Gäddan som klev ur..

.. kameran och försvann.

Igår fick jag uppleva både glädje och sorg.

Felix och jag klev ur slafarna på morgonkvisten, slängde i oss frukost och traskade bort till en närbelägen vik för att kolla om gäddorna var hemma.

När vi kom fram blåste det ganska så bra och det var pålandsvind.

Hurra tyckte jag, skit tyckte Felix.

Ja det är ju inte lätt att kasta fluga i motvind men jag har varit envis och helt enkelt bestämt mig för att vinden inte ska hindra mig från att flugfiska.

Jag hade ganska omgående en liten gädda på kroken medan Felix stod en bit längre bort och spottade och svor över den dyiga botten, de slippriga stenarna och oförmågan att kunna lägga ut flugan.

Så för husfridens skull och för att skona de boende i Sandhamn/Torhamn från diverse svordomar som ekade över land så bytte vi plats i viken.

 

Felix-i-dimman

 

Dimman stod tät. 

Inne i viken vart vinden lugnare och vattnet bra mycket grumligare vilket visade sig ge uselt fiske.

Efter ett par tre timmar gav vi upp och traskade tillbaka till stugan för att värma på lite lunch.

Vi packade sedan ihop pinalerna och städade ur stugan så att vi kunde fiska oss hemåt.

Magnus Hammarström hade bilat ner på morgonen och befann sig norrut från Sandhamn/Torhamn men där var fisket inte heller något vidare bra.

Så vi tre möttes upp vid Torhamn udde istället.

Här friskade vinden i ordentligt och vi valde att fiska av en sträcka, gåendes i bredd. Felix som är längst av oss fick få ytterst, sedan hamnade jag i mitten och Magnus tog plats på innersidan närmast land.

 

Snipjägaren

 

Nog fick vi gädda!

Det var riktigt kul att alla tre drillade gädda i parti och minut.

Till slut satt något riktigt tungt på min fluga..

Mamma Mia! Min största gädda var på väg mot mig och jag skakade i benen, av adrenalin som hette duga och för att parera vinden och vågorna.

 

Jag ville inte tro att det var sant när vågen pendlade mellan 6,38-6,46kg.. Felix knäppte kort efter kort och sa hur jag skulle hålla gäddan så att han fick fina bilder på dess smällfeta, svagt gulfärgade buk. Bilder på hur jag lyfter den genom gälgreppet och min enorma glädje.

Efter att gäddan fått simma tillbaka sa Felix att jag inte vägt den ordentligt då hela gäddan aldrig var över ytan. Men skitsamma sa jag, det är ingen rekordfisk för “gäddfiskare” men den var helt klart ett nytt PB för mig och den glädjen kunde ingen ta ifrån mig, trodde jag just där och då.

 

Fylld av upprymdhet fortsatte vi alla att fiska på.

Både Felix och Magnus satte på likadan fluga som jag hade, återigen var det Sameos Stormpike som levererade.

 

Magnus

 

Men de stora gäddorna uteblev.

Magnus var den som fick avsluta fisket först då han hade en tid att passa där hemma.

Men Felix och jag kämpade på ett tag till, fast fingrarna var röda av köld och känseln i fötterna försvunnit sedan länge.

 

surfare-med-fart

 

Vi vart inte helt ensamma om att nyttja havets vågor denna dag..

 

måsflock-bland-vågskvalp

 

och gäddorna var inte ensamma om att skvätta vatten. Dock lyckades de inte skapa vågskvalp där det ser ut som en liten flock fiskmåsar, vilket ni nog kan se på denna bild om ni tittar riktigt noga.

 

Mitt glädjerus höll mig ändå tillräckligt varm för att kämpa på tills mörkret började sänka sig över oss.

Liksom mörkret som kommer hastigt på, drogs rullgardinen ner även för mig.

Sittandes i bilen på väg hem så ville jag kolla på bilderna Felix tagit med sin systemkamera, det fanns inga bilder???!!! MEN VA F—-N!!

Ja, det var tur att jag satt instängd i bilen, annars hade det stackars Sandhamn/Torhamn borna fått höra ytterligare hemska ramsor på en och samma dag.

Det fanns inget minneskort i Felix kamera, Canon..

Jag provade min Nikon utan minneskort men se där går det inte att ta några bilder utan att det sitter ett minneskort i. Avtryckaren strejkar helt enkelt.

Denna inställning finns i Canon också men tydligen är den förinställd på att kunna knäppa bilder utan minneskort.

 

Med tanke på min glädje och sorg, hur ledsen jag blev över att inte få bildbevis så tänkte jag ut ett straff för Felix och hans glömska.. Han blir helt enkelt TVUNGEN att följa med till Blekinge igen nästa helg, som straff och härifrån till evigheten så glömmer han nog aldrig mer att sätta in minneskortet Blinkar 

 

Så gick det med gäddan som klev in i kameran och försvann..

5 svar på ”Gäddan som klev ur..

  1. Trist med bilderna, men här kunde du iaf skylla på Felix… 😉
    2011 försvann mina bilder från en hel veckas öringfiske på Kola när minneskortet havererade, bl.a. bilder på Barkmans 4,1-kilos torrflugeöring. Jävla skit! Lärdom utav detta? Använd inte stora minneskort, utan dela upp bilderna på flera små, typ ett om dagen. Och när det är t.ex. rekordfiskar – använd två kameror.
    God Jul och Gott Nytt År! 🙂

    • Ja visst blir man rent ut sagt pissförbannad. Men man har ju lärt sig något av detta, ta alltid bilder med alla möjliga kameror när det är fina fiskar mellan händerna 😉

  2. Är som sagt jätte tråkigt att bilderna uteblev, men det är ju bara en vecka tills nya PB sitter där och de vet vi ju alla att de kommer fotas med minst 2 kameror och att de garanterat finns minnes kort me 🙂 som vanligt är dina berättelser av världsklass 😉
    ta hand om er och ha en underbar jul, födelsedag och nyår 🙂
    ser fram mot bilderna nästa helg

    • Ha ha ha.. tack Jocke! Härligt att du inte trillat av din stol än! 🙂 Ja, nu tar vi nya tag och ser till att avsluta detta fiskeåret på bästa sätt! God jul och gott nytt till dig också. Födelsedagen håller vi hemlig 😉

      • Ja, har bytt stolen mot en fotölj riktigt bekvämt nu 😉
        ska inte avslöja den då får gratta i ett PM på rätt dag då 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *