För lite drygt en vecka sedan, dagen då temperaturen kom upp till 28 grader varmt, gjorde vi i iFiske ett studiebesök på Visskvarn och Forsnäs utanför Ydre. Vi fick en fantastik guidad tur av Magnus Lundberg chef för elnät och fibernät på Tranås Energi. Omlöpen som byggts vid dessa platser leder förhoppningsvis Sommenöringen uppströms för lek kanske redan till hösten.

Jag passade på att åka hemifrån tidigt på morgonen för att hinna med ett litet flugfiskepass i Bulsjöån innan mötet med Magnus.

Mitt val av utrustning för fisket i ån blev mitt korta 6,6f #4 spö då ån är smal på sina ställen och jag hoppades på att hitta någon liten öring i de strömmande partierna.

Vattnet är riktigt klart och fint och det syntes tydligt vart grusbäddarna blivit anlagda.

En liten Europa 12:a blev mitt val av fluga och med kort tafs lät jag flugan dansa på ytan framför och bakom stenar, över blankpartier och över små djuphålor.

Till slut var det en liten öring som lockades av flugan och jag vart mer än nöjd. Tiden var knapp och det var dags att bege sig till Visskvarn kraftstation för att möta upp de andra.

Jag hade egentligen tänkt fortsätta fiska efter vårt möte med Magnus men värmen tog ut sin rätt och åskoväder var på ingång så jag valde att bryta upp för dagen.

Tyvärr är det lite för lågt vatten i ån just för tillfället, det behövs mer regn och mer flöde för att locka upp de större öringarna från sjösystemet. Men vem vet hur sommaren kommer att bli, kanske blir det en regnig sådan och då ökar ju chanserna till ett bra fiske efter öring redan i augusti.

Vill ni veta mer om Bulsjöån, hitta dit och lösa fiskekort så finns allt på iFiske.se eller klicka –> HÄR <–

I föregående inlägg skrev jag om vårt besök till Klippan, ett jobbrelaterat besök med lite inslag av fiske efter regnbåge och studiebesök längs Rönneå. När vi besökte Klippans Sport & Fiskevårdsförening så blev jag sjukt nyfiken på deras sträcka i Rönneå där man kan fiska efter lax. Lax är en art som jag har väldigt lite erfarenhet av att fiska efter, jag tror inte ens jag lagt ner en promille av all min fisketid under åren på just laxfisket. Men här såg jag en möjlighet att göra en satsning, som inte kostar skjortan och som ligger på rimligt avstånd ifrån mig.

Sagt och gjort, i februari pratade jag med Jörgen Hall (ordförande i Klippans Sport & Fiskevårdsförening och ägare av sportfiskebutiken Retro Sportfiske i Klippan) och vi spanade in en lämplig långhelg som skulle passa både mig, Jens, Jörgen och troligtvis laxen och det blev valborgshelgen som fick ägnas åt detta äventyr. Vi planerade också in att köra ett litet event i butiken, med uppvisning av Jens beten, flugor och flugbinding av mig. Vad vi inte visste då var ju att det skulle bli en pandemi, reserestriktioner, fara för smitta och smittspridning och så vidare så vi var alla överens om att denna fiskehelg kunde ställas in med superkort varsel.

Tre veckor före avfärd började min rygg spöka och det blev värre och värre för varje dag. Att sitta i bil eller ännu värre köra, gjorde galet ont. Jag lyckades få till ett besök hos en sjukgymnast dagen innan avresa och fick lite övningar jag skulle göra för att ryggen skulle bli bättre. Det enda jag visste som hjälpte något var att inte sitta stilla för länge, det var bättre att stå, gå och hålla sig i rörelse så det fick bära eller brista. Jag inhandlade två nödvändiga pinaler inför resan, linimentet Linnex , ni som testat det vet att det ger nästan en brinnande känsla på huden vilket kan vara bra om man har ont och den ger också viss smärtlindring. och en vetekudde som kan värmas i mikron, vilket också sägs vara bra mot smärtlindring. Vi packade bilen och körde de knappa två timmarna innan vi var framme vid stugan vi hyrt.

Stugan låg ensligt till vid en damm, inne i ett hjorthägn, men hjortarna var svårflirtade och fastnade inte på bild. Här bodde vi bra och utan att riskera att trängas med andra människor. Så vad kan gå fel? Jens och jag var överens om att vid minsta sjukdomssymtom så skulle vi genast se till att ta oss hem igen. Valborgsmässoafton blev en lugn tillställning hemma i stugan. Vi hade lyxigt nog tillgång till en bastu så det blev ett par timmar i den, för bastu borde väl vara jättebra för någon som mig som har ryggvärk från helvetet? Ja, visst var det ok men att sitta i en bastu efter att man använt Linnex var ingen höjdare direkt.. Om inte huden brunnit tidigare så kan jag lova att den gjorde det då. Det spelade ingen roll hur mycket jag försökte tvätta bort linimentet med tvål och vatten på skinkan, baksidan av låret och vaden som jag hade dragit stiftet över.. Det fullkomligt sved i huden och det var nästan så att ryggvärken glömdes bort för stunden då känslan av brinnande hud övertog. Helt slut efter bilresan hit, bastu och ryggvärk så såg jag fram emot att få lägga mig skapligt tidigt på kvällen då väckarklockan skulle ljuda redan kl 05:00 på morgonen. Men någon sömn var det inte tal om för min del. Jag sov knappt en timma sammanhängande då det pulserade av värk längs baksidan av låret, vaden och hela vägen under foten fram till tårna. Så jag varvade den natten med att sitta på sängkanten, i soffan och ligga på golvet. Jag tänkte att det kommer säkert bli bättre bara jag kommer ut och rör på mig och får något annat att fokusera på. Det finns ju de som knappt sover alls på grund av fiskfeber så vad gör lite sömnbrist?

Första maj! Var det idag det skulle ske? Skulle jag lyckas kroka på min första lax? En sak var säker, så länge jag inte hade något bete eller fluga i vattnet så skulle det definitivt inte bli någon lax. Så jag hakade på de andra när de lobbade iväg ner till vattnet, fast min takt var snarare i snigelfart.

Vi startade morgonen med att fiska en sträcka av Rönneå som Helsingborgs Sport- & Fiskevårdsklubb arrenderar, Ulf Strandberg hade fixat gästkort åt oss. För min del tog jag det oerhört lugnt, risken var stor att halka i lervällingen som kantade ån och jag fasade över att ryggen i så fall skulle krascha ännu mer. Jag testade både spinnare och fluga men inte ett pet och det var samma visa för de andra i gänget.

Vi gjorde en förflyttning och jag fick mer och mer svårt att gå och stå och var det inte halkrisken jag oroade mig över så var det eventuellt drillande av fisk. Tänk om jag skulle råka få på en lax.. att drilla den vore närmast otänkbart för min del. Så jag linkade fram längs ån i sakta mak, satte mig på huk mellan varven för att pusta ut och helt plötsligt hörde jag ett plums. Nej det var ingen lax som sprängde ytan utan det var Jens som halkade ner från en sten.

Som tur var så skadade sig inte Jens men det blev lite småfuktigt innanför kläderna..

Efter lunch så testade vi fisket i Tomarps-Ene, en sträcka som Ängelholms Sport & fiskevårdsförening arrenderar. Denna sträckan av Rönneå var väldigt trevlig, slät fin mark att gå på så jag försökte hanka mig fram så gott det gick. Jens började påpeka att han hade problem med sitt vänstra öga, kanske det var något fel på linsen då han erkände att det strulade lite med isättningen av linserna på morgonen. Eller hade han fått in lite smuts i samband med det ofrivilliga doppet? Det blev inte bättre under dagen då Jens tyckte att synen blev sämre – Det känns som om jag tittar genom byggplast! Sa han och dessutom började det göra ont i ögat. Linsen plockades ur och slängdes men det blev inte bättre. Jörgens fru, Helena, ordnade fram lite ögondroppar till Jens och en spikmatta till mig så vi bröt fisket ganska tidigt på kvällen för att åka hem och kurera oss. Jag liggandes på golvet, på spikmattan, insmord med Linnex och varm vetekudde och Jens blundandes i viloläge i soffan. Det blev ännu en tuff natt med minimal sömn för min det och Jens sov inte så värst bra han heller men men..

Lördagens schema bestod av att Jens och jag tog plats i korridoren utanför Retro Sportfiske i Tullsonhuset, där vi dukade upp beten och flugor på ett par rejält tilltagna bord. Det var ingen anstormning med folk i huset men en del dök upp och beskådade våra alster, ställde lite frågor och passade på att köpa beten och flugor på plats. Eftermiddagen tillbringades återigen längs Rönneå i jakten på lax men inte en tillstymmelse till fisk för vår del. Min rygg började ge upp fullständigt och Jens hade stora problem med sitt öga. Vi diskuterade lite om det inte vore lämpligt att söka vård för våra åkommor, men nej, nu var vi utanför våra egna regioner och alternativet att åka hem blev nedröstat. Vi fortsatte att kämpa på.. Jens och jag blev bjudna på grekisk afton av Helena och Jörgen, en riktigt delikat middag med allt vad det innebar. Proppmätta och smärtpåverkade körde vi tillbaka till stugan eller rättare sagt så körde jag då det är bättre att en som har ryggproblem kör än en som är blind på ena ögat…

Väl tillbaka i stugan skulle jag återigen lägga mig på spikmattan en stund och jag såg framemot att försöka få kroppens muskler att slappna av. Vetekudden skulle in i mikron men den hade tydligen fått påhälsning under dagen.. Antagligen hade stugan möss på besök så den fina, nyinköpta vetekudden var full med små hål och vetet rann ut.. Suck!

Vi överlevde ännu en natt, städade ur stugan och packade in pinalerna för att tillbringa sista timmarna vid Rönneå på söndagen.

Sista dagen skulle tillbringas på sträckan ”Tommys fiske”. Även här var det vackra vyer att beskåda, böljande landskap och blommande rapsfält.

Jag tyckte det kändes liiiite bättre idag så jag orkade både traska omkring och fiska mer än de andra dagarna…

Tyvärr hade vattennivån ökats på en del och gjort att vattnet blev mer färgat någon timma innan vi kom på plats och det gjorde det hela än mer svårt att öka chanserna att få lax.

Så tyvärr blev det ingen lax för någon av oss under dessa dagar. Men det gav ändå mersmak att återkomma för att testa på fisket igen, fast då under bättre förutsättningar.. dvs inte med diskbråck, linshaveri eller samhällsrestriktioner på grund av corona.

Väl på hemmaplan igen så visade det sig att Jens dragit på sig ett sår i ögat av den trasiga linsen, det blev bakterietillväxt och han hade kunnat få bestående men med nedsatt syn eller i värsta fall blivit blind. Ögonläkaren sa att Jens verkligen hade haft tur att det inte blev så illa… Ögondroppar och ögonsalva i en vecka och inga linser i ögonen, blev ordinationen och Jens mår nu bättre tack och lov.

För min del blev det ett besök hos en kiropraktor istället för sjukgymnast, ett konstaterat diskbråck. Smärtstillande tabletter i maxdos, ryggövningar, korta promenader, inte sitta stilla för mycket och prio på sömn blev ordinationen för min del. Så under två veckor vart det inget fiske, ingen flugbindning och inget bilåkande. Nu mår jag något bättre, jag har såklart fortfarande ont men siktar på att komma ordentligt på fötterna inom kort så att jag kan ge mig ut på lite fiske och binda upp ett gäng flugor till väntande kunder men även till kommande fiskeäventyr..

Dagens lärdom: Res inte utanför dig egna region eller max tvåtimmars bilfärd hemifrån, enligt folkhälsomyndighetens rekommendationer. Jag har mer eller mindre bosatt mig i region Blekinge (hos Jens) sedan i början av mars då jag jobbar ”hemifrån” och vi hade en bilresa på en timma och fyrtiofem minuter. Vad kan gå fel? I värsta fall tar vi oss hem så vi inte belastar sjukvården i en annan region. Det kunde gått väldigt illa med tanke på mitt diskbråck och Jens öga.. Men denna gången gick det bra! Så många gånger som vi rest iväg för att fiska och det har aldrig hänt några större incidenter men som sagt, man vet aldrig när olyckan är framme..

Detta blev ett inlägg utan någon som helst fisk inblandad men så här ser verkligheten ut för oss sportfiskare. Det är inte alltid man får ett lyckat fiske men man blir i alla fall en erfarenhet rikare på mångt och mycket.

Vi vill tacka Jörgen, Wilma, Helena och Ulf tusen gånger om för service och supergod mat/dryck och vi hoppas kunna bjuda igen inom snar framtid!!!

Strax efter julledigheten, någonstans i mitten av januari, så gjorde jag och min chef, tillika en av ägarna till iFiske, Thomas Abrahamsson, en lite tripp till Klippan för att träffa representanter från Klippans sport och fiskevårdsförening

Mötet skulle gå ut på att informera om iFiske men vi fick också äran att testa klubbens put & Takevatten Lilla Hålsjön (Trollsjön) där det utlovades ett fint fiske efter regnbåge.

Sjön såg riktigt spännande ut och här fanns det gott om bryggor, vindskydd med långbord och grillplats.

Tack vare den isfria och milda vintern så fanns det stor chans att kroka på en fisk eller två och först ut var Annika

Det är inte så ofta man får möjlighet att fiska på arbetstid men när möjligheten väl dyker upp så är det bara till att njuta lite extra av livet.

På bryggan bredvid mig svingade Ulf Strandberg sin fluga med perfekt precision och nog hade han fisk på, i alla fall en liten stund, innan fisken klev av.

Så hur gick det för iFiskegänget?

Jooorååå.. även vi lyckades lura upp några regnbågar att ta hem som matfisk (catch and release är inte tillåtet i detta vatten). Thomas vann denna gången över mig, men nu var det ju ingen tävling, men om det hade varit det så….

Efter fisket i Lilla Hålsjön så fick vi en guidad tur längs Rönneå. Här ska det rivas vandringshinder om några år och ån spås bli norra Europas bästa laxvatten.

Vi stannade till på flera platser längs Rönneå och det är svårt att föreställa sig hur det kommer att se ut när väl ån får flyta fritt..

Vi hade en superintressant dag i Klippan och det var så kul att få träffa kunniga och framåtsträvande entusiaster inom Klippans sport och fiskevårdsklubb. De jobbar också mycket med ungdomsverksamhet och får ibland bromsa antal deltagare då det lätt blir fler ungdomar på träffarna än ledare som kan hjälpa till. Så ni som är bosatta i Klippan med omnejd och är det minsta intresserade av fiske borde verkligen ta sig en funderare att gå med i denna klubb. Här finns potential att utvecklas, gammal som ung.

För att fiska i Lilla Hålsjön (man behöver inte vara medlem i klubben för att få fiska där) så finns här länken till iFiske där du kan lösa fiskekort, läsa reglerna, se fångstrapporterna och framförallt hitta rätt då kartan över sjön är utmärkt med parkeringsplatser mm: Fiskekort Lilla Hålsjön (Trollsjön)

Tusen tack Klippans Sport & Fisekvårdsförening, för ett fantastiskt möte med mycket intressant information och för att ni är en klubb med stora framtidsutsikter. Tack också för att ni gör det enklare för de som vill fiska i era vatten genom att ni nu anslutit er till iFiske och säljer digitala fiskekort. Tänk så smidigt det är för en fiskare att tex stå vid Lilla Hålsjön, ta upp sin kvot med fisk och lätt kan lösa ett nytt fiskekort för att kunna fortsätta fiska utan att behöva lämna bryggan 🙂

Jag gjorde nyligen ett återbesök i Klippan, för att testa laxfisket i Rönneå men mer om den resan får ni läsa om i nästa blogginlägg och jag kan utlova en annorlunda och tokig berättelse då det inte alltid blir som man tänkt sig…

Bilderna i detta inlägg är tagna av Thomas Abrahamsson, Sussi Stridh och Jörgen Hall.

I samband med Baitbash som gick av stapeln i slutet av januari så fick jag se herr Bauers kreation av gäddfluga, med inspiration från Miuras Mouse-betet . Jag tänkte direkt, precis som alla andra, att den där flugan måste vara svårkastad men Niklaus intygade att så var inte fallet.

Så jag funderade lite över hur jag skulle kunna binda upp något liknande och kom på att jag hade det mesta hemma för att få till liknande flugor.

I mina gömmor hade jag gamla ark av foam som jag fått för många år sedan av mina goda vänner Ingrid och Anscha, och foamarken var tänkta till flugbinding. Jag beställde hem en cirkelskärare för att jag vill ha runda, fina skivor men även ett centrerat hål som då ska träs över krokögat eller tuben om jag gör tubflugor. Jag använder mig av en håltång för att klippa ut hålet till krokögat/tuben.

Jag började att binda upp ett par flugor med enkelkrok och dragontail för att själv kunna testa och vart förvånad över hur lättkastade de var och hur fantastiskt fint de rörde sig i vattnet. Stora pulserande flugor som inte har så värst mycket material men ger ändå en bra volym. Mitt spö är ett Greys GR80 SALT 9´#9 och jag kör med en klass 9 flytande lina med sjunk 6 som klump då jag just nu fiskar i högvatten, ja alla vatten i södra Sverige har mer eller mindre varningar för höga vattenflöden.

Flugan verkar väldigt uppskattad av gäddorna och i skrivande stund har en och samma fluga 103cm, 100cm, 100cm, 99cm och 95cm i topp fem.

Foamskivan försvann efter andra krokade gäddan, dragontailen är söndertuggad, pärlorna på tafsen är looong gooone men lik förbaskat fiskar den riktigt bra. Beträffande foamet så kan det vara bra att veta att det är ett mjukt och ömtåligt material och tyvärr är jag superallergisk mot UV-lim så jag har ingen möjlighet att förstärka foamet med sådant, men jag har en ny idé på gång för att få lite bättre hållbarhet på den men tyvärr lär det ta lite tid innan allt är på plats.

Tack vare min framgång av fina gäddor, tagna på denna variant av fluga, så har jag fått beställningar av kunder runt om i landet och jag hinner knappt binda klart en beställning innan nästa kommer, vilket är galet roligt!

Jag hoppas innerligt att fler där får tid över till att ge sig ut och fiska. Det är ett otroligt skönt sätt att kunna komma ut, koppla av, stänga av och bara vara med tanke på vad som nu händer i omvärlden och nu även i vårt land.

Jag hade sett fram emot att få träffa alla nya och gamla vänner på sportfiskemässan men efter att beskedet kom att den skulle ställas in så försöker jag tänka på det positiva istället för det negativa, mer fisketid (i alla fall för mig) och kanske lite mer tid att hinna binda upp ännu fler waterpushingflies i flera färgvarianter.

Önskar du beställa gäddflugor av mig så går det bra att maila till: info@sussistridh.se eller hör av dig via meddelande på instagram eller via messenger på facebook.

Jag önskar er alla ett riktigt skitfiske och som sagt, försök prioritera att komma undan folksamlingar och trängsel och dra ut och fiska istället i den mån det går där just du befinner dig!

Att få avsluta gamla året och börja det nya med ett fiskepass kanske är få förunnat men det lyckades Jens och jag med detta nyår.

I mitten av december kontaktade jag Per som hyr ut stugorna jämte odlingen i Baltak. En stuga preliminärbokades i hopp om att det skulle vara plusgrader över nyår och vi hade tur, det var ingen snö att pulsa i och ingen is bildades i spöringarna under vår vistelse.

Jag har bundit upp en hel del ledade streamers, dels för att jag ska ha med ett utbud av dessa inför Baitbash som går av stapeln i Nöjesfabriken i Karlstad 25-26 januari och dels för att jag och Jens ville fiska streamers i Baltak.

Vattennivån var hög och det krävdes sjunktafs för att få ner flugorna i den strida strömmen.

Jens såg till att flitigt använda de flugor jag bundit upp till honom och han gjorde det med bravur. Själv hade jag uselt fiske, tappade en del och fick bara ett par mindre öringar som krokades av i vattnet.

Överlag var det ganska trögt fiske, vilket även de andra som fiskade där under nyår höll med om. Men oavsett vilket så hade vi en underbar nyår med hummer, oxfilé och annat smått och gott som sig bör och utanför stugan bjöds det på ett makalöst vacker fyrverkeri på tolvslaget.

Passa på att besöka Baltak för ett flugfiskepass nu innan vintern slår till på allvar. Information, fångstrapportering, fiskekort mm kan ni hitta bland annat på iFiske genom att klicka —> här <—

God fortsättning önskar jag er alla och såklart Skitfiske 🙂

Jag har fiskat sedan barnsben och åren rullar på.

Nu ser jag att mina syskonbarn börjar få upp intresset för fisket och således kan de släppa spelandet på sina datorer för en stund, det gör mig varm om hjärtat. De har hela livet framför sig och med den tillgången som finns idag jämfört med när en annan var liten, med tanke på internet och sociala medier, så öppnas en hel värld av möjligheter för dem… om de vill.

Det var över 12 år sedan jag greppade ett flugspö för första gången, 7 år sedan jag krokade min första gädda på fluga och det är snart 5 år sedan jag band min första gäddfluga.

Inte visste jag där och då att jag några år senare skulle starta en enskild firma med syfte på att bland annat kunna ha introduktionskurser i flugfiske, workshops, fotografering, artikelskrivning och sälja gäddflugor.

Som med allt annat här i livet så gäller det att våga ta klivet ut, testa sig fram och dra lärdom av vänner och bekantar i ens omgivning. Det svåraste av allt är att sätta priser som dels är rimliga för kunden och dels bidrar till att jag åtminstone kan få lite intäkter utöver materialkostnader och omkostnader. De är tyvärr helt omöjligt att få ut en skälig timpenning på bindandet av gäddflugor men jag är nöjd så länge det blir en liten slant över på firmakontot som åtminstone täcker försäkring och andra omkostnader som har med firman att göra. Detta är i dagsläget inget jag kan försörja mig på utan firman drivs utöver mitt vanliga heltidsjobb.

För att återgå till just hantverk och i mitt fall gäddflugor, så har jag lagt många timmar på att lära mig både materialkännedom, val av bindstäd och verktyg, gått kurser och kanske det viktigaste av allt, fiskat med mina egna flugor. En gäddfluga kan se väldigt vacker ut när det är torr och nybunden, men det är ju i vattnet den ska se smaskig ut och locka gäddorna till hugg.

Bilderna på de två gäddorna nedan tog på exakt samma fluga, just den flugan levererade också ett antal mindre gäddor innan jag själv råkade förstöra flugan genom att sätta den i en vass sten varpå halva flugan satt kvar på stenen.

En del material är mer känsligt än andra tex fjädrar så man får ju räkna med att flugan inte ser ut som den gjorde när den var pinfärsk, efter några gäddor.

Det första som mer eller mindre ryker från flugorna är ögonen. Jag önskar att jag kunde använda uv-lim för att få just ögonen att sitta kvar betydligt bättre, men tyvärr har jag utvecklat en svår kontaktallergi mot just uv-lim. Det spelar ingen roll om jag har handskar på mig, ser till att använda uv-lampan den tid som krävs för att limmet ska härda eller att tvätta av allt med medicinsk sprit. Det funkar tyvärr inte. Jag får kliande blåsor på fingrarna och händerna och sedan blir det otäcka sår. Så alla ni där ute som laborerar med lim och dylikt, se till att ha ordentlig skyddsutrustning på er och gärna någon form av bra ventilation. Jag lärde mig den hårda vägen då jag band mycket flugor och använde uv-lim för att bygga upp skallar och det utan ens handskar på mig.

Så till prissättningen av mina flugor. Tro mig, jag önskar att jag hade all tid i världen och att jag var ekonomiskt oberoende, då hade jag kunnat fortsätta skänka bort flugor till höger och vänster. Ni ska bara veta en sak, alla flugor är handbundna, det finns mig veterligen ingen maskin i dagens läge som kan binda/tillverka flugor och ni kan nog själva lista ut vart en del flugor tillverkas för att kunna säljas så billigt som möjligt och med billigast möjliga material.

Tack vare min fantastiska särbo, Jens ”jenzza.lures” Norblad så har jag kunnat diskutera och få tips om hur jag ska tänka när jag ska ta betalt för mitt hantverk. Han är ju trotts allt en av Sveriges vassaste betesbyggare och har både erfarenhet och rutin på det där med att sälja sina beten.

Här kommer några av mina kreationer som är till salu, givetvis går det att beställa flugor av mig enligt egna önskemål vad gäller färger och utförande det är bara att skicka pm via facebook eller instagram alternativt maila till info@sussistridh.se

Jag vill verkligen, från botten av mitt hjärta, tacka alla de kunder som handlat av mig, fiskat med flugorna och återkopplat genom att skicka filmklipp och bilder på sina fångster. Senast igår fick jag ett pm från Simon Sköld Karlsson i Västervik då han ville köpa en av tubflugorna från bilden ovan och precis swishat till mitt konto:

Välkommen att höra av dig om du har några frågor eller vill köpa/beställa flugor eller tillbehör såsom wiretafs, tailar, tubriggar mm

/ Sussi Stridh

Sommaren sjunger nu på sista versen och hösten väntar runt hörnet. Sorgligt tycker många, underbart tycker jag.

Jag tycker att sommarfisket är fruktansvärt jobbigt, det är varmt och det finns sällan en chans att undfly solen om man nu inte väljer att fiska kvällstid det vill säga.

Nåja, jag ska absolut varken gnälla eller klaga då starten på sommaren var över förväntan och för min del startade semestern med en resa upp till Storsjö Kapell, för 11:e året på raken. Jens och jag hade bestämt oss för att försöka göra allt i vår makt för att hitta långa fina gäddor, dels för att ta team jenzza.lures till en bra position i tävlingen sommargäddan men även bättra på våra individuella resultat i tävlingen gäddfajten.

Jag blir ju lite extra lycklig när mina gäddflugor lockar långa gäddor till hugg men det är inte alltid optimal att flugfiska. Det är en av anledningarna till att jag envisas med att lära mig behärska även spinnfiske, jag kan väl inte göra annat när mannen i mitt liv är en superskicklig betesbyggare 😉

Jag har spinnfiskat i lite mer än 1½år och då blir man lite extra glad när man lyckas dra ett nytt pb på spinn. Många anser att det är lite fjantigt att kategorisera olika personbästa utefter olika metoder, men för mig är det stor skillnad mellan det metoder jag utövar dvs flugfisket, spinnfiske och ismete så därför tycker jag det är lite extra kul när man bättrar på sitt eget rekord.

Som sagt, sommaren startade riktigt bra vad gäller gäddfisket men sedan gick det mer eller mindre rakt utför.

Nu i helgen deltog jag och Jens i tävligen Blekinge 24h Pike Challange och för vår del så har vi nog aldrig fiskat så dåligt som vi gjorde nu. Ja man skäms faktiskt lite grann med tanke på att fisket bedrevs i vårt så kallade hemmavatten, Karlskrona skärgård. Vi hade otroligt svårt att hitta godkända gäddor, dvs gäddor över 70 cm men vi har bara oss själva att skylla. De hot spots som levererat tidigare år levererar inte alls längre och varken jag eller Jens har fiskat där sedan i början av sommaren så mycket har väl hänt på ett par månader.

Men, nu börjar vi ladda om batterierna och ser fram emot ännu en tripp norrut. Vecka 38 finns vi på plats i Storsjö Kapell för att förhoppningsvis njuta av hösten, urstarka gäddor och norrsken. Än så länge så finns det platser kvar så vill ni haka på och leta efter gäddor i mer eller mindre orörda vatten så ta kontakt med Storsjö Fiskecamp via mail eller telefon för att boka boende, båtar, flytring, guide

https://www.storsjo.com/

Följ även eventet Norrskensgädda på Facebook

Norrskensgädda

Jag hoppas vi blir många gäddfiskare under vecka 38, som kan slutas upp i restaurangen på campen om kvällarna, äta riktigt god mat och skrävla om våra äventyr och fångster!!

För lite drygt ett år sedan började jag spinnfiska efter gädda på allvar.

Jo jag vet att de flesta av er som följt mig genom åren, ser mig som en flugfiskare i första hand men jag har kommit till den punkten där jag känner att jag inte vill vara begränsad i mitt fiske. När det inte finns en rimlig chans att kunna svinga flugspöet så har jag ingen som helst lust att bara lägga ner fisket utan jag vill kunna anpassa mig, behärska andra metoder och genom det utveckla mitt sätt att fiska.

Sagt och gjort, så beställde jag nyligen ett haspelspö från Greys som heter GR100 Lure 9′ 40-100g.

Spöet invigdes för två veckor sedan men det blev inte många kast med det då tiden var knapp. Men den här gången hade jag sett till att vara lite extra ledig från jobbet för att kunna tillbringa en hel vecka nere i Blekinge (givetvis inte enbart för att fiska, jag vill ju umgås med Jens också emellanåt 😉 )

I fyra dagar har jag alternerat mitt fiske mellan att svinga mina nybundna flugor och kasta gummibeten och idag var inget undantag förutom ett riktigt motsträvigt väder dvs blåst med snudd på storm så det blev av förklarliga skäl betydligt trevligare att spinnfiska.

Jag var ute själv då Jens var hemma för att måla beten för fullt inför sportfiskemässan, visserligen är jag ute och fiskar på egen hand för det mesta men just idag hade det varit bra om man hade haft sällskap. Gäddan tog betet stenhårt och en kamp uppstod då jag skulle försöka drilla den mot strömmen för att säkra den i håven. När jag väl lyckats håva den så ringde jag Jens och han var mer eller mindre färdig med sina bestyr så han slängd på sig fiskekläderna och körde iväg så fort han kunde till mig. Jag la mig på bryggan då adrenalinet pumpade, gäddan låg fint i håven och självklart var håvnätet under vatten så jag visste att hon skulle klara sig bra där en stund.

Jens hjälpte glatt till med mätning, 107cm och vägning 9,4kg och såklart även med bilder.

Tusen tack AbuGarcia för att ni tror på mig och hjälper mig med rätt utrustning och för att jag får vara en del av teamet. Tack Greysfishing för att ni har förtroende för mig och att jag får vara ert ansikte utåt. Tack älskade Jens Norblad för att du är en fantastisk man som hela tiden pushar mig till att bli en bättre människa och sportfiskare och för att du står ut med mitt (vårt) intresse <3

Detta var inte ett nytt pb för mig men likväl en minnesvärd gädda som jag kämpat otroligt hårt för och bara det är värt sin vikt i guld!