Som en löpeld

Eller, löpeld och löpeld, det pyr i alla fall lite om intresset för LRF i Göteborgsområdet. När jag fick chansen att flytta från min privata blogg feskebloggen.se till Fisheco.se och då specialisera mig på LRF hade jag två mål. Dels ville jag få till en spridning av LRF och så min hemliga dröm om att någon gång få förfrågan att recensera något, skriva något, samarbeta med någon. Och det första av de målen verkar faktisk gå i uppfyllelse. Intresset för LRF sprider sig och vår lilla Facebook-grupp Light Rock Fishing Sweden växer varje dag.

På tal om att det sprider sig så fick jag denna rapport av Fredrik, som var och fiskade vid mynningen av Göta älv:

”Väldigt sugen på att fiska efter Olofs rapport igår så gav jag mig av till Göteborg, aningen senare än tänkt då jag lyckades försov mig. Jag riggade upp ett Carolina-tackel med Isome och inledde dagen strålande, två smörbultar och två rötsimpor på samma lilla område. Efter det blev fisket trögare så jag gick över till Drop-shot och kunde då fiska långsammare och i mer strömmande vatten, vilket gav några sillar och ett par vitlingar. Nöjd och lite frusen kan jag blicka tillbaka på en trevlig LRF session.”

Smörbult en kall vinterdag

Dom ser ilskna ut, simporna

Väldigt vackra färger

Sill

En vitling och Fredriks LRF utrustning

Spännande rapport från Lysekil

När jag trodde att LRF säsongen nästan var slut fick jag en väldigt intressant rapport från LRF-fiskaren Olof som besökte Lysekil i lördags. Han skickade följande redogörelse till mig:

”Efter att fått skjuta upp den planerade fisketuren till Lysekil ett antal helger på grund av blåst och regn så blev det äntligen dags. Det skulle bli strålande väder denna höstsöndag med sol och ingen eller svaga vindar. Jag satte mig på bussen till Lysekil på morgonen och resan tog drygt ett par timmar men jag slapp byta buss på vägen i alla fall. Fylld av förväntningar så gick tiden relativt fort. Väl framme hade jag en plan att börja vid en pir i närheten av busshållplatsen sen jobba mig utåt mot Havets hus. Men jag hann bara de cirka 20 metrarna ner till havet innan jag inte kunde låta bli att plocka upp det färdigriggade spöt. Det var rätt djupt direkt vid land och jag såg fisk i vattnet. De nappade vid varje kast och på knappt tio minuter var fyra gråsejar och en kolja landade. Piren däremot levererade bara några få hugg. Det kan ha berott på att efter ett bottennapp bytte jag färg på Isomen till vit. Jag bytte tillbaka till Pink och det började nappa igen och jag jobbade mig bortåt längs kajkanten. Ett antal gråsejar, förmodligen ett par blekor och en smörbult landades. Sedan kom jag bort till några bryggor där det simmade runt ett stort stim med gråsej och det var lite som att fiska i ett badkar. Efter att ha fiskat mig mätt på gråsej drog jag vidare enligt planen med förhoppningar om att fånga fler arter. Jag tog mig ut på en klippig liten ö utanför kallbadhuset men där lyckades jag bara lura upp en stensnultra. Så jag gick vidare till det sista stället jag planerat fiske på, bryggan utanför Havets hus. Det nappade försiktigt direkt när jag kastar ut, smörbult tänkte jag och det stämde. Men smörbult var inte den enda fisken som nappade utanför bryggan utan jag lyckades också lyckas landa gråsej, ett par oxsimpor, en skrubbskädda och en liten torsk innan det var dags att leta reda på busshållplatsen igen för att hinna med bussen hem till Göteborg. Om jag ska sammanfatta dagens fiskeutflykt kan jag inte beskriva den på något annat sätt än en av de roligaste fisketurerna jag varit med om. Strålande sol hela dagen och totalt åtta arter varav sex nya för mig, om artbestämningen jag fick hjälp med stämmer. Det gjorde den långa bussresan väldigt överkomlig. LRF FTW!”

Ja, vad ska man säga, kan LRF beskrivas bättre och mer lockande än såhär? Är det någon mer läsare som har något att rapportera så är det bara att höra av sig, skriv en kommentar här på bloggen, lägg till mig på Facebook eller skriv på Instagram. Ger ni mig bara en råtext och någon bild förvandlar jag det till ett trevligt inlägg som hjälper oss att sprida LRF.

Nedan följer några bilder från Olof, ren fiskeglädje detta.

En vacker guldfärgad sej

Bleka

Torsk

Smörbultarna är alltid villiga att nappa

Stensnultra

Skrubbskädda

Den ser kaxig ut, simpan

Vilken härlig dag, LRF går att bedriva långt in på hösten

Olofs ”set-up”, genomborrat bly, pärla, krok i storlek 6 eller 8 samt en bit Isome

 

Hugg och hygge i Köpenhamn

V44 är höstlovsvecka och då brukar vi ta en liten familjesemester, i år beslutade vi oss att åka till Köpenhamn för en långhelg. För denna typ av resor har jag köpt ett teleskopspö som inte är längre än 30 cm när det är hopfällt. För de märkesintresserade kan jag säga att det är ett Shimano Exage BX-MINI  TE 180L. Denna typ av spö är ju givetvis inte det finkänsligaste som finns men när man fiskar LRF-style så är det perfekt. En rulle, en packe med jigghuvud och en glasburk Isome och du kan fiska när som helst, var som hest.

Fisket i havet är gratis i Danmark men man måste ha en fiskelicense för att det skall vara lagligt att fiska alls. Att skaffa en sådan var lätt och kan göras här. Till skillnad mot Oslo som tillåter fiske i stort sätt i hela centrala stan så är det lite värre i Köpenhamn, där de mest centrala delarna inte är öppna för fiske. En karta finns att hitta här.

Mellan hygge på tivoli, museibesök och trevliga restauranger gick jag och fiskade ett par timmar en förmiddag. Det var lite grått och småblåsigt men inte överdrivet kallt och väldigt lite nederbörd. Jag fiskade norr om Lilla Havsfrun, vid en modern statygrupp som heter ”det genmodifierade paradiset”. Jag hade ett par hugg ganska direkt men hittade inga mindre fiskar, jag vet inte hur det är med smörbultar i Köpenhamn. Efter ett tag hade jag ett rejält hugg och lyckades utan större problem landa en fin liten torsk, typ en perfekt fisk på LRF-utrustning. Och det var inte slut med det, för en kvart senare får jag ett rejält hugg och spöt stod i en väldigt skarp båge, en hel del folk stannade och tittade och jag lyckades bärga en väldigt fin torsk, som jag fick hjälp att fota av en Australiensare. Det var en mycket trevlig semester och som vanligt finns det fler bilder, både av staden och av fisket på min Instagram, länk finns till höger på sidan.

Fiske vid den ironiska blinkningen till Lilla Havsfrun

Jag fiskade i en slags hamnbassäng men som ni ser på båtens storlek så var det djupt

Första torsken, väldigt fin LRF-storlek

På ett lätt teleskopspö var det en lång och hård kamp att landa denna torsk.

Dagens outfit, 4,5 gram jigghuvud och Power Isome Brown, storlek medium

Torsdagsfisket fortsätter

Den som myntade begreppet ”det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder” har nog inte ägnat sig åt Light Rock Fishing. Men trots blåsten och regnet och kylan har jag fortsatt att fiska efter jobbet på torsdagar i spetember och oktober, trots att det inte finns många timmar ljus numera, och när klockan ställs om är det nog helt kört. Men trots att det blir jobbigt med blåsten har jag ändå fått en del trevliga fiskar.

Jag har bemödat mig att åka ut till havet för att kunna fiska i riktigt saltvatten i stället för att stanna vid Göta älvs mynning. Tyvärr så lyser plattfiskarna med sin frånvaro, jag ska göra ett försök nästa vecka att lirka upp någon innan det börjar bli för sent, men jag har fått vitling, sej, smörbult och en liten öring. Nedan några bilder från mina torsdagar.

En väldigt trevlig sej, den bjöd upp till en bra kamp på LRF utrustning

Min ständige kompanjon smörbulten, just denna gav så mycket motstånd att jag blev förvånad över dess ringa storlek, detta är en stark rackare.

Lite spännande är det när det börjar mörkna, är det några större fiskar på väg in mot grundare vatten nu?

För att bekämpa blåsten har jag testat ett större jigghuvud, detta väger 4,5 gram och kroken är storlek 8.

Det var sååå nära

I ett försök att få ihop mer material till bloggen och till Instagram gör jag en satsning på att få in några fiskepass på vardagskvällar innan vintern kommer. I torsdags såg det ut att vara uppehåll så jag tog med grejerna till jobbet för att  kunna ta mig till Saltholmen direkt efter. Jag började tveka när jag såg vindprognoserna men det är illavarslande om ett nytt projekt faller innan första försöket så jag åkte ändå. Och det blåste något fruktansvärt, lätta beten och tunn lina i kuling är inte helt lätt att hantera. Men nu var jag ju på plats så då var det bara att försöka hitta lite lä. Jag hittade ett ställe och tänkte att ett par timmar i kylan står jag nog ut. Jag stod ganska långt från kanten för när det friskade i så åkte man ett halvt steg framåt.

Ganska snabbt började jag få lite napp och landade småvitlingar. Sen small det på en större fisk som jag hade kontakt med i 10-15 sekunder innan den klev av. Det kändes inte som en makrill eller plattfisk, så möjligen öring eller troligare något ur torsksläktet. Klart besviken fortsatte jag att kasta men fick ingen ny kontakt på det stället. Slappande av och helt plötsligt så hugger det precis vid bryggan, och jag är lite sen i reaktionen, jag borde ha låtit den rusa och sen kämpat lite mot spöt, men jag ville för mycket och började lyfta upp så jag såg ett fint torskhuvud som med stor kraft ruskade på sig innan den släppte. Jag hade aldrig tidigare fått fisk av den storleken på det stället, bortsett skrubba, så kanske vinden hade fört dem in i skydd där. Det kan ju också ha varit så att småvitlingar sökt skydd och sen dragit med sig större jägare.

Jag brukar inte gräma mig över tappad fisk någon längre stund men att missa båda dessa då jag känner att jag var värd dem, nu när jag trotsade kuling, kyla och kvällströttheten efter en arbetsdag. Ja, det är fortfarande lite tungt faktiskt.

Nedan några bilder från kvällen.

Det ser ut som det är lugnt i denna viken, men det är en illusion, det blåser kuling och jag får stå långt från kanten för att inte blåsa i. Lite sol innan solnedgången i alla fall.

Jag blev av med min sista metaljigg och mina 2 gram jigghuvud var för lätta, så jag gjorde en ad-hoc lösning med ett 5 grams kulbly och en krok i storlek 10. På bilden är detta riggat med en Brown Power Isome i storlek medium.

En fiskeblogg ska ha bilder på fisk, så här kommer vitling 1…

… och vitling 2

Testar nytt bete

Har kommit lite efter med skrivandet men senast jag var ute så testade jag ett bete jag inte använt mig av innan, små artificiella krabbor jag köpte i en LRF-butik i Grekland.

Jag hade en del hugg och fick ett par smörbultar, men jag tror att detta funkar mycket bättre om man hittar ett ställe med aningen större fiskar, såsom plattfiskar eller vitlingar. Fördelen jämfört med Power Isome maskar är att dessa satt bra på kroken och gången på dem i vattnet var väldigt intressant, nackdelen är att det kan vara svårt att fast huggen och att de inte direkt är aerodynamiska, så kasten kommer att bli betydligt kortare med denna typ av beten en med maskimitationer.

Artificiella krabbor köpta på i en butik i Grekland

Riggad och klar, jigghuvudet är på 2g

Glupsk smörbult

Suddig bild på en krabba som tog en krabba, var tvungen att fota snabbt innan den släppte

Min kompanjon smörbulten

Precis som på de brittiska öarna så har smörbulten blivit något svenska LRFare använder för att slippa ”blanka”, det vill säga att inte få någon fisk alls. Jag gör samma sak själv, när jag kommer till ett nytt vatten så brukar jag testa att fiska nära bryggor, stolpar och kajkanter för att se om där står någon smörbult, och gör det det blir man på gott humör och ser fram mot dagen med tillförsikt.

Under min senaste tur till havet så testade jag att fånga smörbultar på lite lika sätt, och det gick ganska bra faktiskt, ett urval av resultaten ser ni nedan.

Liten smörbult fångad på ett 2 grams jigghuvud och en brun Power Isome , som ni ser tog den kroken trots ett ganska stort bete.

Smörbult tagen på Drop-shot med en ganska liten bit Power Isome mask

Man ser inte så bra på bilden men jag är ganska säker på att denna smörbult är tagen på en Power Isome-agnad krok bakom en metaljigg.

Vill man utmana sig själv så testar man en jigg utan smak/lukt, denna smörbult lurades att hugga på en gul jigg från Fladen

En oväntat bra kombo

Idag var jag ute vid Saltholmen, det blåste en del så jag beslutade mig för att verkligen testa vad Fladens LRF-grejer går för, så jag riggade upp en Fladen mini jig och satte en Vermz (Fladens konkurrent till Isome) på kroken, se bilderna nedan om det är oklart.

Jag fiskade runt på lite olika djup och bottnar, och det nappade förvånansvärt bra, och jag fick även upp en del mindre fiskar, som inte alltid brukar fastna så lätt. Det svåra med LRF är inte att få fisken att hugga och att hitta fisken lär man sig snabbt, utan kruxet är att få den att fastna på kroken. Eftersom jag är väldigt förtjust i att få flera olika arter på samma tackel så är jag väldigt nöjd att jag på denna kombo kunde fånga såväl smörbultar som vitlingar och en fet skrubba. Jag hade även en öring som följde efter betet och jag fick bonusfångst i form av en krabba och en liten sjöstjärna.

Om jag fortsätter att ha samma framgång med Vermz så kommer den vara en skarp konkurrent till Isome, då den sitter så otrolig mycket bättre på kroken. Under ett normalt smörbultsfiske brukar jag göra av med sju-åtta Isome-maskar, nu kunde en Vermz täcka upp hela passet. Sen är den mindre följsam och luktar fruktansvärt illa, men på det hela taget så blev jag imponerad av den idag. Det här med att fiska med en metaljigg och en ”betad” krok verkar också vara ett vinnande koncept,

En liten vitling som fallit för en Vermz

En tjock o fin skrubba, tagen på Vermz

Även små vitlingar faller för Vermz på en krok storlek 6

Dessa små gynnare finns lite överallt kring Saltholmen

Kombon som gav upphov till inläggets titel samt till en trevlig dag vid havet

Bonusfångst, en liten sjöstjärna hade på något vis hamnat på kroken.

 

Tillbaka till det riktiga havet

Nu är östkustsemestern slut och jobbet börjat, men det innebär också att det är dags att starta höstens LRF-fiske och efterföljande bloggande. För några dagar sedan åkte jag ut till Långedrag, ett ställe jag finner väldigt intressant. Det verkar som att sötvattnet från Göta älv blandas med havet här vilket gör att det blir bräckt vatten men med betydligt fler arter än i Östersjön. Jag såg till exempel flera löjor simma omkring i hamnen, vilket förvånade mig men så var det. Jag har hört att folk fått både abborre och gädda vid Långedrag så det har nog sitt eget speciella ekosystem.

Jag hade ett väldigt trevligt och actionfullt fiske, men även lite frustrerande. Jag uppskattar at jag hade något som var på och bet i mina Isome-maskar i ungefär vart fjärde kast, om inte mer, men det är ganska få av dem som resulterar i att fisken följer med någon längre bit. Det började med att jag hade en period med känningar i varje kast, jag tror att jag hittade ett stim med väldigt små vitlingar för de var på betet en bit innan det slog i botten, vilket gör det mindre troligt att det var smörbult. Efter ett tag slutade det hugga på stället vilket tyder på att det var en stimfisk som drog vidare. kort efter det fick jag upp en liten torsk och det var roligt, det var ett tag sen jag fick en torsk. Tyvärr hade den några svampliknande utslag så den var inte helt frisk. Den var också mager för sin längd.

Efter det så fick jag sporadiskt en hel del smörbultar, vilket gör att fisket alltid känns spännande, innan den bryter ytan så vet man ju inte att det är ytterligare en smörbult, utan det kan ju vara något mer spännande. Jag fick smörbultar både inne i hamnen såväl som ute på klipporna. På det hela taget ett ganska typisk och avslappnande LRF pass.

När det gäller att få flera känningar till att bli riktiga napp så tror jag att det gäller att hitta rätt i den komplicerade formeln vikt-längd+blåst. Ett lättare bete som faller genom vattnet ger flera napp men det blir då på bekostnad av längd i kasten samt att vinden alltid är en faktor. Bara att jobba vidare mot det ultimata.

Det är vackert vid Långedrag, och här, utanför muren vid gångvägen får man vara hyfsat ifred

En av många

En till av många

Även en sjuk torsk är en torsk, så den räknas

The sea was angry that day, my friends

– like an old man trying to send back soup in a deli.

Ja, det enda roliga med den starka vind som har plågat västkusten i (vad som känns som) en månad är att man kan göra obskyra Seinfeld-citat. Jag har gjort ett par försök med LRF på senare tid men vinden har varit så kraftig att man längtar efter att lämna de lätta grejerna hemma och i stället meta med 35 grams bly och en bit räka. Även när det hugger så är det mer på vinst och förlust, min tunna flätlina bildar en sådan båge att det är näst intill omöjligt att hålla kontakt med betet. Senast var jag vid Långedrag, men efter att ha varit väldigt nära att bokstavligen blåsa i sjön när jag balanserade runt bland stenarna så insåg jag att det nog är bäst att be till gudarna om lite mindre vind.

Tyvärr klarar inte mobilkameran av att fånga hur blåsigt det är denna dag.