Galenskap eller Hängivelse

Vintern försvann fort här i Småland, kylan byttes ut mot blåst, regn och 6-8 grader varmt. Inget roligt väder för isarna som hade lagt sig så fint. Jag funderade på om jag skulle köra ett pass till från isen, men det såg inget lovande ut då det redan hade släppt i kanterna på den tänkta sjön. Så istället fick jag en annan idé, det varma vädret kanske hade fått igång färnan? Jag planerade in ett pass utmed ån, tyvärr såg inte vädret så lovande ut. Det var lite pest eller kolera, men tillslut bestämde jag mig för att fiska på lördagen. Så i fredags blandade jag ihop lite nytt mäsk, plockade fram lite olika beten och gjorde spöna klara. Jag var framme runt åtta på lördagsmorgonen och hann bara öppna bildörren så kom de första regndropparna. Så fram med regnkläderna direkt och när jag fått på mig allt och fått ur grejerna ur bilen var det bara att börja gå till dagens första plats. Det mesta hade jag förberett kvällen innan så jag snabbt kunde komma igång, jag placerade mina beten på ett par lugnare partier av sträckan. Sen var det bara att vänta, regnet ökade och det blåste en härlig västlig vind som träffade mig från sidan. Regnet lyckas på något vis alltid hitta innanför regnkläderna också… När inget hade hänt på en stund valde jag att flytta mig några hundra meter nedströms där ån blir smalare och lite mindre strömt. Här är det bara onödigt att ens försöka fiska med två spön så jag placerade min räka som var betet på ena spöt precis bredvid ett träd som hängde ut en bit över ån. En bra och skyddad plats för många fiskar och färnan trivs också på sådana platser. feedermete färna

Kaffet kom fram, men nu fick man dricka det snabbt annars blev det mest regnvatten med en hint av kaffe… Vattennivån i ån var ganska hög så när inget hade hänt vid trädet på en stund så tänkte jag fortsätta nedåt, men det blev stopp ganska snabbt då det var översvämmat vid den enda passagen. Så det var bara att vända tillbaka till bilen och in med grejerna och köra vidare till en annan plats. Här är ån av en helt annan karaktär, bredare, med en lugn ström och en ganska stor djuphåla. Så jag placerade en spöt mitt i hålan och det andra spöt hamnade i utkanten. Det slutade regna så jag passade på att snabbt äta ett par äggmackor och dricka ett par koppar kaffe. Efter tio minuter började det regna igen… feedermete FärnaNär inget hade hänt här heller på ett tag bytte jag bete och provade ostpasta på ena spöt och ”luncheon meat” på det andra. Dessa beten ihop med en fylld feederkrog med mäsk hamnade på nya platser och väntan och stirrandet på spötopparna började igen. Nu slutade det regna, och det var nästan som solen försökte bryta igenom molntäcket, men jag var mest glad för att det slutade regna. Klockan började närma sig 12 och inget hade hänt på hela dagen, inte ett pet. Så efter lite övervägande med mig själv medan jag åt upp resten av äggmackorna bestämde jag mig för att prova en sista plats. Så lätt kan man inte ge upp och det regnade ju inte längre! Så in med grejerna i bilen igen och efter en stund var jag framme och snabbt ut med båda spöna. Feedermete FärnaDet sista dropparna kaffe som fanns kvar i termosen dracks upp och igen så försökte solen bryta sig igenom, det var nästan riktigt skönt ute om det inte hade varit för den där envisa västliga vinden. Tillslut gav jag upp, det blev inte ett enda pet den här dagen, men så är det ibland. Jag vevade in, packade ihop spöna och gick tillbaka till bilen. Krånglade av mig regnkläderna och tog lite papper som låg i bilen och torkade nacken, för på något vis lyckas det alltid hamna vatten där när man tar av sig regnkläderna som hållit en nästan torr hela dagen… På vägen hem satt jag och funderade på varför man gör det här, varför åker man och sätter sig ensam utmed en å en blåsig, regnig och kall lördag? Det är ju aldrig som på film, för kollar man på Engelska metefilmer som till exempel ”A Passion For Angling” så går de utmed sina vackra ”Riverbanks” medan jag själv slåss med vass, visset gräs och träd… De har på sig gamla fina tweedkavajer och jag själv går i regnkläder och ser mest ut som en dränkt katt… Så varför? Är man galen, konstig eller bara knäpp? När jag senare på kvällen kollade av sociala medier så ser jag flera som varit ute på ismete där någon skrivit att de fick använda plankor för att komma ut då isen hade släppt i kanterna. Någon hade skrivit med livet som insats och så vidare. Då är väl de också galna, knäppa eller konstiga? Eller så är det bara så att vi sportfiskare generellt har en väldigt stor hängivenhet till vår hobby, det finns inte så många hinder som ska stoppa oss från vår passion, vår livsstil. Fisket är ens livselixir helt enkelt! Så nej vi är inte galna, vi är bara hängivna, sen får de som inte förstår det tro och säga vad de vill.

2 reaktion på “Galenskap eller Hängivelse

Lämna ett svar till Hans Lindqwist Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *