Hur uttjatat det än är så måste man återigen konstatera att 2020 blev ett märkligt år på så många sätt. Att jobba hemma gav tid för många korta pass till den närmaste lilla insjön men då jag oftast åker kollektivt till havet så blev antalet timmar i saltvatten rekordlågt.

Känner jag då sorg för ett missat fiskeår? Nej, sanningen är nog svarare tvärt om. Ja, jag saknar att inte ha kunnat åka till Oslo som jag brukar och vi hade hoppats kunna åka till södra Europa ett par veckor över julen men mitt fiske har utvecklats, både hur jag fiskar rent tekniskt och min inställning till ett par saker.

• 

Jag har i stort sätt uteslutande fiskat drop-shot i år, oavsett väder, temperatur och vatten, och i stället experimenterat med olika beten och sätt att fiska tacklet. Resultaten har också kommit, jag har fått fler och större abborrar i år än tidigare år, jag har fått en gös i Göteborgs vallgravar (som drog in 100-tals like i gösfiskarnas facebookgrupp, fortfarande tacksam över det) och jag har upptäckt att små vatten kan innehålla pigga abborrar. För mig som gärna tar hem en abborre eller två till grillen så har fisket verkligen varit bra 2020, med mycket fisk i ”ätstorlek”. Jag har återigen börjat njuta mer av färsk fisk då jag fiskat närmare hemmet och transport och förvaring inte varit ett problem. Detta har fått mig att även fundera mera kring catch and release och att man nog borde äta mer fisk.

Jag ska vara ärlig, jag söker ofta efter det enkla, ibland på bekostnad av det som vore bättre. Jag ser väldigt dåligt på ena ögat vilket ger mig ett försämrat djupseende och en nedsatt syn total, så att hitta ett sätt att minska antalet knutar vore underbart. Jag testade en engelsk variant där du faktiskt gör ett drop shot helt utan knutar. Baran tanken får det att svindla, så enkelt så genialt. Du klämmer fast kroken mellan två gummistop som är till för flötmete och om du vill kan du superlimma fast dom eller sätta en fastlimmad stop lite längre ner så får du en extra möjlighet att variera djup. Använder du sen drop-shotvikt som kläms fast på linan så är du nu helt knutlös. Det funkar, absolut, men jag såg två stora problem med det. Dels ett psykologiskt, jag litade inte riktigt på det, vad händer om en större fisk hugger och bara drar av kroken, hur ska jag kunna acceptera det utan att bli vansinnig? Det andra var att det förutsätter att du antingen fiskar med nylon (som ofta blir för grov för min smak), helt med fluorocarbon (vilket jag aldrig riktigt gillat) eller att du skarvar på en bit fluorocarbon på en flätlina, men då är återigen där med att du måste göra knutar och en mycket svårare knut än den jag brukar göra. Hur bra detta än är så märkte jag att jag återvände till min normala set-up: 0.06 spiderwire som knyts i en spin-shot krok och sedan en flourcarbontafs ned till sänket. Dock så ger detta mycket mindre variation när det kommer kroken, jag har lyckats köpa krok i storlek 8 från bassfiskare i USA och detta sättet kräver två knutar.

Mot slutet av året fick jag en skada i nacke/skuldra, möjligen ett diskbråck, som gjorde att fiskeåret fick avslutas i förtid. Det kan jag sörja lite nu när det ser ut att bli lite is på sjöarna, och jag hade hoppats kunna testa drop-shot från isen. Men i dagsläget har jag ingen möjlighet att använda ett isborr. Det går dock framåt och jag tror att jag kan fiska som vanligt när våren kommer.

Men låt oss avsluta mer positivt, här kommer de trevligaste bilderna från 2020. Håll koll på bloggen för nästa månad kommer en ny informativ artikel att publiceras här.

• 

• 

• 

En av många abborrar från 2020, mitt livs första gös och en simpa jag fick när vi tog oss en weekend på Styrsö då vi hade en nedgång i pandemin.