Färgglatt drömfiske…

I slutet av augusti besökte jag Mönsterås Specimenklubbs vatten Stecedammen tillsammans med Team Spotted Fin Sverige och vi hade en ganska lugn och avslappnad fiskehelg med rekordnederbörd, sol, vackra fiskar och många skratt.

Efter vi delat upp dammen så att alla fick gott om plats att fiska på så kunde jag konstatera att jag skulle fiska en del av dammsystemet som kallades för Statoildammen. Lite succé eller larmen tystnar känns den delen av dammarna att fiska i. Det är en liten rund damm som ligger ganska ”off” från den stora huvuddammen, efter att en lång tarm övergått i ett biofilter kommer Statoildammen från den stora dammen sett.

Humöret var på topp då jag såg en fisk rulla mitt i dammen ganska omgående och prylarna åkte snabbt upp. efter en lätt lodning med lätta sänken för att inte skrämma fisken jag hoppades på att fånga så mäskades mina tilltänkta spottar med såväl hackade Catalystboilies som pellets av samma sort samt några nävar burkmajs. Några få boilies spriddes runt min spott med godsaker. Som krokbeten valde jag att köra med The Catalyst wafters i dumbell form. Perfekt i en liten mäskplats med massor av lätta matbitar. Tafsarna blev modellen längre för att krokbetet skulle vara följsamt om en fisk valde att suga runt ordentligt.

Kvällen förflöt borta på Tomas plats, han var närmsta grannen och vi hade ganska roligt åt det mesta. En fredagkväll efter en tung arbetsvecka kan lätt bjuda på en övertrött stämning. Alin som fiskade platsen bortom Tomas kom över och vi rev av den ena historien efter den andra och tiden passerade fortare än man kunnat önska. När skymningen kom så smög jag bort till min avskilda plats och upprepade mäskningsproceduren från eftermiddagen och placerade ut mina tackel. Nu var det bara att hoppas att det var lite fisk i den ensliga delen av dammsystemet och att de var sugna på lite gratis mat.

fredrikmangotsson-spottedfin-thecatalyst-stecedammen-20170227-1

Natten förflöt relativt lugnt, men ett och annat linebite förtäljde att något rörde sig i dammen och jag hoppades att det var några hungriga karpar. I takt med att trafiken avtog på närbelägna E22an så blev ögonen allt tyngre och tyngre, snart sov jag hårt efter en lång vecka på jobbet. När jag vaknade av ett konstigt ljud letade jag instinktivt efter mobilen för att stänga av väckarklockan, Döm om min förvåning när jag insåg att det inte var dags att stiga upp för att jobba utan ett skrikande delkimlarm som signalerade att det var rajraj på gång. Efter att fisken i andra änden av linan besökt alla ändar av dammen efter konstens alla regler så var jag fullt övertygad om att det var storfaan själv som kämpade för sin frihet. Döm om min förvåning när en röd stjärtfena visade sig i ytan strax framför håven. Dammens koikarpar kämpar sjukt hårt och egentligen borde jag ha förstått vad det var i andra änden tänkte jag när håvens nät slöt sig kring fisken. Tomas kom över och identifierade fisken men jag minns varken namnet på fisken eller vikten men jag tror att det kan ha varit sjörekord på koi. Jag har säkert fel…

spottedfin-stecedammen-20170227-5

Morgonen bjöd på ytterligare en fisk, Mickael Carlsson hade med sig sin son Mio som blev morgonens stjärna med en vacker och välsvarvad fjällkarp. Detta var även ett nytt personbästa för unge Mio. Vågen hade stannat på 8,220 kilo och det är stabilt för en kille som knappt orkar lyfta fisken själv. Karparna hade verkligen bjudit till och träffen kändes lyckad bara av att se Mios glädje och Mickaels stolthet över sonens intresse för karpfiske och lyckan att fånga en fin fisk.

Dagen förflöt med sociala aktiviteter, påhälsning på diverse swim. Anton hade satt upp bivvyt precis bredvid ett jordgetingbo, vilket bjöd på en del underhållning från säkert avstånd. Alin demonstrerade riggar och drog historier från fisken ute i Europa och Tomas myste och var glad att det var liv kring dammen.  En baconbrunch var given och Anton flydde sina bevingade vänner för lite bjudmat och en stunds samkväm hos Tomas där vi alla samlats. Snart var det bara jag och han som skulle vara på swimmet kvar, alla var taggade på att lirka upp en karp eller två. Jag var nöjd med min fångst så tacklen hängde på vevarna i väntan på kvällen. Då det var nära bort till mitt lilla undantag bakom en skogsdunge så åkte det ut en näve majs blandat med krossade Catalyst boilies och pellets titt som tätt. Innan det var dags att ta tag i fisket avrundade vi med en liten kräftskiva och lite gott kallskuret. Det var härligt att koppla av och inte ta fisket för allvarligt även om jag hade fyllt på mina spots, spöna var tacklade och betena monterade. I bland behöver man stanna upp lite bara och njuta av stunden med härliga kamrater.

fredrikmangotsson-spottedfin-thecatalyst-stecedammen-20170227-2

Efter att jag lämnat min swimgranne åt sitt öde och placerat ut mina spön var det skönt att krypa ner i sovsäcken för en stunds vila efter en lång dag. Jag han knappt somna innan samma larm som tidigare signalerade att något fattat tycke för mina wafters. När jag lyfte spöt kunde jag konstatera att detta var en lugnare och tyngre fisk än koien och sakta kunde jag pressa den mot mig i mörkret i takt med att bilarna susade förbi på vägen. Efter en hel del stånkande framför håven avlöstes tunggunget av en massiv rusning, sen var krutet slut och denna vackra spegeln låg i min håv. Kroken satt perfekt i underläppen och fisken hade nog aldrig kunnat släppa eftersom jag fisck leta fram en tång för att få loss den vilket väldigt sällan händer.

Efter lite nytt mäsk från min gottiga blandning, en ny tafs där ett par dumbell Catalyst wafters dinglade under min Straightpoint krok placerats vad som lät helt perfekt så kom Tomas över och vi fotade och vägde fisken. Den hamnade någonstans över tio kilo och hade lagt på sig en hel del sedan den sist fick besöka en avkrokningsmatta.

fredrikmangotsson-spottedfin-thecatalyst-stecedammen-20170227-3

Morgonen började med ett långsamt gnäll från samma rulle som tidigare och delkimet spelade sin karaktäristiska kalkonfarmsmelodi när jag slingrade mig ut ur sovsäcken lika smidig som ett kylskåp och tog mig fram till spöt. Nu var det inget snack om att det var på riktigt. när jag lyfte spöt så fortsatte rullen att knarra och det tog en stund innan jag kunde få stop på fisken som stånkade tungt längs bottnen när jag kunde börja vinna lite lina. Denna gången valde fisken att hålla sig så nära strandkanten som möjligt och det kändes i linan att den ena efter den andra stenen och grenen passerades. Sakta och lugnt med en jämn press kunde jag sakta få fisken närmre och närmre utan att stressa upp den mer än vad en karp så klart blir utav att sitta på en krok.

fredrikmangotsson-spottedfin-thecatalyst-stecedammen-20170227-4

När jag lyfte upp fisken på mattan kunde jag konstatera att detta måste vara storfaan i denna dammen. Tomas ringdes över och han bekräftade att det var en av de fiskar som jag hade som target i Stecedammen- Fisken går under namnet Rambo och är den fisk jag såg på en bild och i samma stund bestämde mig för att den måste jag fånga! Vågen stannade på 14,075 kilo och jag kunde konstatera att det inte blev larmen tystnar denna helgen. Tre fina fiskar, Rambo var ett sjörekord och kanske koien med.

Nöjd kunde jag senare under förmiddagen packa ihop en torr utrustning efter en trevlig helg. Som grädde på moset hade jag tre fina fiskar, ett sjörekord och en trevlig helg med mig hem. När bilen rullade in i ett ursinnigt sensommarregn på hemvägen kunde jag konstatera att jag var nöjd att jag hade bråttom hem. I bland faller allt på plats utan någon direkt förklaring och andra gånger får man jobba hårt för en fin fisk, denna gången verkade det ganska enkelt, men fiskar man mycket, gör hyfsat rätt och lägger lite tid och engagemang när man faktiskt är vid sjön så kommer både fiskarna som sitter långt inne och de som känns som att man fick med flyt. Det jag mins mest när jag skriver detta är Mios lycka över hans vackra fjällkarp…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *