Brutna spön och storabborre!

Tjong!

Tjong o långa rusningar!

Den här vinter har varit lite lattjo. Jag hade nog förberett mig på att det skulle bli mycket båtåkande, långt in och förbi januari men icke! Runt och efter Jul hade våra pimpelsjöar inte lagt sig förutom i vissa vikar… och båtfiske gick ju utmärkt men sen gick det ju som bekant fort med isande kyla, båten fick snabbt vinterrustas. Min egen pimpelpremiär efter de stora abborrarna kom därför senare än vanligt, flera veckor senare och det vi kallar det spännande ”första isen fisket” var över. Egentligen ännu senare än vad som kunde ha varit då jag varit tvungen att ta hand om en del supertråkigt pappersarbete… Nåväl! Igår var det dax, jag och Ove den Grove som sedan ett par år är pimpelfrälst släpade ut våra skyrllor, ekolod o borrar på storabborrhotspotsen. Ove hade redan ett par bompass i bagaget medans jag suttit vid min dator och haft fiskeabstinens. Dom här bompassen la lite av en skugga över min ”feeling” för dagen men jag behövde inte vänta länge innan en raket steg på lodet mot min balansare! Jag skrek till Ove – Nu smäller det bra! Det fanns ingen tvekan, den här fisken var på jakt! Å visst small det! Det small så hårt att pimpelspöet bara tjongade till å där satt jag med ett brutet spö!

En grann gädda i hålet!

En grann gädda i hålet!

Dom första sekunderna av en handfajt är alltid svåra att analysera men jag började snabbt tvivla på abborre, misstankarna om att det var en sjövarg blev snart bekräftade efter ett antal rusningar och ett stor huvud syntes under hålet. Jag fick i alla fall behålla pirken som vi brukar säga när misstagsgäddor kan returneras.

Tjong o hoppsan, det var det spöet det...

Tjong o hoppsan, det var det spöet det…

Ja, det var bara att gno vidare, enstaka grova ekon inspekterade våra pirkar men ingen behaga nappa. Se händer det som inte får hända. En kamrat som lixom vi var på storabborrjakt spatserar förbi och vi börjar pratat. Jag släpper lodet med blicken och kanske en halv minut senare smäller det igen i mitt spö. Jag är helt oförberedd och hinner inte med, fisken är borta. Jag kan bara konstatera att man aldrig ska tappa koncentrationen när man fiskar… Jäklaaaaar!!! Dom stora är så få och hugger så sällan, man måste vara med i leken, så är det bara…

Det är kallt och mest för att få upp värmen bryter vi mot regeln att stanna kvar där vi vet att det finns fisk. Vi spatserar huttrande mot en grynna och hittar snart den spännande kanten mot ett stenparti som vi vet är ett kräftabborreställe. Bara några minuter senare ropar Ove med fiskenerv i rösten – Den stiiiiiger, den kommer att hugga! Å det gjorde den.

En av de vackraste fiskar som finns, en kräftätare!

En av de vackraste fiskar som finns, en kräftätare!

Några sekunder senare står en lycklig Ove med en riktigt brutal kräftabborre med lysande röda fenor i sina nävar. Jag är redan beredd med kameran, några snabba bilder å sen kvickt ner med borren i hålet 🙂 Ja, den fisken räddade dagen…. Tack gode fiskeguden för dessa underbara fiskar. Jag ska ut snart igen, då är det min tur att få smeka en av de rödfenade 🙂

//Jan O

 

Kräftabborren – stor vacker och stark!

Kanske vår vackraste fisk!

Kanske vår vackraste fisk!

Det finns få fiskar som är så vackra som en kräftabborre. Lägger man den mot vit snö är det nästan en magisk upplevelse… Den gröna ryggen, den kritvita och ibland marmorerade buken och de röda fenorna lyser! Visst är den vår vackraste fisk och i förhållande till sin storlek en av de som kämpar bäst! Just kräftabborren har alltid fascinerat mig och nedanstående text skrev jag för något år sedan i ett annat sammanhang. Hittade den idag av en slump på min dator och tänkte att den kanske kan intressera någon… Så, här kommer lite intressant info om den stora, vackra och starka kräftabborren. Den är faktiskt extra tacksam att fiska efter just nu på hösten, ut och testa…

Abborrens turboföda nr 1!

Abborrens turboföda nr 1!

Fakta om kräftabborrar. Det finns en hel del internationell forskning, främst rysk, om abborren. Konstigt nog är det lite sämre på den svenska fronten och mycket av den ryska forskningen är inte översatt. Men, det vi vet är att en abborre genomgår tre tydliga stadier i sitt liv och sin utveckling. De första två åren, upp till en längd på 7-8 cm, livnär sig abborren på plankton. En ganska tuff tillvaro då abborren inte är särskilt bra på detta. Abborren tar sitt byte ett och ett, som den jägare den egentligen är, och då tar det tid att växa när bytet är mikroskopiskt. Här konkurrerar den med tex siklöja, nors och mört som till skillnad från abborren är experter på detta med plankton. Efter detta stadium går den över till att livnära sig via bottenfaunan, sländer, nyfmer och allsköns mindre proteinbitar står på menyn. Under detta stadium ligger abborrarna på en längd kring 12-16 cm. Dom som passerar 16 cm tar steget över och blir rena fiskätare. Det som förmodligen sker när det gäller våra kräftabborrar är att dom inte tar detta steg, eller i alla fall inte fullt ut, utan stannar kvar vid botten och övergår från sländor mm till att äta just kräftor och med tiden blir de kräftspecialister.

Micke Puhakka med ett praktexemplar!

Micke Puhakka med ett praktexemplar!

En förhållandevis liten abborre kan ta förvånansvärt stora kräftor. Abborrarna passar speciellt på att förse sig under de perioder som kräftan byter skal, kräftorna är då väldigt mjuka och i stort sett försvarslösa. Att dessa abborrar har den underbara röda färgen på sina fenor, som så tydligt skiljer den från dess fiskätande bröder, sägs bero på just kräftdieten. Det röda pigment som blir kvar när en kräfta kokas (övriga färger förstörs av värmen, brunt, blått och grönt) är samma röda pigment som färgar abborrens fenor.

//Jan O

Nu börjar vårfisket efter de stora kräftätarna!

Flott vårabborre!

Flott vårabborre!

Idag blev det en kort tur till min lilla favoritsjö. Utrustad med ekolod och peppad efter min gode vän Kristian Keskitalos fantastiska abborrfisken från isen de senaste veckorna bänkade jag mig på en av sjöns djupbaljor. Fast besluten att försöka hitta fisken i mellanvattnet höll jag balanspirken på ca tre meter och stirrade sedan frenetisk på lodet efter aktivitet.

Redan efter några minuter förstod jag att jag hade rätt ”tänk” för dagen. Stora bågar steg underifrån och flera fiskar tävlade mot pirken och vilka hugg!!! För er som tvivlar på att ekolod inte ökar dina chanser på storabborre från isen vill jag bara säga en sak, ni har fel! Du får inte mer fisk per automatik men du får mer information, sen är resten upp till dig.

...and back she goes...

…and back she goes…

Det blir bara ett kort inlägg idag, måste förbereda för min resa till Rügen på måndag, men för att göra en lång historia kort fick jag på kort tid tre stora flotta borrar och miste lika många. Jäklar vad kul det är att se dom på lodet!!!

//Jan O

Deeper Sonar ekolod testat för vinterfisket!

Hela kitet kan man säga, lätt och smidigt!

Hela kitet kan man säga, lätt och smidigt!

En av dom lite roligare sakerna med att fuska lite i sportfiskebranschen är att man emellanåt får testa och kolla in ny och spännande utrustning. Häromdagen blev det en pimpeltur med den gode Albin Sharghi från CWC. Med sig hade han ett portabelt trådlöst ekolod, ett sk. Deeper Sonar som CWC nu är svenska agenter för. Enkelt beskrivet som en flytande ”boll” som man via Bluetooth ansluter till sin platta eller sin iPhone/ android. Programvaran finns att ladda ner för båda system via både Google Play och på App Store.

Deeper har funnits på marknaden ett tag som ett smidigt och relativt billigt alternativ till vanliga ekolod men vad jag vet har ingen använt den från isen tidigare, har jag fel så får ni rätta mig, läser det gärna. Jag är personligen ett stort ”fan” av ekolod under pimpelfiske. Jag har fått helt nya kunskaper kring framförallt abborrens beteende genom att stirra i timmar på en skärm när vi jagat våra lokala stora kräftätare.

Lodet visade sig faktiskt vara både smidigt och kompetent. Jag har använt det för lite för att göra några tvärsäkra uttalanden så det här är bara mina första intryck.

Ekolodsbollen, Deeper Sonar...

Ekolodsbollen, Deeper Sonar…

Lodet, eller ”bollen” är mycket behändig och har inbyggt batteri i det vattentäta skalet. Det laddas hemma i uttaget eller i cigarettuttaget i bilen. I vanliga fall borrar jag alltid ett extra hål när jag använder mitt egna ekolod men det känns inte nödvändigt med Deepern. Man släpper det i borrhålet, öppnar appen på sin telefon eller platta och appen söker upp enheten via Bluetooth.

Appen kan ställas i ett speciellt isfiskeläge och visar då informationen från vattnet som ett hederligt gammalt blinklod och på högra sidan finns också ett så kallat skvallerfönster. Allt man behöver för att hålla koll på abborrekon. Självklart kan du välja traditionell ekolodsvy med möjlighet att ställa in känslighet och mycket annat men jag fastnade för isfiskeläget och använde mest det.

Isfiskeläge inställt, blinklod och skvallerfönster. Den nedre gröna markören är en fet abborre!

Isfiskeläge inställt, blinklod och skvallerfönster. Den nedre gröna markören är en fet abborre!

Det är bara att konstatera att Deepern absolut har en plats i bagaget för den mobile pimpelfiskaren. Den ger tydlig och relevant information, helt i klass med vad du får från ett vanligt enklare mobilt ekolod med skillnaden att det här lodet kan du tom ha i en stor ficka. Appen har dessutom massor med fler funktioner än vad jag hunnit testa, du kan lagra fångstinfo, dela data o bilder direkt på t.ex. FB, kolla väder och huggtabeller o massor med annat. Jag fiskade i drygt tre timmar på en fullt laddad enhet vilket den höll pall för men det är här Deepern har en av sina nackdelar, d.v.s. batterikapaciteten. Man ska nog inte räkna med mer än tre-fyra timmars användningstid på vintern alternativt så behöver den faktiskt inte vara påslagen hela tiden.Kolla in filmen nedan oxå, här finns lite info.

Nåväl, se detta som en första rapport, det kommer mer i +MagazineFishEco längre fram.

//Jan O

Vilken abborrvinter vi har fått!

Vår vackraste fisk...

Vår vackraste fisk är nog abborren…

Det var egentligen inte meningen att det skulle fiskas idag men ni vet hur det kan bli… Nöden har ingen lag så det blev ett förmiddagspass med min gode vän och granne Ove. Jag har egentligen ganska mycket att skriva om denna tur som faktiskt gick jättebra men då föregår jag min artikel i +MagazineFishEco som vi släpper nu på måndag.

Det är verkligen nervkittlande att drilla stor abborre för hand!

Det är verkligen nervkittlande att drilla stor abborre för hand!

Jag kan säga att det gick bra i alla fall och att ett ekolod på isen ger galet mycket bra info. Jag har lärt mig massor om abborren sedan jag testade detta för första gången för några år sedan, lite mer info om det hittar du här

Ekolod ger mycket info också vid vinterfiske!

Ekolod ger mycket info också vid vinterfiske!

//Jan O

Jakten på dom stora kräftätarna fortsätter…

Abborråret startar strålande...

Abborråret startar strålande…

Egentligen skulle denna dag spenderas för produktfoto till ett par tester men det visade sig omöjligt att komma ut på sjön för just detta… Ryktet om en isfri ramp stämde men längre bort på fjärden fanns ett istäcke som inte gick att forcera… Istället blev det en tur med siktet inställt på kompletteringsfoto för abborrartikel o se det gick bra 🙂 Abborråret har startat grymt bra!!! Blir bara bild på en av fiskarna, resten kommer snart…

//Jan O

 

Grym start på pimpelfisket efter Storabborren!

Vår kanske finaste fisk, Storabborren!

Vår kanske finaste fisk, Storabborren!

I skrivande stund är jag nästan klar med min storabborrartikel som kommer i nästa +MagazineFishEco. Fick lust att dela med mig än lite mer av de senaste dagarnas fina fiskar men också över bedrövelsen kring ett par riktigt fina tappade… Igår tappade jag en riktig ”kloss”. Efter halva vägen blev det bara tomt, fisken hade lyckats kränga av trekkroken från min förlängningslänk under balanspirken! Det är bara mitt fel, jag har egentligen slutat fiska med den typen av länk, ser ut som en liten cykeleker med fasta hakar i båda ändar… Att man aldrig lär sig. Nåväl, fisk blev det i alla fall 🙂 Inte för mig men för min kamrat… Kommer mer snart, i ett +Magazine nära dig!

Ps, nya länkar av rätt modell är inköpta!

//Jan O

Storabborre på magiska första isen…

Flott fisk från första isen...

Flott fisk från första isen…

Första isen är magisk! För er som kanske läst om min kärlek till dom randiga så vet ni att jag försöker komma ut så fort det bara går när isen lägger sig, speciellt om det sker i december. Idag blev det just en sådan ”första isen premiär” med min gode vän Micke. Stor balans i klassiska Pagegojfärgen var ”the shit” och tillsammans fick vi strax under tio fina fiskar mellan två hekto upp till kilot eller strax under. En ”simmare” slet sig för mig strax under isen, en ”simmare” kallas så för att man måste ge den lina när den vänder… å då väger den alltid över kilot! Den fisken grämde mig, den kan ha varit riktigt stor 😉 Nåväl, fina abborrar, solsken och havsörn blev dagens facit. Underbart!!! Ska nog ut imorrn me 😉

Ps, våra isar pendlade mellan 4-8 cm, lite scary op sina ställen. Islina och dubbar är ett måste! Slarva inte med era liv…

//Jan O

Allt stämmer för Storabborre…

Riktigt grov decemberborre!

Riktigt grov decemberborre!

När isarna lägger sig så här pass tidigt, slutet december, har man alltid en chans på några av de riktigt stora abborrarna. Vattnet är ännu inte helt genomkallt och den ”koma” som de stora går in in i slutet på januari har ännu inte inträffat. I år har vi faktiskt tur, nu ligger flera av sjöarna i Stockholmstrakten. Flera med fortfarande livsfarliga isar men några med gåbara och ändå relativt säkra.

Balanspirk funkar alltid!

Balanspirk funkar alltid!

Så, imorrn är det premiär på vår lokala storabborrsjö. Med livlina, flytkläder och isdubbar. Dessutom med en riktigt god gammal vän som jag både skrattat och fiskat med i snart 30 år 🙂 Bjuder på några bilder från tidigare år… the big one is out there… 😉

//Jan O

Den vackraste abborre jag någonsin fått…

_DSC1932-1

Text: Sebastian Wiman +FishEco
Foto: Elis Wessmark – Team Mosbricka

I vår och sommar kommer mitt fokus ligga på stor abborre. Planen har det slipats på sedan i höstas, och nu är det snart dags att köra igång. Men, tydligen var det redan dags igår…

Ismete efter gädda och sporadisk pimpling stod på menyn, och precis när dagens första ljus började stiga upp bakom trädtopparna hade vi satt ut alla ismetespön. Sjön håller bra med kilosabborre och har även indikerat att gäddfisket kan vara intressant. Vi satt inte länge i stolarna innan pimpelspöna åkte fram och pirkar och mormyskor sänktes ned i hålen. Tusenbröder och mört var de enda som behagade nappa, mormyskan var effektivas och knep två handfull mört och småabborre innan grill-lunchen. Fläskoset lade sig som en flottig dimma över viken. Timmarna gick och några mindre gäddor mellan 2-4 kg landades under dagen, men det var pimpelfisket som skulle rädda den…

_DSC1948-1

Efter att en mört skickats tillbaka ner i hålet, nafsar något åter på mormyskan, jag rycker till och det svarar stumt. ”Lite större mört”, tänker jag direkt, men då fisken plötsligt drar iväg ordentligt med lina börjar det osa större abborre. Efter ett par rusningar kommer en rejäl kluns upp genom hålet. Det är utan tvekan den vackraste abborre jag någonsin sett, riktigt grov och skön i sin färgsättning. Kompisen Elis tycker den påminner lite om en Peacock bass, och det har han nog rätt i. Efter en stunds kort beundran och några foton så får den simma hem igen, en magiskt syn i det klara vattnet.

_DSC1958-1

Nu är jag taggar inför resterande abborrsatsningen, det kunde knappast ha börjat bättre!

//Sebastian +MagazineFishEco