I föregående inlägg skrev jag om vårt besök till Klippan, ett jobbrelaterat besök med lite inslag av fiske efter regnbåge och studiebesök längs Rönneå. När vi besökte Klippans Sport & Fiskevårdsförening så blev jag sjukt nyfiken på deras sträcka i Rönneå där man kan fiska efter lax. Lax är en art som jag har väldigt lite erfarenhet av att fiska efter, jag tror inte ens jag lagt ner en promille av all min fisketid under åren på just laxfisket. Men här såg jag en möjlighet att göra en satsning, som inte kostar skjortan och som ligger på rimligt avstånd ifrån mig.

Sagt och gjort, i februari pratade jag med Jörgen Hall (ordförande i Klippans Sport & Fiskevårdsförening och ägare av sportfiskebutiken Retro Sportfiske i Klippan) och vi spanade in en lämplig långhelg som skulle passa både mig, Jens, Jörgen och troligtvis laxen och det blev valborgshelgen som fick ägnas åt detta äventyr. Vi planerade också in att köra ett litet event i butiken, med uppvisning av Jens beten, flugor och flugbinding av mig. Vad vi inte visste då var ju att det skulle bli en pandemi, reserestriktioner, fara för smitta och smittspridning och så vidare så vi var alla överens om att denna fiskehelg kunde ställas in med superkort varsel.

Tre veckor före avfärd började min rygg spöka och det blev värre och värre för varje dag. Att sitta i bil eller ännu värre köra, gjorde galet ont. Jag lyckades få till ett besök hos en sjukgymnast dagen innan avresa och fick lite övningar jag skulle göra för att ryggen skulle bli bättre. Det enda jag visste som hjälpte något var att inte sitta stilla för länge, det var bättre att stå, gå och hålla sig i rörelse så det fick bära eller brista. Jag inhandlade två nödvändiga pinaler inför resan, linimentet Linnex , ni som testat det vet att det ger nästan en brinnande känsla på huden vilket kan vara bra om man har ont och den ger också viss smärtlindring. och en vetekudde som kan värmas i mikron, vilket också sägs vara bra mot smärtlindring. Vi packade bilen och körde de knappa två timmarna innan vi var framme vid stugan vi hyrt.

Stugan låg ensligt till vid en damm, inne i ett hjorthägn, men hjortarna var svårflirtade och fastnade inte på bild. Här bodde vi bra och utan att riskera att trängas med andra människor. Så vad kan gå fel? Jens och jag var överens om att vid minsta sjukdomssymtom så skulle vi genast se till att ta oss hem igen. Valborgsmässoafton blev en lugn tillställning hemma i stugan. Vi hade lyxigt nog tillgång till en bastu så det blev ett par timmar i den, för bastu borde väl vara jättebra för någon som mig som har ryggvärk från helvetet? Ja, visst var det ok men att sitta i en bastu efter att man använt Linnex var ingen höjdare direkt.. Om inte huden brunnit tidigare så kan jag lova att den gjorde det då. Det spelade ingen roll hur mycket jag försökte tvätta bort linimentet med tvål och vatten på skinkan, baksidan av låret och vaden som jag hade dragit stiftet över.. Det fullkomligt sved i huden och det var nästan så att ryggvärken glömdes bort för stunden då känslan av brinnande hud övertog. Helt slut efter bilresan hit, bastu och ryggvärk så såg jag fram emot att få lägga mig skapligt tidigt på kvällen då väckarklockan skulle ljuda redan kl 05:00 på morgonen. Men någon sömn var det inte tal om för min del. Jag sov knappt en timma sammanhängande då det pulserade av värk längs baksidan av låret, vaden och hela vägen under foten fram till tårna. Så jag varvade den natten med att sitta på sängkanten, i soffan och ligga på golvet. Jag tänkte att det kommer säkert bli bättre bara jag kommer ut och rör på mig och får något annat att fokusera på. Det finns ju de som knappt sover alls på grund av fiskfeber så vad gör lite sömnbrist?

Första maj! Var det idag det skulle ske? Skulle jag lyckas kroka på min första lax? En sak var säker, så länge jag inte hade något bete eller fluga i vattnet så skulle det definitivt inte bli någon lax. Så jag hakade på de andra när de lobbade iväg ner till vattnet, fast min takt var snarare i snigelfart.

Vi startade morgonen med att fiska en sträcka av Rönneå som Helsingborgs Sport- & Fiskevårdsklubb arrenderar, Ulf Strandberg hade fixat gästkort åt oss. För min del tog jag det oerhört lugnt, risken var stor att halka i lervällingen som kantade ån och jag fasade över att ryggen i så fall skulle krascha ännu mer. Jag testade både spinnare och fluga men inte ett pet och det var samma visa för de andra i gänget.

Vi gjorde en förflyttning och jag fick mer och mer svårt att gå och stå och var det inte halkrisken jag oroade mig över så var det eventuellt drillande av fisk. Tänk om jag skulle råka få på en lax.. att drilla den vore närmast otänkbart för min del. Så jag linkade fram längs ån i sakta mak, satte mig på huk mellan varven för att pusta ut och helt plötsligt hörde jag ett plums. Nej det var ingen lax som sprängde ytan utan det var Jens som halkade ner från en sten.

Som tur var så skadade sig inte Jens men det blev lite småfuktigt innanför kläderna..

Efter lunch så testade vi fisket i Tomarps-Ene, en sträcka som Ängelholms Sport & fiskevårdsförening arrenderar. Denna sträckan av Rönneå var väldigt trevlig, slät fin mark att gå på så jag försökte hanka mig fram så gott det gick. Jens började påpeka att han hade problem med sitt vänstra öga, kanske det var något fel på linsen då han erkände att det strulade lite med isättningen av linserna på morgonen. Eller hade han fått in lite smuts i samband med det ofrivilliga doppet? Det blev inte bättre under dagen då Jens tyckte att synen blev sämre – Det känns som om jag tittar genom byggplast! Sa han och dessutom började det göra ont i ögat. Linsen plockades ur och slängdes men det blev inte bättre. Jörgens fru, Helena, ordnade fram lite ögondroppar till Jens och en spikmatta till mig så vi bröt fisket ganska tidigt på kvällen för att åka hem och kurera oss. Jag liggandes på golvet, på spikmattan, insmord med Linnex och varm vetekudde och Jens blundandes i viloläge i soffan. Det blev ännu en tuff natt med minimal sömn för min det och Jens sov inte så värst bra han heller men men..

Lördagens schema bestod av att Jens och jag tog plats i korridoren utanför Retro Sportfiske i Tullsonhuset, där vi dukade upp beten och flugor på ett par rejält tilltagna bord. Det var ingen anstormning med folk i huset men en del dök upp och beskådade våra alster, ställde lite frågor och passade på att köpa beten och flugor på plats. Eftermiddagen tillbringades återigen längs Rönneå i jakten på lax men inte en tillstymmelse till fisk för vår del. Min rygg började ge upp fullständigt och Jens hade stora problem med sitt öga. Vi diskuterade lite om det inte vore lämpligt att söka vård för våra åkommor, men nej, nu var vi utanför våra egna regioner och alternativet att åka hem blev nedröstat. Vi fortsatte att kämpa på.. Jens och jag blev bjudna på grekisk afton av Helena och Jörgen, en riktigt delikat middag med allt vad det innebar. Proppmätta och smärtpåverkade körde vi tillbaka till stugan eller rättare sagt så körde jag då det är bättre att en som har ryggproblem kör än en som är blind på ena ögat…

Väl tillbaka i stugan skulle jag återigen lägga mig på spikmattan en stund och jag såg framemot att försöka få kroppens muskler att slappna av. Vetekudden skulle in i mikron men den hade tydligen fått påhälsning under dagen.. Antagligen hade stugan möss på besök så den fina, nyinköpta vetekudden var full med små hål och vetet rann ut.. Suck!

Vi överlevde ännu en natt, städade ur stugan och packade in pinalerna för att tillbringa sista timmarna vid Rönneå på söndagen.

Sista dagen skulle tillbringas på sträckan ”Tommys fiske”. Även här var det vackra vyer att beskåda, böljande landskap och blommande rapsfält.

Jag tyckte det kändes liiiite bättre idag så jag orkade både traska omkring och fiska mer än de andra dagarna…

Tyvärr hade vattennivån ökats på en del och gjort att vattnet blev mer färgat någon timma innan vi kom på plats och det gjorde det hela än mer svårt att öka chanserna att få lax.

Så tyvärr blev det ingen lax för någon av oss under dessa dagar. Men det gav ändå mersmak att återkomma för att testa på fisket igen, fast då under bättre förutsättningar.. dvs inte med diskbråck, linshaveri eller samhällsrestriktioner på grund av corona.

Väl på hemmaplan igen så visade det sig att Jens dragit på sig ett sår i ögat av den trasiga linsen, det blev bakterietillväxt och han hade kunnat få bestående men med nedsatt syn eller i värsta fall blivit blind. Ögonläkaren sa att Jens verkligen hade haft tur att det inte blev så illa… Ögondroppar och ögonsalva i en vecka och inga linser i ögonen, blev ordinationen och Jens mår nu bättre tack och lov.

För min del blev det ett besök hos en kiropraktor istället för sjukgymnast, ett konstaterat diskbråck. Smärtstillande tabletter i maxdos, ryggövningar, korta promenader, inte sitta stilla för mycket och prio på sömn blev ordinationen för min del. Så under två veckor vart det inget fiske, ingen flugbindning och inget bilåkande. Nu mår jag något bättre, jag har såklart fortfarande ont men siktar på att komma ordentligt på fötterna inom kort så att jag kan ge mig ut på lite fiske och binda upp ett gäng flugor till väntande kunder men även till kommande fiskeäventyr..

Dagens lärdom: Res inte utanför dig egna region eller max tvåtimmars bilfärd hemifrån, enligt folkhälsomyndighetens rekommendationer. Jag har mer eller mindre bosatt mig i region Blekinge (hos Jens) sedan i början av mars då jag jobbar ”hemifrån” och vi hade en bilresa på en timma och fyrtiofem minuter. Vad kan gå fel? I värsta fall tar vi oss hem så vi inte belastar sjukvården i en annan region. Det kunde gått väldigt illa med tanke på mitt diskbråck och Jens öga.. Men denna gången gick det bra! Så många gånger som vi rest iväg för att fiska och det har aldrig hänt några större incidenter men som sagt, man vet aldrig när olyckan är framme..

Detta blev ett inlägg utan någon som helst fisk inblandad men så här ser verkligheten ut för oss sportfiskare. Det är inte alltid man får ett lyckat fiske men man blir i alla fall en erfarenhet rikare på mångt och mycket.

Vi vill tacka Jörgen, Wilma, Helena och Ulf tusen gånger om för service och supergod mat/dryck och vi hoppas kunna bjuda igen inom snar framtid!!!