Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Oslo 2019

Som alla följare av bloggen har märkt så åker jag och min sambo till Oslo varje år, och 2019 var inget undantag, dock åkte vi lite senare på året än vi brukar, vilket gjorde att vattnet var lite varmare i år. Som vanligt är detta ingen fiskeresa utan en semesterresa där man hinner fiska mellan museum och restaurangbesök.

I år hade jag lämnat mina jigghuvud hemma och tänkte fokusera på Drop Shot. Första passet riktade jag in på de lite mindre arterna och fiskade med en Aberdeen krok i storlek tio och en liten bit Isome,3-4 cm kanske. Och det var inte svårt att få påhälsninga av det vanliga gänget.

En lite ofokuserad snultra

Jag fick även svart smörbult på den här riggen och tappade tyvärr en liten gråsej precis invid kanten. Men nu visste jag att jag fisken fortfarande fanns i Oslo. Dagen efter lades på ett litet experiment, nämligen att hitta den optimala Drop Shot kroken. Som ni vet så finns det specialkrokar som liksom har en lekande inbyggd i sig, man knyter helt enkelt fast kroken på huvudlinan i översta öglan och sedan fäster man en bit lina i den nedre öglan och där i fäster man tyngden. Med ett speciellt Drop Shot sänke behöver man bara göra två knutar på hela tacklet, det skapar inte lintvinn och kroken står alltid rakt ut från linan. Låter ju bra. Kroken jag testade är i storlek 8 och jag minns inte riktigt var jag fick tag i den, de flesta som finns att köpa verkar vara i storlek 6 eller större.

Här ser ni hur jag menar
En sådan här bult högg bra på kroken, så här var den inte för stor.

Jag var nöjd med hur kroken presterade så vid nästa tur så satsade jag på lite större arter med samma rig. Att satsa på större arter betyder här att jag har en lite större bit Isome, ungefär en halv av medium storlek och fiskar på lite djupare vatten och längre ut från land. Dagen innan hade jag letat reda på var lokalborna fiskar och hur de gör så jag gick till det stället. Trots att klockan var innan 06:00 en vardag var det flera fiskare ute och drog makrill. Jag ställde mig lite vid sidan men med god uppsikt över två fiskare jag bedömde som kunniga. De två metade makrill med flöte och stack och hade 4 krokar på linan under flötet. De drog upp fisk ganska regelbundet. Jag fortsatte med Drop Shot och tänkte att makrillen nog går ner till botten också. Helt plötsligt hugger det men det känns inte alls som en makrill utan det blir mest tungt med enstaka ryck. Upp kommer min livs första knot.

Dock är ju lycka relativ till hur andra har det och att se de två lokala fiskarna hiva upp makrill efter makrill fick mig att smyga mig lite närmare och med mina ”ninja skills” stod jag snart bredvid dem. Nu hade jag bytt från Drop Shot till en liten metall jigg från Fladen och de närmaste 45 minuterna var nog de mest frustrerande i mitt fiskeliv. Jag kastade ut, lät den sjunka och vevade in med olika hastigheter men kände ingenting. Samtidigt så hade de två andra fiskarna fått sällskap av en av männens fruar och de drog alla tre upp fulla häcklor med makrill gång på gång, och jag kände verkligen ingenting. Jag förstod verkligen ingenting, det kändes helt omöjligt att makrillen bara skulle finnas vid deras 10 meter av piren. Och mina jiggar brukar locka makrill så jag gjorde inget fel tyckte jag. Till slut insåg jag att jag måste ta lärdom av vad de gör så jag började granska dem lite noggrannare. trots att dom har grova spön så kastade de ut sina flöten väldigt kort, kanske bara 3-4 meter ut från land. Och genom att granska när flötet reste upp sig insåg jag att fisken inte går djupt alls. jag började att bara flicka ut jiggen, låta den sjunka lite, dra i spöt och sen snabbt föra tillbaka det så att jiggen sjönk utan motstånd från linan, dvs inte rakt och långsamt. Snart nog började det hugga för mig också.

Sååå efterlängtad
Ketchupeffekten, en av flera som följde på den förlösande första

Oslo, vi ses nästa år!!!

Lämna ett svar