Gårdagens öppning av väderleksrapporten gjorde att jag och min parhäst Andreas bokade in fiske för nästkommande dag. Jag och Andreas jobbade detta dygnet tillsammans på vårat gemensamma arbete. Andreas ringde hem till familjen och där bestämdes att Andreas barn följer med och tar skidorna med sig, det önskemålet gick igenom.

Vi träffas vid sjön där vi dagen innan hade bestämt att en ny kant skulle testas  varken jag eller Andreas har fiskat detta område tidigare och det ger fisket en extra nerv.

Kommer vi att lyckas få någon fisk?

 

I vanlig ordning är våran arbetsfördelning väldigt tydlig, jag borrar och Andreas börjar sätta ut.  Klockan har nu redan hunnit bli 10:30 innan första spöt är utsatt och ska ärligheten fram så känns det inte super hett.  Man har ju under hela sin uppväxt fått höra ”efter klöcka tölv ä dä ingän idé å angla nå mer”

Alla spön blir utsatta och vi sätter oss och börjar pimpla, vi ser en del betesfisk på våra skärmar men inga riktigt stora ekon, några stöddig stigre men ingen som väljer våra balansare till lunch.

Ismete fortsätter och de har nu hunnit gå ca 40minuter sedan sista spöt blev utsatt och nu flaggar de för första gången idag och jag kommer först fram till fället vilket innebär att de är ”min fisk” det sprutar lina ifrån rullen och jag gör ett stenhårt mothugg, det är tyngd i fisken och de känns direkt att de inte är någon snipa, jag får upp fisken emot hålet både en och två gånger innan jag kan leda upp huvudet i hålet och Andreas kan landa fisken!

Vilken start!

De dröjer inte länge innan Andreas går springa, denna gången va de bara en snipa som snabbt korkas av och ny mört sätts på. Följande 3 minuter blir väldigt händelserika, jag drar en snipa till och Andreas får även han springa på fäll, denna gången svajar spöt på riktigt gott och böjer sig nästan ned till handtaget, bättre fisk är solklart. Även denna fisk är riktigt stark och det dröjer en liten stund innan den vill visa sig ovanför isen.

Vilken fisk och vilket fiske i den fantastiska vårsolen, inom loppet av 5 minuter har 3 gäddor fått syna ovansidan av isen, helt fantastiskt. Klockan rullar på och vid 14 måste Andreas och barnen rulla hemöver. Jag stannar kvar i hopp om att få en ”sista ljuset hugg”

Jag ser Andreas och barnen försvinna bort över sjön och jag lägger mig ner för att vila ryggen lite, jag hinner inte ligga länge innan bjällrorna börjar ljuda ännu en gång. 

Det är inget monster men en fisk över 4kg är en vacker fisk, känslan när ens envishet bär frukt är så himla tillfredsställande. Klockan rullar på och detta blir dagens sista fäll, depoerna med D-vitamin är påfyllnad och jag har för första gången på över en månad få känna på en bättre fisk. Vilken kanon dag!

Ut och bänd med er, skitfiske!