Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Östkust LRF 2019

Ni minns säkert att jag och min bror testade LRF på östkusten 2018 och lyckades fånga lite olika arter, såsom björkna, mört, elritsa, abborre, spigg, löja och fakitskt smörbult. I år hade jag en liten annan approach, jag försöker att se bortom artjakt och fiska efter vad som är roligt att fånga och det har visat sig att drop-shota abborre med LRF beten på ställen där det inte gick så bra att jigga med jiggskalle i min ungdom var fantastiskt roligt. Nedan några bilder på abborrar tagna på LRF-utrustning sommaren 2019.

Dessa beten fungerade kanon
Nice
Liten men naggande god
Bonus-spigg

Jag har varit bortrest under några veckor men det har plingat konstant i mobilen av svenska LRF:are som vill ha arter registrerade i vår lilla tävling. Resultaten hittar ni som bekant under Arttävling 2019 men nedan kommer det en hel räcka häftiga bilder från både Sverige och Norge. Alla fiskar är fångade av svenska LRF:are under Juli månad, fy fasen vad häftigt allså, denna variation, dessa färger, man blir mållös.

En randig rovriddare, mycket skoj på LRF utrustning
Även de minsta arterna kan fångas på LRF, här en Bergstubb
De flesta sötvattenarter verkar kunna lockas av LRF-beten
En av havets roliare invånare, en Knot
Man vet aldrig vad som hugger om man låter kroken gå längst botten
Men oftast är det en smörbult 🙂
I sällsynta fall kan det dock vara en randig sjökock
Häftigt att dessa finns så nära land att de kan fångas på lätt utrustning, och ibland betydligt större än denna

Det är inte bara jag som gillar att fiska i Norge, utan flera i Facebook gruppen LRF Sweden har varit där, fast lite längre från storstaden. Deras individuella berättelser finns i gruppen och är väl värda en läsning, här tänkte jag visa upp deras bästa bilder och hoppas det fungerar som ett incitament att ge sig ut och undersöka vad som lever under brygger, i tången och vid klippbranter i Skandinavien. Enjoy!

Berggylta. Fiske och Foto: Peter
Bleka. Fiske och Foto: Peter
Blågylta: Fiske och Foto: Olof
Grässnultra. Fiske och Foto: Jezper
Lerskädda. Fiske och Foto: Olof
”Rödnäbba”. Fiske och Foto: Jezper
Skärsnultra: Fiske och Foto: Peter

Oslo 2019

Som alla följare av bloggen har märkt så åker jag och min sambo till Oslo varje år, och 2019 var inget undantag, dock åkte vi lite senare på året än vi brukar, vilket gjorde att vattnet var lite varmare i år. Som vanligt är detta ingen fiskeresa utan en semesterresa där man hinner fiska mellan museum och restaurangbesök.

I år hade jag lämnat mina jigghuvud hemma och tänkte fokusera på Drop Shot. Första passet riktade jag in på de lite mindre arterna och fiskade med en Aberdeen krok i storlek tio och en liten bit Isome,3-4 cm kanske. Och det var inte svårt att få påhälsninga av det vanliga gänget.

En lite ofokuserad snultra

Jag fick även svart smörbult på den här riggen och tappade tyvärr en liten gråsej precis invid kanten. Men nu visste jag att jag fisken fortfarande fanns i Oslo. Dagen efter lades på ett litet experiment, nämligen att hitta den optimala Drop Shot kroken. Som ni vet så finns det specialkrokar som liksom har en lekande inbyggd i sig, man knyter helt enkelt fast kroken på huvudlinan i översta öglan och sedan fäster man en bit lina i den nedre öglan och där i fäster man tyngden. Med ett speciellt Drop Shot sänke behöver man bara göra två knutar på hela tacklet, det skapar inte lintvinn och kroken står alltid rakt ut från linan. Låter ju bra. Kroken jag testade är i storlek 8 och jag minns inte riktigt var jag fick tag i den, de flesta som finns att köpa verkar vara i storlek 6 eller större.

Här ser ni hur jag menar
En sådan här bult högg bra på kroken, så här var den inte för stor.

Jag var nöjd med hur kroken presterade så vid nästa tur så satsade jag på lite större arter med samma rig. Att satsa på större arter betyder här att jag har en lite större bit Isome, ungefär en halv av medium storlek och fiskar på lite djupare vatten och längre ut från land. Dagen innan hade jag letat reda på var lokalborna fiskar och hur de gör så jag gick till det stället. Trots att klockan var innan 06:00 en vardag var det flera fiskare ute och drog makrill. Jag ställde mig lite vid sidan men med god uppsikt över två fiskare jag bedömde som kunniga. De två metade makrill med flöte och stack och hade 4 krokar på linan under flötet. De drog upp fisk ganska regelbundet. Jag fortsatte med Drop Shot och tänkte att makrillen nog går ner till botten också. Helt plötsligt hugger det men det känns inte alls som en makrill utan det blir mest tungt med enstaka ryck. Upp kommer min livs första knot.

Dock är ju lycka relativ till hur andra har det och att se de två lokala fiskarna hiva upp makrill efter makrill fick mig att smyga mig lite närmare och med mina ”ninja skills” stod jag snart bredvid dem. Nu hade jag bytt från Drop Shot till en liten metall jigg från Fladen och de närmaste 45 minuterna var nog de mest frustrerande i mitt fiskeliv. Jag kastade ut, lät den sjunka och vevade in med olika hastigheter men kände ingenting. Samtidigt så hade de två andra fiskarna fått sällskap av en av männens fruar och de drog alla tre upp fulla häcklor med makrill gång på gång, och jag kände verkligen ingenting. Jag förstod verkligen ingenting, det kändes helt omöjligt att makrillen bara skulle finnas vid deras 10 meter av piren. Och mina jiggar brukar locka makrill så jag gjorde inget fel tyckte jag. Till slut insåg jag att jag måste ta lärdom av vad de gör så jag började granska dem lite noggrannare. trots att dom har grova spön så kastade de ut sina flöten väldigt kort, kanske bara 3-4 meter ut från land. Och genom att granska när flötet reste upp sig insåg jag att fisken inte går djupt alls. jag började att bara flicka ut jiggen, låta den sjunka lite, dra i spöt och sen snabbt föra tillbaka det så att jiggen sjönk utan motstånd från linan, dvs inte rakt och långsamt. Snart nog började det hugga för mig också.

Sååå efterlängtad
Ketchupeffekten, en av flera som följde på den förlösande första

Oslo, vi ses nästa år!!!

Inte varje dag man uppfinner en ny akronym men känn på denna: Dirty Light Rock Fishing, eller DLRF. Ett ganska passande och humoristiskt namn på ett fiske där man använder sig av en LRF utrustning men i stället för ett artificiellt bete använder du ett naturligt agn.

Det finns flera tekniker inom LRF som är lämpliga att ”smutsa ner”, ett mini-släptackel av en 5 grams pilk agnad med räka, ett litet jigghuvud agnad med en fiskstrimma eller det jag beslöt mig för att testa: drop-shot med mask.

Det var en fruktansvärt varm dag så fisken var lite dåsig men ett par hugg och en landad abborre blev det innan jag var tvungen att fly vämen.

En liten abborre som nog inte hade tagit på ett artificiellt bete i värmen

Det är inte bara Norge som levererar utan det varma vädret har fått fart på fisket längs svenska västkusten. Fångsterna nedan är alla inrapporterade från trakten kring Lysekil och visar väldigt tydligt vilken enormpotential det finns för LRF i skandinaviska vatten. Vilket visar att jag var rätt ute redan från början ?. Vi har kommit långt sedan första gången jag lyckades få tag i Isome för första gången.

Tycker det verkar som att flera och fler simpor fångas, denna tagen på annat än Isome!
Även torsk går att lura med en rad artificiella beten
Underbart färgad torsk

Något jag tycker är extra roligt, troligen därför att jag läst så mycket om LRF på de brittiska öarna, är att det nu regelbundet fångas många fiskar i ”läppfisk-familjen”

Några av de mest hängivna LRFarna från västkusten drog till Norge och hade ett sanslöst fiske. Deras historia hittar ni i facebookgruppen.

Nedan kommer dock några bilder från deras fiske.

Randig Sjökock
Blågylta
Glyskolja
Berggylta
Vi har givetvis sparat det bästa till sist, inte nog med att det är en Havskatt fångad från land, det är en havskatt fångad på LRF-klassad utrustning. Den häftigaste fångsten jag hört talas om i Skandinavien. Kan bara matchas om någon får ett dasslocktill piggvar

Återblick 2018

Wow, vad ska vi säga om 2018? Det känns som att det var detta året som LRF verkligen tog fart i Sverige och där disciplinen kom att anpassa sig till svenska, eller kanske skandinaviska, förhållanden. Jag tycker mig ha identifierat två stycken områden där vårt skandinaviska LRFande sticker ut lite, speciellt i jämförelse med vad jag vet om disciplinen i Storbritannien och i länderna kring medelhavet.

Det verkar som att många är intresserade att fånga de allra minsta arterna, oftast genom att agna en liten, liten krok med en smula Isome. Jag tror att artfiske med naturligt bete är relativt stort i Sverige jämfört med andra länder och att det är detta som smittat av sig till LRF. Efter att ha läst samtliga artiklar om LRF i Sea Angler Magazine och på sidan Brittish Seafishing så kan jag konstatera att de aldrig skrivits om att fånga en art mindre än smörbult och deras bultar verkar ha en högre medelvikt än våra. Tittar vi i stället i vår tävling så hittar vi till exempel stubb, storspigg och elritsa.

Det andra är satsningen på sötvatten. Jag har hittat en artikel om LRF i Sea Angler om att fiska i skotska bräckvattenvikar och i tidningen Course Angler så har jag hittat LRF liknande metoder för Abborre men tittar man i de arter som fångades i tävlingen 2018 hittar vi arter som löja, mört, björkna, ruda, guldfisk och till och med sutare. Kan det bero på att vi har en lång tradition att ha tillgång till mycket sötvattenfiske? Jag tänker att en innovation som Gula Kortet i Göteborg som ger en ägare fiskemöjligheter i ca 50 sjöar kan spela in. Det är ofta enkelt att fiska i sötvatten här.

På det hela taget känns det som om det verkligen börjar växa fram ett skandinaviskt LRF.

2018 var också året då jag fick min första riktiga fiskeartikel publicerad, ett stort tack till Fisheco för den möjligheten. Det var för mig ett ganska stort mål som kunde bockas av där.

Mitt egna fiske var ok, men i och med att sommaren var så varm som den var och att vi köpte hus strax efter så blev det lite mindre tid till fiske än vad det brukar bli, men i och med att jag administrerar fisketävlingen, sköter den här bloggen, testar sprida LRF i Norge och försöker vara aktiv i facebookgruppen så saknar jag inte fiskerelaterade aktiviteter i mitt liv.

Nedan kommer några bilder om årets hjdpunkter

Jag och min bror utforskade möjligheterna för LRF på östkusten i staden Västervik under sensommaren och vi lyckades fånga mört, abborre, svart smörbult, och björkna.

Långt ute i den småländska skärgården lyckades jag fånga en elritsa, och det var jag ensam om i hela tävlingen.

Under en resa till Oslo ville jag släppa ”kryckan” Isome och fiskade med en annan typ av gummi-jigg och hade ett riktigt roligt fiske på ett stim småsejar.

Året avslutades i Spanien där jag lyckades fånga flera av dessa små gynnare, en fullskallig rapport kommer senare.

Light Rock Fishing har verkligen vuxit i Sverige den senaste tiden, och efter att jag publicerade två artiklar på fiskebutiken EL-EGs hemsida samt en artikel i tidningen Fisheco har jag fått en del frågor, både från fiskeintresserade som söker upp mig via sociala medier och från kollegor på jobbet.

Vissa frågor är av typen: ” fick du ingen riktig fisk” andra är av typen: ”räknas X, Y och Z som LRF?”
Den första typen av frågor är inte så intressanta att svara på för då har man missat hela grejen, medan den andra typen av frågor mer handlar om att man missat halva grejen och kan räddas ?

Jag har flera gånger refererat till ”själen i LRF” och formulerat reglerna i tävlingen (som inte är en tävling utan ett sätt att vänskapligt hålla lite räkning) att LRF är det som utövaren på heder och samvete tolkar som LRF. Nu ska jag försöka att förklara vad jag menar är kärnan i LRF och vilken mentalitet man ska anamma. Så läs med tålamod.

LRF är inte den enskilt bästa fiskemetoden i alla givna situationer, vill man fånga en massa smörbultar så är det troligare bättre att använda sig av ett tackel med 5 stycken små krokar och agna med räkor eller borstmask. Vill man jaga arter är det troligen bättre att vada med vattenkikare och agna med halva pungräkor. Vill man fånga middagstorsk är en pilk på 20 gram kanske vettigare än en på 3 gram. Att välja att fiska inom en tydlig disciplin såsom flugfiske, LRF eller Tenkara innebär alltså att man begränsar sig själv och anledningen till att man begränsar sig själv är att man hittar ett mervärde som är större än att bara fånga fisk så effektivt som möjligt.

Det är filosofin inom LRF som fångade mig. LRF föddes som en kontrast till havsmete och blev i mångt och mycket dess motpol. Havsmete är passivt, kräver mycket utrustning och varje fiskepass är därför oftast långt. LRF är aktivt, kräver minimalt med utrustning och som gjort att bara dra ner till piren för en timme efter jobbet. Havsmete handlar om att fånga stor fisk medan LRF handlar om glädjen i att fånga det som finns runt fötterna. Ur denna kontrast föddes en uppsättning ”regler” som definierar LRF:

  • Bara artificiella Beten
  • Maxvikt på 7 gram
  • Tunna, tunna linor och smäckra spön.

Dessa tumregler är dock bara en förlängning av idén LRF. LRF är helt enkelt att fiska med lätta beten i havet (I den europiska varianten har även sötvatten börjat räknas in) efter den fisk som finns där. Med de möjligheter och begränsningar som det innebär. Vill man anamma dessa begränsningar för att vara en del av den disciplinen så gör man det, annars väljer man att ta vissa element från disciplinen och helt enkelt ägna sig åt den fantastiska hobbyn sportfiske.

Låt mig illustrera med ett exempel från Tenkara, flugfiske med toppknutet spö. Detta natursköna fiske sker i stillsamma bergsmiljöer och små åar där du har begränsat din kastlängder genom att inte ha en rulle men får spänningen att smyga fram mot skygga fiskar medveten om att du är del av en tusenårig tradition. Att då börja ställa sig frågan, hmm, det står inget i reglerna om att jag inte får köra ut flugan på en liten radiostyrd båt och då kunna använda en längre tafs och kompensera för avsaknaden av rulle. Det man missar är att begränsningarna är en stor del av disciplinen.

Jag tycker att man i stället ska försöka anamma begränsningarna så mycket som möjligt i stället för att leta undantag. Det är så jag anser mig kunna hitta själen i LRF.

Asså, vad ska man säga? Peter O står som segrare med sina fenomenala 30 arter, följd av Olof E och Anders S på 28 arter var. Stort grattis till Peter som mycket värdig vinnare och ett stort tack för dina insatser att sprida LRF till andra. Med mitt arbete bakom tangenterna och Peters sociala färdigheter i att ordna fisketurer och hjälpa andra testa LRF så ser framtiden ljus ut.

Peter vann tävlingen med följande arter: Tånglake, Torsk, Rötsimpa, Gråsej, Skrubbskädda, Ruda, Guldfisk, Svartmunnad smörbult, Svart smörbult, Stensnultra, Abborre, Ål, Öring, Storspigg, Näbbgädda, Berggylta, Sandskädda, Makrill, Sill, Skärsnultra, Solabborre, Randig sjökock, Vitling, Mört, Groplöja, Gädda, Glyskolja, Bleka, Blågylta och Sandstubb.

Vinnaren av 2018 års tävling!

Jag kommer snart sammanställa mycket mer statistik från tävlingen men ville passa på att gratulera Peter och även visa upp några av hans fångster.

Ett kollage på några av Peters fiskar från året som gått

Den väldigt speciella arten Guldfisk, inte många LRFare som fått denna.

Denna bild har jag berömt förut, en enligt mig i stort sätt perfekt LRF fångst

 

Äldre inlägg »