Kan matjord i fickorna smitta!

Ismete i vårsolen är underbart!

Ismete i vårsolen är underbart!

Vilka dagar, det e mycke nu! Först mitt livs abborrfiske i Holland, hem, sova några timmar o packa om och ställa kosan mot Malung för möte och ismete med Gabriel Elfström på Bios 🙂 Vi har lixom kommit i lag som det heter och efter att ha spenderat ett par riktigt trevliga arbetsdagar på Vättern ifjol, så heter det när man fiskar ibland, så har han lockat med ismete på Västerdalälven flera gånger å nu var det läge.

Älven är ju verkligen spännande. Inte så hårt fisketryck och massor med spännande små sjösystem förutom huvudfåran och det är just en sån liten sjö vi ska testa idag. Morgonen är kall! Vi går upp kl 0415 och konstaterar att det nog är bäst att ta det lugnt å fint. Tempen ligger på absolut för ismete för kalla -19 grader så det blir en dryg timmes kaffedrickande innan vi ens funderar på att ge oss iväg. Inga frusna gäddögon här inte 🙂 Nåväl, mört finns i byn, en skön kille har garaget öppet dygnet runt, vi hämtar ett trettiotal och skriver upp för senare betalning. Vilken service! Älskar det, hur skönt som helst! Här litar man på varandra.

Kylan avtar med rasande takt och vi får ut våra spön. Redan under utsättningen börjar det ”pingla”, det är något magiskt med ismetepinglet, man blir så glad 🙂 Bara ett par små snipor kommer upp men ändå… Det lugnar sig, alla spön är ute å vi sätter oss å myser i solen och värmen stiger, flytjackan åker av, mössan åker av! Ingen vind å strålande sol. Jag berättar anekdoter från mitt magiska abborrfiske i Holland när vi blir avbrutna av ett distinkt plingande! Ett av spöna som står riktigt grunt nära inloppet från älven har fällt! Vi tar det lugnt, ingen stress. Väl framme går linan från rullen i lugn  fin takt. Vi väntar en kort stund sen sätter Gabriel krokarna. Det fjädrar bra i spöet å vi anar något lite bättre än en snipa…. Fisken går lugnt å sävligt men vänder och kan drillas mot hålet. Tungt o sävligt… En bättre fisk, absolut, kanske en femma sexa… Men visst är det lite tyngre än så… Vid hålet blir det stört omöjligt att vända upp fiskens huvud, vi inser att det är en större fisk än vad vi trott. Den gör ett par unga rusningar, knycker också tungt med huvudet…

 

Nu börjar vi verkligen ana att det är en riktigt flott fisk… men hur stor. Det går helt enkelt inte att vända fiskens huvud, den står stadigt parkerad under hålet å Gabbe tvekar inte! Av med tröja o upp med ärmarna å ner med hela armen i hålet, det är enda sättet! Han söker och han finner. Upp kommer fisken å vi är stumma några sekunder! Jag säger – Du! Det är en plussare, lätt! Gabbe stirrar smått vilt på fisken å håller med. Nu blir det bråttom, fram med måttdekal och avkrokningsmatta, samtidigt som Gabbe skickar ner fisken i hålet igen i ett stadigt gälgrepp! Fiskefrossan är tydligt för han fryser inte ens å det är kaaaallllt i vattnet.

När allt är färdigt åker den snabbt upp och vi väger påsen! Vågen stannar på 12380 gram och längden på 115 cm, vi fotar den snabbt för att få tillbaka den så fort det bara går.

Vilken vacker fisk 11040 gram!

Vilken vacker fisk 11040 gram!

Så fort gäddan fått simma tillbaka väger vi avkrokningsmattan och kan justera fisken till härliga 11040 gram! Gabbe är glad, förlöst, fnittrar och skrattar…

Jag inser att jag verkligen vill utforska Västerdalälven när man får en sån här fisk nästan direkt! Gabbe bara ler å ler å ler 🙂 Efter en stund frågar han

– Du som har matjord i fickorna, kan det smitta? 🙂 Ja, det kan det nog svarar jag, jag hoppas i alla fall det 🙂

//Jan O

En reaktion på “Kan matjord i fickorna smitta!

  1. Hej Jan o !

    hör av dig om du vill komma och prova ett par sjöar längs väster-Dalälven med lågt fisketryck ! ordar mat och boende och båt 🙂 skitfiske !

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *