Jo åtskilliga gånger har jag fått höra fiskehistorier om de som flugfiskat harr, fått på en gädda på den drillande harren och bogserad in gäddan men bara 0,16 tafs i spetsen. Ett under att gäddan inte tar både flugan och harren men det händer väl det också..

 

Men, min berättelse handlar om veckan efter harrfisket i fjällen som jag skrev om i tidigare inlägg.

Det var bara hem, tvätta upp kläderna och packa om bilen för ännu en semestervecka skulle tillbringas genom att flugfiska för fullt.

Så resan bar av söder ut, till mitt kära Blekinge och Sandhamn Marine 

 

Vädret bjöd såklart på strålande sol, åska, storm och varma temperaturer i både luft och vatten.

Så för att hitta gäddan, gäller det att söka sig till djupare vatten med mycket tång och sten.

 

 

Utrustad men nya egenbundna flugor och riggar med wiggle tails så kunde inte gäddorna stå emot.

Dubbla tails med guld/svart eller silver/svart och små mörka tubflugor, var det som lockade dem till hugg allra bäst.

 

 

Att snittstorleken på gädda har ökat sedan jag började flugfiska gädda här 2012, råder det inga tvivel på.

Jag lyckades hitta en hel del på strax under metern men även ett gäng som låg lite över det på måttstocken.

 

 

För att lyckas bra med gäddflugfisket i Blekinge så får du även se till att ha god hand med landlevande djur. Det är inte sällan man får traska igenom hagar där det går kor av alla möjliga raser, de flesta är bara nyfikna men det skadar inte att kunna läsa av kossornas och även tjurarnas signaler när det är helt ok att passera och när det inte är det.

För vem vill ha en argsint Belgian Blue efter sig??

 

 

Det tar på krafterna att vada omkring bland tångruskor, dy och rullstenar och drilla urstarka gäddor så att parkera häcken på en sten ute i vattnet lite då och då för att pusta ut lite kan vara en god idé.

 

 

Det är inte så svårt att lista ut varför gäddorna står bland tången och gömmer sig..

 

 

De smälter bra in i tångruskorna och oftast upptäcker man dem inte förrän man nästan snubblar över dom eller bara ser något som pilar iväg under ytan.

Så glöm inte att fiska av vattnet innan du går ut, de kan stå närmare än vad du tror.

 

 

Dagarna i Blekinge gick sprang iväg och sista passet tog vi tillsammans med Ulf och Mattis från Marinan.

 

 

Det blev en båttur ut till Uffes favoritöar och även där hittade vi på gädda av grövre kalibern.

Men, charmen med Blekinge är just vadfisket, att man inte behöver båt för att komma åt dessa vackra predatorer, även att det kan vara lite mysigt att ge sig ut på havet och utforska nya ställen.

 

Blåmärkena på mina smalben, efter att dammat i stenar under ytan och såren på mina fingrar efter gäddornas vilda ruskande med huvudena när man ska kroka loss dem, har börjat blekna men jag tror inte det hinner försvinna då det snart är dags att återvända till gäddparadiset.

 

Puss och kram till hela min Blekingefamilj och till Frank, som trotts envis förkylning, ändå följde med mig och orkade med lite fiske och fotohjälp de sista dagarna. NI ÄR BÄST <3