Flöden:
Inlägg
Kommentarer

I ett försök att få ihop mer material till bloggen och till Instagram gör jag en satsning på att få in några fiskepass på vardagskvällar innan vintern kommer. I torsdags såg det ut att vara uppehåll så jag tog med grejerna till jobbet för att  kunna ta mig till Saltholmen direkt efter. Jag började tveka när jag såg vindprognoserna men det är illavarslande om ett nytt projekt faller innan första försöket så jag åkte ändå. Och det blåste något fruktansvärt, lätta beten och tunn lina i kuling är inte helt lätt att hantera. Men nu var jag ju på plats så då var det bara att försöka hitta lite lä. Jag hittade ett ställe och tänkte att ett par timmar i kylan står jag nog ut. Jag stod ganska långt från kanten för när det friskade i så åkte man ett halvt steg framåt.

Ganska snabbt började jag få lite napp och landade småvitlingar. Sen small det på en större fisk som jag hade kontakt med i 10-15 sekunder innan den klev av. Det kändes inte som en makrill eller plattfisk, så möjligen öring eller troligare något ur torsksläktet. Klart besviken fortsatte jag att kasta men fick ingen ny kontakt på det stället. Slappande av och helt plötsligt så hugger det precis vid bryggan, och jag är lite sen i reaktionen, jag borde ha låtit den rusa och sen kämpat lite mot spöt, men jag ville för mycket och började lyfta upp så jag såg ett fint torskhuvud som med stor kraft ruskade på sig innan den släppte. Jag hade aldrig tidigare fått fisk av den storleken på det stället, bortsett skrubba, så kanske vinden hade fört dem in i skydd där. Det kan ju också ha varit så att småvitlingar sökt skydd och sen dragit med sig större jägare.

Jag brukar inte gräma mig över tappad fisk någon längre stund men att missa båda dessa då jag känner att jag var värd dem, nu när jag trotsade kuling, kyla och kvällströttheten efter en arbetsdag. Ja, det är fortfarande lite tungt faktiskt.

Nedan några bilder från kvällen.

Det ser ut som det är lugnt i denna viken, men det är en illusion, det blåser kuling och jag får stå långt från kanten för att inte blåsa i. Lite sol innan solnedgången i alla fall.

Jag blev av med min sista metaljigg och mina 2 gram jigghuvud var för lätta, så jag gjorde en ad-hoc lösning med ett 5 grams kulbly och en krok i storlek 10. På bilden är detta riggat med en Brown Power Isome i storlek medium.

En fiskeblogg ska ha bilder på fisk, så här kommer vitling 1…

… och vitling 2

2 svar till “Det var sååå nära”

    • mattias skriver:

      Hej.
      Jag har sett att fler och fler använder dem, och det vore kanske bra att ha några i väskan, men jag brukar välja jigghuvud före bly, det var mest blåsten som ställde till det. Däremot har jag ett teleskopspö jag alltid tar med mig när jag reser någonstans och det kräver lite mer vikt, så där vore nog dessa utmärkt.
      Mattias

Lämna ett svar