Ett beroende men varför?

Alla vi fiskare har en egen historia varför vi en gång började fiska. Kanske följde du med din morfar, pappa eller någon annan släkting första gången. Kanske började det med ett 3meters metspö med röd/vitt flöte som guppade bland vågorna där du satt på den lilla bryggan. Varje gång du lyckades lura en abborre var lyckan lika stor. Lika otäckt var det att hålla i fisken och inte minst att sätta på ny mask så det fick din morfar fixa.

Sedan kanske du fick följa med pappa och hans fiskekompis ut i båten med ditt nya kastspö med knapprulle. Att du kastade 5 meter och var en livsfara i båten gjorde inget. När du sedan fick din första gädda på ditt nya kastspö var lyckan total och du ville visa den för hela världen. Du trädde den på en björkklyka och när du visat den för alla släktingar var den stel som en pinne.

Sedan blev du bättre och bättre att hantera ditt kastspö och metspö. Masken började du trä på själv och du och kompisen tog cykeln till den lilla tjärnen och metade. Så fortsatte det och idag är du en inbiten fiskare med egen båt och x-antal spön och hundratals olika beten mm mm.

Vad är det som får oss sportfiskare att offra så mycket tid på att få stora fiskar som vi knäpper 2 bilder på för att sedan släppa tillbaka den. Svaret på den frågan har nog lika många svar som sportfiskare.

För många är spänningen och vägen fram mot målfisken det man gillar. Känslan att lära sig mer och mer och se mönster är  tillfredställande för många.

För många är närheten till naturen det viktigaste. Att glida ut i soluppgången en fin höstmorgon kanske är en större upplevelse än att dra den stora fisken.  Att få komma ut på sjön och släppa allt annat och bara vara här och nu är rekreation.

För andra kan det var kamratskapen som är den viktigaste. Ett gemensamt intresse med några polare. Tugget i båten och strategierna mellan turerna. Dom små kärleksfulla pikarna.


Kanske är det ett gemensamt intresse som din pappa/mamma eller dina barn har. Chansen att umgås med familjen en hel dag eller helg.

Många söker känslan när en stor fisk hugger och den skräckblandade förtjusningen under drillningen.

 

Jag antar att det är en kombination av dessa faktorer för många, och säkert finns det säkert fler andledningar varför man fiskar.

Idag har har vi ett sportfiske som växer. Genom internet kan vi med två knapptryckningar söka information. På Facebook får vi reda på saker vi undrar över och triggas av att se alla som lyckas lura stora fiskar.

Detta är självklart något bra MEN vi måste vara realistiska när vi fiskar. Självklart kan man drömma och ha mål men att jämföra sig för mycket skapar bara stress och man glömmer lätt varför man började med sitt intresse.
För inte trodde du att du skulle dra en 10 kilos gädda eller 5 kilos öring första gångerna du var på sjön.

Det gäller att njuta på vägen dit och komma ihåg vad som egentligen betyder något! För jag tror att just spänningen , kamratskapen,  och/eller närheten till naturen är det som egentligen betyder mest och var det du fastnade för. Självklart är känslan att lyckas och få visa upp sin fångst på Facebook också tillfredsställande men jag är övertygad att ditt intresse rotar sig djupare än så!

Så se till att ha det riktigt bra på vägen dit. Vi i Sverige har otroliga förutsättningar som sportfiskare så se till att ta vara på dessa och/men ta hand om våra vatten. Det krävs att vi vårdar den resurs vi har!

Skitfiske!

Föregående

King of hovran

Nästa

Att göra allt ifrån grunden

  1. HN

    Usch så bra skrivet!🤗👏

    Det är allt det du skriver om som gör att man fiskar…absolut!
    Men för min del är det lite extra att komma ut i naturen – lugn och ro! Ladda batterierna och få koppla av där inte ens en bilväg stör ibland..

    Skitfiske!🙂

Kommentera

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén