Igår tog vi en tripp till övre Storån.

 

 

Kom iväg först på eftermiddagen så solen var sakta men säkert på väg ner.

 

 

På sina ställen är ån kantad av vackra stenar.

 

 

Det är tyvärr fortfarande lite för mycket vatten i alla vattendrag här, men man får ändå inte ge upp hoppet om nappande fisk!

 

 

Jodå, de finns där och DET GÅR att lura upp dom vilket Felix fick erfara då han hakade på mig en bit nedströms.

 

 

Pappa kämpar på med sitt fina lilla spö och han njuter till fullo av att bara vara.

 

 

Det är härligt att omges av gamla byggnader, det är inte bara naturen som ger anda utan även gamla ting.

 

 

Dörren stod på glänt till fäboden så jag traskade in och tittade på gamla roliga burkar och väggarna var fulltapetserade av gamla tidningar.

 

 

Självklart står vi inte och dänger flugorna i vattnet hela tiden utan njuter även av friluftslivet vid en öppen brasa med kokekaffe, grillad korv, kolbullar och annat mumsigt..

 

 

Då och då händer det att vildmarksbaren öppnar, då gäller det att ta sig en liten fiskehutt ( om man nu förtjänar det )

 

 

Vi fick sällskap av en bagge vid lägerelden och den ställde så fint upp på att låta sig fotas..

 

 

Roligast är ju när fisken är på hugget och när man krokar sig en matfisk. Idag blev det två harrar som hamnade i röken, då jag och Felix tog upp var sin igår och de var ca 39 cm. Större fisk vill jag inte ta till matfisk utan de får allt simma tillbaka, dessutom blir det ingen fisk som stoppas i frysen utan de vi tar upp äter vi på plats och resten får simma tillbaka. Vill ju att det ska finnas fisk kvar i vattendragen här så därför blir det inget “köttfiske” i den bemärkelsen.

 

 

Vilka vackra färger dessa fiskar har!!

 

Sent på kvällen kom göteborgarna, Bosse och Jörgen, och mötte upp oss för att tjöta en liten stund. Vi kände oss färdig fiskade för dagen så vi hakade på dem upp till Nordsätern för att titta på fäbodarna där uppe.

 

 

Här flyter Storån fram i all sin prakt!

 

 

och vi kan inte annat än att säga att här får man själaro genom att bara strosa omkring.

 

 

I flera år har jag sagt att jag så gärna skulle vilja vandra upp till en fjälltopp för att njuta av utsikten, känna sig liten som människa och bara vara ett med naturen SÅ, nästa resa hit ska vandringsutrustningen följa med för då ska denna tripp på 9 km bli av!!

 

Nä nu är det dags att bege sig iväg och fiska lite igen, fast det tar ju lite tid att packa ihop pinalerna och förflytta sig till något vatten, men vadå, vi har ju semester så ingen stress här inte!