lagt ned mycket tid på mitt skrivande, men det är för jag tycker det är riktigt roligt. Sen är det såklart roligt att folk läser det man skriver!

I slutet av 2016 hörde Tommi “Tomba” Meriläinen av sig till mig, han drev då sin blogg Semispecimen. Han tyckte att det var dags att vi gjorde något tillsammans. Vi knäckte en idé och våren 2017 lanserade vi Swedish Anglers. Jag började i samma veva skriva någon artikel till Magazine FishEco, så helt plötsligt skulle man skriva på många olika ställen.
Inläggen på bloggen började minska och har sedan sjunkit stadigt. Mitt fokus har helt enkelt flyttats till i första hand Swedish Anglers.

Förutom Swedish Anglers har det också blivit några artiklar.

Det känns lite vemodigt, men jag kommer att lägga ned namnet Ensamvargens Fiske.

Bloggen och dess innehåll hoppas jag få leva kvar ett tag på Fishecos sida. Men Facebooksidan kommer att stängas ned inom kort och mitt Instagramkonto har bytt namn till christian.swedishanglers. Här kommer jag fortsätta publicera bilder från mitt fiske, det blir ett sätt att fortsätta få dela med mig av mitt fiske istället för bloggen. 

Mitt huvudfokus numera kommer att vara Swedish Anglers, det och att skriva artiklar/recensioner till tidningar när tiden finns!

Jag och Tomba har mycket med Swedish Anglers, det blir bland annat ett Metetorg på Sportfiskemässan 2020, jag kommer vara på den nya Metemässan – Svenska Meteträffen 7-8 mars i Knislinge och hålla föredrag, visa upp fiske live där och såklart är Swedish Anglers där som utställare. 

Men vad som händer framöver med Swedish Anglers kan man såklart få reda på via hemsidan eller vår Facebookgrupp! Så kolla in det.

Jag vill avsluta med att tack Jan O för allt! 

Du gav mig chansen att få synas på FishEco, du har publicerat mina artiklar i MagazineFishEco och du är och kommer alltid vara en inspiration! Så tack så mycket för chansen, det har betytt mycket för mig!
Sen hoppas jag att ja får fortsätta skriva till Magasinet när tiden finns och när det passar!

Tack Jan O! Du är en inspiratör av rang!

2020 ligger inte långt borta och jag hoppas på ett riktigt spännande år i sportfiskets underbara värld! Glöm inte bort att komma förbi och säga hej på Sportfiskemässan och Svenska Meteträffen!

Tack för mig som Ensamvargens Fiske!
/Christian Ottosson


Vårens färnamete

Som många av er läsare säkert redan vet eller förstått så är färnan den art jag lägger ned mest tid på under ett år. Det är helt enkelt en favorit. Både för att fisken är stark för sin storlek och bjuder på underbara fighter. Men en annan stor del i min ”lätta” besatthet av denna art är naturupplevelserna som man får när man vandrar utmed våra Svenska åar. 

Jag har flera mål uppsatta när det gäller mitt fiske, och för färnan är det inget undantag. Ett långsiktigt mål har varit att fånga en över 3000 gram, vilket inte är så lätt. Men jag har också velat fånga en färna med ett ”härligt” snölandskap som bakgrund. I år har jag även satt upp ett nytt mål. Jag vill lyckas fånga 3 stycken reggor (Sportfiskarnas storfiskeregister har vikten 2500 gram på färna) från tre olika vatten under ett och samma år. Det låter kanske inte så svårt, men då ska man ha närheten till tre riktigt bra vatten eller oändligt med tid så man kan resa runt! Jag har inte tiden… Men det har blivit några resor i vår i alla fall.

Men men, målet finns och målet ska uppnås, någon gång, och kanske redan i år… Men mer om det längre fram!

Utöver dessa mål så har jag en egen liten topp fem lista som man alltid försöker byta ut fiskar ifrån. Ett roligt sätt som gör att man inte bara jagar PB utan en stor fisk kan slå sig in på topp fem listan. En lista för varje art man fiskar efter gör det ännu mer spännande, tycker i alla fall jag!

Vårfisket för mig började i mars, jag skrev lite om inledningen av vårsäsongen tidigare här på bloggen, man kan läsa det här.

Den sjätte april begav jag mig mot Mörrumsån för att kanske i första hand leta nya platser då denna å är ny för mig, och det är en fantastisk å! Mysig natur, omväxlande sträckor och väldigt mycket vatten att fiska. En å värd att besöka!
Just den här dagen blev en sån där härlig tidig vårdag när solen värmde gott och färnorna var på hugget. Strömmen och vattennivån i ån gjorde dock att det inte fanns så många platser att fiska ifrån. Men jag lyckades hitta några och dessa gav resultat. Jag fick snabbt några färnor mellan 47-53 cm i god kondition!

En fin färna från Mörrumsån

När klockan började närma sig lunch så bestämde jag mig för att köra till en annan del av ån och se om det gick att hitta några spännande platser. Jag packar så lätt som möjligt för mitt färnafiske, så man orkar gå längre sträckor. När jag hade parkerat bilen så började jag vandra utmed ån och samtidigt sköt jag ut några brödbitar för att se om någon färna ville gå upp på ytan. Jag stannade på ett ställe, funderade lite på om det kunde vara värt att prova bottenmete… Jag hade en brödbit i slangbellan så sköt ut den en bit uppströms i en liten ficka där det bildades ett fint bakvatten. Ganska omgående hörde jag det härliga sörplande ljudet från en färna!

Jag plockade snabbt bort sänket från linan och betade på en bit lantbröd på kroken och smög fram.

Jag placerade brödet precis utmed åkanten för att få det att följa med runt i bakvattnet. Men det tar inte mer än någon sekund innan en större färna stiger upp och… puttar till brödbiten… ridå ned hann jag tänka!
Men färnan vände snabbt och gick tillbaka och sörplade i sig brödbiten.
Jag krokade och det var fast fisk!

Hon gör en rejäl rusning rakt ut mot mer strömmande vatten. Jag får pressa rätt hårt, men efter en stund kan jag få tillbaka färnan in i det lugnare bakvatten och strax efter ligger hon säkert i håven! Jag tittar ned och ser en lång färna med en bra rygg! Jag knyter näven och tänker, GÖTT en fin fisk från ett nytt vatten.

Efter vägning och mätning så klockar hon in på fina 59 cm lång med en vikt på 2620 gram.

2620 gram och 59 cm lång färna från Mörrumsån

Efter hon har fått simma tillbaka fortsätter jag uppströms och hittar några bra platser till och lyckas fånga två-tre stycken fina färnor på runt 50 cm med en riktigt fin kondition. Som sagt, Mörrumsån är ett helt fantastiskt vatten med riktigt härliga miljöer!

En av vårens färnamete

Resten av april gick sådär… Det blev några besök till Mörrum men ingen större fisk upp. Jag var nere i Skåne två-tre gånger men det blev blankt alla passen, det var verkligen stolpe ut med två tappade färnor som var av bättre kaliber… Men så är det ibland!

I början av maj var det dags för min och Henrik Stales inplanerade resa till den fantastiska Emån. Planen var att fiska i några dagar med förhoppningen att hitta någon fin fisk.
Vill man läsa mer om den helgen så har Henrik skrivit en härlig artikel på Swedish Anglers.

Min korta version av den resan var att den bjöd på väldigt mycket, som kalla nätter, snö och sol, och såklart färnor!

En fin färna i snölandskap
Ett mål är avcheckat, färna i snölandskap! Fast i maj… Kanske får återuppta ett liknande mål framöver, hehe.

Min förhoppning var att få en färna över 2500 gram. Men med lite otur, om man nu kan säga det så fick jag en toppfisk på 2440 gram. Men hur jag fick den gör att den ändå kommer finnas med mig länge! En fantastisk fight där jag hade marginalerna på min sida.
Mer om den finns också i Henriks artikel.

En riktigt grov Emåfärna på 2440 gram
2440 gram fin Emåfärna som bjöd på en galen fight!

Efter den resan så blev det ett par försök till i Mörrumsån där jag lyckades få troligtvis samma fisk på 59 cm men som nu efter lek vägde in på 2420 gram.

En lång men utlekt färna på 2420 gram
Lång, utlekt och hungrig. Jag fick henne 2 gånger samma kväll!
Leken började visa sig vara över på de flesta håll, men jag tog ändå ett beslut att köra ned till Skåne efter jobbet en dag i slutet av maj.
Något jag är otroligt glad för att jag gjorde!

Klockan hade hunnit bli närmare 17:00 när jag var på plats, hemma hade solen varit framme men ju närmare jag kom desto molnigare blev det. Väl framme så hängde duggregnet i luften. Jag tog mig snabbt till den första platsen och började skjuta ut ett par brödbitar med slangbellan. Ganska snabbt var en färna uppe och sörplade i sig den ena biten, så snabbt ihop med spöt och snart driftade jag en brödagnad krok i strömkanten. En färna gick upp och stötte till biten, inte en gång inte två utan tre innan den försvann och jag krokade!
Men fick endast en tom krok tillbaka genom luften… Hmm, kände den kroken? Jag chansade och provade igen, men den här gången placerade jag brödbiten längre in mot land för att få en lite långsammare drift. Brödet hann bara vara i vattnet någon sekund innan en grov färna steg upp och tog brödet snabbt. Vid mothugget så rusade den och slirbromsen fick jobba! Efter några vändor ut i strömmen så kom det en riktigt tjock färna mot håven. Väl på mattan så mätte jag den till 59 cm med en omkrets på hela 38,5 cm och en härlig vikt på 2900 gram!
Succé direkt!

En fantastisk färna med grym kondis på 2900 gram
59 cm lång, 38,5 cm i omkrets och 2900 gram

Jag satt en stund och bara nöjt av tillvaron, fantastiska fiskar och fantastiska miljöer tänkte jag när jag satt och sörplade på mitt kaffe.

När kaffet var slut började jag vandra uppströms, jag hittade en plats där jag kunde göra en längre drift. Jag chansade och sköt ut två brödbitar och så slängde jag ut mitt krokbete så det fick drifta nedströms med de andra brödbitarna. När jag hade fått ut ca 70 meter lina ser jag att det plaskar till på någon av brödbitarna. Men jag kan inte se vilken utan får chansa och krokar.
Stumt!
Sen börjar återigen slirbromsen jobba och efter en rolig fight där färnan var lite överallt kunde jag landa en grann fisk på 53 cm och 2320 gram.

Jag fortsatte uppströms, men ingen fisk steg. Så jag tog ett snabbt beslut att bege mig längre nedströms till en plats där jag tidigare i år hade tappat en bra fisk. Tyvärr hände det absolut inget där, jag gick och gick mest…
Trött i benen och i huvudet tog jag återigen ett nytt beslut. Tillbaks till bilen för en Snickers som låg kvar i handskfacket… Sen ner till platsen där jag började, jag hade en känsla att den fisken jag fick inte vara samma som steg på den första brödbiten jag hade skjutit ut… Det var dags att följa magkänslan!

Jag gör samma procedur igen, skjuter ut två bitar och en färna är snabbt framme. Snabbt på med en brödbit och så svingade jag ut den, småfisken attackerar min bit hänsynslöst, den börjar så sakta sjunka under ytan när jag ser en stor skugga och plötsligt är min brödbit borta… Reflexen slår till snabbt, och jag krokar.
Det tar tvärstumt i mothugget!
En galen rusning och fisken går och stångar tungt vid botten. Jag tänker, kan det vara samma fisk igen…
Med skakiga ben och ett hjärta som slår över hälsosam nivå kommer hon upp till ytan efter en fantastisk fight bland näckrosor, buskar och otaliga rusningar. Den ser ännu större ut än den första!

Jag tittar ned i håven och ser en riktigt grov färna, den största jag sett!
Jag ringer min fru med ett videosamtal som återigen får agera vittne då jag var själv. Fisken mäts till 60 cm lång och 40 cm i omkrets! Med darriga händer stoppar jag fisken i håvnätet och tillsammans med frugan kan vi konstatera att färnan väger finfina 3050 gram!
Ett nytt PB och ett mål och en dröm har gått i uppfyllelse!

en galet grov färna på 60 cm lång och 40 cm i omkrets med en vikt på 3050 gram
För mig en drömfärna!

Det var med en enorm glädje och respekt jag såg denna fantastiska fisk återigen simma tillbaka. Efter det blir det ett härligt, tillhörande glädjevrål! Sen sätter jag mig återigen ned utmed ån, dricker kaffe, äter nötter och mår väldigt, väldigt bra!

Efter en stund packar jag ihop och kör hemåt, den resan gick väldigt lätt! Jag hade nog ett leende hela vägen hem.

Den fisken fick sätta punkt för mitt vårfiske efter färna, och mitt mål med tre reggor i tre olika vatten är högst levande, så till hösten blir det att göra några försök i något annat vatten och med lite tur kanske jag även kan uppnå det! Då kan vi snacka om en magisk säsong.

En drömfärna!
Vilken färna!

Närmast blir det en resa upp till Ursjön efter de stora rudorna där.
Ursjön är ett underbart ställe med inte bara stora rudor utan en härlig inramning, miljö och välskötta platser. Så det ser jag fram emot!

Efter den resan ska jag försöka köra lite blandat fiske under sommaren. Det ska bli Sutare, Gös, Karp och vad mer jag kan få inspiration att ge mig på!
Glöm inte heller bort att kika in det senaste numret av MagazineFisheco där jag har bidragit med en recension av en riktigt bra vind och vattentät jacka från Pinewood!

Nya strumpor?

Vad är detta för slags överskrift tänker du säkert, har han blivit tokig…?

Nej då, jag tänkte bara tipsa om ett par riktigt bra strumpor som jag har använt under våren.

Jag går mycket utmed åar i jakten efter färnan, allt som oftast är det blött så gummistövlar är nästan ett måste! Jag tror de flesta som går i gummistövlar ganska omgående blir fantastiskt svettig om fötterna. Eller kanske snarare riktigt blöta! Bomullsstrumpor är döden, det räcker med att stoppa ned fötterna i stövlarna så är strumporna blöta…

Så inför vårens fiske har jag testat ett par strumpor från Pinewood, nämligen deras Coolmax 9211.

Pinewood Coolmax 9211

Jag måste säga att jag är riktigt nöjd med dem, de andas, de transporterar bort fukten från strumpan så inte hela foten känns som en blöt disktrasa efter en minut i stöveln. Tar man även en kort paus i fisket så kan man passa på att ta av sig stövlarna och då torkar strumporna snabbt. Så slipper man stoppa ned foten blöt.

De är väldigt sköna att ha på sig. De sitter bra på foten och har man lite högre kängor kan man dra upp strumpan och den sitter kvar.

Pinewood Coolmax 9211
Längre skaft på strumporna så man kan dra upp dem om man t.ex. har kängor på sig.

De passar också bra under tidig vår då de inte är supertunna, utan de håller fötterna varma. Jag har inte frusit en gång, och då har jag ändå suttit ute i allt annat än behagligt väder…

Sen är det bra att de levereras i två-pack. För är man iväg några dagar så kan man lyxa till det och byta. Fast framförallt så kan man ha ett par extra strumpor och stövlar i bilen om olyckan är framme och man råkar trampa i ån och det är lite djupare än man hade tänkt sig… Vilket händer ibland!

Finns det något dåligt med strumpan då kanske du undrar?

Jag har faktiskt inte hittat något dåligt med dem, de är hållbara och sitter bra på foten. Det enda är att de blir lite varma om temperaturen ute stiger till närmare 20 grader. Men då får man ta fram sommarstrumporna istället.
Jag ser inte det som något dåligt utan jag har verkligen bara positiva ord att säga om dessa strumpor!

Pinewood  Coolmax 9211
Vid fotleden så är strumpan ventilerande.

Så söker man efter ett par strumpor som inte gör foten till en blöt disktrasa i gummistövlarna eller kängorna ska man helt klart ta en närmare titt på Pinewoods Coolmax 9211. En riktigt bra strumpa som håller hög kvalité!
De finns att köpa i många butiker i vårt avlånga land eller så kikar man på Pinewoods hemsida eller någon annan nätbutik som säljer dem.

Premiär och Sportfiskemässa

I lördags var det premiär i Mörrumsån för 79 året, det sköt kanon och mängder med folk var på plats för att uppleva premiären. De hade tur med vädret och det tog dryga 20 minuter innan första fisken var landad!
Här kan man läsa mer om premiären.
Själv valde jag att vänta till söndagen för min egna premiär i ån för detta året…

Nu kanske ni tänker, va tusan har han slutat meta?

Självklart inte!
Men Mörrumsån innehåller ju faktiskt väldigt många arter och det är en riktigt fin å och det kommer bli många pass i ån framöver!

Fast innan jag fortsätter om min premiär måste jag backa tillbaka lite.
Sen i mitten av oktober 2018 har det endast blivit TVÅ fiskepass för mig… Jag och en fiskekompis gjorde ett par försök efter laken från isen, jag bommade båda medan Daniel lyckades kroka en fin lake på strax under 3 kilo. Det är det enda fisket jag har gjort på dryga 5 månader…
Det är den största anledningen till att det varit tyst här, sen driver jag ju även Swedish Anglers ihop med Tomba. Det tar mycket tid och där har jag mitt huvudfokus, men ibland kan det vara skönt att få skriva lite här också! 🙂
Har du inte kollat in Swedish Anglers nya hemsida än som vi lanserade i januari?
Gör det här.

Anledningen till att det inte har blivit något fiske är för att vi har byggt en övervåning på vårt hus. Ibland får man släppa fisket lite och investera i familjen och framtiden! Fisket har som sagt blivit lidande, men nu är det klart, lagom till vårfisket!
Självklart var planen att det skulle bli klart tills dess, det går ju inte att missa, hehe!

Jag var som ni förstår väldigt taggad på att få komma ut igen på lite färnamete.

Jag hade ett par platser jag skulle testa i ån. Vattenflödet var riktigt högt när jag kom till första platsen, jag fick röra mig lite mer uppströms än vad jag hade planerat innan det gick att meta effektivt från botten.
Jag mäskade upp ett par platser innan jag kastade ut mitt korvagnade bete.
Kaffet kom fram och det vara fantastiskt att bara få vara tillbaka utmed vattnet och tystnaden, om man bortser från ljudet av ån, fast det är ju en del av känslan!

Mörrumsån

Det tog inte speciellt lång tid innan jag hade ett par pet på min korv, men jag fick inte något riktigt klockrent hugg. Jag bytte krokbete och provade mitt absoluta favoritbete, bröd!
Efter kanske två minuter med brödbiten i vattnet fick jag ett brutalt hugg, men tyvärr släppte fisken efter 1-2 sekunder…
Snabbt ut igen med ny brödbit och det högg nästan omgående och nu missade jag inte! Fast fisk och en galen fight utbröt då fisken gick ut i den hårda strömmen. Efter lite trixande kunde jag få håvnätet runt årets första färna!
Ren o skär glädje, Jäklar vad det är roligt att fiska!

En färna på kanske 1.6-1.8 kg fick syna mattan en snabb sväng innan den fick simma tillbaka igen.

Årets första färna
Jag krokade på en ny brödbit och svingade ut.

Sen drack jag lite mer kaffe och njöt av tillvaron. Den fick snabbt avbrytas och bytas ut mot ett maxat adrenalin då det högg igen! Ännu en hektisk fight som slutade med ännu en färna i håven. Även denna höll sig runt 1.8 kg.

En fin liten färna

Jag bytte plats till min andra uppmäskade sträcka. Tyvärr hände det inte mycket, jag hade något pet men det var mer skräp på botten och strömmen drev med sig en hel del så krokbetet fastnade och drev gärna in bland gammalt gräs.
Jag bytte tillbaka till min första plats de sista 30 minuterna och lyckades kroka ännu en färna på brödet!

Vill man läsa mer om färna i kallt vatten så finns det en riktigt bra och utförlig artikel på Swedish Anglers som Tomba har skrivit! Läs den här:
Uppdrag Kallvattensfärna.

Vid lite innan 12 var det dags att köra hem och återgå till att rensa och plocka i huset… Men vilken premiär det blev och snart är man tillbaka igen!

Fast först blir det självklart Sportfiskemässan!

Mig hittar ni på Metetorget med Swedish Anglers.
Här kan man läsa mer om vad som händer hos oss och övriga aktörer på Metetorget.
Läs gärna det så hoppas jag att många av er kommer förbi torget och snackar mete, sportfiske, färna och massa annat.
Vi ses på mässan!

Sammanfattning av året 2018

Nu var det väldigt länge sedan jag skrev något här, men tanken är att den här sammanfattningen ska ge lite klarhet i det hela.

Året började sådär, temperaturer som gick upp och ned gjorde isarna osäkra. Sen kom det en vårflod med översvämningar så fisket i rinnande vatten blev inte heller det särskilt lätt. Men jag hann med något ismetepass, men tyvärr gav det magert resultat.

Men i slutet av mars påbörjades mitt färnamete, och jag fokuserade uteslutande på det fram till slutet av maj. Fisket gick bra, jag fick flera fina färnor och toppfisken vägde in på 2830 gram. Just färnan är en art jag håller absolut högst, ett fiske som är så otroligt mångsidigt och man får spendera tid i vackra miljöer och lyssna på det porlande ljudet från rinnande vatten. Otroligt rofyllt men ändå pulshöjande utan dess like! 

Jag och Henrik Stale gjorde ett par turer ihop till vackra Emån. En 2 dagars-satsning på våren som gav Henrik en riktigt bra toppfisk! Och så gjorde vi en dagstur ihop under hösten som bjöd på frustration och glädje där vi båda lyckades lura upp ett par bättre färnor, men de riktigt stora höll sig undan. Men nya tag är redan inplanerade!

Henrik har precis krokat en färna på kort distans.

När vi gick över till juni månad så fick jag möjligheten att meta gräskarp i en privat damm vilket gav många nervösa, frustrerande och fantastiska timmar. Jag lyckades lura några av invånarna i dammen som även resulterade i en artikel i Magazine Fisheco.

En fin fisk på strax över 9 kilo

Det blev några turer efter dessa fantastiska fiskar, men sommaren bjöd även på en del mete efter i första hand ruda. Då jag fick reda på att det skulle finnas ruda i en sjö inte långt ifrån mig spenderade jag en del tid där. Men tyvärr blev jag utan ruda, fast jag lyckades kroka en hel del sutare vilket är riktigt roligt.
Flötmete på nära håll är så sjukt roligt och spännande!
Vill man läsa mer om flötmete efter sutare så kan man kolla in min artikel i Magazine Fisheco nr 2 från 2018. 

I början av juli styrde jag bilen mot Västmanland och Ursjön för att i ett par dagar fiska ruda ihop med ett gäng andra metare. Det blev en riktigt roligt helg med många skratt, diskussioner och fina rudor!

Efter Ursjön blev det fler turer efter gräskarpar och färnor. Men i september var det återigen dags för en meteträff. Den här gången besöktes Karsgöl och karp stod på schemat för helgen. Vi (Swedish Anglers) hade anordnat en liten tävling tillsammans med Palle Sköldblom som ansvarar för sjön. Det bjöds på äventyr då stormen Knud (Knut) besökte oss. Det blev en blåsig helg, men det blev många skratt, god mat och ett riktigt roligt event. Man kan läsa mer om helgen då Joacim Bertilsson skrev en riktigt bra artikel om resan som vi publicerade på Swedish Anglers.

I oktober fick jag återigen möjligheten att få vara gästlärare på Blekinge folkhögskolas Fiskevårdslinjen. Eleverna fick prova på att meta färna, både bottenmete och ytmete, och vi fick en kanondag med fint väder och många napp.

En härlig morgon i höstfärger

Efter den turen med eleverna har jag inte hunnit fiska en gång… Mitt längsta uppehåll på många år. Vissa dagar är abstinensen på max, det skriker i hela kroppen. Men tyvärr har det inte funnits någon tid, ibland får man prioritera annat och just nu är det en övervåning på huset som ska bli klar.
Sen har jag även spenderat en hel del tid på Swedish Anglers och att bygga en ny hemsida!
Vi kommer lansera sidan den 6 januari 2019 och mycket av min tid framöver kommer läggas där. Vi kommer t.ex. ha fler och bättre tävlingar på hemsidan, det kommer bli recensioner, artiklar, poddar och mycket mer.
Tanken är att ta Swedish Anglers ännu ett steg framåt.
Här kan man läsa lite mer om det.

Här kan man även läsa en sammanfattning av året från Swedish Anglers.
Sammanfattning av året 2018

Fast mitt år har varit riktigt bra med många fina fiskar, galet roliga fiskeresor och fiskepass ihop med goa människor! Så tack allihop för 2018.
Nu ser jag verkligen fram emot 2019 och vill avsluta med att önska er alla ett
RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!

En närmare titt på ThermaCell Backpacker

Som jag skrev i mitt förra inlägg så var det dags för en recension av en smidig liten produkt från ThermaCell, nämligen deras nya Backpacker.

Jag skrev om deras ThermaCell MR450 förra året som är en riktigt bra produkt som passar perfekt om man är själv och rör sig en del.

Backpackern är som sagt en liten smidig produkt som inte väger mer än strax över 100 gram, 113 gram visade min våg här hemma. Jämfört med MR450 modellen finns det ingen gaspatron inbyggd utan backpackern kopplar man på en gasoltub som man använder till t.ex. gasolkök.

Man hittar gasoltuber på t.ex. Biltema.

Tanken är såklart att den ska ta så lite plats som möjligt för är man ute och vandrar eller är ute på övernattningar så är så lite packning som möjligt något man eftersträvar och ett gasolkök är nästan standard, så gasoltuben är med vilket fall som helst.
Det som medföljer i kartongen är i mitt fall, en brännare, 3 plattor och en förvaringspåse.

Nu har ju den här sommaren inte varit så myggrik, men i våras fanns det allt en hel del myggor… Så då fick den följa med ut på lite test.
Jag tycker denna produkten är perfekt om man är ett par stycken som är ute och metar, då kan man ställa den emellan sig och slippa myggen. Man behöver inte tänka på att ta med extra små flaskor med gas utan det är bara att slänga ned en behållare i väskan. Sen är den såklart ypperlig att ta med vid övernattningar!

Men hur fungerar den då?

Den är simpel!
Först fäster man en av de medföljande blåa plattorna, den ska placeras på ovansidan precis under den svarta plasten så den ligger emot metallplattan som man ser. Det är den som blir varm och i sin tur värmer upp den blå mattan som skapar skyddet mot myggen.Sen tar man bort skyddet från botten och skruvar dit backpackern på en gasoltub. Efter det slår man över till ”ON” då hör man hur gasen kommer ut, sen sitter det en ”START” knapp på sidan som man trycker uppåt. Strax ovanför finns det ett litet hål där man ser om det glöder eller inte, glöder den är den igång och snart har man fullt skydd mot myggorna!

Ta bort plastskyddet och skruva fast brännaren på gasolbehållaren.

Sätt dit den blå plattan högst upp och slå över till ”ON”

Tryck ”START” knappen uppåt några gånger för att tända brännaren.

Kolla in hålet ovanför startknappen för att se så den glöder, gör den det så är den igång.

Varje blå platta håller i ca 4 timmar eller när den har börjat bli vit, fast man brukar märka det för myggorna kommer tillbaka då!

Självklart går det att köpa till refillplattor, idag finns de i 24 eller 48 timmars förpackningar.

Fördelar och Nackdelar

Jag tänkte lista upp några fördelar och nackdelar med produkten. Jag börjar med de positiva först.

Fördelar:

  • Lätt och liten, smidig att ha i väskan.
  • Man behöver inga små patroner med gas utan kan själv välja storlek på tub.
  • Man slipper släpa med sig myggsprej och man slipper kladda med olika myggmedel.
  • Den fungerar riktigt bra!

Nackdelar:

  • De blå mattorna kunde vara längre än 4 timmar.
  • Tar en stund innan den uppnår full effekt.

Slutsats

Nackdelarna är små i sammanhanget när man får ett riktigt bra skydd mot dessa blodsugare. Den är lätt, smidig och enkel att hantera så man kan alltid ha med sig den och en mindre tub i väskan och då har man ett smidigt och bra skydd för sig själv och sina polare!

Priset på den varierar säkert, så jag skriver inte ut något här men det är en perfekt produkt om man kör mycket övernattningar eller vandrar mycket.
Vill man läsa mer så kolla in denna sidan -> Myggjävlar.se

Flötmete och Sutare

Sommaren rusar fram som vanligt och det är alltid likadant, man väntar på sommaren och tänker att jäklar vad mycket jag kommer hinna med! Men så lyckas man knappt med hälften…

Jag spenderade en del timmar vid en liten skogsjö under juni månad med flötmete som fiskemetod och min förhoppning var att komma i kontakt med någon ruda, men tyvärr gick jag bet just på rudorna. Istället blev det ett riktigt roligt sutarmete, och det är inte fy skam det heller!

Det är så otroligt spännande att flötmeta riktigt nära land efter dessa fina fiskar, som längst kanske jag provade 2 spölängder ut men de flesta jag fick tog under spötoppen!
Där ser man bubblor, rullningar, flötet som rör sig lite när sutarna bökar på botten och när flötet väl reser sig och man krokar så bjuds det på helt fantastiska fighter på lätt utrustning!
Sommarfiske när det är som absolut bäst!

Lyftmetoden är melodin jag har kört på och jag skrev en artikel om det i Magazine Fisheco nr 2 – 2018. En metod som både är enkel och väldigt visuell.

Tyvärr var vikterna på sutarna inte i toppklass, men eftersom målet var ruda valde jag att köra på och jag tror faktiskt att det finns rudor i vattnet, men då det är konkurrens om maten från både mört, sarv och sutare så blir det genast svårare att lyckas kroka dessa rudor…
Men jag har fått min ruda, fast då i ett mer känt vatten, nämligen Ursjön! Jag bjuder på en bild som jag lade upp på mitt Instagramkonto.
Mer om Ursjön kommer dyka upp någon annanstans framöver, hoppas jag…

Jag provade lite olika beten och dipper under mina turer men det som gav mig sutarna var en hederlig daggmask i bra storlek, ett klassiskt sutarbete.

Jag bjuder på lite bilder från mina besök vid skogsjön och i nästa inlägg som jag hoppas kommer dyka upp inom kort blir det en recension. Men som sagt, tiden…

Fantastiska sommarkvällar

Största sutaren på knappt 2 kilo som bjöd på en galet rolig fight bland näckrosorna med lätt utrustning!

Fortsatt trevlig sommar och semester på er alla glada sportfiskare och glöm inte att kolla in det rykande färska numret av Magazine Fisheco där jag bidrar med en gösmeteartikel, trevlig läsning.

Sommar och gräskarpar

Sommaren kom snabbt och tidigt i år. Helt plötsligt hade vi temperaturer på 25-30 grader och allt blev grönt och sedan torrt… Leken var snabbt över hos de flesta arter och även sutarna lekte tidigt.
Men nu ska man inte klaga för jag har haft bra fiske senaste tiden i värmen. Men jag börjar med mitt fiske efter gräskarparna.

För ett tag sedan så fick jag möjligheten att meta efter gräskarp i en damm nere i Blekinge. Jag har inte fiskat efter dessa innan så självklart var man snabbt med på tåget, tanken från ägaren var att flytta över ett par karpar från den större dammen till en mindre.
Jag åkte ned en varm eftermiddag och träffade ägaren som visade mig runt och var han brukade se gräskarparna under olika tider på dygnet. Perfekt att få sådan information!
Vi hittade dem i ett hörn där de stod och solade, totalt var det 10 stycken som cirkulerade runt.
jag började skjuta ut lite brödbitar med slangbellan men de ignorerade dem rejält… De simmade upp och puffade till dem, inget mer.
Ägaren gick hem till sitt men sa innan han gick ”Jag kommer ner senare och ser hur det går för dig”.
Det kändes som han inte hade allt för stora förhoppningar att jag skulle lyckas kroka någon…
Klockan gick och när den började närma sig 21 så kom han tillbaka och undrade hur det gick för mig. Nu hade jag lyckats få dem att äta, men inte brödet utan maskrosblommor. Jag satt på huk bredvid ett träd och hade en krokagnad maskrosblomma bara ett par meter ifrån mig. En gräskarp simmade rakt emot min blomma, sög in den och jag krokade, för tidigt… Skit med!!!
Men karpen reagerade inte utan simmade lugnt vidare. Jag lirkade dit en ny blomma på kroken och placerade den på samma plats, sen sköt jag ut ett par extra runt kroken. Snart var det två karpar som plockade blommorna och när min försvann väntade jag lite längre innan jag krokade och den här gången exploderade ytan och gräskarpen var krokad. Den gick lite fram och tillbaka, som den inte förstod vad som hände. Sen kom det berömda ögonblicket när de känner håven… En frenetisk rusning rakt ut i dammen! Men tillslut efter några rusningar kunde jag säkra en fin karp i håven. Vilken fight!

Vi vägde fisken till 6,78 kg.

Kvällen hade gått mot mörker och det var dags att åka hem, men jag lovade ägaren att komma tillbaka någon dag senare.

Så vid 03:45 på lördagsmorgonen den 2 juni satte jag mig i bilen för att köra ner till dammen igen. Väl framme låg det slöjor över ytan, jag gick runt och letade efter dem men såg bara andra fiskar som strök runt i kanterna.

Klockan gick och kaffet började ta slut, men i ett hörn där solen hade legat på en stund såg jag en ryggbred gräskarp. Jag smög fram och började skjuta ut brödbitar. Efter en stund började fler karpar ansluta och snart åt de glatt av brödet. Jag svingade ut min brödbit och väntan tog vid. Gräskarparna cirkulerade runt och åt stadigt, men min lät de bli… Men så kom det en större karp och simmade rakt mot min bit och öppnade munnen, slurp så va brödet borta och jag krokade!
Igen så fullständigt exploderade ytan, karpen tog flera meter lina och rusade ut mot djupare vatten. Jag kände hur den gick igenom växtligheten, men kroken hade fått fäste och efter flera försök att styra in den i håven med de sedvanliga tokrusningarna rakt ut i dammen så kunde jag tillslut få in den över håvkanten!
Sjukt spännande och roligt fiske och vilka fighter dom bjuder på.
Adrenalinet blir totalt maxat!

Fisken vägdes till 8,52 kg med en längd på 82 cm och en omkrets på 54,5 centimeter. En välmående och otroligt vacker fisk!

Det var också väldigt roligt att ägaren var med vid båda fångsterna och fick se sina fiskar på nära håll. Sen var det roligt att jag lyckades, för han var skeptisk till att det skulle gå… Istället fick jag en stående inbjudan att komma tillbaka och göra nya försök, för det finns större i dammen som man såklart vill försöka lura!

 

Vårens fiske

Nu var det riktigt länge sedan jag skrev något här, så jag tänkte skriva några rader om min vår och fisket efter färna!
Jag har sen i slutet av mars enbart riktat in mig på färnan, jag har lyckats rätt bra med mitt fiske men självklart har man fiskat för lite, hehe!
Men vi tar det från början.

Som sagt jag började i slutet av mars, vintern hade svårt att släppa sitt grepp och det låg fortfarande snö på marken och flödena var väldigt höga i åarna. Så förutsättningarna var allt annat än optimala, så det första passet blev ett sådant där blankpass!

Men snart började våren komma och i början av april var jag åter ute och nu hade färnorna vaknat till liv. Jag kom till ån på morgonen och solen hade gjort sitt med snön, men det låg fortfarande lite is i kanterna av ån.
Jag placerade en räka i ytterkanten av strömmen och det tog inte mer än fem minuter innan det gungade till i spötoppen, kort efter bugade spöt och jag krokade. Efter en rolig fight kunde jag omsluta håvnätet kring en fin färna på 2070 gram.

Jag kunde inte fiska så länge den förmiddagen men bara några dagar senare var jag ute efter jobbet. Det tog en stund men tillslut lyckades jag lura en färna att smaka på mitt bröd. En fin fisk på 2060 gram. Tyvärr blev det bara en fisk även denna gången, men snittet på de två första färnorna får man inte klaga på.

På lördagen begav jag mig återigen ut på lite färnamete ihop med Jimmie, men den resan ska vi inte nämna mer om, tvärdött och vi lyckades blanka båda två…

Så med lätt skadat självförtroende körde jag ännu ett kvällspass och den här gången var Jonas med. Vi lyckades lura upp tre färnor, och den största föll återigen för en brödbit, en kort fisk men med en fin kondition på 1,97 kg. Jonas lyckades lura upp en mindre färna på räka.

Snart var jag återigen vid ån, och efter bara fem minuters fiske gungar det till rejält i spöt och jag krokar en fin färna på 1,7 kg. Vilken start tänkte både jag och Jonas, men tyvärr blev det bara någon mindre färna…

Det tog över en vecka innan jag kunde komma ut på lite fiske igen, hopplöst… Men väl vid ån så lyckades jag rätt bra. Jag och Jonas hade tagit oss till platsen där jag fick min första färna för året. Vattennivån var lägre nu och det såg riktigt lovande ut. Jag placerade en brödbit på kroken och skickade ut mitt bottenmetetackel i strömmen och det tog inte mer än fem minuter innan en fisk var framme och smakade lite. Kort efter så gungade det till rejält i spöt och jag krokade. Fisken gick nedströms i en rasande fart så jag trodde först jag hade missat den… Men tillslut fick jag kontakt och efter lite strul runt gammalt gräs kunde Jonas håva en riktigt fin färna. Vid första anblick såg det ut som en regga, alltså en fisk över 2500 gram. Men när vi tog måttet så stannade den på 56 cm och 2,35 kg. Men likväl en fantastiskt fin färna.

Någon dag senare så satte jag mig i bilen och körde till Emån för att fiska ett par dagar med Henrik Stale, mer om det kan ni läsa på Swedish Anglers. Men lite kort så var det en riktigt kul resa och jag lyckade lura upp någon färna med en topp på 2100 gram och 55 cm.

Med stärkt självförtroende och en fiskeabstinens på max så bestämde jag och Jonas för att köra en bit och se om vi kunde lyckas lura ett par finare färnor.
Vid den första platsen placerade ja en brödbit på ytan i ett bakvatten. Efter någon minut ser jag en färna komma upp och putta till min brödbit, så nervöst sitter jag helt stilla då brödbiten bara är 2 meter ifrån mig, helt plötsligt försvinner brödet och jag krokar. Spöt bugar djupt men ganska snabbt kan jag styra in färnan och Jonas håvar. Han tittar ned i håven och säger, du den här är närmare 3 kilo än 2,5… Jaja säger jag, man brukar bli lurad och tro att de är större än vad de är, haha. Jag plockar fram måttband, våg, matta och vågsäck. Jag har ens inte tittat i håven… Jonas säger igen, den här är STOR. Jag går fram kollar ned i håven och ser verkligen en STOR färna! Jag får lite fiskefrossa, och när jag lyfter upp den och mäter den till 59 centimeter vet jag att det är en regga! för den är tjock och har en omkrets på 40 cm. Vikten fastställs till 2870 gram, en magisk fisk och ett nytt PB för mig!

Jag svävar på moln, jag går runt och myser. kikar på när Jonas fiskar, letar några nya platser och skjuter ut brödbitar. Knappt en timme efter att jag släppt tillbaka mitt nya PB så gör jag ett nytt utlägg, jag låter brödbiten glida med strömmen i säkert 60-70 meter, när den glider förbi ett buskparti ser jag att det plaskar till och jag krokar. Det går tungt, igen. Färnan går ut i strömmen och bromsen tickar fint från rullen. Efter någon minut har jag fått färnan närmare mig, fast då går den rakt emot ett buskage men jag lyckas styra ut den igen och snart kan Jonas håva ännu en tjock färna.
Vi mäter den till 57 centimeter och med en omkrets på 37 cm lyckas den pressa vågen till 2510 gram och ännu en regga! Snacka om en magisk dag!

Jonas lyckas även han kroka ett par riktigt fina färnor, båda över 2 kilo med en topp på 2,35. Tyvärr tappade han en också, men man kan inte vinna varje gång!

Några dagar senare så tog jag och Jonas ännu ett pass efter jobbet. Jag försökte återigen på ytan, men inte en färna ville visa sig. Jonas lyckades kroka en fin färna på 1,8 kg, men innan vi hann ta något kort smet den ur håven, haha. Själv kände jag mig rätt färdig med färnan för den här våren och satt mer och tänkte på de arter jag ska fokusera på nu. Jag hade ett par bättre napp, men jag lyckades aldrig kroka någon färna och fick se mitt sista vårpass som ett blankt sådant. Men jag var sjukt nöjd ändå och när jag körde hem kunde jag summera mitt bästa färnafiske någonsin.
Nytt PB, färna över två kilo i tre olika åar men bäst av allt är att jag har fått dela allt detta med härliga vänner och likasinnade nördar! Tack 🙂

Magisk solnedgång vid Emån

Nu blir det att ta sikte på andra arter som gös, sutare och förhoppningsvis ruda…

Ismete hit och ismete dit

Det har varit dåligt med rapportering från min sida, men jag har inte hunnit fiska så mycket så där är förklaringen, enkelt men tråkigt, fast jag laddar rejält inför resten av året!

Men två ismetepass har det hunnit bli, båda med riktigt magert resultat…
Så jag har funderat fram och tillbaka om det ens är värt att skriva något, men så läste jag Fiskesyndroms inlägg och fick lite inspiration, tack Anders 🙂
Det är flera som misslyckas men få som visar upp det!
Jag tror det är viktigt att man visar upp de riktigt dåliga passen också, även om det är rätt ointressant så kan det alltid vara befriande att höra och läsa om att andra misslyckas, så man slipper känna sig helt värdelös ensam!

Som sagt så har det varit två pass, det första var för ungefär två veckor sedan på ett litet vatten där jag vet att det finns stor gädda men det är väldigt svårfiskat. Så det blev som det oftast blir, få fäll och endast några små gäddor och någon missad, som säkert var liten också…
Men det var ändå trevligt att få komma ut på fiske efter 2 månaders frånvaro…

I söndags var det dags för ett nytt försök, men då jag inte hade någon bil så fick det bli hemmasjön som jag bara har en kilometer till så då kan man gå dit med pulkan, mycket smidigt!
Jag hade sällskap för dagen vilket var trevligt.
André kom fram till sjön klockan 06:00, då stod jag redan på isen och flåsade, men snart var vi framme vid dagens plats och började snabbt placera ut våra spön.

Allt var klart strax innan 07:00 och sedan satt vi och såg solen stiga upp, riktigt fin morgon men snart kom vinden… Då är det absolut inte fel att ha värmekläder som höjer temperaturen lite så det blir mer behagligt och så satte vi oss i lä och drack kaffe, snackade fiske och hade det trevligt. Jag skrev en liten recensions om värmekläderna jag använder i ett tidigare blogginlägg, kolla gärna in det här -> Värmekläder till den frusne. 

Sjön vi fiskade i är grund, 1,5 – 2 meter som djupast och vi satt i en stor vik med mycket växtlighet, gäddorna brukar vara på plats och oftast får man någon 90-100 centimeters gädda. Inte några toppfiskar men ändå trevligt fiske.

Men klockan gick, den började närma sig halv tio och det enda som hade hänt var att jag hade fått en skrapad mört… Vi satt och spekulerade vad felet var för så här dåligt resultat har det inte varit tidigare vintrar!
Jag hade fått lite rapporter tidigare om dåligt resultat från flera andra som isfiskat i sjön och jag spenderade även hösten i sjön i jakten på gäddorna fast då i en helt annan del av den med riktigt uselt resultat, så vad händer med vattnet egentligen, så här illa har det aldrig varit…
Flera jag har pratat med som fiskat i sjön i över 20 års tid säger att det är något som hänt och jag börjar instämma, det är nog inte bara jag som är usel!

När klockan blev 12 började vi packa ihop, en helt usel förmiddag där båda blev det fula ordet… och när André började syna sina döda betesfiskar som han fiskade med insåg vi att alla hade blivit ”attackerade” av mindre gösar…
Kan det vara ett av problemen med sjön?
De planterade in gös i sjön för 5-6 år sedan och i somras kom det upp många gösar runt 1-2 kilo i sjön, så frågan är om det här har påverkat sjön och gäddorna framförallt negativt? Jag vet inte svaret på det, men det kan helt klart vara en av orsakerna till att sjön har haft ett riktigt magert resultat på gäddfronten…
Någon som har en liknande upplevelse eller kanske vet svaret hur en sjö påverkas om det blir väldigt mycket gös i den? Skriv en kommentar eller mejla mig, ensamvargensfiske@gmail.com

Nu har kylan i alla fall tagit ett rejält grepp och det ser ut som det kan bli några fler pass innan våren dyker upp… Men jag siktar nog in mig på det andra vattnet i jakten efter stora gäddor! Men man kanske borde prova på och ismeta gös…

Sen ses vi väl på Sportfiskemässan 16-18 mars?
Ni hittar mig på Metetorget vid Swedish Anglers plats 🙂