LRF är förkortningen av Light Rock Fishing. Light står för lätt: korta, slanka spön, små lätta beten och tunna linor. Rock Fishing betyder inte att det utförs från klippor (trots att det är oftast där man fiskar) utan för att de arter man först fiskade efter ingår i gruppen Rock Fish, på svenska Sebastes, en gren av familjen kungsfiskar. Jag är inte biolog så jag vet inte exakt vilka fiskar som ingår i gruppen, och det spelar mindre roll nu, när LRF har spridit sig över jorden och metoden används på olika arter i olika länder

Starten

Man kan nog säga att det började med en idé i Japan. I Japan är sportfiske väldigt populärt men deras hav är i mångt och mycket utfiskade, så man började fråga sig själva: varför fiska efter stora fiskar långt från land som kanske inte finns, varför inte fiska efter de arter som lever nära land och som vi vet finns? Så man började fiska med lätt utrustning intill branta klippor, i hamnar och vid pirar. På ställen där tidvattnet är starkt fiskar man till och med i de vattenpölar som bildas då vattnet drar sig tillbaka.

För mig personligen startade det med denna lilla jiggfångade skrubba, sen var jag fast.

Spridning

Det är ju svårt att veta exakt hur en idé sprids, speciellt då inga idéer föds i vakuum och är helt avgränsade från varandra, men det verkar som idén med LRF kom till Storbritannien via några entusiaster på Kanalöarna, som satt och översatte japanska tidningar och importerade  utrustning från japanska tillverkare. De verkar från början ha varit ute efter nya tekniker för att förlänga havsabborre-säsongen. I Storbritannien så började man fiska efter arter som man oftast använd agn till. Inom LRF så är olika typer av maskliknande doftförstärkta jiggar det absolut vanligaste betet. Så nu hade man en chans att fiska efter plattfisk, simpor och gyltor med jigg, men även makrill, torsk, vitling, havsabborre och bleka blev populära byten. Söker man på Youtube så ser man att LRF även bedrivs i medelhavet, där folk med små lätta spön fiskar av hamnar och pirar, gärna på natten och får en mängd olika arter jag inte kan namnet på.

Varför är det så populärt?

Efter att ha granskat tidningar, sett filmer och läst intervjuer så verkar det finns några gemensamma nämnare som gör detta fiske populärt:

1) Det är effektivt, att fiska med små, doftande jiggar gör att folk får napp. Även barn och oerfarna fiskare har lätt att få kontakt med någon slags fisk. Även om man inom LRF inte ska bry sig om storlek så luras även många stora fiskar av de små jiggarna.

2) Det är roligt, folk som en gång i tiden började meta vid en brygga för att sen som vuxen skaffa 13 fots spö för att kasta 200 g tyngder 100 meter ut och vänta i dagar på en jättefisk säger att LRF tar dem tillbaka till tiden då fiske verkligen var roligt. Glädjen i att fånga fisk helt enkelt.

3) Det är bekvämt, mycket av fisket sker i hamnar och nära bebyggelse, till skillnad mot vanligt havsmete, där bil och kilovis med utrustning är ett måste. Du kan ta med dig din utrustning och fiska lite här och var på en vanlig semester.

Multe fångad på semester i Lissabon.