Chasing silver premiärdagen

Det var åratal sedan jag fiskade havsöring på västkusten så i år vart det en spontantripp dit med gänget från fiskeäventyr dvs Mia, Lasse och Magnus för att möta upp västkustborna Jörgen, Bosse och Hannu som jag stiftat bekantskap med, för många år sedan, under mina resor norrut till Storsjö Kapell.

 

Kvällen innan hade jag svårt att komma till ro, mest för att jag hade lite ångest över att väckarklockan skulle ringa 03:30 men samtidigt visste jag att det skulle bli en toppendag oavsett sömnbrist.

Det blev några timmars bilfärd innan vi kunde hoppa i vadarna, rigga spöna och traska ner mot det stora blå. Att andas havsluft igen och träffa goa vänner, gav mig energi nog att sluta gäspa och gnugga sömnen ur ögonen.

 

Ute med Kustspöet

 

Visions kustspö #7 9ft fick vara min vapendragare för dagen, hur långt det skulle räcka får ni se längre ner i detta blogginlägg.

 

Magnus fiskar på

 

Att få vada ut mellan klippväggarna och söka fisk var en underbar känsla. Vattnet höll en temperatur på strax över 4 grader så det blev inte många timmar (läs minuter) i sträck för gänget då kylan gjorde sig påmind och gav köldstela fingrar och kroppar.

 

Bra camouflage

 

Att ta en paus, lutandes mot klippväggen och låta solens strålar värma en frusen flugfiskare var nog receptet för dagen för de flesta i gänget.

 

Organiserat kaos på land

 

Däremellan var det organiserad kaus angående flugval och diskussioner om livet i allmänhet och fisket i synnerhet.

 

Gulashsoppa_

 

Energi gick det åt i mängder så när Hannu värmde upp sin hemmagjorda gulaschsoppa rusade vi alla upp ur vattnet för att avnjuta en supergod lunch innan det eviga dängandet av fluga fortsatte i jakten på havsöringarna.

 

Bosse drillar Jörgen håvar

 

Bosse var först ut med att kroka en vacker liten silvertorped som bjöd på härliga luftsprång innan den landades av håvmannen Jörgen. Far och son samarbetar fin fint minsann!

 

Stjärtfena

 

Jag var inte sen med att låta kameran få jobba flitigt då det känns som evigheter sedan jag hade lust och inspiration att fotografera fiskeäventyr av alla dess slag för att bjuda er bloggläsare, Facebookvänner och instagramföljare på lite bilder.

 

Magnus med havsöring

 

Magnus lyckades också hitta en vacker liten havsöring och när det vart min tur att lura en fisk på kroken var inte Magnus sen med att stå mig bi för lite fina bilder.

 

Sussi med liten havsöring Foto Magnus Karlsson

 

Tusen tack för hjälpen Magnus Ler

 

Bosse på väg iland

 

Att jaga silver tar på krafterna och tydligen även på utrustningen! Vem vet hur många mil Bosse gått, troligtvis åtskilliga varv runt jorden om man ser resultatet under hans vadarskor..

 

Bosses vadarskor gav upp

 

Igår gav skorna upp fullständigt, dvs så pass illa så att sulorna trillade av.

Men det är väl så det blir när man gett sig fasen på att jaga silver, så jag vet vad jag har att se fram emot  Blinkar 

 

 

Detta var mitt första havsöringspass i år, men absolut inte det sista.

Hoppas ni fortsätter att följa mig och mina äventyr både här på bloggen och på de övriga sociala medierna för i år kommer det bli en hel del mer än bara gäddflugfiske.

 

Tusen och åter tusen tack hela goa gänget som var med igår! Ni gav mig positiv energi och en enorm lust att öka mitt fiskande efter olika arter och olika platser. Bamsekram och vi ses snart igen!!

Förnedringsfiske

Denna våren har jag hunnit med några få havsöringspass på Gotland. Ända sedan i december, då jag lyckades kroka min första havsöring på fluga och flugspö, har jag sett fram emot ett fantastiskt vårfiske efter just denna art.

Jag menar, hur svårt kan det vara? Om nu vintertiden är svårfiskat och våren har bästa förutsättningarna så kan det väl inte vara några problem att kroka en och annan silverblank öring?

Men joooodååå.. Ibland är det banne i mig så man nästan bryter ihop då fisken tycks vara allt annat än på plats.

 

Karg-kust

 

Åtskilliga kilometer av den 80 mil långa kuststräckan längs ön har fiskats av. Vi har förflyttat oss mil efter mil i jakten på havets silver, ja jag förstår nu varför havsöringsfiskarna kallar det hela “att jaga silver”

Den ena vackra paradisplatsen efter den andra har finkammats.

 

Strandkål-på-rad

 

Men i brist på huggande fisk så har jag lärt mig mer om öns flora om inte annat. Nu växer den vackra strandkålen och bjuder på härlig grönska i den annars så karga strandkanten.

 

Frank-med-silver

 

Men så helt plötsligt så finns fisken där och glädjen är obeskrivlig när de äntligen hugger stenhårt på flugan som man lagt ut för sisådär några tusende gången.

 

Sussi-med-havsöring

 

I solnedgångens sken speglar sig silvret till en annan nyans och helt plötsligt känns förnedringen över alla bompass som bortblåsta.

 

 

Frank-i-solnedgången

 

Just där och just då kommer jag på mig själv, varför känner jag mig som en urusel flugfiskare och totalt förnedrad över att inte lyckats kroka fisk på ett par dagar? En helt onödig känsla som jag i fortsättningen ska radera i mitt sinne för oavsett om jag får känna på en fajt från havets silver eller inte så är ändå den största njutningen att vara ute, njutandes av det vackra som naturen i vårt land bjuder på.

Jag ska vara mer tacksam över att jag valt fisket och framförallt flugfisket som mitt största fritidsintresse för det är väl sant som man säger “en dålig fiskedag är mycket bättre än en bra arbetsdag”

 

Flugfiskeromans

 

Återigen lämnar jag kvar en bit av mitt hjärta hos min fantastiska partner på Sveriges vackraste ö för att bege mig tillbaka till fastlandet och ta tag i jobb och vardagliga bestyr. Nästa gång jag fiskar efter silver och blir förnedrad så ska jag istället lägga fokus på allt som är guld i mitt liv  Blinkar