För det mesta när jag är ute och fiskar så är alltid mobilen med innanför vadarjackan, det är alltid någon som måste ringa och få tag på mig av olika skäl.

Men igår bestämde vi, jag och Pernilla, oss för att lämna mobilerna på land.

Att vada ut i sjön, utan några som helst måsten eller tider som ska passas, var riktigt skönt i vårsolen. Att slippa bli störd av ringsignaler och andra notisljud och istället lyssna på fågelsång och gäddornas plaskande i vassen, det är bra mycket bättre örongodis än de syntetiska ljuden.

Jag fortsätter laborera med egenbundna flugor och de ger resultat även på hemmaplan.

Dock ville inga större madammer hugga men de små gäddorna som högg, var riktigt galna och mer eller mindre svalde flugorna med hull och hår

Både Pernilla och jag summerade eftermiddagens fiske som en underbar eftermiddag med tid för eftertanke, avkoppling och att vara ett med naturen.

Vi (läs jag) borde verkligen göra fler sådana här pass, där mobilen lämnas någon annanstans och medan man står där ute och fiskar så får väl hela världen rasa samman om det nu skulle vara så.

Jag vet att jag inte är ensam om att ständigt vara anträffbar men med tanke på mina fiskerelaterade uppdrag framöver, så kommer jag att vara mer och mer offline och istället vara närvarande just där och då.