Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inte varje dag man uppfinner en ny akronym men känn på denna: Dirty Light Rock Fishing, eller DLRF. Ett ganska passande och humoristiskt namn på ett fiske där man använder sig av en LRF utrustning men i stället för ett artificiellt bete använder du ett naturligt agn.

Det finns flera tekniker inom LRF som är lämpliga att ”smutsa ner”, ett mini-släptackel av en 5 grams pilk agnad med räka, ett litet jigghuvud agnad med en fiskstrimma eller det jag beslöt mig för att testa: drop-shot med mask.

Det var en fruktansvärt varm dag så fisken var lite dåsig men ett par hugg och en landad abborre blev det innan jag var tvungen att fly vämen.

En liten abborre som nog inte hade tagit på ett artificiellt bete i värmen

Det är inte bara Norge som levererar utan det varma vädret har fått fart på fisket längs svenska västkusten. Fångsterna nedan är alla inrapporterade från trakten kring Lysekil och visar väldigt tydligt vilken enormpotential det finns för LRF i skandinaviska vatten. Vilket visar att jag var rätt ute redan från början 😊. Vi har kommit långt sedan första gången jag lyckades få tag i Isome för första gången.

Tycker det verkar som att flera och fler simpor fångas, denna tagen på annat än Isome!
Även torsk går att lura med en rad artificiella beten
Underbart färgad torsk

Något jag tycker är extra roligt, troligen därför att jag läst så mycket om LRF på de brittiska öarna, är att det nu regelbundet fångas många fiskar i ”läppfisk-familjen”

Några av de mest hängivna LRFarna från västkusten drog till Norge och hade ett sanslöst fiske. Deras historia hittar ni i facebookgruppen.

Nedan kommer dock några bilder från deras fiske.

Randig Sjökock
Blågylta
Glyskolja
Berggylta
Vi har givetvis sparat det bästa till sist, inte nog med att det är en Havskatt fångad från land, det är en havskatt fångad på LRF-klassad utrustning. Den häftigaste fångsten jag hört talas om i Skandinavien. Kan bara matchas om någon får ett dasslocktill piggvar

Återblick 2018

Wow, vad ska vi säga om 2018? Det känns som att det var detta året som LRF verkligen tog fart i Sverige och där disciplinen kom att anpassa sig till svenska, eller kanske skandinaviska, förhållanden. Jag tycker mig ha identifierat två stycken områden där vårt skandinaviska LRFande sticker ut lite, speciellt i jämförelse med vad jag vet om disciplinen i Storbritannien och i länderna kring medelhavet.

Det verkar som att många är intresserade att fånga de allra minsta arterna, oftast genom att agna en liten, liten krok med en smula Isome. Jag tror att artfiske med naturligt bete är relativt stort i Sverige jämfört med andra länder och att det är detta som smittat av sig till LRF. Efter att ha läst samtliga artiklar om LRF i Sea Angler Magazine och på sidan Brittish Seafishing så kan jag konstatera att de aldrig skrivits om att fånga en art mindre än smörbult och deras bultar verkar ha en högre medelvikt än våra. Tittar vi i stället i vår tävling så hittar vi till exempel stubb, storspigg och elritsa.

Det andra är satsningen på sötvatten. Jag har hittat en artikel om LRF i Sea Angler om att fiska i skotska bräckvattenvikar och i tidningen Course Angler så har jag hittat LRF liknande metoder för Abborre men tittar man i de arter som fångades i tävlingen 2018 hittar vi arter som löja, mört, björkna, ruda, guldfisk och till och med sutare. Kan det bero på att vi har en lång tradition att ha tillgång till mycket sötvattenfiske? Jag tänker att en innovation som Gula Kortet i Göteborg som ger en ägare fiskemöjligheter i ca 50 sjöar kan spela in. Det är ofta enkelt att fiska i sötvatten här.

På det hela taget känns det som om det verkligen börjar växa fram ett skandinaviskt LRF.

2018 var också året då jag fick min första riktiga fiskeartikel publicerad, ett stort tack till Fisheco för den möjligheten. Det var för mig ett ganska stort mål som kunde bockas av där.

Mitt egna fiske var ok, men i och med att sommaren var så varm som den var och att vi köpte hus strax efter så blev det lite mindre tid till fiske än vad det brukar bli, men i och med att jag administrerar fisketävlingen, sköter den här bloggen, testar sprida LRF i Norge och försöker vara aktiv i facebookgruppen så saknar jag inte fiskerelaterade aktiviteter i mitt liv.

Nedan kommer några bilder om årets hjdpunkter

Jag och min bror utforskade möjligheterna för LRF på östkusten i staden Västervik under sensommaren och vi lyckades fånga mört, abborre, svart smörbult, och björkna.

Långt ute i den småländska skärgården lyckades jag fånga en elritsa, och det var jag ensam om i hela tävlingen.

Under en resa till Oslo ville jag släppa ”kryckan” Isome och fiskade med en annan typ av gummi-jigg och hade ett riktigt roligt fiske på ett stim småsejar.

Året avslutades i Spanien där jag lyckades fånga flera av dessa små gynnare, en fullskallig rapport kommer senare.

Light Rock Fishing har verkligen vuxit i Sverige den senaste tiden, och efter att jag publicerade två artiklar på fiskebutiken EL-EGs hemsida samt en artikel i tidningen Fisheco har jag fått en del frågor, både från fiskeintresserade som söker upp mig via sociala medier och från kollegor på jobbet.

Vissa frågor är av typen: ” fick du ingen riktig fisk” andra är av typen: ”räknas X, Y och Z som LRF?”
Den första typen av frågor är inte så intressanta att svara på för då har man missat hela grejen, medan den andra typen av frågor mer handlar om att man missat halva grejen och kan räddas 😊

Jag har flera gånger refererat till ”själen i LRF” och formulerat reglerna i tävlingen (som inte är en tävling utan ett sätt att vänskapligt hålla lite räkning) att LRF är det som utövaren på heder och samvete tolkar som LRF. Nu ska jag försöka att förklara vad jag menar är kärnan i LRF och vilken mentalitet man ska anamma. Så läs med tålamod.

LRF är inte den enskilt bästa fiskemetoden i alla givna situationer, vill man fånga en massa smörbultar så är det troligare bättre att använda sig av ett tackel med 5 stycken små krokar och agna med räkor eller borstmask. Vill man jaga arter är det troligen bättre att vada med vattenkikare och agna med halva pungräkor. Vill man fånga middagstorsk är en pilk på 20 gram kanske vettigare än en på 3 gram. Att välja att fiska inom en tydlig disciplin såsom flugfiske, LRF eller Tenkara innebär alltså att man begränsar sig själv och anledningen till att man begränsar sig själv är att man hittar ett mervärde som är större än att bara fånga fisk så effektivt som möjligt.

Det är filosofin inom LRF som fångade mig. LRF föddes som en kontrast till havsmete och blev i mångt och mycket dess motpol. Havsmete är passivt, kräver mycket utrustning och varje fiskepass är därför oftast långt. LRF är aktivt, kräver minimalt med utrustning och som gjort att bara dra ner till piren för en timme efter jobbet. Havsmete handlar om att fånga stor fisk medan LRF handlar om glädjen i att fånga det som finns runt fötterna. Ur denna kontrast föddes en uppsättning ”regler” som definierar LRF:

  • Bara artificiella Beten
  • Maxvikt på 7 gram
  • Tunna, tunna linor och smäckra spön.

Dessa tumregler är dock bara en förlängning av idén LRF. LRF är helt enkelt att fiska med lätta beten i havet (I den europiska varianten har även sötvatten börjat räknas in) efter den fisk som finns där. Med de möjligheter och begränsningar som det innebär. Vill man anamma dessa begränsningar för att vara en del av den disciplinen så gör man det, annars väljer man att ta vissa element från disciplinen och helt enkelt ägna sig åt den fantastiska hobbyn sportfiske.

Låt mig illustrera med ett exempel från Tenkara, flugfiske med toppknutet spö. Detta natursköna fiske sker i stillsamma bergsmiljöer och små åar där du har begränsat din kastlängder genom att inte ha en rulle men får spänningen att smyga fram mot skygga fiskar medveten om att du är del av en tusenårig tradition. Att då börja ställa sig frågan, hmm, det står inget i reglerna om att jag inte får köra ut flugan på en liten radiostyrd båt och då kunna använda en längre tafs och kompensera för avsaknaden av rulle. Det man missar är att begränsningarna är en stor del av disciplinen.

Jag tycker att man i stället ska försöka anamma begränsningarna så mycket som möjligt i stället för att leta undantag. Det är så jag anser mig kunna hitta själen i LRF.

Asså, vad ska man säga? Peter O står som segrare med sina fenomenala 30 arter, följd av Olof E och Anders S på 28 arter var. Stort grattis till Peter som mycket värdig vinnare och ett stort tack för dina insatser att sprida LRF till andra. Med mitt arbete bakom tangenterna och Peters sociala färdigheter i att ordna fisketurer och hjälpa andra testa LRF så ser framtiden ljus ut.

Peter vann tävlingen med följande arter: Tånglake, Torsk, Rötsimpa, Gråsej, Skrubbskädda, Ruda, Guldfisk, Svartmunnad smörbult, Svart smörbult, Stensnultra, Abborre, Ål, Öring, Storspigg, Näbbgädda, Berggylta, Sandskädda, Makrill, Sill, Skärsnultra, Solabborre, Randig sjökock, Vitling, Mört, Groplöja, Gädda, Glyskolja, Bleka, Blågylta och Sandstubb.

Vinnaren av 2018 års tävling!

Jag kommer snart sammanställa mycket mer statistik från tävlingen men ville passa på att gratulera Peter och även visa upp några av hans fångster.

Ett kollage på några av Peters fiskar från året som gått

Den väldigt speciella arten Guldfisk, inte många LRFare som fått denna.

Denna bild har jag berömt förut, en enligt mig i stort sätt perfekt LRF fångst

 

När jag började med LRF så var jag lite avundsjuk på engelsmännen när jag tittade på filmer därifrån, de verkade ha så stor variation i havet, och ja, de har nog fler arter än vad vi har, sådant som havsabborre och havsbraxen men tänk vilket utbud det finns även här hos oss, kolla in dessa fångster!

Peter med en väldigt fin bleka, dessa fiskar får mig verkligen att tänka på de brittiska öarna. Vilken fantastisk storlek på den också

EN udda art, nämligen en Oxsimpa fångad av Olof. Skoj att se att det finns flera arter än rötsimpan nära land.

Vi har en hel del olika plattfiskar i våra vatten, här en sandskedda. Vem får första piggvaren på LRF?

Från stora blekor till mindre arter, ett par av deltagarna i tävlingen har lyckats få sandstubb på LRF-utrustning

Det här med att köpa hus går verkligen ut över fiskandet och bloggandet, men jag har lyckats hålla liv i listan för art-tävlingen i alla fall. Och här nedan kommer lite fina fiskar som fångats i tävlingen på senaste tiden, håll till godo tills jag är klar med huset 🙂

 

Anders Sandskädda

Fredriks blågylta

Olofs vitling

Peters gädda

 

Efter att ha spenderat en tid ute i havsbandet så var jag en vecka inne i Västervik och där testade vi på lite mer stadsnära LRF. Jag fiskade tillsammans med Kristoffer I och hans splitter nya utrustning. Första dagen var den bästa, vi hittade en brygga där det låg en gammal båt och runt den båten fanns det en hel del abborre, och de var verkligen på hugget. I övrigt så fiskade vi av många små hamnar och bryggor men det var mest abborre, vitfisk och en liten smörbult som högg. Vi hade hoppats på att hitta skrubbskäddor och vi såg små skrubbor simma i ytan, de måste ha varit från årets lek, men lyckades inte hitta föräldrarna. Jag tyckte vi hittade många bra platser för skrubba men det är möjligt att de är längre ut i skärgården på sommaren och att dessa platser är grymma andra tider på året. Nedan lite bilder från vårt fiske

Stadsnära LRF är spännande, vad gömmer sig runt båtarna egentligen?

Jo, dessa små gynnarna söker gärna skydd och föda runt båtar och bryggor

Då man fiskar med lätta grejor och beten av typen Isome, i stället för vanliga gummijiggar, så ökar chansen för fångst av vitfisk, här en björkna.

Enligt olika källor jag läst så finns svart smörbult i Östersjön upp till Stockholm ungefär, men jag har aldrig es sett någon, än mindre fångat någon, men med LRF tackel fick jag denna skönhet

Det som drog mig till LRF var att det var ett fiskesätt som gjorde att man med samma tackel kunde få flera olika arter, det vill säga att man vet inte vad det är som hugger när det hugger. Det finns inte riktigt samma förutsättningar i Östersjön, utan här får man mer rikta sitt fiske, och det kan vara trevligt det med. Jag har sommarstuga på en ö långt ut i skärgården utanför Västervik och där försökte jag fånga några nya arter.

Först ut var storspigg, dessa gynnare har tyvärr i stort sätt tagit över hela området jag fiskade på. Med hjälp av en pilk och en pimpelkedja med krok storlek 16 föll denna bjässe för en bit Isome.

Storspigg

Nästa art på listan är lite mer ovanlig och det är bara jag som fått den hitintills, nämligen Elritsa, eller hamntorsk som den kallas i dessa trakter. Under alla år så samlas de under en speciell brygga och mycket riktigt fanns de där i år också. De var inte lätta att få till hugg men helt plötsligt var det som jakt/aggression kickade in och flera börja anfalla min Isome-bit. Jag hade samma tackel som till spiggen, en pilk med en kedja o storlek 16 på kroken.

Elritsa

Sen var det dags att försöka på löja, här visste jag om ett gammalt skjul där det ofta står löjor på sommaren. Det krävdes många kast med en liten mormyska och isome innan en äntligen tog betet

Löja

Med tanke på hur Östersjön mår (dåligt) så fanns det få mörtar och inga abborrar i omlopp men till slut lyckades jag få en mört då jag jiggade med en mormyska och en bit Isome, så då var de arter (förutom abborren) jag var ganska säker på att jag skulle kunna få hittade och fångade.

Mört

Äldre inlägg »