Triss i karpar och sjörekord

Den gångna helgen bjöd på en mycket gynnsam väderprognos och siktet var inställt. Stecedammen som jag haft ett lyckat kvällsfiske i under veckan skulle få ett ordentligt besök och jag besökte min tilltänkta fiskeplats för lite förmäskning under den senare delen av veckan.

Med optimala förutsättningar var det en besvikelse att gå hem från jobbet i fredags med en otrolig trötthetskänsla i kroppen. Efter att bilen packats och en snabbdusch avklarats var det planerat för avfärd, men tröttheten tog över. Jag bestämde mig fort för att vila upp mig hemma över natten och vara på plats tidigt under lördagen. Galenskap eller sunt? Det är lite oklart, men i efterhand är jag nöjd med mitt val och det kom att bli en minnesvärd helg bakom spöna.

Efter en snabb bilfärd till mönsterås genom den Småländska skogen där dimslöjor och morgonaktiva rådjur avlöste varandra så kunde jag snart låsa upp grinden in till dammarna och rulla fram längs den stora dammen på väg till mitt tillhåll de kommande 30 timmarna. Aktiviteten i dammen var påtaglig och fiskefrossan infann sig innan jag klivit ur bilen. på plats så var jag snabb med att placera två spön mot det grundområde där kanalen upp till den stora dammen börjar. Båda spöna fiskades med pop-ups och en skopa med blandade pellets och några få sönderklämda boilies fick fungera som lockbete kring mina tackel.

När jag var i färd med att iordningställa mitt tredje spö som skulle fiskas lite annorlunda än de två grunda spöna så kom ett pip från mitt högra Delkim, ett till och innan jag han titta upp från tackellådan så knorrade mitt larm argt. Spöt var ordentligt böjt när den hårt ställda bromsen knarrade tungt och linan reste sig mot andra sidan av dammen. Direkt när jag lyfte spöt och fick kontakt med fisken kunde jag känna att detta skulle nog ta en stund. Med flera rusningar både mot den grunda kanalens vass, grenar och bråte samt ett försök att nå dammens djup bjöd fisken i änden av linan upp till en riktigt spännande kamp. Döm om min förvåning när en fjällkarp kom glidandes in i håven. Det finns en del fjällisar i dammarna men inga som är lika stora som spegelkarparna som huserar där. Fisken placerades snabbt i slingen och en ny krok samt en ny Miracle Berry pop-up monterades för att snabbt placeras på samma ställe. Proceduren med en skopa pellets och några sönderklämda Catalyst boilies upprepades. Tomas ville mer än gärna komma ner och hälsa på för en fotosession och jag fokuserade på resten av prylarna då regnet hängde i luften. När min jourhavande fotograf anlände så kunde vi väga in den kämparglada fjällisen till 8,750 kilo och det visade sig att detta var sjörekord för fjällkarp. Vad mer kan man be om än sjöns största?

Det där snikspöet, det är ofta det som ger den stora fisken eller förvånar genom att vara bättre än de spön som fiskas där man tänkt att det ska vara hett. Denna helgen förblev snikspöet som fiskades längs dammens kant i anslutning till en kant mellan grästäckt och ren botten på ca 2 meters djup passets nitlott.

Detta var inte så konstigt då de flesta fiskarna var ivriga att njuta av det lite varmare vattnet i den grunda kanalen där de dessutom kände sig trygga bland vass och sjunkna grenar. Även sjöns svanpar fan det grunda vattnet  som ett perfekt tillhåll och de verkade njuta lika mycket av den varma lördagen som karparna och jag gjorde.

Ja bestämde mig för att ta till något som karparna i Stece har fallit för tidigare i jakten på lite action på snikspöet så jag fiskade med hårddippade Catalyst wafters som fiskades med en riktigt klibbig stick men inte ens detta kunde lura fram en karp ur dammens djupare parti. Som alltid är det väldigt svårt att fånga fisk på en plats de inte håller till på oavsett vilka knep man tar till eller hur bra man gör det. Precis så var det även detta passet.

Dagen förflöt och jag var lika redo att fånga en karp som de var upptagna med att lapa värme i kanalen. Larmen var tysta och slingen torkade sakta på sin plats i mattan. På bilden syns de saker som jag alltid har redo när jag fiskar efter karp. Mattan så klart, den hoppas jag att vi alla har framme. I den ligger min sling för att snabbt kunna placera min fångst i den efter avkrokningen utan att behöva lyfta fisken onödigt många gånger innan fisken får återhämta sig inför vägning och fotografering. En vattenhink tycker jag att man alltid ska ha till hands. Ridge Monkeys ”bucket” i PVC plast är mycket smidig att ha med sig och kan plattas till för att få plats i min matta under transport. Självklart går en plasthink lika bra men dena tycker jag är extremt smidig och den tar väldigt lite plats.

Dagen gick över i kväll och samtidigt som jag njöt av mina nystekta hamburgare mina så sänkte sig mörkret över landskapet och jag bjöds på en mycket vacker solnedgång. Tillfällen som detta är en av de sakerna som gör karpfiskelivet till något jag älskar. Allt man får uppleva under sin vistelse i naturen är helt gratis, vi tar det för givet men det ger så mycket. När jag var yngre hade jag inte samma upskattning för självklara saker som jag har nu.

Morgonen började med en fisk i gryningen som jag bara fotade på mattan efter vägning för att skicka till Tomas som håller koll på alla fiskar och följer deras utveckling. Bilden finner du på min instagram (@mangotsson).  Denna gången var det en vit Fruit Zing pop-up som stod för melodin från mitt Delkim. Efter ett par koppar rykande varmt te så blev det omläggning av betena i det första ljuset och jag satsade på att fiska båda de grunda spöna med Fruit Zing pop-ups. Mycket för deras fantastiska doft men också för att de är helt vita och jag har haft bra resultat på vita pop-ups under vårfisket men också då den sista karpen kom på detta betet och förtroendet kändes grymt bra för att Fruit Zing skulle leverera igen. Tiden gick med lite pyssel med tafsar inför kommande fisken och snart hade klockan passerat 10. Vid 12 tiden lovade SMHI regn och jag satt och funderade på om jag skulle packa ihop min fuktiga utrustning innan regnet eller om jag skulle stanna en bit in på eftermiddagen.

Jag avbröts abrupt i mina tankar kring ihoppackningen av mitt högra larm som för tredje gången denna sittning tog sig ton. händelseförloppet från passets första fisk, fjällkarpen som visade sig vara sjörekord upprepade sig och en härlig drillning bjöds i den tilltagande vinden efter morgonens stiltje. Denna gången kändes fisken tyngre även om den var lika stark och kampvillig och det började kännas lovande när den gick och stånkade längs med bottnen under spötoppen en lång stund innan jag äntligen kunde pressa den mot ytan och den väntande håven.

Det visade sig vara en återfångst sedan förra årets fisken i damman. Fisken kallas för Screamus och vägdes till 10.4 kilo. I höstas vägde den strax över 10 kilo och hade således lagt på sig nästan tre hekton över vintern. En otroligt vacker fisk som jag var mycket glad att fånga. Spegelkarpar med stora fjäll är något jag verkligen tycker är speciellt. Kanske för att jag sällan fångat dem i andra vatten, eller rent ut av för att de blir så mycket mer ”personliga”…

Det utlovade regnet kom aldrig och vid 14 tiden kunde jag packa in en torr utrustning i bilen och styra hemmåt. När jag mötte regnet efter någon kilometer så log jag glatt. I bland har man bra tajming helt enkelt. Både med fisket och hemfärden.