Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Spökfisken

Så vaknade man då för näst sista gången i tältet.

Dags för sista fiskedagen och vi ålade ur sovsäckarna redan kl 05:45 på morgonen för att hinna fiska så mycket som möjligt. Det var frost ute och tältduken var täckt av frusna vattendroppar.

Det gällde att traska sakta och försiktigt då vadarskor med filtsula kan bli rent utav livsfarligt när man ska vandra fram över frostigt gräs.

Men jag klarade livhanken och blev utan blåmärken på skinkorna, även att jag kände mig som bambi på hal is.

 

Felix och jag vandrade upp till samma pool som vi besökte dagen innan. Man kan ärligt säga att det inte rådde någon brist på motion denna resa..

 

Felix-med-den-sista-vackra-rödingen-för-denna-gång

 

Solen steg och värmde gott, rödingarna var på bettet och bjöd upp till härliga fajter.

 

Ännu-en-release

 

Flugorna började surra runt våra huvuden så linsnätet kom åter till användning..

 

Havsörnen_

 

Havsörnen seglade över oss för att kolla läget..

 

Havsörnen-över-bergen

 

.. innan den fortsatte bort över bergen.

 

Denna dag hade vattennivån sjunkit rejält.

Vi hade ju inte haft en enda regnig dag så det var väl inte så konstigt att det blev mindre och mindre vatten i Erfalik.

 

Sista-fiskedagen

 

Men trotts det låga vattnet så var det ändå en bra, sista fiskedag.

 

Reitan

 

Mikael Reitan kom och gick på andra sidan älven, med sin “fläskkorv” till hälsena.. Ja den hade svullnat upp rejält efter vandringarna han gjorde de två första fiskedagarna. Att denna sköne snubbe dessutom helt sonika hade satt sig ner, efter den ena dagens vandring, och på allvar sagt: Hur mycket tål en kropp egentligen?

Ja, då förstår ni nog att det tar på krafterna att traska upp och ner längs älven.

 

Felix-med-en-gammal-röding

 

Felix lyckades kroka en gammal vacker röding..

 

bild-3

( foto från Niclas Waldenstedt )

 

… och det lyckades även Niclas med!

Hans otroligt mörka röding måste ha ett speciellt förflutet eller en speciell själ.

För i gapet på fisken kan man skymta ett ansikte!!

 

ansiktet-i-fisken

 

Ganska så spoky!!

Det var turledaren Thomas som upptäckte ansiktet då vi satt och kollade på bilden.

Kan det ha ett samband med inuitgraven som ligger strax ovanför basecamp eller??

 

Felix-pustar-ut

 

Det var allt lite vemodigt och ofattbart att denna drömresa snart skulle vara över. Felix tog en paus för att analysera alla intryck..

 

Vemod

 

.. även jag kände av sorgsenheten att behöva åka ifrån detta paradis.

 

bild-5

( bild från Niclas Waldenstedt )

Men vi har ju träffat underbart härliga människor, krokat drömfiskar, upplevt en oslagbart vacker natur och dess vilda djurliv.

 

Så efter att sista fiskedagen vart över, kunde Felix och jag konstatera att vi faktiskt var de som drog största fiskarna!! Detta har ju aldrig hänt oss tidigare så vi vart lite extra glada såklart.

 

På denna resa fick vi en extra fiskedag, bara för att vi skulle hjälpa till att plocka ihop campen då vi vart sista gänget ut för detta året.

 

Men resan är inte över ännu.. Nä, jag ska allt berätta om hur hemresan gick till och den var ett äventyr i sig!!

5 svar till “Spökfisken”

  1. Jocke skriver:

    Livskvalitet när den e som bäst!
    det här har du ju gjort riktigt bra Sussi :) så nu e de bara hemresan kvar ?
    hmm tror du får ta de från början igen, allt de du glömt eller missat ;)

    go natt

Lämna ett svar

%d bloggare gillar detta: