Nu fortsätter vi äventyret på Grönland.

Det var riktigt skönt att lägga sig i tältet efter en dag med mycket intryck och upplevelser.

 

 

Nu skulle vi få kvitto på om våra nyinköpta sovsäckar skulle hålla måttet. Felix och mitt sovtält låg närmast älven, så det var riktigt skönt att krypa ner i sovsäcken, liggandes på det nio centimeter tjocka liggunderlaget och somna till bruset från vattnet. Jag kan bara säga att jag somnade som en stock, för att sedan vakna vid halv ett tiden på natten SUPERKISSENÖDIG!!! Det måste ju berott på det skvalande vattnet utanför som påverkade mitt undermedvetna, så det var bara att kravla sig ur sovsäcken, hitta rätt dragkedja för att komma ut ur tälten innan en olycka skulle hända. Jag vart lite förvånad över att det var ganska så ljust ute, de medtagna pannlamporna kunde lika gärna lämnats hemma.

 

Vid 5-tiden på morgonen vaknade jag igen, då var Felix på väg ut för att kissa och självklart var jag nödig igen..

 

 

Vi tassade omkring på campen och njöt av en vacker soluppgång, hemma var ju klockan 9 på morgonen så det var väl inte så konstigt att man inte rättat sig efter den lokala tiden än. Men vi valde att krypa in i tältet och sova en stund till. Vid 7 gick vi upp för att inta frukost med gänget, innan båtfärden till Erfalik bar av.

 

 

Denna dag vandrade det andra gänget en bra bit uppströms, till första och andra vattenfallet, en mätt liten tripp på ca 1½-2 timmar. Vi däremot vandrade bara en halvtimme för att nå några spännande pooler. Det var magiskt att se dimman täcka halva bergen.

 

 

Man blir varm av att traska omkring och det är svårt att klä sig rätt, tur att man kan köra enligt lagerprincipen, så här är fröken Stridh i full gång med att ta av sig lager 3 och 2..

 

 

Jag måste ändå erkänna att det var väldigt lättvandrat i denna natur, inga träd, ingen sly och behagliga kullar att bestiga.

 

 

Väl framme vid vattnet var inte Felix sen med att drilla en röding som krokats på streamer.

 

 

En fin liten röding landades i svärmen av flugor. Dessa flugor ja!! Uschannamej! De fanns i miljontals och bara irriterade genom att krypa in i öronen, näsan och ögonen men tack och lov hade vi var sitt linsnät från Leech, ett med gula linser och ett med kopparfärgade linser. Utan dessa hade vi inte stått ut.

 

 

Luften blev kyligare och flugorna försvann, dock inte de som satt längst ut på tafsen tack och lov.

Felix landar ännu en vacker röding och vi kan bara konstatera att detta är paradiset!!!

 

 

Jag valde att prova att fiska med en liten nymf, lila och grönfärgad med en vit attraktionspunkt i baken och guldskalle fram bundet av Mikael Westlund från Storsjö Kapell. Denna nymf var helt outstanding.

 

 

Men vart är de röda rödingarna??

 

 

Ingrid hittade ett kanonställe där rödingarna högg gång på gång, så vi döpte stället till Ingrids krök.

 

Stället där Felix och jag fiskade döpte turledaren Thomas till Anschas slukhål.

Historien bakom det är följande: Anscha skulle vada över vattnet varpå hennes ena ben sjönk ner i dy och där blev hon fast i ett flertal minuter. Hon kunde inte rubba det på något vis. Ingrid och Virpi försökte dra loss Anscha men slukhålet ville annat. Till slut började Anscha klä av sig på överkroppen för att kunna böja sig fram och gräva bort sand och lera runt sitt ben, efter många om och men så kom hon tillslut loss. Anscha tyckte då att det 10-gradiga glaciärvattnet inte var speciellt kallt… Jag själv stod ju en bit längre bort och fiskade så jag fattade inte alls vad de andra tre tjejerna sysslade med.

 

 

Lite växter fanns det längs vattnet, dessa underbara ulltussar! De kändes nästan som päls när man rörde dem..

 

 

I det stora hela liknade de små snöbollar på håll.

 

 

Rödingarna fortsatte att vara på hugget men än så länge inga större. Men visst, skulle man landa en röding i denna size på hemmaplan så skulle den kännas riktigt stor. I alla fall för min del.

 

Att vandra längs Erfalik, stå uppe på höjderna och titta ner i det kristallklara vattnet var en fröjd för ögat bara det. Man såg rödingar av alla dess slag bl.a. en som var helt orange och en som var vit med ett svart huvud. Konstiga färger de kan få, men när man så alla varianter i ett stort stim så var det en otrolig upplevelse. Tänk om man kunde få kroka en röding som var helt olika det man brukar se??

 

Innan det var dags att bege sig tillbaka till båten som skulle ta oss till campen så lyckades Felix kroka en större röding..

 

 

En vacker sådan som mätte ca 70 cm. Vågen hade vi klantigt nog glömt kvar i sminktältet. Nu visste vi vart vi skulle sätta ribban!! Att kroka rödingar i 1-2½ kilos klassen var nu inte längre en ovanlighet, de bjöd upp till fajter som heter duga och efter att drillat ett flertal så började det bildas mjölksyra i armarna.

Min hand som skadades veckan innan avfärd var inte alls glad på mig och mitt fiskande, men jag lyckades ändå bita ihop och bara njuta av allt vi upplevde och såg.

 

Ännu en otrolig fiskedag var slut och väl tillbaka till campen så ville man ju kolla läget hur det hade gått för de andra. Grabbarna från Gävle hade verkligen traskat på ordentligt denna dag och jag var ju nyfiken på om det verkligen var värt att bege sig så långt för fisket. Jodå, det var allt fint fiske och om möjligt ännu vackrare natur längre upp i Erfalik.

 

 

Jodå, vår kock på denna resa, Agneta Schelin hade hunnit med att svinga sitt flugspö och lyckades kroka en stor fin röding ( tack för bilden Agneta )

 

Efter middagen, där vi fick äta färsk röding, och allmänt snack var det återigen dags att säga godnatt..

Men vad nu?

 

 

… tillökning i campen??

Mamma fjällräv hade med sig tre valpar, två av dem fastnade på bild innan de pilade iväg över stenarna..

 

 

Men mamman kom tillbaka för att leta lite matrester..

 

 

Jag lyckades få lite ögonkontakt med henne..

 

 

Självklart kunde jag inte låta bli att bjuda på lite gott som tack för alla bilder jag fick ta på henne..

 

 

Hon verkade nöjd över det hela och la sig för att vila lite innan hon tassade iväg igen..

 

Visst är det trevligt med ett litet husdjur?! Man känner sig alltid välkommen hem igen efter en dags fiske..

 

Sovsäckarna ja, jodå.. Jag sov för det mesta i underställ och mössa. Vädret växlar lika fort på Grönland som hemma i Fjällen.. Från strålande sol och värme till isande vind och kyla på nolltid. Men min sovsäck hade komfort ner till +1 och Felix sovsäck till +10.. Gissa vem som frös mest??