Sida 2 av 6

En bra dag med balansaren

Läs mer

Supersize !

Det finns sjöar eller ställen som man känner lite extra för. Där man vill och tror man kan lyckas och mår lite extra bra när man fiskar. Ett ställe du hittat helt själv och fiskat på en hel del.

 

För mig är det iallafall så att jag känner lite extra för fiskar jag fångar i olika vatten, är dom fångade tex tjärnen jag är uppvuxen vid i Dala-Järna så skulle en sådan stor gädda slå en stor gädda i samma vikt som är tagen i Runn.

En sådan gädda skulle fångas denna dag men det återkommer jag till.

I lördags hade jag och Martin fått en dag över för ismete. Termometern hade visat -20 till -25 dagarna innan men på lördag skulle temperaturen ligga mellan +1 till -4 och solen såg ut att visa sig också. Så fiske skulle det bli! 😊

 

Jag åkte och hämtade Martin kl 6:45 och vi åkte till dagens ställe. När vi kom fram var det fortfarande mörkt så med hjälp av pannlampa förberedde vi och sparkade bort snön 1 x 1 m på dom ställen vi skulle placera spöna.Vi hade kvällen innan beslutat hur vi skulle fiska av området på bästa sätt.

Vi började borra och sätta ut våra spön och mörten placerades max 2 meter under iskanten och vissa mörtar hängde endast 2dm under isen.

 

När vi fått ut alla spön började solens strålar lysa igenom bakom trädtopparna, det såg ut som det skulle kunna bli en fin dag.

Men en tjock dimma hade drivit in och lagt sig som dimridå på snön som låg på isen. Nu såg vi inte alla vippor…..

 

Jag beslutade mig för att kolla dom spön som dimman dolde och när jag kommer 20 meter närmare ser jag att ett av dessa fällt.

Kände lite först med handen men det verkade tomt. Ropade åt Martin att komma med mört och sen började jag veva in…..

Rätt som det var fick jag kontakt med något och i ren reflex gjorde jag ett mothugg, och visst var det fisk!

 

Det verkade vara bra fisk också! Ropade på Martin igen så att avkrokningsmattan och tången också kom med.

Drillade upp den till hålet ett par gånger innan hon var redo för landning. Får tag i en fin skalle under isen och upp kommer en fin gädda på 105cm. En snabb mätning och en bild och i med den igen!

 

image

Läs mer

2016 ett år att minnas

Tänkte summera ett fantastiskt fiske-år:) Ett år som bjudit på några nya personbästan och mycket ny kunskap , fantastiska upplevelser och där jag träffat många gamla och nya fiskekamrater😊.

 

Detta år började med januari som alla andra år😉.  De första fisketurerna i januari skulle visa sig bli riktigt kyliga. Termometern visade runt -15 grader. När det är så kallt skall man inte bedriva Catch and release fiske enligt mig då fiskens ögon och slemskikt skadas vid hanteringen ovan ytan.

 

Istället åkte jag och Martin upp till en tjärn med inplanterad öring och prövade lyckan där,och nu kanske även sambon där hemma skulle bli nöjd om jag kom hem med färsk middag.

 

imageimage

Det gick bra och vilka underbara hugg !!

 

Sedan blev vädret mildare och jag försökte mig på pimpelfiske med balansare och ekolod. Något som skulle visa sig vara något fantastiskt kul och spännande!

 

Redan andra försöket small det i grejjerna och jag lyckades landa min första kilos abborre på pimpel. Som även skulle visa sig bli årets största på pimpel.

image

Efter den abborren spenderades fiskedagarna på isen med pimpelspöt i hand och letandes efter sjöns stora abborrar.

 

En ny favorit när det gäller vinterfiske hade upptäckts. Detta resulterade i ytterligare några fina abborrar.

 

image

imageimage

 

När våren kom var det dags att försöka lura någon fin gädda från isen också.

Jag lyckades inte komma över 10kgs gränsen i år heller dock blev det några meterfiskar med denna tjockis som topp.

 

image

Ibland är dom glupska när det inte räcker med 1kg lake i svalget.

image

Sedan kom april och isen började försvinna från sjöarna. Det var dags att lägga i båten igen❤️ och årets fiske på öppet vatten kunde inte börjat bättre. ( förutom att jag bomma helt första turen).

Det var en helt fantastisk fin vårdag, solen sken och det var nästan lugnt på sjön. Jag rodde ut och spinnfiskade de djupa partierna utanför potentiella lekplatser. Lyckades genast lura en mindre fisk på en ommålad super shadrap men sedan blev det inget mer…..förän jag lämnade en vik och kastade ut för att ro drag till nästa ”spot”. Tror jag hann ta 3-4 årtag innan jag ser spöt buga! Det är knappt jag får upp spöt ur spöhållarn. När jag väl lyckas med detta börjar en kamp med något som skulle visa sig vara mitt nya PB. Gäddan mätte 116cm och vågen visade 11,03kg.

 

image

image

Lycka!!!!!!

Efter denna fisk skulle det visa sig dröja innan det kom upp någon bättre gädda. Det blev en del mindre fisk under efterleksfisket men dom stora lyste med sin frånvaro.

 

Under Juni månad brukar jag försöka komma ”hem” till Dala-Järna och spendera några dagar i stugan. Så blev det 2016 också. Självklart måste abborstället få en chans då också.

Dessa dagar bjöd på riktigt fint väder och abborrarna var där dom skulle. Dom var inte så huggvilliga men till slut lyckades jag lura en riktigt fin fisk med hjälp av en ettrig liten wobbler.

En fin sak på 45cm och 1,3kg som också är den största abborre jag fått på spinnfiske.image image

I juni månad blev det inte mycket mer att skryta om.

 

Sedan kom juli och månad och tanken var att ge abborrfisket en riktig chans. Något som skulle visa sig att inte alls stämma då jag och Martin fick uppleva några veckor med vårat livs gäddfiske.

 

Vi hittade ett område som visade sig hålla mycket stor fisk. Första gemensam turen lyckades vi landa 7 eller 8 gäddor över 90cm och fyra av dessa var över 100cm med en topp på 116cm.

image image

Det var även då jag bestämde mig för att anmäla dessa till gäddfajten ifall vårt fina fiske skulle hålla i sig och det skulle det göra. Kommande månade lyckades vi landa många fina fiskar med toppar på 115cm och 112cm .image image

Jag tror jag i början av augusti nådde 8 plats i gäddfajten men det skulle behövas ett par till över 115cm eller en riktigt lång för att direktkvalificera sig till finalen men det skulle visa sig vara en övermäktig uppgift för mig detta år. Dock lyckades Martin lura en plussare innan augusti var slut.

 

Själv gav jag abborrfisket ett nytt försök i början av september och lyckade få många fina fiskar över 40cm.image image

 

Det var också då jag fick veta att lotten tagit mig till gäddfajtsfinalen på Åland. ”Pråmfiskaren Ingrids” skulle få åka till Åland och mäta krafterna mot fiskare som CWC Jon och Hallnor m.fl …….

 

Jag försökte direkt intala mig själv att detta skulle bli att åka ner och se och lära men ni som känner mig vet att det bor en tävlingsmänniska i mig så jag skulle ge det en chans.

 

Jag tittade på klipp på internet från Åland  och frågade duktiga fiskare om tips. Fisket blev på hemmavatten och där dängdes vassvikar tills jag kände att jag kände att kasten satt.

Sen var det äntligen dags….

När Jon kom och hämtade upp mig kände jag att min plan var klar och nu fick det bära eller brista.

 

Natten mot tävlingen skulle jag ljuga om jag sa att jag var lugn, sov inte många minuter den natten.

Men sen var det dags!

img_5653

Det skulle visa sig bli en bra dag för mig och jag lyckades vinna hela tävlingen!

Helt klart det roligaste jag upplevt som galen gäddfiskare.

img_5650-1

img_5652

Tack alla inblandade för denna underbara helg!

 

Väl hemma efter denna fantastiska upplevelse var tanken att försöka lura upp någon hungrig höstgädda. Det blev inte mycket av med det!

Jag skyller lite på den först så milda hösten som sedan nästan blev vinter på 2veckor……

Men redan i mitten av november låg isarna på en del ställen och det var dags att pröva lyckan på isen.

Lyckades lura upp 3 meterfiskar från isen innan det blev 2017.

image image

 

Men det roligaste fisket på den första isen under höst/vintern blev en pimpeltur på ett öringvatten.  Jag och min vän Ibro hittade en hel del huggvillig fisk.

Riktigt roligt fiske med hårda hugg på kort lina😊

image

Nu hoppas vi på att 2017 blir ett magiskt fiske-år och att vi lyckas lura många långa och tunga fiskar!

Casper, Martin och Haris ni är grymma #teamgäddstorm! ❤️👌🏽

Hoppas ni har haft en bra start på det nya året!

Skit fiske på er och glöm inte pike fight ikväll och självklart håller vi på masarna! 💪🏼👍🏽🎣

/ Andreas

 

 

 

 

 

 

Gäddstorm vs idiotkraft

image

Det är kul att tävla och det är kul att lära känna likasinnade människor.

För några veckor sedan kom Haris med den briljanta idén att vi i team gäddstorm borde utmana ett annat team i en tävling under ett år där man räknar de 5 längsta gäddorna (total längd) .

 

Vi behövde inte fundera länge innan vi valde att fråga Team idiotkraft som består av 3 grymma killar med sina rötter i Malung och Järvsö. Detta är killar som är av samma skrot och korn som oss och brinner för sitt gäddfiske.

Team Idiotkraft tvekade inte en sekund och antog vår utmaning!

 

Team Idiotkraft består av Pontus ,Danne och Niklas , killar som tillsammans skrapade ihop 603cm på sina 5 längsta gäddor 2016 och än är året inte slut.

 

Så detta kommer inte bli någon lätt match. Men med denna tävling har vi i teamet något att kämpa tillsammans för och på vår chat på massanger med team idiotkraft bjuds det på den ena fiskehistorien efter den andra och det känns redan som vi fått 3 nya vänner att dela vårt intresse med.🐊😊

 

Tävlingen börjar den 1 januari 2017 och pågår till sista december 2017. Alla lagliga metoder som Ismete/angling , trolling , vertikalfiske,flugfiske och spinnfiske räknas så länge man släpper tillbaka sin fångst efter mätning . Dom 5 längsta gäddorna per  team räknas.

Priset i tävlingen är att förlorade team bjuder ”hem” vinnande teamet på en heldags fiske med mat och förmodligen några fina fångster.

 

Om ni vill följa tävlingen så finns båda teamen på instagram och alla tävlinsfiskar kommer finnas under taggen #gäddstormvsidiotkraft.

 

Nu är det dags att fila krokarna för på nyårsdagen ska tävlingens första gädda upp.

 

Utmana ett team ni också!

Ett perfekt sätt att skapa ännu bättre sammanhållning i ert team, lära känna nya vänner, ta del av deras erfarenheter och självklart får ni en till tävling😊👌🏽

image

 

Skit fiske på er!

 

 

Bra dag på öringvatten!

Jag fiskar mest gädda och abborre men ibland tycker jag det är kul att även pröva lyckan efter andra arter. Idag var en sådan dag. Min vän Ibro ringde och frågade om jag ville följa med och pimpla öring ,och jag tackade ja.

 

Så vi åkte mot vattnet och satte oss på ett ställe där Ibro fiskat bra förut. Jag körde med en mindre balansare med maggot på krokarna och Ibro med en större mormyska.

 

Det dröjde inte länge innan jag ser Ibro drilla fisk och det ser ut att vara en fin fisk också.  Pimpelspöt med haspelrullen böjer sig rejält. Efter en stunds drillande får han upp öringen och det är en grann fisk på ca 1,2kg.

image

Jag fortsätter nöta med min balansare utan resultat. Men det dröjer inte länge innan Ibro drillar fisk igen. Tyvärr släpper denna.

 

Det var dags för mig att släppa stoltheten och byta bete. Valet föll på en orange/blå/vit mormyska. Nu dröjde det inte länge innan jag också fick känna på fisk. Men tyvärr var jag en på tok för orutinerad öringpimplare ,då jag likt en nybörjare försöker säkra fisken på tok för snabbt. Ser att det är en fin bit innan mormyskan kommer upp ensam.

 

Blir irriterad på mig själ att jag sumpade chansen när den kom.  Sen tittar jag bort på Ibro och precis då ser jag hans spö böja rejält på nytt. Han drillar och upp kommer ännu en riktigt fin öring som jag skulle tro låg runt 1,5 kg. Den simmar vidare och växer sig ännu större.

Nu tyckte jag att det var dags för mig att få upp en öring men det hände inte mycket mer än att Ibro hade ytterligare kontakter.

Men rätt som det var hugger det bestämt i mitt spö. Av någon anledning väljer jag att handdrilla denna fisk fast jag har haspelrulle på spöt. Men denna gång tar jag det lugnare och efter en nervös drillning lyckas även jag landa en fin öring.

Nu verkade det som att öringen fattat tycke för min mormyska för det dröjer inte länge innan det smäller till igen. Denna gång känns det tyngre och efter lite tumult lyckas jag  landa denna fina fisk.image

Skulle tippa på att den vägde någonstans mellan 1,5-1,6kg men den fick förbli oväg och fick simma vidare.

Efter denna fisk hade vi inga fler kontakter så vi beslutade oss för att byta del av sjön.

Traskade över och borrade några nya hål. Det var ett lyckat val då jag åter lyckades lura en fin öring.

image

Denna fisk hade förmodligen blivit attackerad av en gädda som lurar i dessa vatten.

Vem vet, nästa gång kanske ismetespöna åker med😊

Sen var det dags att åka hem nöjda och glada efter en lyckad dag på sjön.

I morgon består fredagsmiddagen och ugnstekt öring med pressad potatis och gräddsås, det vattnas i munnen redan nu.

Skit fiske på er/ Andreas

Gris🐷

Som många gånger innan så spanar man efter nya gäddparadis på lunchrasten, man funderar och diskuterar. Fram och tillbaka. Upp och ner. De överdrivet tidiga mornarna när man ibland resonerar att banga. In och ut med grejerna ur bilen. Tanka båten. Köpa kaffe. Helvete, glömmer nyckeln till båten. Upp och ner med båtjäveln. 

Jag och Casper hittade faktiskt ett nytt ställe på kartan och valde att passa på under dagens milda väder. Vi kikade lite på Insight och hittade några säkra kort. Efter alla tunga om och men så är vi entligen i sjön och kan börja fiska. Jag är ingen hypad trollingkille, men jag anser att trolling är ett fantastiskt komplement till spinnfisket. När man kommer till ett nytt paradis, sätter igång AutoChart inspelningen och bara chillar runt på sjön med några spön i! Man får en feeling och kunskap för vattnet! Man hittar betesfisken och rovfisken! Dricker kaffe och snackar skit. Vi körde fyra spön med två paravaner. Det gick någon enstaka timme och några bommande gäddor, när Casper plötsligt skriker att det är fisk! Jag ser paravanen tvärstannar och slänger mig efter spöet! På ekolod fanns en liten kant utanför en potentiell lekvik. Spöet böjer sig ordentligt och Casper frågar förbryllande om det är håvfisk! Jag funderar över om det är en tung eller felkrokad gädda. Men efter två riktigt långa huvudslängningar säger jag väldigt tyst och generat att den ska håvas! Fisken bryter den blanka vattenytan och Casper gör århundradets håvning! Den feta fisken ligger i håven och vi påbörjar en pajkastning över om det år en tia eller inte. Mer än så finns egentligen inte att säga. Vi lärde oss mycket om det nya vattnet och blev en tia rikare. Jag har tyvärr mindre fiskar som jag värderar högre än denna men grisar är alltid grisar.
Dagens satsning gick så jävla bra. Rent ut sagt. Alla timmars planering, alla gånger bilen kört fast, alla köldstela och förstörda fingrar. Allt mynnar ut till ett hugg och en fisk.

10,58 kg stannade vågen på. Grymt fin kondis.

Seeeeee på den buken. 112cm

Den stora abborrguiden III


~1~ Het dans


BIP! ”Waypoint 166 skapad”. Ett mastigt stim med ett 20-30 individer syns tydligt på SI. Vänder båten och DI prickar dem rakt på, dem står under löjstimmet på åtta meters djup. Med 89% säkerhet att det är abborrar och inte braxar,  väljer vi bete för att mätcha hätchen! Med den lilla vind som finns blir det 10g skalle på en Piglet Shad i färgen IceShad. Det långa Yasei Spöet kastar extremt långt och den känsliga spöklingan är naken vid rullfästet. Handen kramar mjukt om klingan och alltid ett finger framför korken. Spöet 45 grader uppåt och ögonen på linan, alltid full fokus på linan! Här börjar det bli riktigt spännande. Linan är spänd och jag känner tydligt hur jiggen dalar ner för dem djupa vattenmassorna. Med 10g skallen vet jag att den garanterat fiskar effektivt på vägen ner. 

Möjligheterna är stora att dem hugger på droppet. Linan slaknar och den absurda fantiseringen om hur jiggen hamnat framför nosen på storabborren börjar spåra ur. Men inga reaktioner från fisken. Handen trycker hårdare och hårdare runt klingan och den snabba invenigen börjar. Konstant fokus på linan. Invevning. Dropp. Invevning. Dropp. 

Som så många gånger innan uppstår det alltid en sådan jävla förvåning och överrumplande känsla när det tydliga hugget kommer.DUNK! Samma jävla visa varje gång det smäller i grejerna.  Som om det är första hugget på tre år, man tror liksom inte att det är sant. Just abborren tycker jag är utöver det vanliga. Det massiva och kraftiga dunket som känns in till ryggraden blir så övertydlig med lätta grejer. Man känner hur jiggen inhalleras och det bara tar stopp genom den stumma linan. Med lite inspiration från Mike Iaconelli och Mikko så kommer reaktionen blixtsnabbt och ett stenhårt mothugg sitter. Det som följer blir som en het sambadans i Spanien där abborrens rusningar kontras perfekt med det topigga spöet och fångtsmannen bara njuter.

Nu har vi nästan blivit professionella på det här med abborrfiske! Vi kan det mesta om abborren som art och hur den lever, men också hur man använder ekolodet för att lokalisera dem! Ekvationen som jag tidigare skrev om är dessvärre fortfarande olöst! Vi har touchat lite på hur man ska räkna ut Z-fisket, men mycket finns det kvar att lära sig.

Att vara en sportfiskare i dagens bransch innebär ofta att man har ett gediget och genuint intresse kring utrustningen. Precis som i vilken annan sport som helst krävs det rätt grejer för rätt situation. Att skriva om utrustningen är lite känsligt eftersom det är väldigt individuellt, förvisso är allting inom fisket mycket personligt och individuellt. Därför börjar med att med att säga precis som jag sagt tidigare, att detta är mitt resonemang och mina tankar kring just detta ämnet! Jag respekterar och tar hänsyn till att alla tycker och tänker olika! 
Jag ser fiskeprylar lite som en metafor: det spelar ingen roll vilken bil du har, så länge den är laglig såklart, så kommer du komma fram till din destination. Oavsett vilka fiskeprylar du har, billiga-dyra, bra-mindre bra, så kan man alltid fånga fisk! Så är det bara och det kan ingen säga emot! Personligen tror jag att mycket av varför fisket är en sån populär sport ligger i just det, att vem som helst kan utöva sporten och ändå fånga fisk! Men däremot, precis som med ekolod, så underlättar det mycket om har aningen bättre grejer, till en viss gräns. Innan det övergår till franatisk nördigthet. 

~2~ Spön

Många förstår att det är väldigt svårt att använda sig av en gäddpåk till att fiska riktat efter abborre och vice versa. Utgången är förhållandevis logisk vad gäller val av utrustning för abborre och gädda.  

Små fiskar = mindre beten =lätta spön

Stora fiskar=stora beten = tunga spön

Abborren är en väldigt glupsk fisk som inte växer sig överdrivet stor. Detta i sin tur innebär att den inte kan äta överdrivet stora beten heller. Marknaden har därför utvecklats till känsliga spön med lite kraft i. Jag skulle också vilja påstå att det moderna abborrfisket bygger enormt mycket på det amerikanska bassfisket (även japanska). Det är dem stora grabbarna på andra sidan Atlanten som visar vägen för den svenska marknaden! Jag tycker att det är väldigt spännande hur vi tar hit deras metoder och normer och applicerar dem på vårat fiske med små anpassningar! Abborren och Largemouthbassen är snarlika i beteendet och därför kan man hämta mycket inspiration därifrån. Haspelspöna och haspelrullarna kallas i USA för spinningrods/reels. Spinnspöna och multirullarna kallas för castingrods/reels. Det kan vara bra att hålla isär dessa om man surfar mycket på nätet.

Man kan kort och gott dela upp spöna i två kategorier: spinn och haspel. Svårare än så är det egentligen inte och det finns inte mycket mer att välja på! Det finns olika för- och nackdelar med respektive kategori, olika spön lämpar sig olika bra. Det finns enormt mycket att välja mellan i olika prisklasser och smaker.  Alla spön består av en klinga, spöringar, korkhandtag samt rullfästen (+-). Sen är dem flesta spöserier väldigt olika varandra i utseende och klingnas aktion.  

Aktioner i spöna är något man ofta talar om i dessa sammanhang. Spöets aktion är dess beteende och uppbyggnad av klinga, skulle man kunna säga. Man kan på ett simpelt och metodiskt sätt dela aktion i två delar. Den första är toppen och den mest känsliga delen av hela spöet. Den andra är ryggraden. Ryggraden börjar från rullfästet och korkhandtaget upp till början av toppen. Övergången mellan dessa två ”delar” är det som avgör hur spöets aktion blir, bland mycket annat. Ligger övergången långt mer på klingan så blir spöet djupt och väldigt följsamt. Ligger den högre upp så blir det en snabbare och kvickare aktion. Den fundamentala tanken är att toppen ska indikera dem allra minsta känningarna på betet, medans ryggraden är passiv. När man sedan gör ett mothugg och drillar fisken aktiveras ryggraden så att fiskaren har något att sätta emot. Alla dessa olika aktioner har olika namn, allt från slow till extra fast. Jag tänker inte gå in mer i detalj på det, utan det finns en hel del att googla på.

~3~Haspelspön

Haspelspön är vi alla bekanta med och för många är detta ”the gateway drug” för fisket underbara värld! Dem flesta använder haspel till abborrfisket och det är det mest vanligaste.   Det här med att använda spinspön till lättare fiske är ett nyare fenomen, dock ytters välkänt. Haspelspönas användningsområde är oerhört brett kan användas till dem flesta beten och metoder. Även fast proffsen nästan enbart använder haspel till såkallat finesse fiske. Vad gäller längden på spöet så mäts det i fot. Längden är väldigt personlig men en generell regel är att om man fiskar mycket från land ska man ha ett längre spö och fiskar man från båt är det bättre med ett kortare spö. 

Haspelspön som är utvecklade för abborrfiske tenderar att ha en snabb toppig aktion med lätta, tunna klingor med ryggraden ganska högt upp. Haspelspön som är mer allround för olika sorters fiske har en djup aktion som är ”seg”.

 I somras var mitt abborrspö på lagning och jag köpte ett väldigt svampigt spö på dollarstore med en aktion som påminde om ett flugspö. Då fick jag det svart på vitt hur viktigt det faktiskt var med en känslig klinga. Jag kände aldrig några nafs och hade ingen aning om det var en abborre i närheten eller om det var gräs t.ex. Man kände sig väldigt naken helt enkelt. Men som jag nämnde tidigare så spelar det ingen roll vilka grejer man har, man fångar alltid fisk! Det billiga svampiga spöet har numera en 48cm borre inristat i korken. 

Hur som helst var det väldigt skönt att få tillbaka mitt riktiga spö och sätta på sig kläderna igen. Tack Normark för topklassig service. Haspelspöet är ett verktyg som du egentligen kan använda till alla sorters metoder, även fast det inte är optimalt. Vanligt hederligt jiggfiske, finessefiske, crankbaits, dropshot Texas- Carolina- Waky- Neko o.s.v är alla exempel som går bra att fiska med haspel! Vill du investera i enbart ett spö så tycker jag att det är bättre att köpa ett riktigt bra haspelspö istället för ett halvpjåkigt haspel och spinn. När du sedan KÄNNER behovet och saknaden av spinnspöet ska du investera i ett sådant. Är du dessutom helt ny på multirullar så är haspelspön den bästa utgångspunkten i början av en abborrfiskares karriär i och med att det krävs lite teknisk kunskap vid kastning. 

Haspelspöet använder jag när jag dropshotar, kastar väldigt små beten eller kastar vanliga jiggar när fisken är kinkig. Spöet jag har är ett Shimano Yasei Dropshot 8,6′ 7-21g. Ett spö som jag förlovat mig med redan i butik. Innan jag ska byta eller köpa ett spö eller rulle så tänker jag mig vilka krav jag har och vad produkten ska uppfylla. Yasei spöet uppfyllde dessa krav utmärkt. Klockren top och en ryggradd som aktiveras tydligt! Dessutom är det hyfsat följsamt så det krokar oerhört bra. Med en lång butt så balanseras spöet bättre och skapar en bättre passningförmåga för mig med långa armar. När jag skriver om balans menar jag hur bra spöet ligger i handen. Olika rullar på olika spön kan innebär att setet blir för framtung eller baktungt. Då kan man motverka kontakter med fisken och bomma mothuggen.


~4~ Spinnspön

Spinspöna är ett nyare fenomen i branschen, i alla fall i Sverige. Korta, snabba och ivriga klingor. En ingenjörkonst till multirulle pläder butten. Men varför ska man då använda ett spinnspö när jag precis förklarat att haspel fungerar så jäkla bra? Enligt mig så är det till största del känslan och dem rappa klingorna! Jag tycker att det blir mycket mer direktkontakt med bete och fisk eftersom rullen, spolen och linan ligger mitt i handen och inte under handen. Klingorna på spinnspöna skiljer sig mycket från haspelspöna. Även här skiljer sig aktionen från produkt till produkt men en generell regel är att klingorna på spinnspöna är kortare och mycket kvickare, snabbare och styvare. Därför har man har större kontroll över beten och spöet fungerar mer som en dirigentpinne. 

Fler och fler jerkbaits för abborren börja smyga sig in i den svenska marknaden, som till exempel rapala shadow rap. Dessa är väldigt svåra att fiska med haspel utan kräver en väldigt rapp klinga för att betet ska prestera till sin fulla potential. Även vanliga crankbaits är lättare att fiska eftersom klingan inte flexar lika mycket som på ett långt pampigt haspelspö. När man använder olika riggar som Carolina eller Texas så är det många brytpunkter mellan din hand och kroken så som lekanden och vikter. Detta gör det extra viktigt att spolen direkt i handen så att man känner tydligare vad som händer. Dessutom så blir direktkontakten mycket bättre. Jag har senaste perioden använt spinnspöt till traditionellt jiggfiske, det vill säga vanlig paddeljigg med skalle. 
Jag kör med ett veritas 7.3′ med en kastvikt upp till 21g. Detta spö är kortare och nästan obehagligt snabbt men nå jävulskt lätt. Det laddar grymt med lite tyngre beten och är lätt att precisionskasta med. Enda nackdelen är att ett kort och kvickt spö tenderar att inte ha tillräckligt med kraft i sig för att sätta mothuggen tillfredställande nog. Men desto mer man fiskar med det desto mer feeling får man och andelen mothugg som sitter, ökar.

~5~ Rullar 

Rullarna delas upp till respektive spö, haspelrullar och multirullar. Marknaden erbjuder massor av olika rullar som lämpar sig fantastiskt för abborrfisket. Det finns mycket att välja mellan och oftast får man vad man betalar för. Jag tycker att man kan snåla på haspelrullar eftersom det blir mer som en linhållare än kasrtunktionalitet. En rulle som har en jämn linuppläggning och inte skär av eller tär på linan kommer du långt på. Däremot så anser jag att man ska investera mer i en multirulle då det är mer lager, kugg och diverse andra saker som kan sinka dig om dem är av sämre kvalite.

 På en haspelrulle så drar tyngden (betet) av linan från spolen. När betet landar i vattnet kan linan fortsattas dras av från spolen men då är det bara att veva upp den överflödiga linan och ingen skada skedd. På en multirulle så finns det olika sorters bromsar som stoppar den överflödiga linan och på så vis motverkas trassel och skatbon! Sen måste man naturligtvis ha god kännedom om rullen samt ställa in den ordentligt för dem ska uppfylla sitt syfte. Rullarna har också olika utväxling, det innebär hur mycket en lina spolen slukar på ett vevtag. Med en högutväxlad rulle så tar den in mycket lina, och en lågutväxladrulle tar in lite lina. Olika utförande lämpar sig bra för olika saker. En rulle som tar in mycket lina gör att du har ständigt direktkontakt med betet. För jerkbait eller Texas- och Carolina rigg är det perfekt, men vill man fiska saktare blir det desto svårare. En låg utväxling är lättare att fiska med när man fiskar sakta, men å andra sidan svårare att hålla kontakten med betet. Jag skulle varmt rekommendera högre utväxling om du vaggar mellan två olika då jag finner fler användningsområden för en sådan rulle. Att välja storlek på haspelrullara brukar många fastna på. Jag tycker att man ska känna hur storleken känns på det aktuella spöet man ska ha rullen till. Så att man veklingen får en bra balans i handen.

Jag fiskar med en Mitchell Mag PRO Extreme 2500 på Yaseispöet. Anledningen till varför jag valde denna rulle var den extrema lättheten och rätt utväxling. Priset är lite saftigt men jag har inte haft några som helst problem med den. På veritas spöet kör jag en Revo Toro MGX med en ganska hög utväxling. Även denna en lättviktare utan dess like. Kastar långt, prickar bra, strular lite. Lite ompysslande mellan säsongerna och det är en superiorrulle. 

~6~ Lina

Marknaden är lite mer precis vad gäller olika linor. Här finns det inte heller så olika många material att välja mellan, snarare många märken med olika utföranden. Det absolut vanligaste är flätlina i mindre dimensioner samt den allt vanligare flourcarbon linan. Floulinan är även den importerad från amerikanerna. Flätlinan är väldigt stum och hård, den tål mycket och kastar långt. Linan är egentligen den absolut viktigaste och största länken mellan dig och fisken och ändå snålar och resonerar man inte så mycket om linor. Alla flätlinor är inte likadana utan har olika funktion, material och uppbyggnad. Detta är också personligt vad man väljer för lina. En lina som är väldigt knaprig och hård skapar antagligen en bättre direktkontakt men kanske inte kastar lika långt. En silkeslen och mjuk lina kastar längre men slits lättare. 

 Det finns också linor med olika antal spunna trådar, men detta tycker jag inte är något märkvärdigt… Dimensionen på linan tenderar att bli en disskuterad fråga eftersom det brukar vara svårt att pricka rätt med alla för- och nackdelar. En tjockare dimension tar mer stryk och sparar dig mer jiggar men kastar kortare längder. En tunnare lina kastar längre men tål inte lika mycket stryk. En bra allround dimension ligger på 0.12-0.10 m.m beroende på sort och märke, det är också dem dimensionerna jag fiskar med. Kolla mer på hur linan känns i handen och materialet än på hur många kilo den håller för! 

Jag fiskar med sufixlinor på både haspel och multirullen. På multirulle kör jag 832 i 0.12, den är silkeslen och lika mjuk som Martins skägg. Jag har fastnat för mjuka linor då jag tycker att dem kastar längre men också lättare att se kontakter på linan. På haspel har jag denna säsong kört med Sufix Gravity. En lina som är tyngre och sjunker fort för att man ska hålla bättre kontakt med bete under hårt vind. En skön linan, men minimal skillnad och slits lite väl fort…

Fluolinan är inte lika populär, än. Flourcarbon är ett material som påminner mycket i utseende om den hederliga nylonen men med några fördelar. För det första är flourcarbonen ett material som inte stretchar lika mycket som nylon men som inte är lika stumt som flätlinan. Rättare sagt så stretchar floulinan mer än nylonen, bara det att den är kraftigare och svårare att dra ut. Den absolut största fördelen med floulinan är att den blir helt osynlig under vattnet, vilket gör att du kan fiska mycket lättare på skyggfisk. Dessutom är ytan på linan en sån slät profil så den låter minimalt under vatten. I rätt dimensioner så blir den väldigt stryktålig och det ska krävas mycket till innan den går av! 

~7~ Tafs

Att någon använder flourcarbon som huvudlina ser sällan men nästan alla använder flourcarbontafs. Det är egentligen samma egenskaper som jag förklarade ovan, bara att sista 50-75cm är floulina som är skarvad till huvudflätlinan. Tafsen har man dels för att fisken ska skygga mindre och dels för att dem ska hålla mot några gäddattacker. Jag skarvar trilenes flourcarbon i dimension 0.33 direkt på huvudlinan med en dubbel grinnerknut. Brukar du använda ståltafs när du fiskar abborre skulle rekomendera att du åtminstone provar floutafs. Är man lite dumsnål och inte vill bli av med småjiggar så kan man börja resonera hur många kilosborrar som tvekar på din jigg för att ståltafsen syns för mycket! Men som jag alltid säger, så tycker jag att du ska fortsätta med det som funkar för dig! Hur som helst så skarvar jag huvudlinan i tafsen sen KNYTER jag alltid betet i tafsen, alltså inga beteslås! Detta för att jag inte längre litar på små beteslås. Genom att knyta så vet jag att allting håller till 100%. Anledningen är att små beteslås har gått upp på tok för många gånger, bland annat när jag fick min 50cm borre!


Dem andra grabbarna i teamet fiskar med lite andra prylar och jag tycker att det är viktigt att få höra andras åsikter om utrustning. Men också nyttig information till dig som kanske är ute efter ny utrustning! 

Casper fiskar med:

Bft perception jig & twitch 7,6″ 5-20 grams kastvikt

Används mest för dropshot och finessfisket. Väldigt fin och krispig klinga som ger bra kontakt med betet. På perceptionspöt har jag en Shimano rarenium CI 4+ 2500FB rulle. Underbar rulle som du knappt känner av när du vevar, jämn och fin broms även om den inte används ofta då jag gillar att ha bromsen hårt ställd. 


Multicombo: 
St.croix legend xtreme med en kastvikt upp till ungefär 21 gram. Magisk klinga med extra snabb aktion. Spöt använder jag till traditionellt jiggfiske men även Carolina/Texas riggar, jerkbaits & cranks. 

Multirulle på denna combo kör jag en Shimano metanium dc hg. Otroligt lätt och smidig rulle, enkel att ställa in beroende på bete osv. Känns som du vevar i smör som med de flesta Shimano rullar. 

Lina på mina abborrullar har jag kört sufix 832 0,13mm. En lina som är otroligt mjuk och följsam och nästan ljudlös i spöringarna. Kastar långt!



Andreas
fiskar med: 

 Perception jig & twitch 7,6 5-20g är det spö jag fiskar abborre med. 
Har inte fiskat jätte många pass med spöt men jag är grymt nöjd med mitt val av spö!
Detta spö är framtaget av Albin Shargi, och jag tycker han lyckats med detta spö förträffligt.
Jag tycker spöt andas kvalité ! Det är lätt och disagnen är grymt snygg. 
Aktionen i spöt är snabb och man fiskar med en grym känsla, varje pet känns! 
Ett välbalanserat spö!
Eftersom jag nästan enbart fiskar traditionellt jiggfiske så har jag bara det jag testat med spöt. Dock tror jag att Carolina och Texas skulle funka utmärkt.

~8~ Avslutning

Även denna gång har jag bara skrapat på det grundligaste och det finns enormt mycket mer att lära om utrustning! Förhoppningsvis har någon lärt sig något nytt! Men kom-ihåg att oavsett hur mycket utrustning du har så fångar man inte fisk hemma i mancaven utan ute på vattnet med grejerna i vattnet! Är det något du undrar över så är det bara att höra av sig!

/H

Dom tappade är alltid störst!

Efter en kall inledning på november har isarna börjat lägga sig här i Dalarna.

Det är med blandade känslor man suttit på kvällarna och gått igenom ismete utrustningen, för höstfisket i öppet vatten blev på tok kort tycker jag. Men visst isfisket har sin charm det också.

Finns det tid och möjlighet att fiska så fiskar man, det gäller bara att vara flexibel så finns det chans att lura drömfisken.

Efter att ha kollat upp isläget på några ställen var det nu dags för säsongens första ismetepass.  SMHI :s prognos visade ett par minusgrader under natten så isarna skulle nog hålla, och skulle dom inte göra det så får man helt enkelt åka hem och dämpa sitt fiskeberoende med att meta i mörthinken😉.

Morgontrött som man är blev det ingen dunder tidig uppstigning som planerat. Men efter att matsäcken var packad och kaffet bryggt satt jag i bilen på väg till ”hemliga isen”.

Detta ställe vet jag håller väldigt mycket betesfisk under hösten så det är optimalt att ismeta på under den första delen av ismetesäsongen, så känslan var god.

Väl framme packade jag ur bilen och begav mig mot isen. Efter att ha burit mig svettig och andfådd så var det nu det gällde…… Skulle isen hålla eller blev det mete i mörtkrukan😉

Isen var riktigt fin, ca 7cm tjärnis . Premiären skulle bli av.

Men för säkerhets skull satte jag på mig flytvästen och isdobbarna(som alltid ska med).

Nu var det dags att börja borra och sätta ut spöna. Hade redan en klar bild var spöna skulle vara och betesfisken skulle placeras max 1 meter under isen.

Det tar inte långa stunden efter att jag satt ut innan jag hör det pingla till bestämt,spöt längst in hade fällt. Springer dit och sätter mothugget och säsongens första ismetade gädda var ett faktum.image

Inget att skryta med men nollan var spräckt.

Innan jag hunnit agna om ser jag spöt med den största mörten fälla.  Jag skulle ljuga om jag sa att jag var lugn när jag sakta närmade mig spöt för att inte skrämma gäddan som tagit min 3 hektos mört.

När jag kommer fram ser jag linan lämna rullen i en jämn takt.

Jag greppar spöt och sätter mothugget.

Det tar bara stopp, sedan lämnar mer och mer lina min rulle. Sätter ner spöt i hålet då vinkeln blir så tvär att jag är rädd att linan ska gå av mot iskanten.

Det är en tung fisk jag har att göra med! Jag vevar men det kommer inte in mer lina, men nu tar den iallafall inge mer. Försöker få fisken närmare hålet men efter 20-30 sekunder känner jag att det blir lättare och upp kommer bara mörten.

image

Vet inte om jag ska skylla på dåligt mothugg eller otur, förmodligen ligger sanningen någonstans där i mellan.

En känsla av obehag sprids i kroppen, och jag började genast fundera hur stor den var och vad jag gjorde för fel.

Men tappat är tappat och det är bara att hoppas att man lurar henne en gång till och att det då går bra hela vägen upp ur hålet.

Det var bara att bryta ihop och komma igen, och det skulle fortsätta nappa.

image imageRedan 30 minuter senare får jag lite plåster på såren då en meterfisk behagade följa med ända upp ur hålet, kanske en klen tröst men ändå roligt att få en bättre gädda.

Sedan dog fisket helt och det var dags att åka hem. Åka hem och fundera vad jag hade på kroken, vad som gick fel och vad som skall göras bättre nästa gång.

Nu väntar mildväder igen så vem vet när man kommer ut på isen igen?! Men blir det mildväder och det finns möjlighet och tid att fiska så får vi finna ett sätt att försöka lura dom stora!

På återseende och skitfiske/ Andreas

 

Läs mer

Den stora abborrguiden II


Abborrekvation med Z-fiske

Sensommar. Semestern är över. Rutinen börjar falla tillbaka på plats. Ångesten är stor över att ännu ett drömpass på sjön slinker mellan fingrarna eftersom man måste jobba. Varje dag analyseras till punkt och pricka. Väder, vind, tryck. Upprepa. Väder, vind, tryck. Upprepa. Man blir en jävla meteorolog. Veckan är noga planerad. De gula färgerna på schemat mitt i veckan framstår tydligast. Ledig dag. Tiden går fort när man är ivrig och har något att se framemot. Förhållandena är bra, riktigt bra, prognosen för den gula dagen är lovande! YR har visat stabilt 1025hPc i en hel vecka. Dagarna heta, nätterna svala. Morgondagen väntar.

14914535_1273956789293262_443918410_n

Redan innan jag åker ut på sjön föreställer jag mig ett scenario på hur fiskarna, oavsett art, kommer bete sig och var dem kommer befinna sig. Av någon anledning är det väldigt motiverade och på något sätt underlättar det fisket. Ingen meditation precis. Jag föreställer mig snarare hur jag ska fiska ett speciellt bete och hur det ser ut i vattnet. Det är inte alltid det blir så som man föreställer sig, men jag tror att det kan vara en bra sak att testa!

Om vi föreställer oss ett väderscenario likt den ovan. Sensommar, högtryck och sydliga vindar. Utifrån det tidigare blogginlägget kan vi ana och till viss del veta VAR och VARFÖR abborren kommer stå! Det framstår helt enkelt en abborrekvation. Vi vet X (var) + Y (varför), nu återstår att ta reda på = Z (HUR). Inom de väldigt breda ramarna på Z ligger egentligen många områden att bemästra. Bland annat ekolod, val av beten och utrustning. Det är just hur jag bedriver mitt Z-fiske som jag ska förklara och skriva om i detta och kommande inlägg. Jag tänker även här poängtera att detta är hur JAG fiskar och att dina fiskar, sjöar och tillvägagångssätt är helt unika!
Ekolodet är i många fiskares ögon ett ytterst heligt objekt som man inte klarar sig utan. Det är också en stor del av Z-fiskets bas för att lyckas. Speciellt den inbitne abborrfiskaren vet hur viktigt det är med ett avancerat ekolod till hjälpmedel. Nedanför tänker jag försöka förklara det mest grundliga med ekolodet för dig som inte riktigt förstått. Dessutom förklara mitt strategiska upplägg på hur jag använder ekolodet.

~1~ Hur fungerar ett ekolod?

Innan du som läsare tabbar ner eller skriver en hatisk kommentar om hur man inte alls behöver ekolod för att fånga abborre tänker jag stoppa dig. Precis som jag nämnde i tidigare inlägg så tycker jag att du ska fortsätta med vad du än gör så länge du fångar fisk. Alltid när ekolod diskuteras brukar jag nämna Mikko Seppänen. Många anser att man ska ha svindyra ekolod med SI, DI och AClive och hela tjodalitanhej. Men när jag berättar om Mikkos stora meritfiskar och att han, fram till nyligen, bara använt ett vanligt standard 2D lod, tappar de flesta hakan. Nu har han dock uppgraderad och insett att det blir lite lättare…
Hur som anser jag att det i grund och botten är väldigt svårt att hitta fiskarna utan ett vettigt ekolod. Fiskar du i en ny sjö kan det vara ännu svårare utan ett bra ekolod, i en sjö som du redan är bekant med kan du antagligen lättare hitta fisken! Kan även här tillägga att jag inte är någon Bo Hall utan har de senaste åren lärt mig mycket av det jag ska skriva, men förhoppningsvis kan det vara till nytta för någon!

Enligt mig finns det tre stycken jättar inom branschen. Garmin, Humminbird samt Lowrance. Sen finns det lite andra märken så Raymarine m.f. Precis som i andra branscher så är alla tillverkarna duktiga på olika saker. Jag har tyvärr inte hunnit testa alla märken ännu så jag tänker inte ge mig in i någon orättvis och vinklad bedömning. Jag valde en Humminbirdenhet just för att många i min fiskekrets använder ett sådant, detta underlättar vid vissa tillfällen, det finns mycket information att tillgå och dem är simpelt uppbyggda! Jag ska försöka hålla mig till generell information men vissa delar är uteslutande gällande Humminbirdenheter.

Ekolodet består av ett få par standardkomponenter för att allting ska fungera. Givare, strömkabel, batteri samt en skärm. Det fungerar så att givaren skickar iväg en ljudvåg, sedan mäter den hur lång tid det tar för ljudvågorna att studsa mot botten och komma tillbaka. Denna information skickas till en processor och skärmen tecknar en bild på hur djupt det är. Ligger det istället en fisk eller ett stim i vägen för ljudvågorna så kommer dessa tecknas upp istället. Givaren skickar flera ljudvågor i sekunden och på så vis blir det en bra och tydlig bild. Givaren kan dock gör olika saker och skicka ut olika sorters ljudvågor för att få fram olika sorters bilder på skärmen. Marknaden är bred och det finns många sorters ekolod med olika förmågor att välja mellan. Man kan välja att bara ha 2D lod eller ett kombilod all-inclusive. Här börjar vi prata 2D, downimage samt Sideimage/Sidescan.

~2~ 2D

2Dlodet är egentligen det mest ursprungliga, standardmässiga ekolodet och även det som kostar minst. Men de är inte sämre för det. 2D lodet består oftast av två olika typer av ljudvågor, eller strålar som det heter. Dessa är oftast 83khz och 200 kHz strålar, finns lite andra varianter också. Strålarna är projicerade som en kon med en rund bas från givaren med spetsen mot båten. Konerna har olika sorters vinkelmått vilket i sin tur innebär att desto djupare vatten desto större diameter på basen. 83khz strålen har en konvinkel på ca. 60 grader medan 200khz strålen har en konvinkel på 20 grader.

Man kan välja att använda enbart en stråle eller båda kombinerade(vanligast), vilket ger lite olika för och nackdelar, men det går vi inte in på just nu.
Allt som hamnar inom konerna kommer tecknas på skärmen, därför blir det även svårt att veta var fisken befinner sig exakt. Fiskarna tecknas upp som bågar eller bananer på skärmen. I bland halva, ibland hela beroende på hur dem blir träffade av strålen och hur dem rör sig. Dem kan också vara i lite olika färger, både fiskar och botten. Detta tyder på hårdhet och mjukhet.På bilden nedan syns ett väldigt stor stim med betesfisk. Detta ser man på mängden, att dem står tätt ihop och storleken på bananerna.

Många gånger är det inte svårt alls att läsa ett 2D lod, precis som med bilden. Men när det kommer till att hålla isär på vad som t.ex. är ett braxstim och vad som är ett abborrstim, eller än värre, ett träd på botten, önskar man att man hade SI eller DI. Abborr- och braxstimmen står i regel mycket glesare och finns oftast inte samma mängder som betesfisken, men detta är väldigt svårt att säga med ett 2D lod. Det här är också min poäng som jag skrev innan. Att med enbart ett 2D lod kan du likt förbannat stå och fiska på braxar eller ett träd utan att veta om det. Men å andra sidan är det ett utmärkt verktyg om man vertikalfiskar.

Så här ser det ut med ett stort betestim med en större banan under stimmet. Troligtvis en större rovfisk. På höger sida kan man även se RealTime fönstret. Den tecknar ”live” vad som händer under givaren. Det tjocka gula sträcket i högra hörnet är botten.

~3~ Sideimage 

Side Image (humminbird) och Side Scan (Lowrence) är egentligen samma sak och fungerar i princip lika, med fortsättningsvis skriver jag SI. Som man kan avslöja av namnet så är SI ett sidoseende verktyg, till skillnad från 2D som bara visa snett neråt. SI strålen är en digital stråle vilket innebär att bilden på skärm ser nästan fotografisk ut! Strålen skjuts 180 grader åt sidorna och är väldigt tunn, men processorn sätter ihop de mottagna bilderna och visar jättetydligt vad som sker under ytan. Beroende på djup så kan man välja själv hur långt ut strålen ska nå, men det absolut vanligaste är 25-35 m på barbord respektive styrbord sida.
Även här kan man välja mellan två strålar, en på 455khz och en på 800khz. 455khz strålen används ofta för att leta fiskar och söka specifika ekon. Denna stråle lämpar sig bäst när man letar efter abborrstim. 800khz strålen är en mycket tydligare bild på bottenstruktur och skarpare bild på djupare vatten. I och med att strålen är så tunn och skarp så blir det väldigt lätt se vad man fiskar på. På skärmen framhävs även skuggor på fiskarna och andra objekt under vattnet, vilket hjälper oss konkludera hur högt, eller lågt, i vattenmassorna objektet befinner sig. På så vis kan vi med stor säkerhet veta om det är braxar, abborrar eller ett träd vi fiskar på

.14997053_10154456186736066_1983177489_n

Att skilja på just braxar och abborrar en i synnerhet svårt eftersom båda arterna är en stimfisk som ser förhållandevis lika ut även på SI. Här har även jag svårt att skilja på arterna. Men man kan utifrån hårdhet på stimmet, skuggor och främst positionen avgöra. Vi kan dessutom se kablar, broar och gamla sjunka båtar som vi med 2D framstått som fina bananer. Med rätt inställningar och rätt kunskap att tyda bilden är SI ett fantastiskt sökverktyg som man lätt blir beroende av.

För dig som vill lära dig mer om Humminbird.
För dig som vill lära dig mer om Lowrance 

~4~ DI/DS

Down Image, eller Lowrence DownScan, skiljer egentligen inte sig så mycket från SI. Det är i princip samma tunna, skarpa stråle som SI men den projiceras bara ner istället för åt sidorna. DI är ett verktyg som är mer direkt och bekräftande. Strukturen visas på samma sätt som 2D men bara att det är en mer fotografisk och detaljerad bild. Man kortfattat säga att det är ett 2D lod fast det visar direkt om det är fisk, kabel eller träd som är under båten.

För dig som vill lära dig mer om Humminbird
För dig som vill lära dig mer om Lowrance.

~5~ Plotter/GPS/Autochart/Insight Genesis

För den som saknar ett plotter så vet jag hur kämpigt det kan vara med specifika positioner på sjön. På vattnet är det lite svårt att orientera sig och försöka hitta till precis samma ställe utan plotter. Jag tror att vi alla är bekanta med det klassiska retrosystemet man använde sig av när hittade på en spott som abborren högg hejvilt på, men sen driftade man därifrån eller dagen kom till sitt slut. Då blev man tvungen att lokalisera sig utifrån landmärken.

– ”Trädet ska ligga jäms med stugan och bilen ska i höjd med stenen”.

Tillslut lyckades men hitta på stället igen men efter mycket skit och svordomar! Ett plotter underlättar något ofantligt mycket vad gäller sökandet och pinpointandet av fisk. Dessutom är har tekniken vad gäller undervattensjökorten kommit så långt att man tappar hakan!

Ett plotter är som en GPS till bilar fast den ligger i ekolodet och är anpassat för båtlivet. Det är en karta över sjön som man ser båtens aktuella position och dessutom kan lägga in SIM-kort laddade med sjökort i enheten. Därför vet man vart man befinner sig och och var man kan köra. Men den största fördelen med att ha ett plotter i enheten är att man kan lägga en ”mark” när man ser en eller flera fiskar på lodet och sedan återvända och veta precis vart dem befinner sig. Dessutom kan man på SI markera fiskar som man ser på sidorna av båten och inte bara rakt under. Men det finns fler fördelar.

Olika inspelningstekniker för djup och bottenstruktur har blomstrat extremt de senaste åren. Det finns mycket färdiga sjökort att köpa från t.ex Navionics. Men bor man långt långt åtafan in i landet som jag gör, då finns det ofta inte mycket information i överhuvudtaget om sjön, knappast ett sjökort. Då får man, som med mycket annat, göra det själv! För Humminbirdenheter finns ett program som heter AutoChart och för Lowranceenheter finns Insight Genesis. Det fungerar så att man har ett speciellt SIM-kort i ekolodet som spelar in och sparar information från ekolodet vad gäller djup och struktur. Sedan när man kommer hem och fiskat klart för dagen så sätter man sig vid datorn och konverterar alla inspelade filer och sparar om dem på minneskortet. sedan när man åker ut på sjön igen, så är det en fin djupkarta på det inspelade området. Då ser man konturlinjer på djupet och olika färger. Vad gäller Lowrance enheter så är Insight Genesis likt ett stort community för djupinspelningar. Där man socialt kan dela med sig av sina inspelningsbilder så att andra kan ta del av dem och importera dem i sin enheten. Men vem som helst kan glutta på dem offentliga inspelningar och planera utifrån den informationen


När hela sjön, eller delar av den, är inspelat så får man en ordentlig inblick i hur det faktiskt ser ut under ytan. Till dem nyare enheterna så kan man spela in och ekolodet konverterar filerna direkt och en djup karta skapas bakom båten på plottern. Det blir mycket lättare att positionera båten vid grundet eller djupkanten och således mycket lättare att nära sig stimmet!

För dig som vill lära dig mer om Humminbird
För dig som vill lära dig mer om Lowrance.

~6~ SI + DI + 2D + plotter

Mycket av det som jag förklarat ovan är grundläggande information som de flesta känner till. Men som med mycket annat så spelar det ingen roll hur mycket kunskap man har, om man inte vet hur man ska använda den.

Det viktigaste är att klämma ut så mycket värdefull information det bara går från ekolodet och kombinera de olika verktygen som enheten erbjuder.
Den gula dagen har äntligen kommit, ledig dag. En ny sjö och förväntningarna är stora. Mentaliteten är fastställd på att det blir mycket båtåkande och sökande efter abborren. Dagen innan har man skapat några utgångspunkter som verkar ha potential på enirokartan och Insight Genesis. Äventyret på ekolodet börjar alltid med en 50/50 skärm med SI och DI. Med hjälp av SI breda avsökningsområde, hittar man oftast  stimmen väldigt fort om man letar på rätt ställen. Man ser dem på barbord eller styrbord sida, och lägger en markering. Nu byter man vy till SI/Plotter och vänder tillbaka båten mot markeringen. Härifrån kan man sedan börja resonera över vilken metod man ska använda sig av för att fiska som effektivast på stimmet. Vi får bland annat ta hänsyn till djup, eventuell föda och stimmets förflyttande! Nu när man vet att fisken är under båten, eller väldigt nära båten, kan man använda DI och 2D för konstatera att det faktiskt är fiskar men också hur dem står positionerade! Det vill säga om dem verkar vara aktiva och röra på sig eller är statiska och trycker mot botten. Jag brukar lattja till det och släppa en jigg under givaren, då syns den 2D och man ser hur fiskarna stiger och hugger mot jiggen!

Nu när allting stämmer in gäller det att välja rätt bete och metod för att få dem att hugga, men det tar vi i nästa inlägg. Hur som helst är det viktigt att hålla koll på stimmet, dem smiter nämligen väldigt lätt. Många tabbar sig med att fiska och lägga tid på ett stim som kanske simmat vidare och inte ens längre befinner sig under båten! Bara för att man sett dem en gång på ekolodet och lagt en markering så betyder det inte nödvändigtvis att dem står kvar. Ett knep som Holgersson lärde mig är att man ska snurra lite fram och tillbaka med Frontmotorn för att aktern med givare ska teckna nya bilder och visa om stimmet fortfarande står i närheten.

För dig som vill lära dig mer om Humminbird

~7~ Sammanfattning

Nu har vi gått igenom grunderna med ekolodet och hur man använder varje specifik del  men också hur man kombinerar alla till ett sökverktyg utan dess like. Jag har som vanligt bara skrapat på ytan och det finna enormt mycket mer att lära. Förhoppningsvis har jag väckt det marinelektroniska intresset för någon och fyllt i en kunskapslucka för någon annan erfaren. Alla kan något, men ingen kan allt. Efter dessa två inlägg har vi lärt oss varför och var abborren står och touchat lite av Z-fisket. Nästa inlägg fortsätter vi lösa ekvationen  som kommer handla om utrustning så som spö, rullar och linor.

Vemodets tid är här

Sitter och tittar ut över sjön. Inom en timme är det så mörkt att jag inte ser bryggan där nere.

Naturen har gått från ett ett vackert fyrverkeri av färger till ett mer grå/grönt landskap,  detta på bara några veckor och imorgon väntas den första snön falla. Alla löven ligger på marken och ett vemod sprids i min kropp. 

Det var den hösten de …som det verkar.
På SMHI:s tiodygnsprognos ser man bara minusgrader. 
Det är dags att dra upp båten och lägga den upp och ner. Skulle vara jobbigt att hacka loss den när man får tid att tillbringa en helg i stugan igen.
Den har fått sina timmar på sjön i år också! 
Just den här tiden på året tycker jag känns lite som sista semesterdagen eller sista dagen på utlandssemestern.
 Man är liksom nöjd men ändå inte , man får liksom aldrig nog av varken spinnfiske eller semester även fast man vet att dagen kommer när det/den är över för denna gång eller detta år.
Förmodligen är det minst 3-4 månader tills man får känna ett spinnhugg igen. Veva ,spinnstopp , veva och PANG  , ett sånt där hugg som känns ända in i ryggraden. 

Som sedan förhoppningsvis följs av drillningen och den där skräckblandade förtjusningen som man älskar men ändå vill att ska sluta i håven så fort som möjligt. Visst kan man uppleva lite av den känslan från isen men det är ändå inte på samma sätt. 
Den vetskapen känns riktigt jobbig, men minnena från mina och Martins fantastiska dagar på sjön från i somras med grymt fiske och när allt funkade under gäddfajtsfinalen på Åland får mig att le och längta till nya huggsexor! 


Året som gått har gett ny kunskap och nya teorier som förmodligen ska göra att vi står i båten med böjda spön nästa år igen.

Tycker den här hösten gick på tok för fort. Svårfiskad var den också. Från att ha varit nästan sommartemperaturer tok-sjönk temperaturen och gäddorna blev stelfrusna ( för mig i allafall) . Det är först sista två veckorna betesfisken stått där den ska.

 Det finns mycket kvar att lära, tids nog behärskar man även tok-fallande temperaturer men det är ju det som är tjusningen med fiske, det finns alltid något nytt att lära sig. 

Nu kommer kanske vintern redan i november. Men förhoppningsvis har jag inte dängt mitt sista kast i år, älven är ju öppen och Caspers nya båt kommer nog inom kort så några dagar med plusgrader blir det nog innan ett fantastisk 2016 blir 2017. 

Nästa vecka blir det att kolla till ismete prylarna och vässa krokarna på balanspirkarna. För när isen väl ligger där kommer suget efter ismetemothuggen och ett öringhugg eller ett abborrhugg på några få meters lina ska nog göra så man klarar sig fram till våren:).
På återseende och skitfiske på er! / Andreas 

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén