Den gångna helgen spenderade jag ett karpvatten jag gått med i inför detta året. Jag har fiskat där en gång tidigare, då gjorde jag ett stalkingpass och lyckades lura upp en koikarp som kallas för Belsebub. Nu var det äntligen dags efter ett riktigt pass i Stecedammen som drivs av Mönsterås Specimen Klubb.

Under veckan hade jag tagit smällen att köra de 7 milen till Mönsterås ett par gånger för att spana och mäska upp två olika fiskeplatser för att vara garderad. Jag valde en relativt grund plats som ligger i en ”tarm” mellan två olika dammar och en plats i den södra dammen med lite mer djup. Min fiskebroder när det gäller karpfiske, Anton Svensson skulle komma upp och gästfiska en natt och planen var att ge honom den platsen jag inte valde.

Väl på plats valde jag den platsen som jag siktat in mig på mest och också bokat, den grundare platsen som kallas för skylten. En av de lokala medlemmarna hade fiskat två dygn med en bommad karp som resultat och det kändes som att det kanske kunde bli trögt trots de gynnsamma förhållandena. Bara att hoppas att platsvalet och förarbetet gav utdelning under dagarna vid dammen. efter en del lodning hittade jag de rena fläckarna på bottnen och kunde klippa upp mina spön och anteckna avstånden och snart låg mina beten på sina platser.

De första 15 timmarna bjöd på tre chanser att få drilla dammens karpar. Den första att hamna i håven var komiskt nog Belsebubb. Då jag inte kände för att krångla med nattfoton eller säckning av fisken så krokade jag av den, tog en mobilbild som hamnade på facebook och lät den återgå till vattnet.

Den andra karpen att suga i sig en BNB popup var denna vackra spegelkarp och vågen stannade på 10,025 kilo. Mr Stecedammen, Tomas Karlsson ryckte vänligt ut och hjälpte till med några bilder efter att barnen där hemma fått frukost.

Mer än nöjd med att ha fångat två fina fiskar redan det första dygnet och dessutom landat en av dammens eftertraktade 10-kilos så var detta passet redan en lyckad satsning.

Den fina starten av helgen firades med en god frukost och det smakade extra gott denna soliga morgonen. Mitt i kalaset så drog det iväg på mittenspöt  och jag fick abrupt avbryta min festmåltid. En mindre fjällkarp kunde krokas av i håven och jag fick återgå till min bacon. Anton anlände senare under eftermiddagen och valde att fiska på min reservplats. Jag hade funderat på att flytta till den under dagen, men jag valde att stanna kvar, det kändes mer än hett där jag satt och jag grottade i stället ner mig i Rikard Bengtssons memoarer – En karpmetares bekännelser fram tills Anton var klar med att få upp sin utrustning.

Under tiden som Anton satt upp tält, riggat spön och mäskat grillade jag burgare och vi kunde avnjuta en fin kvällsmat innan vi skiljdes åt för natten. båda var vi trötta och såg fram emot en god natts sömn och kanske någon mer fisk.

Det blev minst sagt en kylig natt med någon minusgrad och frost. Mitt i detta kalla vädret fick jag två fjällkarpar, en på 3-4 kilo och en runt 6-7 kilo. För att skona fiskarna från frosten så krokades de av i håven så att de aldrig behövde lämna vattnet.

Fiskens säkerhet kommer alltid först så om man landar en karp, eller annan fisk för den delen med i minusgrader så gäller det att vara förberedd. Ha allt framme så att du kan komma åt det snabbt, ha vattenhink redo och en säck som du snabbt kan blöta och täcka fisken med för att förhindra frostskador. I detta fallet var hinken mer en ishink än vattenhink…

Solen började värma bort frosten och temperaturen steg och jag ringde bort till Anton för att se hur det gått för honom. Det visade sig som att han hade fiskat riktigt bra. Först ut för honom var en gräskarp som även den hade krokats av i håven och aldrig lämnat vattnet. Anton mindes brottningsmatcherna i Italien i höstas med gräskarpar och ville inte riskera något trots att detta hade ineburit ett nytt Sverige PB på ca 6-8 kilo.

Den första fisken Anton visade upp vägde in på 10,960 kilo och glatt kunde fi smäcka av några bilder nu när frosten tinat bort…

En vacker fisk med framtiden för sig som gladde oss båda och jag kunde konstatera att den måste jag med fånga…

Fisken fick simma tillbaka till dammens vatten och Anton berättade glatt att den andra karpen var något större. Så vi tog en koll på den med en gång…

Anton var minst sagt nöjd när han lyfte denna fantastiskt fina fisk för kameran och jag kunde bara glädjas med honom och tala om att jag vill nog fånga denna med…

Vågen stannade på fina 11,230 kilo och vi kunde sammanfatta ett riktigt bra fiske när vi avslutade fotosessionen och påbörjade ännu en baconfrukost för att fira att vi lyckats beskåda tre av dammens A-team fiskar under ett och samma pass. Lagom tills vår frukost var avslutad hade tälten torkat till och vi packade ihop för att spana in några fler vatten vi snart ska sätta tänderna i.